Idag var de inte så alerta på vårdcentralen. Ingen som väntade före mig vid labbet så var säker på att hinna ta blodproverna på de tio minuter innan blodtryckstiden. Men inget hände, mitt nummer kom aldrig så gick därifrån.
Undersköterskan som tagit blodtrycket nu alla gånger var inte där idag så en distriktsköterska skulle göra det. Du får vila en kvart- tjugo minuter nu, sa hon. Brukar vara tio sa jag. Men hon hade en sår omläggning emellan. Är ju inte mycket att dividera om, men redan då började jag fundera på om jag skulle hinna handla innan bussen gick. Handla måste jag, så tänkte att jag får väl vänta annars en timma på nästa buss. Lite surt, men sånt är livet.
Jag fick vänta mer än tjugo minuter, men till slut dök hon upp. Lågt övertryck idag 103/78 och puls 90. De brukar alltid ta två gånger, men inte hon och jag brydde mig inte. Har läst nu när jag kollat biverkningarna lite mer noga att pulsen kan öka av något av gifterna jag får. Minns inte nu vilket. Men jag har ju haft hög puls jättelänge så kan väl inte skylla allt på gifterna. Men båda gifterna kan ge andnöd, ledvärk, håglöshet, aptitlöshet och trötthet. Så inte konstigt kanske att jag känt mig så däckad på sista tiden.
Tillbaka till labbet, tog ny lapp och det var bara två nummer från min förra lapp. Kanhända var det bara en på labbet idag för inte gick det fort inte. Två akuta före mig.
Över en timma tog det totalt på vårdcentralen. Brukar normalt ta 20-30 minuter om det inte är fullt i väntrummet till labbet och det är sällan.
Det är jätteskönt att handla utan stress, men idag drog jag benen efter mig med flit för att få tiden att gå. Sedan var bussen tio minuter försenad, men slutligen var jag hemma och kånkade med möda upp mig själv och varorna uppför trappan.
Den resterande pizzabiten från igår åt jag aldrig i går kväll, men den fick bli dagens mat. Jag vet att det är för lite för att räknas som en hel måltid. Men, men. Jag stod och tittade på semlorna i affären, men kände direkt att det inte skulle gå att få i sig. Jag är ingen semmelfantast alls men försöker nog ändå att äta en varje år. Helst då en wienersemla köpt på konditori. Men i år klarar jag mig lätt utan.
Köpte däremot en mango i tron att det kanhända kan vara gott i kväll till tv-n. Vi får väl se.
Onkologsköterskan ringde sent i går eftermiddag. Hon skulle prata med läkaren så får jag veta på tisdag hur han/hon tänkt. Jag ska ju ändå dit för att få pillren, men Avastinet vill jag helst slippa. Spännande också att då se om cancermarkörerna som togs idag har sjunkit ännu en bit.
Överkäken känner jag inget av längre. Underkäken ger sig till känna lite, lite. Det här gör ju att jag kan bortse från att det skulle varit en spökande tand. Men det trodde jag ju inte heller.
Jag hoppas att inga nya krämpor dyker upp i helgen och att både jag och ni får en skön helg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar