VÅRKÄNSLOR o UTSIKT FRÅN MITT FÖNSTER

Här är jag. Glad i sinnet efter två glas vin. Ja, ja glad efter umgänget också förstås. Kom hem för cirkus en halvtimma sedan. Ställde mig och bytte lampa i hallen nästan direkt och hade då precis packat upp väskan och hade kameran beredd, kan man säga, eftersom jag släpat med mig den idag.

Att jag blev snurrig på endast två glas, beror säkert på att jag inget ätit sedan frukosten och kanske en del på vårkänslan, som gav sig tillkänna idag. Personen jag tillbringade några timmar med nu i eftermiddag, är helt underbar. Han låter mig hållas, han lyssnar etc...men som alla oss andra vill han ju mer. Nu vill jag bara ha honom som vän, utan sexuella inslag, så känner mig stundtals lite elak. Fyra år kom vi fram till, har vi känt varandra och haft sex en gång och den gången minns speciellt han med glädje, men även jag. Nu hade han inplanerade saker ikväll, det var därför han befann sig i min stad, så jag tog bussen hem och det var nog lika bra *ler*. Men snällare och mer godhjärtad person får man leta efter.

Att jag tog med kameran idag beror på, att jag tänkte fota årets första vårbild. Ha,ha, så det blev. Motljus, så syns knappt något. Dålig bild, men ändock årets första, utan halsduk och vantar och med solen i ansiktet. Var faktiskt i valet och kvalet att slopa kappan och ta kavajen bara idag. Men efter närmare betänkande vore det nog lite överdrivet. I morgon kanske..

Dagen började innan klockan larmade. Prick åtta, startade oljudet under mitt sovrumsfönster. Det var så högt att även avkomman hörde det, fast hon sover på motsatta sidan av huset. Jag gick upp, tittade ut och tog kameran som låg på köksbordet och fotade. (ja med tanke på bloggen). Nu gör ju personen bara sitt jobb och de flesta har gett sig iväg till sina jobb så dags (kanske), åtminstone de som har jobb.

När jag fixat mig och sitter med frukosten vid datorn, ropar avkomman från köket..nu är en ambulans här. Tja...jag fotar den också. Tro nu inte att jag är en sådan som sitter bakom gardin och har koll på allt som sker *ler*. Jag är sällan i köket så missar nog mycket som händer. Visst är jag en nyfiken natur, men inte på det sättet.

När jag går ut med kaffemuggen ser jag att även en polisbil anslutit sig, så jag fotar igen. Tänker att ni kanske vill veta..*ler*...hur utsikten kan te sig genom mitt köksfönster ibland. Innan jag gick iväg till ettan, kollade jag Corren ifall det stod något, men fanns inget. Nu har jag inte varit inne, så vet inte. Men med tanke på dagen, 1 april och att man då ska skämta, så när jag läste Corren till kaffet, irriterade jag mig på artikeln om en politiker som skulle dra igång en omändring på en av stadens största gator, bara för att han ville. La artikeln till favoriter. Men senare slog det mig. Det måste ju bara vara ett aprilskämt. Jag vet inte. Man kan aldrig vara säker i dessa tider. Det är mycket som låter som aprilskämt året om.

Jag skrev om uteserveringar igår och kunde ju bara inte låta bli, att ta fram kameran när jag gick igenom ett av stadens torg. Jag har försökt att sudda de ansikten som var riktat mot kameran. Visst är det mysigt och visst fylls man av både hopp och glädje? Läste väder prognosen och det ser ju ut som att min önskan blir bönhörd, om shortsväder i helgen. Som jag har längtat till denna helg och hoppats, hoppats.

Men lite återstår av veckan. Får sova även imorgon (om ingen soprenare väcker mig). Lite hobby och lite jobb. Slutar skapligt. Fredag hobby, som var bestämt och sedan städning och sedan bara vara och njuta av sol och ledighet...förhoppningsvis.