RISIGT HÅR, SJÄVBILD OCH GUD VET ALLT

Greta Garbo kallas ja och jag är så go och gla. Åtminstone idag. Bilden är från i pingstas och ramsan från någon forntida godisautomat, där en gubbe rabblade det där. Ja, han sa inte Greta Garbo förstås. Hunny bunny nånting.

Jag är ensam ikväll och törs väl knappt skriva att jag njuter av det, för då kan det kanske tolkas som att jag inte vill ha mina barn hos mig. Inget är ju mer fel, men det är heller inte fel med balans. När de var mindre hade jag dem ju runt mig ständigt, men då var jag så inne i det och ville ha det så. Jag tror att många, inte alla förstås, men många, speciellt kvinnor när de får barn förtränger sina egna behov och låter barnens behov gå före det mesta. Så var jag, på gott och ont. Mest gott. Men sedan jag flyttade hemifrån, som jag kallar det, så har jag undan för undan plockat fram mina egna behov igen. Därför känns det rätt så skönt att få en kväll så här för mig själv, även fast jag annars har många kvällar för mig själv.

Strunt samma. Kvällen idag tillbringar 08 besöket iallafall med sin far, men dyker upp igen tidigt imorgon bitti. Själv ska jag också upp skapligt imorgon och på kvällen får (om inget oförutsett händer) hon och jag den enda kvällen det här besöket, en hel kväll tillsammans själva. Så troligtvis skippar jag bloggandet då. Hundra är jag inte *ler*. Men efter lite hobby och mycket handlande och sedan tårtskapande, så tänkte jag fixa något gott att äta och är vi sugna (vilket vi säkert är) så öppnar vi bag in boxen och tar några glas rött.

Läste en insändare i Corren idag, för att nu hoppa till något helt annat. Det är beklämmande hur vi behandlar våra medmänniskor egentligen och det helt legitimt. Här handlar det om en gammal man som får sin mat serverad på golvet utanför sin dörr. Vart är vi på väg, om inte tid och pengar räcker till att åtminstone överräcka den personligt? Hur ska man göra och vad ska man göra, för att få in mer kärlek, empati och förståelse i samhället?

Visserligen är varje liten kärlekshandling från varje liten invånare värdefull. Men så länge pengar, makt och egna behov dominerar, är det bara en droppe i havet. Å andra sidan...många droppar kan bli en hel sjö. Nackdelen är att det tar så lång tid.

För att då slutligen haka på lång tid, så är det väldigt lång tid, alldeles för lång tid, sedan jag var hos frissan. Nu är jag i det stadiet som jag varje gång tänker att jag inte ska komma i igen. Stadiet då det blir akut. Jag ser på foton nu hur risigt håret ser ut och med tanke på kalasen nu i slutet på veckan med både kända och okända, så blir det i mina ögon snudd på omöjligt att visa sig bland folk. Inte alls bra för självkänslan. Men varför är man så himla dum så man väntar så länge. Alltid är så för mig. På fredag löser det sig om jag går upp skapligt, så jag hinner med hjälp av fön och dy fixa till det. Men på torsdag efter sängseansen, hinner jag bara snabbduscha och klä om. Bagateller egentligen, sett till det stora hela. Men ändå. Det är de små detaljerna som gör det.

Tänkte avsluta här, men kom på en annan sak. Det blir lätt missförstånd av det jag skriver. Har nu fått ett antal mail efter det jag skrev att jag inte bokar via telefon. Precis som framgår av hemsidan så handlar det inte om redan av mig kända personer som använder ett annat nummer än hobbymobilens. Jag kan (kanske) förstå, att det inte är så lätt att veta vad som är hobbymobil, jobbmobil, eller annan mobil. Men det behöver man inte veta. Det som funkat tidigare, fungerar fortfarande. Jag har exempel, som jag inte ska dra nu, från mitt gamla jobb, där folk tog åt sig av det som inte berörde dem, fast de trodde att det handlade om dem. När chefen tex klagade på något på ett klinikmöte, så hände det ofta att personer som inte ens varit där då orsaken till klagomålet hände, tog åt sig. Tokigt kan man kanske tycka, men inte alls konstigt om man har den självbilden av sig själv att man alltid klantar till det.

För att inte själv riskera att klanta till det mer än nödvändigt, så sätter jag nu punkt för ikväll.