Som vanlig rutin till frukosten, läste jag mina tre dagliga bloggar, bla då Gynning. Hon har lagt in ett prosastycke skrivet av Per Hagman. Jag är inte alls så bekant med honom och har inte tidigare läst något av hans alster, mig veterligt. Det här stycket heter Glittrar. Det säger väldigt mycket, tycker jag och många kan nog känna igen sig en smula (om man vill). Mina tankar när jag läste det, var att det är ju just det här som är så svårt för de flesta. Att se bakom. Bakom fasaden som visas upp, bakom orden som sägs. Det här kan handla om tex invandrare. Vad vet vi egentligen om hur deras inre mår? Vad de har upplevt? Det kan handla om arbetstagare, som utåt visar en sida, men inom sig önskar något helt annat. Om politiker som förbundit sig att hålla fast vid en viss ståndpunkt, fast de innerst inne inte alls står för den.
Den kan också handla om en del sexsäljare, som kanske inte har lust just då, eller inte har råd att
säga nej, fastän de helst vill det. Det vore långsökt att önska, att sexköpare skulle förstå och se bakom i dessa situationer. Men åtminstone försöka. Det finns just nu ett inlägg på sexforumet sexwork.se, med en varning för en eskort som inte dök upp. Det kunde varit dålig stil från tjejens sida, men i det här fallet berättar killen själv om orsaken. Ändå kan han inte se bakom? Tjejen informerar att hon blivit fördröjd av kunden innan, ev även illa behandlad. Vill man verkligen som sexköpare sitta kvar och vänta, som denna kille gjorde, på en tjej som kommer direkt från en annan kund och ev är skadad? Att därtill lägga en varning för att hon inte sedan ville, är inte enligt mig okej. Någon annan skrev senare i tråden, att han aldrig haft problem med den här tjejen, vilket bekräftar min tanke. Även om man är kåt och kanske ung, så bör man ändå anstränga sig till lite medmänsklighet och att då och då försöka se bakom.
Texten som Hagman skrivit, handlar om en kvinna (kanhända Gynning). För att ytterligare förstå ska ni läsa Gynnings egna historia från tiden i Frankrike. Läs sedan Glittrar, om ni tycker om poesi och egen filosofi. Vi har nog alla till mans lite hårt glitter i vårt skal. Som allt annat och speciellt poesi, så kan den här tolkas på många olika sätt. Jag gjorde min tolkning. Jag hoppas länkningen nu går till respektive inlägg och inte bara till bloggen. Om inte får ni scrolla ner.
Jag tog bort länkningen. Funkar inte att länka till ett specifikt inlägg. Citerar det här istället.
"Det fanns en tid när jag inte hade någon morgondag, när jag slukade natten som en hungrig ledjoninna. När dagen var till för sömn och människorna runt om mig var blodsugande vampyrer.Det var på den gamla tiden, Paris tiden. Jag lade all min energi på att bli söndertrasad av dessa nattens barn. Det var under den tiden jag träffade Per Hagman. Mitt bland kokainfest, galna relationer och sunkiga lägenheter i Le Marais kom Per in i vårt liv. Älskade Per som sedan tillbringade många galna nätter med mig och Anna min sister in crime och Annas enögda Boxer Frasse i vår vackra lägenhet i Paris. Vi var unga då, vilken tur jag har haft som inte slutade som ett franskt rännstensbarn. jag skulle kunna ha blivit alldeles svart av allt det där, men istället blev jag vit. Jag begav mig till Sverige och hälsade Anna och Per att jag skulle vara med i Big Brother, bara hångla inte knulla var mina sista ord innan jag vinkade av mina Parisvänner.Jag älskar allt vad Per skriver men min favorit är GLITTRAR. Jag känner igen mig i allt det där, LÄS!"
G L I T T R A R
Ja venus alla månar strålar hon är natten du dagen. Ja hon glittrar
guld skiner sex doftar av kamelior. Hon har sånt som håller dig
sömnlös om natten, sånt som spränger i din hjärna om dagen.
Men du kan aldrig få nog, aldrig se dig mätt. Bara längta dig
sönder.
För du vill ha henne så att det gör ont.
Inte på det sätt som alla andra vill ha henne, inte på det sätt som
de som får henne vill ha henne.
Nej du vill ha henne mjukt.
Ja hon är en sån som glittrar.
En sån man hört om förr, en klassiker.
Men så disco att du knappt kan tro det ja så disco att hon snart
bryter ihop ja det är hon. Så disco att hon snart inte härdar ut.
Men du vill ha henne mjukt och för livet och du tänker om hon
ändå bara förstod.
Ja som man säger som de säger: sånt man både vill och inte vill
höra.
Att hon är en sån som är född att glittra eller gå under.
Att hon alltid vill stå i lågor, aldrig gå i moln.
Men hon har slirat mellan hjärta och disco sen den dag hon blev
född. Liten liten flicka på gator vid slutet av stan, liten liten flicka
utan nånting utom föräldrar som skräp. Och glitter.
Hårdaste glittret du nånsin kan tänka.
Sånt som bara syns om natten, sånt som växer ur skräp.
Sånt som gör att man sväljer på första daten, sånt som lönar sig.
Rådjursögons rådjursblick blöta blöta fågelköttet mellan benen
som tar emot souvenirer varenda natt. Ja hon är en sån som tagit
glitter till extremer sen den dag hon blev född. En kombination
som fattade eld den dag hon fick bröst.
Men det milda inuti, det milda som bara du sett. Det är allt det
milda inuti som du vill åt. Ett annat liv; ett värdigare. Det är det
du ska ge henne. Du är den som ska rädda och frälsa och få henne
att förstå.
Du tänker att du vet så mycket mer om henne än hon nånsin
anar. Du är en sån som förstår. Och får andra att förstå. En sån
som ser förbi glitter. Du är den som bor så nära hjärta och så långt
från disco det går och om hon bara gav dig en blick, om hon bara
gav dig en chans.
Hon är en sån som ingen leker med.
Hon är en sån som alla leker med.
Alltid stå i lågor, aldrig aldrig gå i moln.
Hon är en sån som glittrar.
Gud som hon glittrar och Gud som alla männen på hela stället
vill knulla henne och du tänker att kunde hon se in i alla männens
hjärnor då skulle hon ge dig en chans. Kunde hon se in i
hjärnorna så skulle hon förstå.
Men hon bara glittrar.
Gud som hon glittrar och Gud som alla kvinnorna på hela
stället föraktar tycker synd om står över. Kunde hon se in i alla
kvinnornas hjärnor skulle hon ge dig en chans. Kunde hon se in i
hjärnorna så skulle hon förstå.
Men hon har glittrat sen den dag hon blev född och tänk! Tänk
om männens hjärnor kvinnornas hjärnor inte fanns, skulle det då
ändå finnas mörker att glittra i? Skulle du då ändå se henne?
Skulle då ändå kvinnorna som också vet hur såna som glittrar
fungerar prata elakt om henne vid baren, skulle männen som vet
vad man gör med såna som glittrar då drömma om att sitta grensle
över henne och le:
“Bevi la vita, baby.”
Skulle du då med hjärtat ont av kärlek längta efter att ge henne
den trygghet och värme och kärlek och sanning som du vet att
hon behöver?
Ja alla vet och alla vill ha och alla vet hur glitter ser ut ja alla
ska tala om hur glitter fungerar alla vet vad man ska göra med
glitter ja alla har så många hjärnor hjärtan att de inte kan hålla
käft. I sandlådor limousiner tillsammans med män så mäktiga att
de äger nästan hela världen men så nervösa inför en sån som
glittrar, så tafatta tills de får sitta där grensle och le:
“Bevi la vita, baby.”
Och så du. Nej du är ingen mäktig man nej ingen svartklädd
ung man berömd för sånger om såna som glittrar nej du är ingen
hon ägnar en blick när hon glider genom här. Med parfym som
suckar sex och ögon som opal. Men du har god smak och du har
värdighet och förnuft, ja det har du. I massor.
Du tänker: Om hon bara gav mig en blick, om hon bara gav
mig en chans.
Hjärna och hjärta nog att se förbi glitter ja du är mjuka moderna
mannen ja du har substans nog att stå över yta ja du vet vad andra
värden i livet är värda, du vet precis och Gud som du vill visa.
Men hon är en sån som glittrar. Vidare. Knasterhårt och lätt.
Som tinderregn. Som fint krossad opal.
Hon kan konsten att linda hjärna runt finger sen den dag hon
fattade eld: om hon säger att himlen är gul då är den gul och om
hon säger att man borde veta bättre då vet man bättre.
Men när de säger att hon inte är lycklig då lyssnar du, när de
säger att hon förstör sig själv utifrån och in och inifrån och ut på
samma gång, när de säger att hon vet om det men skiter i det, ja
jo då gör det väl ont. Men samtidigt är det då som en flock fjärilar
slår ut i ditt bröst.
Det är då du ännu mer vet att du är den hon ska ha. Den hon
behöver och den som ska ge henne allt utöver vad hon tror att hon
behöver.
Gud som hon glittrar och Gud som du älskar henne och Gud
som du väntat på en blick och tänker vänta länge till.
De säger hon saknar hjärna begåvning intelligens.
De säger hon sover bort sina dagar för att de blir lättare så.
Att bara nätterna blir kvar då.
De säger hon är en sån som är kusligt ensam.
De säger att de kan säga allt de säger för hon är så blåst att hon
ändå inte kan se in i männens hjärnor och inte in i kvinnornas när
sådana saker sägs. De säger hon aldrig kommer bli nåt mer än flis
och flarn mellan hjärnor stjärnor blickar skvaller.
Av glitter är hon kommen och till glitterflis skall hon åter.
Men det är inte synd om nån. Eller så är det synd om oss alla.
Violetta du violetta jag violetta allihop. Sånt är livet.
De säger hon kunde gått långt om hon haft hjärna.
De säger hon kunde blivit stjärna.
De säger hon är stans bästa ligg, de säger hon är som porr.
Men du lyssnar inte. För hon glittrar dig sönder. Med smak av
limousin salta söta färgen som matchar det snällaste och farligaste
på samma gång och så mycket mer.
Du tänker: Du och jag mittemellan hjärta och disco;
eurovärmd i glitter men sen så trygg och pånyttfödd i min famn.
Om du bara gav mig chansen; jag skulle göra allt.
Du tänker: Jag kanske inte har pengarna eller modet. Jag
kanske inte är berömd nog och jag kanske saknar glamouren.
Men jag har nåt annat, jag har så mycket mer.
Men hon glittrar sig förbi dig och mig och violetta allihop,
förbi männen kvinnorna nattklubbsköerna, värderingarna och
goda smaken. Förbi svartklädda unga männens sånger, förbi
mäktiga äldre männen, förbi sandlådor skolgårdar fina salonger.
Förbi höghus låghus dårhus bårhus.
Och du, du ser allt ja du har sett allt men Gud som du vill åt det
mjuka och milda som glittret låst in.
Och tänk ja det är otroligt. För männen, ja mjuka moderna
mäktiga männen och hårda moderna mäktiga kvinnorna, de
skjuter ju skräck. De säger hon är stackars, de säger hon är offer.
De säger hon är snyggast i stan, de säger hon suger bra, de säger
hon är nån man aldrig nånsin blir kär i. Ägnar hela nätter åt att
säga saker och inte bara säga, skrika. Krossar äktenskap och
karriärer för en sån-som-inte-har-hjärnas skull.
Världens äldsta historia.
Det vet ju du.
För du vet mer.
Men jaja det är en stad hårdare än hårdaste porr så jaja det är en
stad där man hatar porr så jaja det är en stad där man älskar att
förakta och den som föraktar snyggast vinner.
Du vet det där. Du vet bättre. Allt det där om vildögda städer
och mandelögda flickor. Nej glam och yta är inget för dig och du
vet vad andra värden är värda. Du ser ju allt som kan tänkas slira
mellan hjärta och disco. Du vet hur det låter när hjärtan slirar och
du stoppar ljudet i ett litet litet fack i en liten liten ask.
Absolut gehör.
Men.
Men som du vill borra ditt ansikte in i hennes hår.
Som är alla friska salta somrar vid havet samlade.
Bara inlåsta bakom glitter och natt.
Du tänker: Jag har nyckeln in till ditt mjuka och det är det
snälla och mjuka jag vill åt. Det mjuka och milda inuti. Och du
kan inte fatta hur jag inget hellre vill än ta emot din ensamhet om
du bara tar emot min.
Jag skulle vara din, bara din.
Det milda inuti, det är ju det vi båda vill åt och här finns mer
milt än du nånsin sett.
Du tänker: Om du bara gav mig en blick, om du bara gav mig
en chans. Då skulle jag breda ut nåt mjukt på en plats
mittemellan hjärta och disco och säga:
Den här platsen den är din och min och den är det tills vi dör.
Du tänker det när du stiger upp på morgonen.
Du tänker det när du går till sängs på kvällen.
För du är en sån som aldrig stannat uppe och sett vad som står
skrivet i stjärnor. Om såna som glittrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar