LIVSLÅNG KÄRLEK, FEJKORGASMER och ANNAT FLUM

Nej då. Jag har inte fått storhetsvansinne, fast man kan tro det. Det såg inte så stort ut på photoshop. Ofta blir det i minsta laget istället, vilket jag tänkte undvika idag. Nästa gång blir det nog lagom. Höll på att kasta bort fem bilder av misstag, utav dem som jag suttit med idag. Upptäckte att de saknades i mappen "byte till hemsida" när jag skulle ladda upp bild hit. Blev lite kallsvettig, för jag hade ju nyss lagt dem där. Som tur var hade jag inte tömt papperskorgen, för de fanns där, plus några till. Jag antar att de här markerades utan att jag märkte det, när jag kastade ett par andra. Lite lurigt, om man inte är på sin vakt.

Ja, det blev dator och photoshop för hela slanten idag. Minskade ner och satte ihop dörrbilderna för att pryda det här inlägget med. Ätit har jag också gjort. Två gånger till och med. Först en burk grönsakssoppa direkt ur burken och sedan hade jag några skrumpna champinjoner kvar från helgen, som jag fixade till ihop med en omelett och åt till tv-n. Så nu är vinsuget borta. Det blev bara knappt ett glas av slatten från dunken, så det var sååå nära att jag hade öppnat en liten flaska efter det. Jag åt istället.

Jag kikade på den där Carin 21.30, om fejkade orgasmer mm. Det kändes lite hoppfullt igen. Hon hade en tjej som gäst, som skrivit en bok baserad på intervjuer med kvinnor i olika åldrar om just fejkade orgasmer. Ingen bok, som jag känner att jag behöver läsa. Men det är bra att det tas på allvar och att det öppnas upp på ett seriöst sätt. Det blev mer en bekräftelse för mig, att det jag trott verkligen är sant. Ju mer kvinnor som vågar erkänna och än viktigare, vågar göra något åt det, ju bättre ter sig framtiden, vad gäller bejakandet av sin egen sexualitet.

Hennes andra gäst var en dam på 77 år, också författare. Hon hade skrivit en bok om ett annat tabubelagt område, nämligen sex på äldre dar. Man blir ju inte annorlunda för att åren går. Men det är sällan som sex med äldre förekommer i filmer tex. Det finns säkert många som tror, att när man kommit över femtio, sextio då har man inte sex längre. Det klart man har. Om man tycker om sex och närhet, så slutar man ju inte bara för att man kommit över en viss ålder. Visst kan fysiska problem sätta käppar i hjulet, men den här damen sa precis som jag också tycker. Sex och njutning ska inte vara en jakt på orgasm tex, även om det naturligtvis är underbart när det sker. Hon poängterade närhet och beröring och det är så oerhört viktigt, anser även jag.

När de sedan skulle välja en sexleksak, använde den här sköna damen mina egna ord. -Jag föredrar ju äkta vara, sa hon. Jag hoppas jag säger likadant om 23 år och att jag har kvar livs och sexlusten även då. Då kanske jag inte fotar så mycket, utan då kanske man spelar in erotiska filmer, för att äldre ska kunna ha något att associera sig med. Förhoppningsvis är då inte sex något fult eller tabubelagt och inte heller överdramatiserat, som kvällstidningar tar till för att locka läsare, utan lika naturligt som att äta när man är hungrig. Önska kan man alltid.

När jag var inne på Katrins blogg förut, så länkade hon till sin krönika. Helt så pessimist är väl kanske inte jag. Hon skriver att hon inte tror att livslång kärlek förekommer. Jag tror nog att det finns ett fåtal, som kan leva ett helt liv tillsammans och fortsätta känna gemenskap, närhet, trygghet och sympati för varandra. Jag vill iallafall tro det och jag är väldigt kluven vad gäller kärnfamiljen. Jag önskar att alla kunde lära sig att älska och respektera alla sina medmänniskor. Det är så många barn som mår dåligt, för att föräldrar inte kan hålla sams tex. Man ska inte hålla fast i ett förhållande om det inte ger en det man önskar. Men man behöver inte vara bitter och förstöra för både sig själv, sina barn och den andra partnern. Någon gång har man väl iallafall älskat just den personen.

Men precis som Katrin, så är jag övertygad om att många uppehåller ett sken utåt, vilket också får alla parter att må dåligt. Om vi lärde oss att vara trygga i oss själva, att tycka om oss själva, så skulle det vara lättare att acceptera att vi alla utvecklas för varje år som går, trots att vi lämnat tonåren. Det är som sagt kanske bara ett fåtal förunnat att utvecklas åt samma håll. Vi är ju här på jorden för att leva och lära, inte för att fastna i hinder och må dåligt utav det. Vi måste kunna öppna nya dörrar, samtidigt som vi kan låta de gamla stå på glänt. Vi måste tillåta andra att utvecklas och vi måste tillåta oss själva att utvecklas.

Jag vet inte varför jag håller på och svamlar om det här just nu. Men man behöver inte veta allt. Vill bara säga lite mer om det här att älska alla. Det tar nog mer än ett liv att lära sig *ler*. Jag försöker, men det är svårt att respektera de som inte respekterar mig, utan att då bli ett offer. Tyvärr, så tror jag att flertalet av oss går omkring och är offer. Vi gör vad andra förväntar sig att vi ska göra, inte vad vi själva egentligen vill göra. Jag försöker se gott hos alla, för jag är övertygad om att alla har något gott i sig, men märker jag att jag på något sätt mår dåligt i någon/någras sällskap, så finns det ingen anledning att offra sig och uppehålla bekantskapen. Vi synkar olika bra med olika människor. Det är inget konstigt. Det konstiga är, att det är svårt för de flesta att acceptera och respektera att det är så.

Jag tjatar ofta om att vara tillåtande. Men jag tror och har nog alltid trott, att det är nyckeln till ett mer kärleksfullt samhälle. Att tillåta andra att gå sina vägar. Att tillåta sig själv att göra och vara så som man vill vara, utan att få samvetskval eller ångest av rädsla för vad andra ska tycka och tänka. Varför ska andras tyckande vara ett hinder för oss och våra egna liv?

Nu ska jag iallafall tillåta mig själv att krypa i säng och sova några timmar. Morgondagen består av lite jobb och lite hobby och ledig kväll. Jag ska också tillåta mig att njuta lite imorgon, trots min ålder och trots att det inte respekteras av stat och regering.