GÅR INGET BRA FÖR MIG

Det går inget bra för mig. Inga raka, räta vägar om man så säger. Men livet ska inte alltid vara rakt. Det behövs lite krökar som skymmer sikten ibland. Jag tror så iallafall. Är sikten fri, så minskar ju utmaningarna. För att inte tala om, så platt livet skulle vara. Inga överraskningar att reta sig på eller glädja sig åt, eller oroa sig över.

Dagen idag blev väl inte riktigt så som den var planerad. Skulle avslutat den med en massage i eftermiddags på en person, som jag senast igår hade kontakt med. Nu har jag ju ingen aning om orsaken till varför han inte dök upp, men en liten hint via sms att man inte kan komma, kan inte vara så besvärligt.

Fick förfrågan i morse av en känd återkommande kund om tid idag, som jag förstås svarade nekande på. Det är mest det som stör mest. Att hindra andra från att komma. Om berörd person läser här, så ta och tänk efter. Tänk även på, att om jag fått vetat att ingen mer skulle komma, så hade jag varit hemma ett par timmar tidigare. Jag räknar då paustiden efter jobbet innan, förberedelsetiden (dusch, tända ljus, ev byta ljus, klä mig, borsta tänder) väntetiden (väntar alltid 10-15 min efter utsatt tid ifall man gått fel eller haft mycket rödljus mm), eftertiden (blåsa ut ljus, lugna sinnet, byta till privata kläder).

Så gårdagens antydning att veckan verkar lösa sig bra, var att ta ut glädjen i förskott. Morgondagens tid som jag la ut på hemsidan bokas och ändras. Jag säger... tyvärr den är bokad och i nästa minut är den ledig igen. Nu är det ju dagen före midsommarafton och jag trodde nog ingen ville komma alls. Men där bedrog jag mig. Nu hoppas jag att den sista som nu är bokad inte ändrar sig i sista minuten.

Skriverierna jag sysslade mig igår togs inte emot så som jag hoppats. Kanske måste jag börja om och göra nytt. Jag var rätt nöjd själv och då är det ännu svårare att behöva tänka om och göra på annat sätt. Vi får se hur det löser sig.

Sedan blev jag även idag varse, att organisationer som jag ansett ska vara en hjälp i stället är ett hinder. Det handlar inte om mig personligen, men indirekt drabbar det mig. Det är jag som ska slåss mot jättarna. Få dem att fatta vad det handlar om, få dem att värna om den individuella människan. Har det alltid varit så, att man klumpat ihop och generaliserat?

Handlade lite på vägen hem. Strömming och svenska jordgubbar bla. Jag tyckte det var dyrt med 37 kr litern, men avkomman som nyss var här och lämnade cykeln hon lånade i morse, sa att de flesta tar 40 kr/l. Strömming fick jag sådant där akut sug efter idag. Jag pratar nu inte den inlagda som jag köper ibland. Utan strömmingsfileer att laga till själv. Stekt strömming är inte alls dumt, men jag steker väldigt sällan den mat jag ska äta själv. Den här ska jag göra strömmingslåda på. Många år sedan jag gjorde, då det bara är jag som äter det. Gud så gott det ska bli *ler*.

Om nu inget ytterligare sätter käppar i hjulet, så kör jag som en vanlig fredag i morgon. Alltså bara ett förmiddagsbesök. Tänkte sedan ta mig tid att städa av lite mer ordentligt i ettan. Förra veckan tömde jag bara papperskorgarna eftersom jag då hade ett kalas att passa tiden till. Funderar på att slänga ner kameran i väskan och åtminstone påbörja fotandet av mina kläder ifall jag nu har lust med det då. Handlandet är ju avklarat, inga barn tänker sig hit då de firar midsommar med sina respektive och kompisar och det kan vara rätt avslappnande att fjompa sig för sig själv utan tidspress och krav från omgivningen.

I kväll ska jag se om filmen på tvåan "Hetta" är något att se. Det lät som det var något i min smak när jag läste om den, men det vet man aldrig. Jag är svår när det gäller filmsmak. Kanske för att jag inte är så förtjust i film egentligen. De måste säga mig något, precis som böcker. Avkommans kärlek prickade rätt i helgen. Vi såg då "Värstingarna" byggd på en sann historia. Den var bra och helt i min smak. Ingen är så dålig än den kan bli bättre ungefär och min egen filosofi...att det finns något bra hos alla. Det gäller bara att hitta det.