fredag, oktober 10, 2008

VÅRD FÖR SEXFÖRBRYTARE

Jag kunde inte låta bli att söka lite på hjälp till sexualförbrytare. Jag sitter alltså kvar här vid burken än. Men har inte suttit här hela tiden. Kikade på Idol, men blev avbruten av exet som kom upp en sväng. Han lämnade och hämtade lite saker. Fanns ingen på Idol, som jag fastnade speciellt för, möjligtvis då tjejen med det konstiga namnet Seppide nåntig.

Satt här och funderade på de som begår sexbrott och hur de kanske behandlas, med tanke på folks åsikter i media. Nu vill jag inte framstå som att jag försvarar sådana brott, men det hoppas jag att ni förstått. Jag tar avstånd från allt som på något sätt skadar, fysiskt eller psykiskt. Så jag tar alltså även avstånd från sådant och sådana som skadar förövarna, samtidigt som naturligtvis offren ska ha all hjälp och stöd. Det är väl här min tanke skiljer sig från mängden, antar jag.

Nåväl, jag kunde inte bara släppa det hela, utan började söka på nätet. Började med kriminalvården, vilket var mest logiskt. Räckte nästan med det för att få lugn i huvudet.

Återfallen för sexualbrottsdömda är generellt relativt låga. Merparten av klienterna är tidigare ostraffade och inom tre år är det genomsnittliga återfallet 14 procent.
Undrar om Aftonbladet tagit reda på fakta innan de slog upp sin stora artikel, som jag själv inte läst så ingående faktiskt.

Det finns behandling som de kallar för ROS (relation och samlevnad), som kommer ursprungligen från Kanada och som använts här sedan 2002. Själv är jag lite motståndare till psykodynamisk terapiform, men kan för lite för att uttala mig om metoderna. De bör väl veta vad de gör förhoppningsvis, men det finns åtskilliga psykologer som är inskränkta och bara kan tänka på ett sätt.

På Brås hemsida fanns lite mer fakta om programmet. Det har inte gjorts någon utvärdering ännu i Sverige, men i Kanada har återfallen minskat från 20 -10%. Nu ska man ta siffror med en nypa salt. Ca 15-20 % här, är inte motiverade och vill inte ha behandling. Men, vilket är viktigt, anser jag, det betyder inte att 80-85 % erbjuds och får terapi. Det saknas resurser och det har man ju hört förr.

Även andra brottsförövare erbjuds behandling, men jag tänker inte engagera mig mer i det nu inatt. Kanske bryr ni som läser er inte det minsta om det här, men jag kunde inte släppa det och kände för att dela med mig av vad jag hittade. Nu ska jag stänga mina ögonlock och kanske drömma något fint. Jag har varit på väg ett tag nu att stänga av och krypa i säng. Men jag ska bara...ska bara....ska bara....

Inga kommentarer: