NÅGRA RADER BARA



Onsdagseftermiddag, dåsandes i sängen med datorn i knät. Jag är mer borta än närvarande. Varit lite trött idag, men ingen värre försämring. Tog en halv snabbverkande vid 10 för att orka med att prata under mötet med kommunen och det påverkar nog trötthet och dåsighet.
Blev tack och lov inga hallucinationer efter gårdagskvällens morfin. Ungarna var kvar för att kolla. Så vi kör på som förut tills och om något händer.

Ungarna var med under mötet vid 11 idag. Gick mest ut på att sköterskan här gav en sammanfattning om veckan jag varit där och jag redogjorde för hjälpbehovet jag har och jag behöver i stort sett ha hjälp och passning med allt. Samt tryckte jag på att jag kände mig mest trygg där jag var. Kommunen skulle kolla upp platser och återkomma. Jag har svårt att tänka mig att det plötsligt ska finnas gott om korttidsplatser när det varit så ont om dem förut. Men jag tar en dag i taget.

I kväll kommer grabben att vara hos mig ett tag. De turas om. Igår var alla här som bor här i trakterna. Men de har ju ett eget liv också. 08-ungen funderar på att ta med familjen i helgen. Hon är ju bara nere en dag då för har kalas på söndag. Äldre minimänniskan har börjat fråga varför inte han kan sköta mormor också och det klart att han tänker. Han är en tänkare och funderar nog på vad mamma gör när hon åker iväg så ofta till mig.

Jag vill ju inte att småfolket ska ha ett sista minne av mig som frånvarande, liggandes i sängen. Men jag vill inte heller att de ska bära med sig frågor i vuxen ålder vad som egentligen hände. Än så länge kan jag ju prata med dem utan allt för stor förvirring. Men vi får se hur det blir, är några dagar kvar.

Jag har förstått att det är ett underbart väder ute. I normalfall skulle jag inte kunna ligga oberörd så här, men jag hoppas att jag snart är någonstans där solen skiner och blommorna blommor och jag är fri.