JOHNNY CASH, UPPVÄXT, HEMLÖSA och ANNAT DRAVEL

Vad har jag gjort den här söndagen då? Torkat snor, torkat snor och torkat snor igen. På mig själv. Snart är jag skinnflådd under näsan. Ömsom rinner det, ömsom är jag täppt. Känns som om jag skulle ha 42 grader i feber, men vill inte kolla. Jag tror inte jag har feber alls, det känns nog bara så. Det halsonda släppte igår förmiddag. Tack och lov. Jag har glömt hur det är, att vara förkyld. För inte så länge sedan klagade en av mina avkommor över halsont. Det går över, det är inget att gnälla över, tyckte jag. När 08-tösen ibland ringer och beklagar sig över hosta, igentäppt etc, så svarar jag ungefär samma sak. Så det skadar nog inte att då och då få känna på det själv *ler*

Förutom att ha ett snorpapper under näsan, så har jag tvättat. Solen har skinit, men jag har idag giltigt förfall, för att inte gå någon promenad. Nytt inlägg på Expressen har det blivit. Tittade mellan maskinerna på reprisen av dokumentären med Johnny Cash. Jag gillade honom av någon anledning när jag var 15-17 så där. Jag gillade både musiken, men också hans utstrålning och än idag, när jag såg honom i sin glans dagar så pirrade det allt till lite. Han är död sedan 2003. Jag funderade lite på det där när jag satt här i soffan. Han har något som tilltalar mig, liksom även George Rydeberg hade och Elvis bla. I nutid är väl Lundell närmast. Finns kanske fler, som jag inte kommer på. Persbrant skulle man kunna tro, men icke. Inte alls samma attraktion. Möjligtvis Stormare, men njaaa.

Den enda person jag haft ett förhållande med, som har stämt in på ovannämnda personer, är den äldre mannen, när jag var i tonåren. Min pappa också förstås...kan det finnas ett samband måntro *ler*. Psykologiskt finns det säkert det. Nu hade jag bara ett pappa-barn förhållande till min far, så inga missförstånd uppstår. Min tvillingsjäl, som jag nämnt då och då, var raka motsatsen. Ja, naturligtvis. Han var ju som jag. Vek, ödmjuk, empatisk, intuitiv, skojfrisk, kreativ, typ Johnny Depp. Till råga på allt var han blond också. Helt emot sådana som jag attraherades av då. Ändå fanns ett band direkt, innan vi ens sagt ett ord till varandra. Att jag tröttnade beror nog på att vi redan visste och kunde varandra. Det fanns inget att upptäcka och likheten blev tråkig till slut.

Det här med astrologi och passa ihop med den och den, är nonsens, enligt mig. Det är helt andra krafter som styr. Barnens pappa, skulle jag inte ens ha lagt märke till, om inte några välvilliga personer bokstavligt föste ihop oss. Vi är så långt från varandras personligheter man bara kan komma. Ungarna frågar ibland, hur sjutton vi kunde håll ihop så länge (19½ år). Inget konstigt egentligen. Jag behövde någon lugn, stabil person och han behövde få lite action i sitt liv och lite mothugg. Jag behövde just då också en far till mina barn. Barn som jag redan från sjuårs-åldern längtade efter. Just då komplitterade vi varandra och jag kommer aldrig att ångra åren med honom. Nu lever vi helt olika liv, kanhända så som vi egentligen innerst inne ville ha vårt liv. Men vi är ändå otroligt bra vänner och ungarna är väl kittet där förstås.

Jösses, vad jag kommer ifrån ämnet. Johnny Cash var det, någon att bli kåt på, både som 16-åring och som snart 55-åring. Idag, när jag såg programmet slog det mig, att kanhända kände jag redan som tonåring något jag inte då hade en aning om. Idag, löjlig som jag är, så rann tårarna. Han var ju inte bara atrraktiv, hade en röst som gjorde mig kåt och spelade in medryckande musik. Han var så väldigt mycket mer. Mitt första minne var San Quentin, men idag blev jag osäker på vad som kom först. Den eller Folsom Prison Blues.

Just den sista låten, vilket jag inte visste förrän idag, stal han från en tjej. Han skrev om texten och gjorde melodin snabbare. Det här var då på 60-talet, slutet av 60-talet. Albumet Folson Prison spelade han in på fängelset med samma namn. Han ömmade på något sätt för de mindre bemedlade och kanhända kände jag det där redan som tonåring, utan att veta om det. En kille på fängelset, som skrev fina sånger, fick uppmaningen att skriva något tills Cash skulle komma dit och uppträda. Han totade då ihop en låt om fängelsets kapell. Graystone Chapel. Vad han inte visste var att Cash lärde sig den här låten och under sitt uppträdande på fängelset, så sa han att en intern skrivit den och så framförde han den.

Förstå, vilken lycka för killen. Cash fortsatte att hjälpa den här killen och spelade t.o.m med honom i sitt band, men tyvärr så fixade han inte livet utanför murarna (som i många fall ännu, är en slags trygghet för vissa). Han tog livet av sig till slut. Johnny Cash dotter sa något väldigt bra i programmet, som jag tyvärr inte minns nu. Något om att hennes pappa ville hjälpa så många, men personerna själva kanske inte var redo. Det var inte så, men gick ut på det och det är ju så himla sant.

Myten var att Cash själv var en fängelsekund, men han har aldrig suttit inne. MEN som någon i programmet sa...hade det varit någon annan som gjort det Cash gjorde ibland, så hade han åkt in. Men Cash hade pengar och han var ett namn. Känns det igen? Lite kanske. Däremot så gick han på amfetamin i början av sin karrär. I slutet blev han väl näst intill troende. Det sas inget om det i programmet, men jag tror det. Jag själv som 16-17-åring, visste inte ens vad amfetamin var *ler*. Jag hade en skyddad uppväxt på landet, med äldre föräldrar, där ingen alkohol förekom och det man satt bänkad kring vid TV-n, var Hylands Hörna. Då kunde mamma till och med ha poppat popcorn. Då var det fest.

Jag har nog kvar en hel del av det. Att vilja ha barn och familj runt mig och göra det extra festligt och umgås med eller utan tv, när veckan är slut. Mina egna barn är uppväxta på samma sätt. Deras kompisar (en del) tyckte att det var så mysigt, så de ville också vara med oss då. Klart de fick, med deras föräldrars medgivande (tyvärr tyckte nog vissa föräldrar, att det bara var skönt att slippa sina egna ungar). Jag skriver vissa, för alla var ju inte så tack och lov. Nu är de här ungarna vuxna och det är så kul, när de fortfarande liksom är en ibland oss.

Nu kan jag nog skriva hur mycket som helst och det kan bli hur långt som helst. Vi lämnar Cash, den åtrådda och vi lämnar uppväxt. Kan bara säga, att den här skyddade uppväxten gjorde att jag sökte och sökte..i tonåren...något kompliment, vilket gjorde att jag drogs till udda personer. Personer som stod utanför samhället. Jag blev deras kompis och maskot, utan att för den skull ta steget ut i deras värld. Det var ändå ömsesidigt. Jag fanns för dem och de fanns för mig. Jag tror inte skillnaden är så jättestor nu.

Jag skrev om hemlösa för evigheter sedan. Här på den här bloggen, får jag mail vid ny kommentar. Jättebra. Så är det inte vid Expressenbloggen tex. Så såg idag att ordförande för föreningen hemlösa i Stockholm kommenterat inlägget. Ni som såg (hoppas jag säger rätt nu..Kvällsöppet..för någon vecka sedan, kan vara Debatt också) hur som, där fanns denna Rolf Nilsson med. Debatten handlade inte direkt om de hemlösa, utan om vem som får donera pengar till välgörande ändamål. Jag ,som jag förstod det, får inte ge av mina eskortpengar till tex de hemlösa , eller till stadsmissionen överlag. Varje förbund har sin etiska ståndpunkt och företag i exempelvis porrbranchen, vapen, eller alkohol, får inte ge någon gåva till de utsatta, beroende på vilken policy förbundet har.

Jag tänker inte här gå in på min åsikt, ni vet nog vad jag tycker ändå. Det gällde i debatten vår porrkung Milton, som fick avslag. Detta fast pengarna inte kom från hans företag, utan för att policyn var sådan. Hur som, vill ni läsa mer vad denna Rolf Nilson skriver så klicka in er här. Personligen kan jag tycka, att hur man än vänder sig så har man ändan bak. Lite så är det även just nu på sexforumet sexwork.net. De vänder och vrider på saker och ting, men kommer ändå inte fram till något resultat. Snarare tvärtom...tyvärr.

Morgondagen slutligen. Ingen ledig måndag, då jag ändrat dag. Har möte på tisdag och fick lyckligtvis även tid hos frissan efteråt. Bokade då in hobby i morgon. Men med tanke på hur jag mår, så informerade jag aktuell person om läget, så beslutet ligger hos honom. Jag tror jag fixar det galant *ler*. Bara viljan finns så.... Vad gäller tisdagsmötet, så är det ganska spännande *ler*. Spännande vad som kan bli utav det här mötet. Kanske blir det ingenting. Håret blir iallafall kortare.