Nu har söndagen övergått i måndag. Tycker att det var så länge sedan jag skrev och så länge ni fått vara utan lite svammel, så kör lite innan jag kryper under täcket. Klockan är 00.36 och alla sover, utom jag.
Helgen gått i ett med kalasande, promenerande, diskuterande, men inget onanerande. Därtill en hel del kokande, stekande, ätande, drickande, diskande, spelande och skrattande. Längtar lite till min egen vanliga vardag nu. Ska sätta klockan på åtta och då väcka de ungdomar som är kvar. Lovat skjutsa dem till dit de ska, för att sedan själv göra en del inköp. Bäst att passa på, så länge bilen gör som jag vill. Ledig dag för mig alltså i morgon, men ingen sovmorgon. Blir ingen sovmorgon på tisdag heller, men ledig kväll och lång sovmorgon på onsdag. Tänkte ta det lite lugnt i veckan som är på ingång. Hur det sedan blir återstår att se.
Eftersom jag omringats av ungdomar och även annat löst folk de senaste dagarna, tänkte jag pryda inlägget med bilder från min egen ungdom. Det borde vara ganska ofarligt och den sista bilden har jag publicerat tidigare på hemsidan och de andra två på kontaktsidan jag skrev om en gång, då jag gjorde en historia på mina olika åldrar.
Här är jag sjutton år tror jag. Det var då jag var tillsammans med den här äldre mannen. Med honom öppnade sig en helt ny värld nästan. Från en skyddad tillvaro på landet, till resor, restaurangbesök, hotellnätter mm. På bilden är vi i Köpenhamn och utforskar sex och porrställen.Runt tjugo, ville jag vara fri igen och flyttade till en annan stad. Började jobba där, rådde mig själv, tog körkort, umgicks med både de gamla kompisarna och nya. Ingen stadig pojkvän, utan frilansade mellan några olika. En ganska mysig och okomplicerad tid.
Efter ca två år flyttade jag tillbaka. Började plugga för att höja upp betygen för att sedan kunna komma in på den utbildning jag hade som mål. Yrket jag läste till jobbade jag sedan i, i nästan tjugo år, tills jag nu på äldre dar bytte bana helt till det jag gör idag. På bilden är jag tjugofyra eller tjugofem år. Hade träffat min tvillingsjäl och hyrt ett torp på landet. Fyra år var det kul, sedan ville jag ha space runt mig igen och skaffade en lägenhet åt kärleken. Funkade ett halvår ungefär, att ha det så, sedan kom misstankar, lite svartsjuka och annat emellan och vi sågs mindre och mindre. Jag skaffade ett surrogat under den hösten. Ja, han var medveten om att han var just ett surrogat, fast han hoppades att det skulle bli mer. Vid årsskiftet samma år träffade jag barnens pappa på en fest och på den vägen blev det sedan, fram tills jag flyttade till eget för åtta år sedan.
En komprimerad livsberättelse blev det. Hur intressant den nu kan vara *ler*. Nu ska jag ta en raid till badrummet, innan jag lägger huvudet på kudden och förhoppningsvis drömmer något mer intressant än det här.
6 kommentarer:
Greta
Det var en intressant historia. Det spännande att se hur en person går igenom olika livsfaser och man kan identifiera olika brutpunkter. roligt att se att jag också på Danmarkssemester besökte Köpenhamn under min gymnasietid och kom´i kontakt med synden. Jag såg med ett kompisgäng strip-tease första gången. Träffade frigjorda danskor på diskotek. Men svendomen var var redan avverkad i Sverige. Var på vippen att tatuera mig i Nyhavn (jo nykter), men vågade inte göra det. Vad skulle min familj säga? Det dröjde tills jag fyllt 50 innan jag vågade göra det. Det tar tid att ta kontroll över sitt liv fullt ut.b
Hmmm... - själv kom jag i kontakt med "livet självt" som sjöman på Sydamerikafart under ca sex år. Det var i början på 60-talet.
Jag och en del av mina forna sjökompisar hade en 45-årsfest förra året på den här båten.
Gissa om Wi skrattade både hejdlöst och mycket under de två dygnen som festen pågick...
Ja...Hans-E...alla har vi ju en bakgrund, som till en del präglar resten av vår fortsatta livsresa. Vi är nog många som gjort upptäckter i just Köpenhamn, eftersom det är det närmaste frigjorda stället för oss stela svenskar.
Någon tatuering var inte aktuell för mig *ler* varken då eller senare. Jag har ju mina ideer, vad gäller allt som inte är tänkt för kroppen från begynnelsen. Har inte ens hål i öronen.
Men det är kul att få ett litet hum om personen bakom ett anonymt nick,även om man inte kan öppna sig helt i en blogg.
Sjömän...Josef...de levde väl det glada, vilda livet när de var i hamn? Gillade låten "Maria Maruscka" i min sena tonår. Antagligen för att min äldre partner sjöng den för mig, titt som tätt.
Måste varit kul att återses under en tvådagarsfest *ler*
Jag känner igen stranden du går på. Hemma hos mig. En härligt underbar strand på sommaren med många besökare då vädret medger. Du är välkommen hit till sommaren. Jag bjuder dig.
Förresten, tack för senast.
Hans
Ja...Hans..är man bekant med en plats, så är det nog lätt att känna igen den på ett foto såhär. Trots att det är 35 år sedan bilden togs.
Hoppas det går framåt.Kram
Skicka en kommentar