REGN, BAD, VIN och EN BRA BOK

Jag är nog fortfarande i något slags chocktillstånd. Det finns inga tröstande ord jag kan ge vare sig till mina barn eller till mig själv. Det hela får helt enkelt ha sin stilla gång och jag lider även med den som är orsaken till tragiken. Den personen mår nog säkert också väldigt dåligt. Men nu ska jag inte orda mer om det överhuvudtaget här i bloggen. Så..vi går vidare.

Jag glömde ta med tvätten från ettan i torsdags. Har nämligen tvättstugan igen på måndag. Så låg i sängen innan jag gick upp och bestämde mig för att ta en liten promenad innan frukost och på hemvägen ta vägen förbi ettan. Jag tyckte att jag skymtade lite sol bakom persiennerna. När jag hade förberett kaffebryggaren, startat upp datorn och satt i hallen och tog på mig skorna, började det plötsligt bara att vräka ner. To be or not to be, tänkte jag. Ska sjutton balla ur för lite vatten. Så jag tog på regnjackan och drog åt runt huvudet, så jag fick samma syn som vissa fanatiker. Alltså såg bara rakt fram i stort sett. Men det var riktigt skönt och uppfriskande och inte en kotte var ute mer än jag.

Ja, sedan hann jag då med kaffe, frukost bloggar och tidningsläsning, innan telefonen ringde. Nu har jag styrt med lite bokföring och betalat några fakturor. Jag har ju inte många sådana, men ibland händer det. Tanken var att även få förberedelserna till ett större jobb nästa vecka klart. Men jag lägger det på is, då det är svårt med fokusering just nu. Det får bli som det blir och det blir nog bra ändå. Bestämmer jag så, så blir det så. Skrivbordet behöver också en dust. Det ligger papper överallt, efter revisorns besök, som ska sorteras in i pärmar mm.

Gårdagen gick ju mest i eftertanken och funderingens tecken. Fick framåt kvällen för mig, att kan jag inte bada ute, så får jag väl bada inne. Jag tror det är första gången sedan jag flyttade hit. Jag har sällan riktig ro att ligga i ett badkar. Men igår tappade jag upp vatten, bar in en bänk, tände ljus och öppnade en liten flaska Asti cinzano. Trots att jag inte är förtjust i vitt vin, så köpte jag den sist jag var på bolaget, bara för att jag blev sugen på det i pingstas. Då ni vet, när det var sommar. Då önskade jag att jag hade haft en flaska i kylskåpet. Sedan riggade jag upp kameran och for upp och ner några gånger från badet till kameran och så snabbt som ögat tillbaka. De flesta gångerna hann jag inte mer än få ner fötterna i badet så togs kortet. Men vid några tillfällen hann jag att även få ner kroppen, som ni kan se på bilden. Badskummet som var så fint först, försvann mer och mer för varje gång. Är jag 15 eller 55, kan man ju undra ha,ha. I sinnet alltså.

Låg sedan och läste, smuttade på lite vin, knaprade på ett chips och hade det fantastiskt skönt. Fyllde på med mer varmt vatten då och då. Schulmans bok är klart läsvärd, tycker jag. Väcker upp en del tankar, iallafall hos mig. Jag själv skulle knappt kunna fylla ett kapitel med minnen av mina föräldrar och min barndom. Ändå är det här ganska bagatellartade minnen, sedd ur en vuxens ögon. Men han berättar hur han kände då, som barn, vilket får mig att fundera lite på hur mina barn kan minnas vissa saker. Han berättar bla hur hans pappa (Allan Schulman) varje dag åt sina piller, däribland en brustablett, vilket facinerade Alex. Han började då dröja sig kvar i köket och när pappan försvunnit sprang han fram och sög i sig den sista skvätten i glaset. Pappan började förstås utan att Alex förstod det då, bli misstänksam till slut, så han gömde sig bakom dörren för att se vad pojken gjorde. När han steg fram precis när Alex tog glaset, blev han stel av skräck, för han trodde ju att det här var något farligt och att han gjort något väldigt dumt. Det slutade iallafall med att de fick en gemensam ritual, att ta varsin brus c-vitamin tillsammans.

Jag läste och läste, bara ett kapitel till, äsch jag tar nästa också, det här är sista innan jag går upp osv. När jag så till slut gav mig och hade torkat mig och tog på mig klockan, visade den på över halv tio. Vinet var slut, chipsen, de få jag lagt fram, var slut och jag var precis skrynklig. Satt sedan vid photoshop till halv två inatt. Fixade, beskar och minskade ner alla nytagna bilder och alla bilder som togs förra helgen. Började också sortera semesterbilderna i kronologisk ordning utifrån när de togs. Men det är ju ett par hundra stycken, så jag gav upp. Början och slutet är i ordning, resten huller om buller. Jag får försöka leva med det *ler*

Nu är det uppehåll och solen glimtar fram då och då. Jag tror jag ska ta en runda med stavarna, för jag känner att jag nog behöver det. I kväll ser jag sommarkrysset för att Gynning och Berg är programledare. Annars brukar jag inte vara någon större anhängare till just det programmet. I morgon låter jag datorn få vila. På måndag är jag ledig, men ändå inte. Har ett jobbigt samtal att ta tag i. Har medvetet väntat med det till efter helgen nu. Få se hur det löser sig. Tvättstugan som sagt på eftermiddagen. Är det sol från molnfri himmel ( så optimistisk är jag) då ligger jag på en filt ute medan maskinerna gör sitt. Vem vet?