RIVSTART

Jag har en halvtimma på mig, innan jag måste gå igenom och förbereda mig för eftermiddagens jobb. Det hinner jag ruttla ner lite här på. Jag har suttit här nu någon timma redan. Jag har virusprogrammet på i bakgrunden, så det är lite segt.

Det blev en riktig rivstart idag på veckans första dag. Vaknade av klockan, somnade om och vaknade igen när larmet repiterades. Stängde av klockan och låg och försökte gå igenom drömmen jag hade haft. Vaknade sedan igen, en timma senare.

Då var det 45 min kvar innan besöket skulle ringa på dörren. Snabbt upp och på med första bästa klädesplagg som låg på stolen i sovrummet, några drag med mascaran över fransarna, ner med lite mjölk i en tom drickyoughurtsflaska och ostbiten jag hade. Letade fram en brödbit från frysen. Slängde alla mobilerna i väskan och inköpslistan till i kväll. Hade lovat en person att ringa ett viktigt samtal på morgonen, men det fanns inte tid till.

30 min kvar när jag satte mig i bilen. Den startade direkt, som tur var. 8 minuter senare klev jag in hit och lugnet bara föll över mig. Av med kläderna och in i duschen lite snabbt. Inte lite, utan rekordsnabb dusch. När jag står och torkar mig, ringer mobilen. Det är ungefär 12-15 min till utsatt tid. -Jag parkerade precis nu, kan jag komma upp? säger rösten. - Visst, säger jag. Det är lugnt, jag ska bara tända ljus.

Nu var ju det här besöket ett välkänt ansikte, som gärna träffar mig naturell, om man säger så. Jag sa, när han skulle gå...att det känns som det här händer någon annan, som om jag fortfarande låg kvar i sängen och drömde. Hela morgon gick så fort, så jag hann inte reflektera.

Men nu har jag druckit kaffe, läst corren, svarat på mail, ringt det viktiga samtalet. Jag hämtade ett ljus för att ha bredvid mig här i mitt lilla kök där jag sitter. Det är nästan lite julkänsla *ler*. Nyheterna idag var också lite hoppingivande. Flera intressenter hade hört av sig till ungdomarna som sökte lokal. Det glädjer mig. Och det här är ett bra intiativ. Det snuddar lite vid det jag skrev i går på Expressenbloggen, liksom även detta gör. Vi måste börja se våra medmänniskor och inte fortsätta blunda för andras problem.

Nu är det dags att packa ihop den här computern, diska av kaffekoppen och ta mig an resten av dagens jobb. Nu är jag iallafall vaken...tror jag.