TELEFONTERROR

Stoppade allt ned kameran i fickan igår, när jag likt Bambi på hal is gav mig ut på promenad. Vissa partier var bara och där kunde man då sätta upp farten tills nästa isgata dök upp. En slags intervallträning kanske ha,ha.

Ungefär så här såg det ut. Tog ett kort på gatan också när jag kom dit. Har stått en del i lokaltidningen om dåliga vägar med stora hål. Inte just här, men det gäller tydligen här också.

Jodå, även en stund vid skrivdatorn blev det sedan framåt kvällen igår. Men inspirationen och lusten var noll. Just det jag gör nu är rätt så trist. Blir lite roligare sedan när allt är samlat och jag ska ta bort onödigt och sätta samman och sedan korrekturläsa. Men jag kan liksom inte hoppa över det här, för då kommer jag aldrig dit *ler*. Knäppte på webcamen och tog kort när jag åt spenat bla.

Idag blev det sovmorgon och sedan en sväng bort till ettan. Hade lämnat den här dagen tom först, när jag inte riktigt visste hur läget var. Men eftersom mötet blev på min lediga måndag så la jag ut det på hemsidan och kunde sedan boka in en bekant.

Det är tydligen saknat har jag förstått de här återbudstiderna som jag tidigare la ut på hemsidan vid behov. Många har svårt att veta långt innan beroende på jobb och annat, så återbuden har varit enda chansen. Nu blir det inga återbud knappt eftersom jag inte har något vanligt jobb, där de flesta avbokningarna blev och nu bara bokar in en om dagen. Jag ska fundera lite på det där.

Hobbymobilen har varit lugn nu sista tiden. Det verkar som om folk äntligen förstått att den bara används till sena återbud och viss smskontakt. Men igår ringde den gång på gång, på gång. Eller pep rättare sagt. Inget meddelande inpratat och inget sms. Jag raderade och raderade. Såg att det var samma nummer. Idag fortsatte det att pipa. Jag raderade, men så plötsligt kom ett sms. På engelska.

Okej, tänkte jag, då kan det vara förlåtet och förklarade i ett svars sms. Det tog tid *ler* då jag fick stava varje ord. Min gamla Nokia är inte inställd på engelska ord, mer än de allra vanligaste. Nytt sms om han kunde få en tid ifall han mailade. Det svars smset tog nog sjutton en kvart att få till och det började bli hög tid att bege sig bort till ettan. Det kan kanske te sig lite diskriminerande att jag helst träffar svensktalande. Men jag förklarade iallafall att det var viktigt för mig att kunna kommunicera och eftersom jag är urusel på engelska skulle det inte bli något bra.

När jag kom hem nu i kväll hade jag tre sms. (Tar numer bara med mig den mobil jag behöver. Dagens besök använder extramobilen.) Brydde mig inte om att svara mer. Känns lite taskigt, men det är ju på mina primisser ett möte sker. Så är det ju bara.

Inte ett dugg taskigt känns det däremot, att låta bli att svara i min fasta privata telefon som också har fått spader de sista veckorna. Riktigt irriterande är det. Har den liggande bredvid mig nu, så jag ska slippa att springa och kolla vilket nummer som visas på displayen. Den börjar runt halv tio-tio på morgonen och fortsätter sedan var tredje timme ungefär. Igår kväll var det sista strax före Kvällsöppet. Alltså efter 22.00.

Olika nummer som växlar och inget som jag känner igen. Är övertygad om att det är försäljare. Det här med Nix, som inte ska tillåta försäljare, funkar ju inte så bra. I måndags morse svarade jag utifall det var angående mötet. Något jäkla erbjudande naturligtvis och jag är nog inte speciellt trevlig mot de som ringer. Jag kan spy på sättet de öppnar samtalet, säkert något de får lära sig, så egentligen borde jag tycka synd om dem. Först ett trevligt och hurtigt hej. Sedan - Är det xx? Ja, svarar jag mycket avvaktande. - Va bra. Det är just dig xx jag söker....paus. Ska du sälja eller erbjuda något så är jag inte intresserad, säger jag då direkt, för att slippa höra mer.

Då ändrar de oftast tonläge och gör sig till översittare. -Du vet ju inte vad jag erbjuder? eller -Vad grundar du det beslutet på? eller - Jag vill ändå att du lyssnar. Tyvärr, då får de luren i örat och jag tänker, att aldrig ska någon få mig till att bli telefonförsäljare. Samtidigt tycker jag också så jäkla synd om dem. De vill säkert inte heller vara det, men har kanske inte mycket val i dagens arbetslöshet.

Därför svarar jag inte när det ringer. Nu är det ungefär fyra olika nummer som terroriserar mig och ingen träff när man söker på numret. Eftersom de fortsätter dag efter dag, så funderar jag på om de liksom är tvungna att fortsätta tills de får ett svar? Får de avdrag på lön annars måntro?