TRIST INLÄGG

Men mamma, vad negativ du är, sa ena avkomman ikväll, när jag satt och svor över nya bussturlistan. Vad har hänt? Det är inte likt dig.

Innan hade jag spytt galla över hyresvärlden. Men de får skit även i tidningen nu. Nää...ungarna är vana vid att jag oftast vänder negativt till positiva möjligheter, eller åtminstone mindre negativa. Jag tror det är vädret. Något måste man ju skylla på *ler*. Men klart jag blir irriterad när de som gör en turlista inte formulerar sig så man förstår. Vid stans mest centralaste hållplats, står nu ett stort kryss. Jaha, vad menas med det? Bläddrar och letar. Lodrätt streck= bussen trafikerar inte platsen. X= bussen passerar platsen.

I mitt huvud betyder det att bussen, precis som det står ,passerar, alltså åker förbi. Men mitt förnuft säger ju att så kan det omöjligt vara och tittar man på kartan är det märkt som en handikapphållplats. Normalt inget jag kanske skulle stört mig så mycket på, men det tycks som den ena motgången efter den andra nu ramlar över mig. Då blir man lätt lite less på skiten och har rätt att reta sig på småsmaker...tycker jag.



Ovanligt trött har jag varit de sista dagarna också. Efter tre lediga dagar borde jag vara piggare. Igår somnade jag strax efter elva, men var ändå dötrött imorse vid åtta. Gnäll, gnäll, gnäll, jag vet. Men en-två håglösa dagar accepterar jag, men nu är jag väl inne på den fjärde. Jag hämtade iallafall bilen idag mellan jobben. Har jag lust så åker jag väl ner med den till besiktningen på fredag eftermiddag. På tisdag är det körförbud på den annars.

Tänkte försöka ta mig i kragen och börja packa lite i helgen. Äldsta avkomman kommer på måndag och huserar här en hel vecka, så på måndag tänker jag vara ledig och ev halva tisdagen och halva torsdagen (eller hela). Det är lite svårt att planera nu. Tänkte hämta nycklarna till nya lägenheten på tisdag. Sedan kommer jag nog att kräva en ny besiktning.

Jag ser inte fram emot att kanske behöva börja tjata igen. Däremot längtar jag till augusti, när allt är klart och jag har en vecka ledigt, då jag inte ska planera in någonting. Tja...det blev väl ett litet trist inlägg det här. Men så här är verkligheten ibland, i Sverige någonstans. Verkligheten kan vara bra mycket värre än så här. Bredvid mig på banken idag, stod en slöjbeklädd yngre kvinna med en närapå nyfödd babys på armen. Du har bara 30kr på kontot, sa mannen bakom disken. Har jag inte mer, sa kvinnan på knagglig svenska, då tar jag ut dem.


Ge henne lite av dina, sa en röst inom mig. Men jag vågade inte. Dels var det fullt med folk, dels var jag då klar med mitt ärende. Det är dåliga ursäkter, men jag är feg ibland fastän hjärtat vill.

Testar idag med en bild i slutet av inlägget. En bild på den billliga slafströjan jag nämnde någon gång. Jätteskön, men otroligt små och trånga ärmar. Kanske därför den var billig *ler*.