LJUGA MED GUDS VÄLSIGNELSE

Man kan undra varför jag sitter inne en dag som denna. Solen skiner, men skyms stundtals bakom små lekfulla moln och termometern visar 17 grader varmt. Men jag har ställt in mig på att njuta av vårvädret inomhus idag. Hoppas förstås att hinna ta en lång promenad framåt tidig kväll. Men det märks då.

Vaknade till vid åtta imorse, öppnade bara ena ögat för att kolla klockan. Somnade om och vaknade strax efter tio igen. Höll sedan på över en timma med att få igång bildskärmen. Efter tjugo-tjugofem av och påstängningar gav jag upp. Så nu har jag bytt till den nya. Den är en aning, aning mindre, men behövde inte göra några större ominställningar. Men känns ungefär på samma sätt, som när man kastar en halvvissen blomma. Det finns ju liv i den och det tar emot att slänga. Nu tänker jag inte kasta den gamla faktiskt, utan ställa undan den.

Skummade över några av de bloggar jag blivit mer och mer dålig på att läsa den sista tiden. Läste hos Louise om en bok som hon och en snubbe Waldemar Ingdahl skrivit. Den tar upp frågor om skadeverkan och hjälp för bla missbrukare av narkotika, alkohol, nikotin, sex etc. Straffa syndare eller hjälpa människor, heter den. Den släpps nu snart i april. Jag tänker köpa den, för tror att just en sådan här bok kan ge mig mer av den kunskap jag inte har, vad gäller narkotikapolitiken. Visserligen har jag i nuet inget behov av att engagera mig i drogproblem, men peppar, peppar. Man vet aldrig i en framtid om man kan behöva vara åtminstone lite insatt i systemet. Man kan aldrig lära sig för mycket.

Tittade på Gynnings program igårkväll. Tyvärr, tyvärr. Ja må gilla Gynning, men jag gillade inte alls programmet. Var ungefär som roliga timmen i skolan, fast på japanska. Slumrade därefter till i soffan och när jag vaknade for jag runt lite mellan kanalerna. Fastnade på "Uppdrag granskning". Vet inte om det var repris eller inte. Jag ser aldrig det programmet nu för tiden, förr hände det då och då, när Josefsson hade det. I vilket fall, så handlade det om uppföljningen av kisthanteringen vid jodbegravningar. I och för sig noll intresse för mig, men det intressanta, eller skrämmande, var den förljugenhet och det hyckleri som de kyrkliga samfunden besatte. Nu är en kyrkovaktmästare åtalad och riskerar två års fängelse för att ha krossat en kista med grävskopan precis när han smygfilmades av tv teamet.

Genom inspelade samtal visar det sig att i stort sett alla gör så för att undvika luftrummet, som i sin tur gör att det blir sättningar i jorden. Ändå påstår präster och biskopar att de aldrig hört talas om det och bla, bla. Det har pågått i minst tjugo år och för ett antal år sedan anmälde en präst det. Resultatet blev att anmälan lades ner, prästen fick förflyttning och vaktmästaren avsked. Att de som påstår sig vara kristna på något sätt är de mest skenheliga, har jag aldrig tivlat på, men att de sitter och ljuger och när de blir bevisade ändrar sig och tar till en annnan lögn, är så bisarrt. Finns det över huvudtaget någon man kan lita på? Präster ljuger, politiker ljuger, myndigheter ljuger, vanliga svenssons ljuger. Alla ljuger för att sko sig själva, eller för att rädda sitt och sin närmiljös anseeende. Inte konstigt att förbrukning av antidepressiva och lyckopiller ökar. Det behövs kanske för att folk ska stå ut med sig själva och sina lögner.

Det var kanske att ta i *ler*. Många mår dåligt av andra orsaker. Jag tänker inte gräva mer i det just nu, utan jag ska nu tillbringa en stund i köket. Göra janson och steka köttbullar bla. Om jag påstår att jag tycker det ska bli kul, så ljuger jag. Men i morgon är jag glad för att jag gjort det. Att så är inte lika roligt som att njuta av skörden.