tisdag, augusti 11, 2009

PAINT och VILKEN DAG

Hej. Här har ni mej. Igen.


Fick ett ryck igårkväll, innan jag förpassade mig till soffan, att försöka rita på paint. Har ni testat det någongång? Inte helt lätt, vill jag påstå. Det far hit och dit. Ena avkomman har en bekant som är skitduktig, men den personen har förstås talang för teckning från grunden. Det har inte jag. Jag tycker bara det är kul. Det enda jag gjort tidigare på paint, är karta till hugade besökare, så de inte villar bort sig.

Det finns väl två lägen kanhända. Antingen blir man så jäkla irriterad när inte strecken blir där man vill så man ger upp, eller så blir man som jag igår. Jag SKA få till det. Så det gick ju någon timme. Något läsande blev det inte. Tror faktiskt inte att jag läst något längre stycke i mina pågående böcker sedan Trosa. Men som sagt det är kul att teckna ibland, även fast man inte kan, eller tror sig kunna. Det blev några alster som jag fyller dagens inlägg med. Testade med färg också, men det blev inte bra det heller.

Kom på nu. Det här med tillit till sin egen förmåga eller sin egen kunskap, är det väl si och så med för oss alla. Man drabbas av tvivel ibland. Nu syftar jag inte på varken jobbet eller hobbyn, utan överlag. Jag litar ju fullt ut på min intuition... tror jag. Stundtals tvivlar jag. Är det mina egna medvetna tankar, egen önskan osv? Eller är det något annat? Jag har ju så stark känsla att jag kommer att bli kallad till intervju. Men är det bara en önskan? Nu har jag väntat på ett besked länge. Då kommer tankarna. Varför skulle de vilja ha mig till intervju? Känslan att jag också kommer att bli antagen till utbildningen är även den så påtagligt stark. Men vad har jag, som skulle göra att de vill ha mig med?

Nu vet jag mer. För den här dagen har varit lite lustig. Vaknade av att den privata mobilen ringer. Det är mörkt och jag tror det är natt, i mitt halvvakna tillstånd. Avkomman tror jag, som inte har nyckel. Kravlar ur sängen, tar på morgonrocken för att gå ner och öppna porten. När jag är i hallen ringer vanliga telefon. Jag sliter åt mig luren i farten och svarar...jag är på väg. En vänlig dam börjar då prata. Det har hänt något med någon av ungarna, är min direkta tanke, utan att lyssna på vad personen i andra ändan säger. Det visade sig iallafall vara från hyresvärden om min hyra. Det var inget fel. Jag hade rabatt till Juni bara.

Kollar klockan i köket på väg tillbaka till sängen. Nu smått irriterad. Inser att min väckarklocka ringer om en kvart, så stänger av den och påbörjar min dag. Blev fast vid alla möjliga bloggar till frukosten, så kom i väg i sista minuten. Om ni vill kan ni ju läsa vad Elita Löfblad skriver om påstådda våldtäkter. Katrin länkade dit. Hon hänger ju med Bingo nu och han har tydligen blivit beskylld för våldtäkt av Mari Plosjö. Det är svårt det där. Man måste ju ta kvinnor på allvar som anmäler en våldtäkt, men inte alltid stämmer det.

Nåväl. Jag kom iväg och hobbybesöket var fullt tillfredställande. Efter det då, ett långt krävande vanligt jobb. Kan bli sent, tänkte jag, så om jag snabbar mig hinner jag upp på centrumet och handla och uträtta lite andra ärenden innan. Utanför porten kommer en känd hobbykund gåendes. Jobbade tydligen i mina krokar nu. Det händer då och då att jag stöter på hobbykunder, lite överallt. Lite småprat, men jag är stressad, så skyndar vidare.

Styr med det jag ska och när jag till sist ska in på mataffären, kommer den här kunden igen. Har du tid nu, så kan jag ta ut lite pengar, säger han. Det är lite gulligt, tycker jag. Nu fanns ju ingen möjlighet, eftersom jag redan kände mig jagad. Ja, just det. Jag glömde ju jobbmobilen när jag gick hemifrån. Men dagens jobb har hållit på ett tag och jag bedömde det som att det fick gå ändå. Har aldrig behövt mobilen tidigare för just det här i dag.

Klar i tid och fokuserad och koncentrerad. Förberedd in i minsta detalj. Men inget händer. Ingen kommer. Väntar en halvtimma innan jag går hem. Kollar mobilen och visst, där fanns förklaringen. Helt legitimt. Tar på lite bekvämare kläder, packar upp varorna, sätter på datorn. Då ringer min privata mobil igen. - Gud, va bra. Är du hemma? säger ena avkomman. Jag sitter på bussen, men kom på att jag inte har någon nyckel.

Så nu är avkomman här och väntar på att jag ska göra sällskap vid TV-n. Hade jobbet blivit av, hade jag inte varit hemma och hade jag haft jobbmobilen med, så hade jag vetat att jobbet blev avbokat och kunden kunde fått sitt. Om inte om hade vatt, så att säga.

Blinkade rött på vanliga telefon när jag kom hem, vilket jag inte tycker om. Lyssnade av svararen och vad fanns där, om inte ett meddelande från den ev utbildningen. Ska ringa imorgon och få mera besked. Nu ska jag inte göra mer än titta på Ghost Whisperer och köra lite utfrågning av barn. Nää, inte det sista. Sedan börjar Ghost Whisperer att visas på tv400. Skit tycker jag som inte kan se den kanalen. Men den dagen osv.

6 kommentarer:

Benny sa...

Vilka fina teckningar Kram Benny

spinglover sa...

fortsätt att rita!......ibland kan tecknade bilder bli mer upphetsande än foton.....det är min åsikt....men vi är ju alla olika...skulle vara roligt att läsa din fantasi i bilder.

Gretas Svammel sa...

Kul du tycker det...Benny

Gretas Svammel sa...

Ha ha..spinglover...jag ska lära mig mer först. Öva öva öva

spinglover sa...

ja, jag väntar......skulle vilja ha mer av dina innersta tankar uttryckta med dina fingrar

Gretas Svammel sa...

Då får du nog vänta länge...spinglover..*ler*