fredag, september 19, 2008

STRESSKÄNSLA


Ja, herregud. Hur kan man känna sig stressad, fast helgen knappt har börjat och man har haft en helt ledig fredag? Jag vet inte, men jag gör det iallafall. Jag som är en väldigt lugn person och känner till redskapen för att få balans i tillvaron. Kikade in hos Gynning nu precis och tror faktiskt hon också fått tips om vissa verktyg *ler*.

Själv skulle jag gärna i tankarna vilja hoppa fram till helgen 10 -12 okt. Inte för att jag just råkar vara bortbjuden den fredag-lördag, för det har jag redan bett att få framflyttat till helgen efter. Utan för att jag förhoppningsvis den helgen inte har något som cirkulerar i huvudet. Jag funderar faktiskt på att stänga ute omvärlden helt då, tom mina egna barn, för att kunna rensa tankarna helt och få balans i tillvaron. Ungarna är nog de enda som förstår det behovet och kanske några besökare.

Klev ur sängen idag iallafall vid nio tiden. Utsövd och pigg. Roligt var det att titta på termometern..14 grader varmt. Bänkade mig med frukosten här vid skärmen strax efter halv tio. Allt gick enligt ritningarna, en koll in på lokaltidningen, läste två bloggar och satte mig sedan med jobbet. Jag har nästa vecka två lite krävande jobb, som jag är tvungen att förbereda och få till på bästa sätt. Det ena är redan på måndag och då har jag först ett annat tidigt morgonbesök. Det andra är senare i veckan, men med dotter här och annat styr så lär jag inte hinna fixa det i veckan.

Det gick jättebra och jag hade världens flyt. Men attans vilken tid det tog. Jag var ute och fyllde på vattenglaset i köket och upptäckte solen. Måste hinna ut, tänkte jag, men vill ju få klart först. Vid fyratiden började hungern ge sig till känna. Då var jag klar med första delen och ögonen sved. Tog en paus, åt och ringde samtal. Någon promenad hade jag liksom ingen ro med att ödsla tid på. Nu vid halv sex var allt klart. Gissa vad jag gjorde då? Egentligen så himla dumt, men ville ha en slag av belöning. Vindunken jag haft, har jag kastat då det sista var odrickbart. Ingen liten flaska fanns, så jag öppnade en stor flaska och sitter nu med ett glas ganska gott vin.

Det är sällan jag öppnar en stor flaska, när jag är ensam. Det är väl någon slags fördom, för en treliters dunk är liksom inga problem att öppna *ler*. Vårt sinne är ologiskt ibland. Någon bokföring blir det inte idag iallafall och ingen mer data nu, när jag skrivit klart här. Både jobb, hobby och privatmail är avklarade. Ögonen är trötta och hela jag känner mig slut. I morgon blir det troligtvis planering inför det stundande kalaset, som går av stapeln nästa helg, så då är jag inte hemma förrän kvällen om jag känner det folket rätt. På söndag måste jag se över ekonomin och föra över sista och en del av den kommande bokföringen på datorn. Revisorn skulle höra av sig kvällen innan hon kommer och jag vill ha allt i sin ordning, så jag slipper tänka på det. Nu kan det ju dröja innan hon hör av sig, men ifall. Jag vet ju inte.

Så den här stressen jag känner beror ju på att så mycket ligger framför mig och jag vet att det liksom dröjer innan jag kan koppla av. Vi är ju så olika. En del tycker det är kul med många bollar i luften. Jag tappar andan. Men jag är medveten om orsaken. Trots mitt jobbande med kontrollbehovet, så finns det allt små rester kvar och de lär nog alltid finnas där. Det, plus egna krav och principer.

Över till annat. Jag hann att få posten igår, innan jag gav mig iväg och kläderna jag skickat efter fanns att hämta. Snabba puckar, det gillar jag. Nu har jag fyra nya klänningar i olika färger att byta med. En svart, en vit, en röd och en rosalila. Den svarta var helt okej, påminde lite om en jag har. Den vita också helt okej, men så tight och magen putar mer i en vit än i en svart *ler*. Jag kommer nog inte att använda dem förrän jag fotat mig i dom. När nu det blir. Får väl fota lite inne och lägga på höstbakgrunder, om inte oktober bjuder på soligt fint höstväder.

Nu stänger jag ner här och låter datorn få vara tills på söndag. Börjar bli sugen på något igen. Öppnar nog en gammal burk med marinerade vitlöksklyftor, fyller på glaset och slår mig ner i soffan. Så får vi se hur länge det dröjer innan ögonen åker igen. Hoppas ni håller er vakna ett tag till och att ni får en fin helg.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Greta
Det är hemsk då man får stresskänsla av allt som måste göras. Mitt knep är att först prioritera, sedan lägga in de oloa uppgifterna med tidsmarginal. Slutligen när tiden inte räcker, välja bor det som inte hinns med. Stressen kommer av kravet att räcka till för allt.

Fin svart klänning!

Gretas Svammel sa...

Jodå...Hans-E..jag har allt mina metoder jag också *ler*