Att det mesta löser sig, har jag sagt förr. Trodde inatt att jag inte skulle fixa den här dagen, men visst gjorde jag det. Utan problem dessutom.
Började frysa (som vanligt) , när jag igårkväll låg i soffan och tittade på Beck, samtidigt som näsan rann ideligen. När jag gick upp för att stänga av datorn, frös jag så jag skakade. Släckte lamporna i köket och den ena i hallen och gick tillbaka till min varma plats i soffan och virade in mig i filtar. Slumrade nog en liten stund. När jag vaknade till, kändes ansiktet som en uppsvullen boll. När jag med viss möda gick för att fylla på vattenglaset, tog jag med febertermometern tillbaka. Orkade liksom inte tänka på , att borsta tänder, klä av mig och lägga mig i sängen.
38.2 visade termometern. Sedan ska man ju lägga till 0.5, så halv tolv inatt hade jag 38.7 i feber och idag hade jag en inbokad hobbykund. Jag mailade honom igår eftermiddag, så han skulle veta att jag var förkyld. Men eftersom det dels var hans jobbmail och dels att han skulle åka tidigt idag, då han hade lång väg hit, läste han aldrig det. Så jag låg där i feberdimmorna och visualiserade hur jag tog emot honom pigg och full av lust.
Vid sextiden hämtade jag nytt vatten och kände mig väl sådär. Vaknade igen vid nio, satte på datorn utifall han svarat. Men inte. Kollade inte febern, men kändes inte som att jag hade någon. Kaffe, positivt tänk, en panodil zapp,som är mot mina principer, men kändes som ett band runt hela huvudet, rena kläder och promenad bort till ettan, gjorde susen. En dusch på stället, gjorde det inte sämre. Lite avslappning och mentalt förberedande på det och jag var redo till 100% när det ringde på dörren.
Vi har setts en gång tidigare, för några år sedan. Jag mindes förstås inget från den träffen, men mötet idag gick galant. En väldigt behaglig och lättsam person, så jag är glad att mötet blev av. Fick lite kompensation för att jag tog av min lediga dag. Jag har lite svårt att ta emot sådant, men det var liksom inget snack. Han gick nöjd och belåtenhet därifrån och jag gick också nöjd och belåten tillbaka hem hit. Nu känner jag mig nästan som vanligt igen. Sitter och smular ned tangentbordet med sådant där runt krögarknäcke, med Kalles randiga på. Antar att kroppen vill ha salt.
Bilden tog jag imorse, när jag stod och målade mig. Dels för att ha något att lägga in här och dels för att då peppa mig lite. Här ser man också att håret är i stort behov av en klippning. Visserligen har jag här inte kammat mig ännu, men det är ganska risigt. I morgon ska jag upp rätt skapligt, då jag ska vara i stan tidig förmiddag. Men inatt sover jag i sängen förhoppningsvis. Nu ska jag ta tag i tvätten, som jag inte orkade plocka in i skåp och lådor igår. Det är ju så. Det man inte gör ena dagen, får man göra den andra....eller tredje...eller nåt sånt.
2 kommentarer:
Greta
Trevligt att du känner dig bra igen! Lite sex gör susen.
Absolut..Hans-E..ibland så
Skicka en kommentar