BAKIFRÅN MED TRASIGT KNÄ o SER LJUSET

Mycket piggare idag. Tänk vad en sovmorgon kan göra, eller vad det nu är som gör det. Inte alls konstigt, då man ibland med ungarna kommer in på hur det var när vi var en hel familj. Det de minns tydligt är att jag alltid somnade i soffan på kvällarna. Då gick jag fem dagar i veckan upp halv fem, så borde egentligen ha somnat redan på jobbet framåt eftermiddagen *ler*. Men då var man ung och rask och hängde inte vid en dator halva nätterna.

Iallafall var det såå skönt att få starta dagen i lugn och ro i dag. Ganska skaplig kväll blev det också, då sista besöket, som var en hobbykund, gick snabbare än jag planerat. Jag vet ju inte alltid vad som bjuds eller vad jag ska bjuda på, vid hobbybesök. Speciellt då det är en ny bekantskap, vilket detta var. Även fast jag har dåligt med tider, så måste jag ibland ha lite nytt. Sedan kan man ju också tänka, att nya också måste få chansen att träffa mig om de önskar det.

Besöket var trevligt och gick att skoja lite med. Mindre trevligt var det när jag cyklade bort till ettan i eftermiddags. Glad i hågen sätter jag mig på cykeln. Hade som tur var inte hunnit fått upp ordentlig fart, för plötsligt sa det donk och jag låg på marken med cykeln över mig. Eftersom jag som bekant gillar variation, så växlar jag numer mellan den "nya" cykeln och min gamla som cykelgubben fixade nytt bakhjul till. Idag tog jag den gamla och den har fast lås.

Tydligen var jag för snabb, så låste inte låset ordentligt innan jag for iväg, vilket fick till följd att låset for in i ekrarna, som i sin tur fick till följd att några ekrar återigen är loss och som jag fick vrida om runt en annan eker. Så snart ser väl hjulet ut som innan han fixade nytt *ler*. Sådant här går ju som bekant så snabbt, att man omöjligt hinner reagera. Jag bara befann mig helt plötsligt med näsan mot asfalten och cykeln över mig och fattade inget, förrän en kvinna frågade om det gick bra.

Ofta ser det värre ut än vad det är, för det hade sett väldigt otäckt ut, sa hon. Men jag reste upp både mig och cykeln och konstaterade att jeansen gått sönder på knät. Det var alltså bara knät som fick ta största smällen. Väldigt försiktigt cyklade jag sedan resten av vägen, med små pausar för att vrida om ekrer som hängde och slängde. Duschade sedan såret länge (inte med massagestrålar). Osäker vad som fanns och fortfarande finns i det. Kan bara hoppas att det ordnar till sig och läker utan problem, för det var ganska djupt. Företagsam som jag stundtals är, så hade jag vid flytten till ettan lagrat upp med ett paket plåster.

När det var dags för hobbykunden senare, så hoppades jag förstås att det inte skulle bli tal om bakifrån, ifall det var samlag han tänkt sig. Ja, eftersom jag skriver så, så förstår ni säkert att det var just det han bad om. Nu gillar jag ju det också, väldigt mycket av olika orsaker, så jag berättade om knät, men sa..att vi testar. Går det så går det, det frigörs ju liknande morfinendorfiner vid orgasm. Det gick förstås alldeles ypperligt bra och nu känner jag inget av det. Vill inte störa läkningsprocessen och ta bort plåstret för att fota själva såret, men en bild på ett omplåstrat knä kan jag lägga in här.

Jeansen blev ju plötsligt moderna *ler*. Nu tillhör jag de som inte tycker det är snyggt med trasiga jeans, men jag ska faktiskt tvätta de här och ha sönder dem lite till. Tror jag iallafall..just nu.

Nu byter jag spår lite. Jag vill inte ropa hej ännu, men ta mig sjutton om det inte iallafall finns ljus nu i tunneln. Per Hagwall stockholmsmoderaterna lade i helgen fram sin motion om ett avskaffande av nuvarande sexköpslag. Det gick igenom utan större besvär och protester. Det bubblade i mig av glädje när jag läste det. Visst är det långt, långt kvar och man åker ner ganska långt när man tar del av vissas åsikter i det hela. Men jag är så himla, himla glad att det görs något radikalt och att det bär frukt. Min röst nonchaleras ju totalt och till och med Hanna blir beskylld för att själv vara en sexsäljare i en del kommentarer. En tjej, som verkar i Italien som sexarbetare har också skrivit sin åsikt på newsmill.

Läs gärna också Motpols sista inlägg. Det här med demonstration har jag själv tänkt så många gånger, men insett att jag inte skulle få så många med mig av mina sexsäljande kolleger. Men för att verkligen visa att vi kämpar och att vi menar allvar, så tror jag att en demonstration (gärna i fler större städer) skulle ge mer än än alla dessa blogginlägg. Dessutom skulle det inte vara lika lätt för motståndarna att blunda för vår existens, vi frivilliga sexsäljares existens. Vi finns inte, sägs det. Men har någon ens brytt sig om att ta reda på det. Jag tror att vi faktiskt är i majoritet, vilket jag påpekat tidigare. Tyvärr har jag inte möjlighet att själv göra någon vetenskaplig undersökning och om jag gjorde så skulle jag vara jävig och ingen skulle ta den på allvar och jag skulle beskyllas för att ljuga och förfalska sanningen. Precis som motståndarna så ofta gör.

Färgen idag ska vara mörklila, men jag tycker nu det ser ut som svart. Kan det bero på det glas vin jag druckit, eller att jag plötsligt blivit färgblind? Det får vara som det är i vilket fall. Nu ska jag snart fylla på glaset. Jag tyckte när jag kom hem, att jag var värd lite vin som plåster på såret, efter cykelincidenten, så jag öppnade faktiskt en hel flaska. Tar halva idag och resten imorgon, om jag känner för det då. Jag har en oöppnad bag in box, men den får vara oöppnad ett tag till. Helgen kommer att gå helt i nykterhetens tecken. Det är en konferense där alkohol inte platsar alls och faktiskt inte heller är nödvändig. Det blir en helg där alla sinnen kommer att vara skärpta och under kontroll.