Ni kanske inte har läst klart fredagens inlägg än *ler*. Nu kommer ett nytt iallafall och risken finns att inte heller det blir så kort. Så här ser jag ut idag. Med ett skosnöre runt huvudet. Man tager vad man haver.
Väldigt ofta, i 96 fall av hundra, när jag sätter mig och börjar skriva, så bubblar det på som bara attan i huvudet, av saker jag vill få ner på pränt. Helst på en och samma gång. Hälften kan jag inte få med, för då skulle det bli novellinlägg jämt. Det tar jag i morgon, tänker jag, men då är det ju samma sak. Det är ytterst sällan som jag, när jag skrivit klart känner att jag fått ut och med allt. Då kan man ju fråga sig, varför det är så viktigt att berätta allt (nästan) och delge alla sina åsikter (nästan) till några man inte alls vet vem det är. Jo, några vet jag ju. Svaret på det, är nog individuellt. Vissa har det behovet, andra inte. En del bloggar, andra skriver krönikor, några skriver böcker, vissa skriver dagbok, andra håller föreläsningar, en del är aktiva på forum och några har inte det behovet alls.
Man lär sig, får insikter och tankeställare också, när man läser vad andra skriver. Jag gillar Schulmans pappablogg just nu. Han delger sina innersta tankar på ett överdrivet och komiskt sätt (ungefär som Uggla) men mycket känner man igen sig i. Vissa saker skulle de flesta av oss inte erkänna för sig själva ens. Han gör sig sårbar och skriver ned de här "skamfyllda" tankarna, så alla kan ta del av dem. Jag förstår hans vånda över Clabbes uttalande i radion om att onanera till Sabrina. Jag förstår hans känsla över dottern och viljan att beskydda det käresta man har..även från en kommande pojkvän osv. Helt suverän i mina ögon. Men han har ännu inte fått till det där korta, snärtiga som Uggla är fenomenal på. Å andra sidan, vi skriver på olika sätt alla.
Yes, det var dit jag skulle komma. Nää, det var det inte egentligen. Allt jag skrivit hittills är bara en parentes, som dök upp efterhand jag skrev. Utom de första tre raderna. Kanske skulle jag göra två inlägg av ett idag? Fortsätter det så här, så kan jag skriva hela dagen. Men det har jag inte tid med. Idag måste jag smida medan järnet är varmt, så att säga. Vad jag menar med det kommer väl antagligen att ge sig under skrivandets gång. Troligtvis i nästa inlägg.
Skosnöre runt huvudet. För att återgå till ursprungspunkten. Vaknade halv åtta i morse. Normalt somnar jag lätt om vid denna tidiga tidpunkt, om jag kan och får. Klockan åtta var jag fortfarande vaken och trots att jag slängt av mig täcket, var jag genomvarm. Otroligt nog har jag annars de här heta dagarna kunnat sova utan besvär av värmen. Nu var jag varken särskilt pigg, men inte heller så trött att jag bara kunde blunda och fortsätta drömma. En röst viskade i mitt öra: Gå upp och gå ut och gå. Nej, nej, nej, sa jag. Jag vill sova. Rösten malde på: Gå upp och gå ut och gå nu när det är svalt och lugnt och tyst, sova kan du göra sedan.
Utan att jag fattade hur det gick till, så stod jag plötsligt i hallen med shorts, linne, gympaskorna på fötterna och stavarna i handen och håret överallt. Letade efter hårband, som jag vet att ungarna brukar ha ibland. Hittade inget, men hittade ett skosnöre i minstingens rum och knöt det runt huvudet. Eftersom jag bloggar, så förstås fotade jag det *ler*.
Det blev faktiskt en riktigt skön promenad på 45 min. Kom på mig själv då och då, att jag gick och släpade fötterna efter mig, så för motionens skull var den kanske inte så effektiv. Men för sinnets. Ett himla skränande fyllde plötsligt den tidigare så stillsamma atmosfären. Börjar flyttfåglarna redan? Jag vet inte vad det var för fåglar, men rätt fantastiskt att se hur 6-7 formationer av skrikande fåglar fyllde himlen ovanför mig. Varje formation, utom en, bestod av ca 10 fåglar på ena sidan och fem på den andra i en V form. Eller halv V form, eftersom det var mindre på ena sidan. En formation bestod av ca 10 fåglar på ena sidan och bara en fågel på den andra. Det är nästan så man får lust att läsa om fåglar och deras beteende, istället för som nu människans beteende. De flög mot norr eller nordost. Borde de inte flyga söderut?
Strax efter nio var jag hemma igen. Duscha tänkte jag göra efter frukost och data. Jag har fortfarande inte duschat, så jag luktar inte speciellt gott just nu, kan jag tänka mig. Just datorn är ett kapitel för sig. Idag funkade det och funkar än. Återkommer till det sedan.
Ibland är det konstigt hur saker liksom bara visar sig för mig och säkert alla andra också, om de bara vill. Efter min soja/blåbär drink, satte jag mig här med kaffe och knäcke och som vanligt började jag att klicka mig in på de dagliga bloggarna. Katrin är ju hos sin pappa i Nice nu med sin Bingo och hans dotter. Katrins kompis Sara Sommerfeld är nu också med. Knappt jag vet vem det är. Men kan vara kul att jämföra hur de skriver, tänkte jag. Alltså skriver om samma sak. Så gick in på Saras blogg på TV 4. Det första som slår emot mig är Agneta Sjödin.
Jag ser aldrig på TV dagtid, men idag skulle hon då vara med i nyhetsmorgon vid 10. Klart jag satte på TV-n och tittade på det. Agneta är lite som jag, kan jag tycka ibland. Sökare, men som nu funnit sin trygghet inom sig. Jag har två böcker av henne. I oktober kommer tydligen hennes fjärde bok ut Lucia. Den tredje har gått mig helt oförmärkt förbi De tolv heter den visst. Nu har jag ju så många böcker liggandes, som väntar på att bli lästa, så jag väntar till oktober med att då beställa båda. Jag har noterat i almanackan *ler*.
Lite roligt var det ju sedan, att efter det handlade det om viagra för kvinnor. Jag skrev om det för ett tag sedan. Kerstin Dellert var med och en kvinnlig gynekolog. Båda hade min uppfattning, att lusten sitter i huvudet, men att fysiska besvär kan dämpa lusten. Det här medlet de pratade om för torra slemhinnor, har funnits i tjugo år, men det marknadsförs inte alls på samma sätt som tex viagra för män. Det är skrämmande, tycker jag. Männens sexliv är fortfarande viktigare än kvinnornas. När det blir jämlikt på det planet, så kanske kundunderlaget för mig minskar en smula. Jag är nog inte den enda sexsäljaren som får höra, att sexlusten är ojämn i förhållandet.
Inget av det här, som ändå är i mitt intresse, skulle jag ha tagit del av, eller ens vetat om, ifall jag inte fått för mig att läsa Saras blogg. Jag avslutar det här inlägget nu och på börjar ett nytt. Jag har ju ändå tänkt att sitta här vid datorn hela dagen. Persiennerna är neddragna och solen och sommaren har jag just idag helt stängt ute. Rätt skönt faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar