JAG LJUGER (inte)

Jag gillar inte att stressa med frukosten. Det gjorde jag idag. Kastade hälften av kaffet, för hann inte att dricka ur allt. Fick ändå vänta till 8.45 innan besiktningskvinnan kom. Fanns inget att anmärka på, tvärtom berömde hon lägenheten. Tog en extrarunda på hemvägen, när jag nu ändå var ute. Har sedan suttit med nytt kaffe och läst nyheter och bloggar här vid datorn. Passar på att skriva lite själv också, innan jag åker till ettan. Har bara ett litet behändigt vanligt jobb i eftermiddag. Jag tror och hoppas att det är behändigt iallafall. Säker kan man aldrig vara.

Ikväll måste jag göra lite jobb på datorn, för imorgon och torsdag kör jag hela dagen med jobb och hobby och då vet jag, att jag är trött på kvällen.

Jag kikar ju in då och då på olika bloggar, bla hos eskorten som bloggar på aftonbladet och som inte trivs med sitt val. Jag läser vissa bloggar, men det är ytterst, ytterst sällan som jag kommenterar. En av anledningarna är för att ingen ska få för sig att jag vill ha uppmärksamhet. Men för ett tag sedan skrev jag ändå en kommentar i den här tjejens blogg, för att jag kände att de som läser den borde få veta att alla eskorter inte mår dåligt. Ja, att det t.o.m finns de som tycker om det de gör. Naturligtvis utan att länka hit, till Expressen, eller annanstans, av ovan nämnda anledning.

Idag när jag kikade in så kan jag läsa...att kanske vill jag bara använda hennes blogg till att marknadsföra mig...Positivt ändå, att använda sig av "kanske". Lite trist, kan jag tycka iallafall, att aldrig, aldrig bli trodd. Jag tror på de som säger sig må dåligt. Varför tror ingen mig, när jag säger att jag trivs? Jag tycker det är jättebra att hon bloggar om sin verklighet, precis som jag bloggar om min. Vår verklighet skiljer sig väsentligt och det gör hela prostitutionsfenomenet också. Även sexkunderna, för hon verkar bara ha äckliga gubbar *ler*.

Det är lite synd, kan jag tycka, om folk inte kan se nyanserat på det de läser. Det finns äckliga gubbar och det finns otroligt trevliga och gulliga män. Det finns sexsäljare som hatar det de gör och det finns de som njuter av det osv osv. I en kommentar står: Vilken jävla självkontroll att genomlida alla smutsiga nakna stinkande gubbar och samtidigt se nöjd, glad, sexig och kåt ut. Det är ju helt outsägligt egentligen.

Jag undrar hur många "frivilliga" sexsäljare som skulle vilja vara med en smutsig och stinkande man? Det här är ju en bild i någons fantasi. En bild som förs vidare, för att slutligen bli en "sanning". Jag är lite i valet och kvalet. Egentligen borde jag väl inte bry mig. Men varför skulle jag inte? Om jag ser något som inte stämmer med min bild, bör jag då inte uppmärksamma det? Är det inte min skyldighet att påvisa att det finns även en annan bild? Eller ska jag låta folk få fortsätta att tro, att vi bara träffar smutsiga, äckliga gubbar och att vi bara väntar på att de ska bli klara typ? Att det är så för ALLA. Allt annat är bara bullshit.

Ungefär så far tankarna runt just nu. Kanske lägger jag bara i en kommentar in länken till mitt sista blogginlägg på Expressen, så att de som vill, kan läsa lite om den inte fullt så svarta sidan. Kanske struntar jag i att bry mig. Jag har inte bestämt mig ännu. Tjejen mår ju inte bra och kanske stjälper jag mer än hjälper, om jag försöker få hennes läsare att förstå, att ett mynt alltid har två sidor.

Jag får fundera. Jag är ju van vid att bli beskylld för att ljuga och för att säga saker bara för att gynna mina kunder. Skulle jag spela in ett typiskt möte med en kund och visa, så skulle de nog tro att det var fejk iallafall. De enda som vet hur det är, är ju de som har träffat mig. Ja, ja det finns värre saker. Nu är det hög tid att sätta sig på cykeln för ett nytt möte. Nej, inte hobbykund. Konstigt att folk tror mig, när jag säger att jag trivs med mitt jobb? Ingen som tvivlar då inte.