Slår till med orange idag. Visar det sig att texten inte syns så ändrar jag väl. Kände när jag gick från ettan ikväll, att jag struntar i dator, blogg och mail och fixar mig en kopp te och lägger mig i soffan och läser (eller sover) istället när jag kommer hem. Nu gjorde jag inte det, utan jag plockade, diskade och styrde efter helgen som varit och nu satte jag mig här vid datorn iallafall.
Har haft ett vanligt jobb hela eftermiddagen, som drog ut på tiden. Ont i huvudet och allmänt groggy efteråt, därav tanken att slänga mig i soffan vid hemkomsten. Ibland vet jag och ibland är jag inställd på ATT vissa jobb kan ta oväntade vägar och planerar utifrån det. Jobbet idag är i slutfasen och därför blev jag helt överrumplad av det som skedde, vilket jag naturligtvis inte kan berätta om här. Medan jag återfick fattningen så hade tack och lov personens egna resurser börjat jobba. Sedan var det bara att följa intuitionen och låta det som ske, ske. Slutet gott, allting gott, men själv var jag som en urvriden disktrasa och det var ju en himla tur att det här jobbet inte var före en hobbykund *ler*. Men sådant behöver jag egentligen inte själv oroa mig över, för det blir alltid på bästa sätt ändå.
Sådana här vändningar är mer undantag än regel, men det händer och som sagt, normalt är jag mentalt förberedd. Eftermiddagens upplevelser förstärkte på något sätt vårt ytliga samhälle, där ingen (enligt mig) verkar förstå någonting. De flesta strävar bara efter makt, pengar, karriär, skönhet och att vara så perfekt som möjligt i andras ögon.
Med tanke på det, så kan då en del ta det som ett lustigt sammanträffande, att det första mina ögon fastnar vid när jag sätter mig vid datorn är artikeln om engelsmannen som ska försöka leva ett år utan att göra av med en enda krona. Han vill protestera mot att så mycket mat slängs i världen. I liknande anda är programmet som jag igår fick se i tv tidningen. Det går ikväll i svt 1 vid nio. Det är tydligen en dokumentärsatsning som började redan i september. Historier om människor som finns runt om oss, men som vi av någon anledning sällan får ta del av. Jag gick in nu nyss för att kolla om det är vad jag tror och vill att det ska vara och det verkar så. Dokumentären ikväll handlar om Eugen, som har en våning på Östermalm, men som trivs bättre med en öl på en parkbänk. Ryktet säger också att han är kemist och gjorde sitt eget amfetamin.
Min första tanke när jag läste om det i tv tidningen, var att det handlade om en frivillig uteliggare, för sådana finns ju också. Men så är det nog inte, fast jag tror det är ett intressant program ändå. En gubbe som gör som han vill och känner...kanske. Få se vad jag tycker efter att ha sett det. Andra som inte har en chans att göra som de vill och känner är alla omhändertagna barn. Att många av dem lever i misär och blir utsatta för övergrepp är inget nytt. Vi har sett flera dokumentärer och debattprogram om just det. Min stora fråga är: varför görs inget? Man gör undersökningar och forskning hit och dit, men det hjälper väl inte de som behöver hjälp just nu. Vi vet ju alla hur läget är.
Det är samma fenomen som när politiker i debattprogram sitter och försöker höja sig själva genom att säga att VI har tänkt göra, VI har planer på, Vi undersöker, VI håller på med osv osv. I andra änden sitter andra politiker och säger att VI gjorde, VI påbörjade, VI hade planer på osv. Men alliansen förstörde allt bla, bla. Se verkligheten och agera för sjutton, istället för att sitta och kasta sand på varandra. Vem är det till hjälp för?
Nu hoppar jag lite igen. Med tanke på att vissa saker bara dyker upp. Jag skev ju om filmen "De ofrivilliga" I fredags ganska sent, så hamnade jag i reprisen av Kobra återigen. Måste snart kolla upp när det programmet går. Hur som, så vad pratar de om, om inte just filmen "De ofrivilliga". Jag nämnde också Mamma Mia. Vad tror ni en liten söt "respektive" kläcker i helgen? Jo...-Jag har med mig Mamma Mia ifall du vill se. Så efter Idol och lite annat i lördags så avslutade vi lördagsnatten med Mamma Mia. Så där får jag väl säga. Något jag både kan ha och vara utan. Musik i film är inte min grej, tror jag. Men ändå en film som iallafall gör en glad och nu har jag ju sett den.
Det rullar på, märker jag, trots min känsla av liknande melankoli ikväll. Eller kanske på grund av *ler*. Ska avsluta med Dick Wase. En del av er som läser mitt svammel, har kanhända läst en del kommentarer hos Isabella av denna Dick och några gånger har jag länkat till alster skrivna av honom. En kunnig och påläst person med liberalt synsätt, som skrivit mycket. Han har själv sagt, att det han skriver strider så mycket mot det politiskt korrekta, så inget förlag vågar publicera det. Ikväll, innan jag loggade in hit till min blogg, så klickade jag in mig på en del andra bloggar och såg hos Rehbinder att boken nu kommit ut. Den heter samlag eller salighet. Jag tror att jag för länge sedan länkat till något utkast som han då hade ute på nätet. Om ni vill, så läs gärna mer om boken på Rehbinders tantrablogg. Det glädjer mig iallafall mycket, att boken har köpts in som kurslitteratur vid psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet. Jag kommer naturligtvis själv att införskaffa den, vad det lider. Sommarläsning 2009 kanske *ler* för den är tydligen tjock. Kan tänka mig, att det inte är en bok som man liksom sträckläser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar