Hittills har jag klarat mig. Ingen kalabalik i magen än, men vågar inte pusta ut riktigt ännu. Åker ju till Stockholm fram i veckan och vill inte då ligga däckad i magsjuka.
Kalabaliken denna helg har väl naturen stått för. Bilden, (tagen från Corren), får symbolisera det. Får väl vara glad att jag varken kunnat eller behövt använda bilen i helgen. Igår var det riktigt julväder, med stora snöflingor som singlade ner tätt, tätt, så man knappt såg. Jag har tillbringat helgen inne, med marktjänst och uppassning åt ett antal ungdomar. Rätt mysigt det också, när det inte sker dagligen, utan bara så här, någon gång i månaden. Några ungdomar är ännu kvar, men idag är det måndag och marktjänsten har upphört *ler*. Sjuklingen är frisk och har gett sig iväg till skolan.
Kikade in på Aftonbladet för att se om frågorna jag besvarade häromdagen, resulterat i någon artikel. Det hade det inte och ska jag vara ärlig är jag lite oroad. Man vet ju hur journalister är. Trots att jag fått texten och godkänt den efter en liten ändring, så kan jag inte andas ut förrän jag sett att just den texten är den som kommit i tryck. Rubrik och ingress sätter inte tjejen som gör artikeln. Läser man Birros förtrytelse över just aftonbladets beteende, så funderar man än mer. Helin (chefredaktören) stoppade en färdig och klar artikel, som Skugge gjort med Birro. Orsaken var att han inte gillade Birro som person. Om en tidning bara ska skriva om personer som chefen gillar, då är det illa, anser jag. Vi får väl se hur det hela förlöper, angående artikeln om frivillig prostitution.
Hittade en bokrecension av Dodillets bok, skriven av Karin Elder Ekman (varken bu eller bä) och en recension om teatern svenska torskar, skriven av Anders Johansson (positiv).
Läste också artikeln om paret som i 25 år hjälpt misshandlade och våldtagna kvinnor och barn. Alltså hållit dem gömda och skyddade från förövaren. Jag blir glad över att det finns människor som dem, samtidigt som jag kan få lite dåligt samvete över, att inte jag gör något radikalt för utsatta människor. Vi är alldeles för många, som bara bryr oss i tanken, men inte agerar i praktiken. Nu är det väl inte så väldigt lätt, tröstar jag mig med, att verkligen göra något radikalt helt på egen hand. Men vill man, så kan man, vilket då borde betyda, att jag inte vill. Jag är inte beredd att offra mig antagligen. Men små saker för att göra livet lättare för andra, det kan vi alla göra.
Ledig måndag för mig. Efter tömning av mailboxar, ska jag ta itu med månadens utgifter, för att sedan ta en sväng ut, trots att vädret inte direkt inbjuder till det. Men efter två dagar behöver hjärnan lite friskt syre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar