NÄR VINDEN VÄNDER

Monday, monday. Ett händelserikt, fartfyllt och trevligt veckoslut lägger jag nu bakom mig. De sista ungdomarna lämnade skutan för någon timma sedan och lugnet och stillheten börjar så sakteliga infinna sig. Disken är diskad och matresterna kastade, eller lagda i frysen.

Närmast på agendan denna dag står eftersatt datajobb, bla mail, lite informationsök och lite skriverier. Det kan ta hela återstoden av den här dagen. Men är jag effektiv och inte gör en massa annat, som att klicka in mig på intressanta sidor och dy, så kan det kanske gå på några timmar. Då kanske det till och med blir en promenad framåt kvällen (om det inte regnar). Jag fick faktiskt tid även igår, mellan frukosten, eller vad man ska kalla det för när den intas runt 12.00 och middagen, att ta en tur upp till skogen. Kände att jag behövde andas och få lite egentid.

Boken om "Pengaglädje" är utläst och jag tänkte nu läsa en mer skönlitterär bok, för att slippa anstränga hjärncellerna så mycket. Velar lite mellan Schulmans bok och deckaren av EU parlamentarikern. Kallentoft väntar jag med tills jag verkligen har tid att läsa så ofta och mycket jag vill. Alltså tills jag har en längre planerad ledighet, när det nu kan bli.

Har sett att Sculman och Birro fortsätter sitt inbördes tjafs. Birro har nu återigen stängt ner sin blogg pga Schulmans parodier på honom. Trots att jag fortfarande njuter av Birros sätt att skriva och jag kan tycka att han har rätt i en del av det han säger, så ser jag honom nu bara som en liten trotsig femåring typ. Antagligen har han något inom sig, som triggar igång det här beteendet. Jag började inse, efter Kvällsöppet då de tog upp sexköp, att han gärna vänder kappan efter vinden. Han följer den vind som främjar hans syften bäst. Vänder vinden så hänger han med, oavsett vad han tyckt tidigare, om det är till hans fördel.

Det förvånar mig lite, att Corren engagerar sig i det och publicerar Birros öppna brev och Schulmans svar.

"Jag vill inte bli förknippad med någon av de där mobbarna. Jag vill inte läsa om dem, inte tala om dem, inte vara på samma jordklot som dem. De har sårat mig och min familj utan att vi gjort något.
Det är därför jag släcker ner min blogg. Jag stänger mitt fönster mot den där avgrunden."

Så skriver Birro.

Schulman kontrar så här:

"Jag och Birro diskuterade saken i SVT:s program Debatt i vintras och då berättade Birro att han tycker våra skämt om honom är roliga och harmlösa. Programmet finns att se på SVT Play.
Nu vänder Birro plötsligt och säger att han är kränkt. Jag förstår inte. Ljög Birro då? Eller ljuger han nu? Det är inte första gången Birro är förvirrande inkonsekvent. Hela hans verksamhet genomsyras av detta. Ena dagen hatar Birro kvällstidningar - andra dagen tar han anställning på en. Ena dagen hatar han Allsång på Skansen intensivt - andra dagen ska han själv medverka. Ena dagen säger han att skrattar gott åt 1000apors skämt - andra dagen säger han att han är kränkt. Det är svårt att veta vad Birro egentligen tycker, när man ska ta honom på allvar."

Inte mycket att ägna ett blogginlägg åt kanske. Men jag tycker det här är ett fenomen som genomsyrar nästan hela samhället. Vid motgångar så antingen flyr man eller så svarar man med aggressivitet och/eller ironi. Bekräftelsebehovet hos gemene man har blivit så stort, så att man trotsar sin inre önskan/tro och bara flyter med strömmen. Nu tycker jag nog att vad gäller just de här två, så är de i mina ögon likadana kålsupare båda två. Men Schulman är lite mer rakryggad. Bra skribenter är de i vilket fall båda, enligt mig.

Läste en kommentar på Erik Laaksos blogg, som stämmer lite med mina tankar ovan.

"Det har skett en förändring inom politiken. Förr så handlade det om att framföra sin ideologi så att väljarna förstod att den var bra, nu sätter man upp fingret i luften och känner vilket håll vinden blåser åt, sedan samlas alla i det hörnet. Det här är farligt, eftersom det kortsluter hela den demokratiska modellen då det tar bort en effektiv opposition."

Hur veckan kommer att te sig ut för mig, vet jag inte riktigt. Jag kikade in på mina mail vid något tillfälle i helgen och förstår att det blir lite ändringar av det från början planerade. Men då jag inte haft möjlighet att engagera mig i min kalender på nästan en vecka, så får det väl bli som det blir. I morgon startar jag iallafall i ottan. Ottan för mig iallafall *ler*. I vilket fall tidigare än jag normalt brukar. Men jag har ett återbud efteråt, som jag inte ödslar tid på så här snart inpå och då åker jag hem igen efteråt och äter min frukost i lugn och ro här vid datorn. Sedan tillbaka för att ta mig an kvällsbesöket. Onsdag och torsdag är som sagt väldigt osäkra ännu och på fredag är det då plötsligt midsommarafton.

Man kan ju hoppas på att midsommarvädret blir som pingstvädret. Bilden är från måndagen efter pingst. Jag har nästan glömt hur det kändes när solen brände och vattnet svalkade. Avslutar med några tänkvärda ord.

Andra människor kan bara påverka dig negativt om du själv tillåter dem att göra det.