TRÅNGA JEANS-nej, DATOR-skit, SOPTUNNOR-problem, SKOGEN-yes,yes

Kortet tog jag för några timmar sedan. När jag var nyduschad och fixade min frukost. Nu sitter jag här och tänker, att det som vanligt inte blev som jag först hade tänkt. Fast egentligen hade jag inte tänkt så mycket om den här dagen.

Drog på lite mascara för hade en liten fundering på att åka ner till stan. Idag är jag ju ensam och behöver inte ta hänsyn till någon annans aktiviteter, som det var förra måndagen. Eftersom jag skulle vara behjälplig vid en flytt i helgen (skriver skulle för nu blev det inte så) tänkte jag köpa en pajform och göra en äpplepaj som flyttgröt. Formen skulle de få behålla. Dessutom vill jag ha ny mascara och de flesta av mina jeans är trånga. Börjar ju bli väder för jeans igen. Usch. Jag vill gå i shorts, kjol och klänning och inget mer.

Men innan jag kom så långt, ringer en av de som ska flytta och talar om att de kör allt i veckan istället. De får ju nyckeln i morgon och då har de helgen på sig att fixa iordning. Nu vet jag inte om dessa personer hittat min blogg här. Sådant kan man aldrig veta. Men lite lätt besviken blev jag nog, om jag ska vara ärlig. Fast det sa jag ju inte förstås och det är bara egoistiskt av mig, för naturligtvis måste de göra som det passar dem bäst. Jag slipper ju kånka och bära *ler*. Fast jag skulle nog behöva det.

Iallafall tappade jag lusten att åka till stan. Sedan krånglade datorn igen. Jag fick för mig att jag inte litade på Pandas virusprogram och laddade ner PC firewall. Egentligen skulle jag ha det jag hade förut threatfire. Men det blev fel och det får vara så. Jag tog ju bort PC för att jag då fick för mig att det var fel på det och installerade Panda istället. Snart vet jag inte vad jag gör ha,ha. Fast jag ju Panda kvar förstås.

Sedan satt jag i andra tankar och tryckte ja till restart. Vilket förstås fick till följd att det sedan inte gick att få igång datorn. Det är så mysko, för efter ett antal av och på och repairstart och gud vet allt, så funkar det igen. Till nästa gång.

Fick för mig att kolla de jeans jag lagt undan, för att de är trånga. Ett par har jag bara använt några gånger förra våren och hösten. Sedan var de plötsligt så trånga att de var obekväma. Idag satt de rätt bra och jag fick inte andnöd när de var knäppta. Nu är det jeans med låg midja, vilket inte är min favorit faktiskt. Men testade bältet och även det gick att knäppa (i första hålet visserligen) även fast det var runt höften. Så då blev jag lite glad igen.

Men det mesta här i livet går ju upp och ner. Provar jag dem om en vecka igen, så kanske jag inte ens får upp dem. Nu har jag suttit och vimsat hit och dit med återbudstiderna och lovat vitt och brett, utan att tänka mig för. Man kan säga att jag garderat mig *ler*. Men nu tror jag att det är ordning på det och tiderna är borttagna på hemsidan.

Så veckan början arta sig. Hobby och jobb imorgon med sovmorgon. Samma på onsdag. Tvärtom på torsdag, alltså ingen sovmorgon då, men ledig kväll. Fredag är ännu lite osäker. Men med min gardering, så löser det sig.

Inte så sen kväll ännu, så ska nog försöka få lite luft den här dagen också. Tog en bild på soptunnorna här igår. Jag kan tyckas gnällig nu, men i det här fallet har jag sjutton rätt att vara gnällig. De innersta tunnorna är nästintill tomma. Ett fenomen jag har väldigt svårt att förstå. Jag stod och tittade på en tjej igår som slängde två soppåsar i den närmaste tunnan, som då alltså var smockfull. Ena påsen ramlade ut. Hon noterade det, gav mig ett ögonkast och sedan gick hon bara och lät påsen ligga kvar på marken.

Okej om alla tunnor vore smockfulla. Då behövdes ytterligare en för att fylla behovet. Men nu är det bara de två-tre närmaste och de andra nästan tomma. Hur tänker folk egentligen. Och nej, om någon nu trodde något, så var detta en helt svensk tjej i 25-årsåldern cirkus. Ser man på bilden så förstår man, att hon inte är den enda. Vissa skickar i och för sig ut sina små barn med soppåsarna. Så små att de inte räcker upp. Hur tänker man då?

Det var samma fenomen på förra stället jag bodde, så det är inget specifikt här. Men fåglarna är väl glada. Det låter så på morgnarna iallafall. Nu har jag oturen att ha mitt sovrum åt soptunne hållet. Eftersom det är störst av sovrummen och jag har fem garderober där, så har jag lagt bort tanken på att byta med någon av ungarna. Men vem vet. Jag kanske har ändrat mig när det är dags för höststädningen.

Nu ska jag snöra på mig gympaskorna och ta en promenad till skogsdungen. Just nu skiner solen, så kanske att jag sätter mig en stund på mitt lilla berg och filosoferar lite. Om det inte är för kallt. Inte omöjligt att kameran åker ned i fickan också. Jag börjar längta efter riktiga skogen. Typisk höstlängtan när det gäller mig. Och vårlängtan också för den delen. Men nu är det ju mer höst än vår..eller? Så saknaden av bil börjar infinna sig lite. Få se om jag lånar en bil någon helg framöver, för att känna riktig skogsdoft. Samtidigt som jag säkert är rädd att träffa på älgar och att gå vilse. Minns att det var så förra året. Så löjligt. Älgarna pratar jag med förstås och vilse kan man väl inte gå om man alltid har någon som leder en?