KRIS BÅDE HÄR OCH DÄR

Man är så lycklig, som avståndet är mellan det man säger man ska göra och det man faktiskt gör. Jag fann de orden i en artikel nu ikväll. Det är sant, tycker jag, men inte sett det formulerat på det viset tidigare. Jag är med andra ord inte så lycklig ha, ha. Med mina vyer och föresatser, som inte ens blivit en tumme när dagen är slut. Men jag är ganska tillåtande i mina planer, men visst kan jag ibland få dåligt samvete för att jag inte är så diciplinerad som jag skulle vilja vara. Men då brukar jag tänka...vad mår jag bäst av? Att tvinga mig att göra något, bara för att jag bestämt det, eller göra något annat som jag mår så mycket bättre av? Svaret är lätt. Det bästa är att låta bli att bestämma något. Men ideer jag får och som jag vänder och vrider på och låter mogna till ett beslut, de blir ofta verklighet.

Skurhinken och moppen är nu inte längre det första jag ser när jag kliver in i badrummet. Drog över golven nästan det första jag gjorde ikväll när jag kom hem och fixade toaletterna, speglar och handfat. Väl värda 30 minuter som var ungefär vad det tog och roligare att komma hem på söndag. Bokföringen är väl det som är kvar som ett ok över axlarna och det är ju liksom tvätt och städning, något som aldrig tar slut. Få se om jag offrar en timme imorgon eftermiddag till det. Då kan jag verkligen koppla av lördag - söndag, då jag åker iväg med en bekant.

Höll på att missa premiären av Kvällsöppet igår, eftersom jag den här veckan inte noterat vilka program jag ska eller vill se. Har ju den sista tiden bläddrat igenom tv-tidningen när den kommit och noterat i almanackan vad som kan vara intressant, utom då denna vecka. Men satte mig igår och läste lite bloggar när ungarna här tittade på något som inte intresserade mig och blev påmind hos Katrin. Lite kul kan man ju tycka. Jag läser både Katrins blogg och Birros blogg och gillar båda på olika sätt. Ni som inte hängt med kan läsa här. Vad jag tycker? För att det inte ska bli en hel novell, så kort...Katrin bör mogna till och bli mer ödmjuk. Birro borde vara så förståndig att han lägger sig lågt och inte blåser upp det hela än mer.

Eftersom jag är prostituerad och säljer mig själv, jämför jag med det här. Katrin är ett offer. På tvs begäran säljer hon sig själv till ett mycket högre pris än vad jag gör. Linda Rosing är i samma situation. Största boven i allt det här är media, som inte bara gör en höna av en fjäder, utan hundra hönor av ingenting.

Dagens tv består av Babel nu halv tio, som ska handla om Dan Andersson, en favorit hos mig, sedan följer direkt efter det Debatt. Jag vet inte varför jag envisas med att titta på det, men nyfikenheten kanske. Ekdahl är bra mycket bättre som debattledare. Josefsson är bra, men inte i att leda en debatt. Om Stina var för positiv, så är Josefsson för negativ och Ekdahl sakligast och mest neutral, enligt mig. Gårdagens debatt om finanskrisen tycker jag var lite intressant. Jag är inte alls så insatt i det där och inte så intresserad heller egentligen. Men lite hum vill jag ändå ha.

Jag läste i veckan Stefan Fölsters artikel i Corren, som gav mig lite kött på benen. Gårdagens diskussioner fyllde på lite mer och det får nog räcka. Mer behöver jag inte veta, iallafall inte ännu. Vi vet ju inte riktigt hur det här kommer att sluta. Jag vet iallafall att jag ska sluta nu.