STRESSAR MIG SJÄLV

Här sitter jag och gäspar och låter tiden bara rinna iväg. Hällde precis upp ett glas vin (så jag blir ännu tröttare), men kände att jag ville ha det ikväll. Dels för att jag var sugen, dels för att slappna av och dels för att en grej jag hållit på med snart är i hamn. Lite tidigt att berätta ännu, men snart.

Borde kanske äta mat istället för vin, men inte så jättelänge sedan jag åt frukost. Två glas vin och en bit svart Castello duger bra det också. Kanske blir det lite glass tillsammans med blåbären som ligger och skramlar i en skål i kylen, till tv-n senare.

Ja, nog tog dagens besök hela förmiddagen *ler*. Det är lustigt vad tiden går fort när man har roligt och som besöket sa..det känns som igår, fast det var över fem år sedan sist. Ganska utmattad staplade jag sedan hemåt strax efter ett. Tanken i morse när jag såg solen var att ta en promenad i eftermiddag. Men förmiddagen var som ett träningspass och därtill på fastande mage nästan. Åt bara ett fullkornskex, en bit mörk choklad och två torkade aprikoser plus ett glas vatten innan jag gick. Dessutom blåste det kallt märkte jag när jag gick hem, så promenaden fick vara.

Efter genomgång av posten som tog lite extra tid (ca en timme) på grund av den här grejen som snart är i hamn, så var det sååå gött att till slut ta plats här vid datorn med kaffe och mackor. Men som jag skrev inledningsvis, tiden rinner iväg. Jag vet inte varför jag blir så stressad inombords, fast egentligen vet jag ju det. Det är mina egna jäkla krav. Det skulle vara så skönt om jag bara kunde luta mig tillbaka och coola ner. Ett par glas vin är ett försök, fast dåligt försök *ler* och då tillkommer det dåliga samvetet och stressar upp ännu mer.

Ja, många känner nog igen sig. Nu är det, det här projektet till eftervärlden som jag vill bli klar med, så att jag kan börja på nästa ( som säkert kommer att ta år) för att sedan då äntligen påbörja det jag verkligen längtar efter. Att skriva bara rakt ur min fantasi. Så många ideer finns i huvudet som bara väntar på att få sättas ihop i en roman. Känslan att låta historien bara få komma, få leva sitt eget liv. Det längtar jag efter. Men jag måste få det andra klart först.

Eftersom jag är arbetssökande nu och borde ha mycket tid så hänger de här kraven över mig ständigt. Jag somnar med tanken att imorgon då..... och jag vaknar med tanken att idag måste jag... Idag hade jag till exempel tänkt att få till den här struktureringen. Vaddå, jag har hela eftermiddagen att ägna åt det. Nu blev det ju inte riktigt så att jag hade det. Mallen är klar men inte innehållet.

Imorgon har jag inget besök förrän senare på eftermiddagen så då.... Projektet till eftervärlden har jag väl ungefär en fjärdedel kvar på, plus lite släkttavlor och lite tillsättande av bilder. Det blir inget med det förrän tidigast måndag, eftersom jag bokat in besök på fredag och åker bort på lördag. Snart är det också dags för dubbelkalas som ska planeras, inhandlas till (utan bil), förberedas till och slutligen genomföras. Samtidigt vet jag att snart kommer även vårstressen, vilket betyder att jag måste ut, ut, ut och då blir inget gjort. Rensningen av källarförråd och garderober ska också ske innan våren gör sitt intåg. Och tänk om jag mitt i allt detta får ett jobb att närvara vid fem dagar i veckan morgon till kväll? Vårstädning ska också göras, både här och i ettan.

Rätt bra det här. Rent av fantastiskt bra. Att så här spontant få ur mig allt jag har i huvudet som stressar mig inombords. Fast ni är säkert inte ett dugg intresserade. Det är det här jag ska försöka strukturera upp för att få mer lugn i sinnet. Efter det kanske det blir roligare inlägg *ler*.

The Mentalist igår var ju repris. Så himla less jag blev. Tur att jag då hade Lie to me att slå över till, som faktiskt var extra bra igår. I morgon torsdag ska jag för ovanlighetens skull se ett matprogram. Men förhoppningsvis inte vilket matprogram som helst. Jag ska iallafall se första avsnittet för att se om jag sedan vill se fler avsnitt. Plura och Mauro Scocco i tv8. Kl 22.00.

Såg i Corren att det var flera insändare idag som tog upp vår obefintliga psykvård. Kanhända är det ointressant för er som läser, men för mig är det viktigt. Jag stötte ju tidigare ofta på just de här personerna som aldrig fick den hjälp de behövde och hade rätt till. Då engagerade jag mig utan nämnbart resultat, nu orkar jag inte lägga den tiden längre. Men jag bryr mig ju fortfarande och är därför glad att det skrivs insändare. Bättre en protest för mycket än ingen alls. Klickar ni in er på länken så hittar ni fler insändare längre ner på sidan. Det här började alltså redan i mitten av 80-talet och ingen i maktposition brydde sig och bryr sig fortfarande inte. Precis som i prostitutionsfrågan är det som att prata med en vägg. Fotfolket, alltså de som träffar personerna som mår dåligt, sliter häcken av sig och blir frustrerade och mår själva dåligt.

Men som sagt. Det ska jag försöka att inte också lägga till i huvudet. Jag går och fyller på mitt vinglas i stället och försöker coola ner. Just det..bilden. Ännu en variant av de andra med samma trasa som ni redan sett. Sparat på den här som en reserv och nu är då den reserven förbrukad *ler*.