PRESENTER

Det blidde avbokning på första, men blev inte så lugn förmiddag som jag önskat. Upprörd avkomma dök upp när jag precis knäppt på kaffebryggaren. Jag förstod irritationen, men vi finner nog på en lösning. Nu är iallafall morgonkaffet urdrucket, håret tvättat, mailen besvarade och avkomman lugn. Jag ska snart kleta på lite mascara och re lite i papper som jag spritt ut över hela köksbordet. Måste komma iväg vid två senast om jag ska hinna uträtta lite, innan dagens enda besök ringer på dörren.

Solen tittar fram då och då idag. Det är sällsynt men gör mig glad. När jag svarade på kommentarerna här nyss, så funderade jag lite på det här med att ge bort presenter och att det kan vara lite knepigt ibland, både för den som får och för den som ger. Jag tänker nu inte på små saker som någon hobbykund känner att han vill ha med när han besöker mig, utan överlag.

Jag har så långt jag kan minnas, haft svårt för det här att ge, bara för att sed eller tradition förespråkar det. Jag vet inte hur det är nu, men förr var det ju sed att ha med någon blomma eller annat litet, när man var bjuden till någon. Jag har aldrig haft med något och aldrig förstått vitsen, vilket ibland fått mig att framstå som en idiot och värdinnan har trott att jag haft något emot henne. Jag tror faktiskt, att det fortfarande bara är en handfull väldigt nära vänner, som vill förstå det här. De andra tycker att man kan ge ändå bara för att det så ska vara. Det gör ju att ju äldre jag blir, ju mer bestämd blir jag i min uppfattning. Det blir lite av en principsak *ler*.

Även det här med blommor när någon har dött, är jag anti mot. Det här har folk ännu svårare att förstå, eller vilja förstå. Jag förstår om vissa tycker det är som en tröst, men jag ser det mer som ett hån. Så jag tycker ju, att om jag respekterar hur andra ser på det, så bör andra respektera min syn. När min far gick bort hann jag förklara på jobbet hur jag såg på det hela, för jag visste ju att de alltid samlade in till en bukett när någons anhörig gått bort. Två år senare dog min mor och jag var fortfarande på samma jobb och ansåg inte att jag behövde upprepa min syn på det här. Det var samma personal som tidigare, så de visste ju hur jag var eller är.

När det så kom ett bud med blommor, jag tror till och med det var samma dag hon somnat in, då blev jag så heligt förbannad så äldsta ungen nästan blev rädd för mig. Blommorna åkte direkt i soporna och jag tog ett snack med arbetsledningen när jag var tillbaka på jobbet. Jag förstår att de kanske gjorde det för att vara snälla, men de visste ju min inställning, så för mig blev det en respektlöst och nonchalant handling. Allt som inte ges med hjärtat går totalt bort för mig.

Däremot spontana presenter när som helst, just för att man just då känner att man vill ge, det uppskattar jag och som givare uppskattar man då också att mottagaren blir glad. Att få något, när man inte alls räknar med det liksom. Jag får ju blommor ibland tillsända mig med bud och det uppskattar jag väldigt, då det är totalt överraskat och gett med hjärtat. Likaså om personen har med något specifikt, någon enstaka gång just för att han kände att han ville. Ibland har jag fått frågan i mail av förstagångsbesökare vad jag tycker om osv. Men då säger jag alltid ifrån, för då tolkar jag det som att det är för att seden är så och inte spontant från hjärtat.

Det blev mycket om det här och jag som börjar få lite bråttom. Kan bara nämna det här med mors och farsdagspresenter också, när jag ändå håller på. Det har väl framgått i tidigare inlägg att jag tar avstånd från alla dessa dagar hit och dit. Men om något barn vill rita en teckning, eller baka en kaka eller plocka en bukett blommor, är det en sak. Men när den ena partnern köper till den andra, då är det fel. Mitt ex gjorde faktiskt det en gång och jag fattar ännu inte hur han kunde. Han om någon visste min inställning. Här blev det lite svårt som mottagare, eftersom det var barn inblandat. Visserligen var de inte involverade i presenten men de var med när jag fick den. Jag kunde hållit masken och kokat invärtes, eller säga min mening. Jag gjorde det sista, vilket förstås sårade honom och förstummade ungarna. Men någon måtta får det väl vara *ler* Jag var ju inte mor till honom, fast man kunde tro det ibland ha,ha.

Nu blir det ingen mer data för mig idag. Ikväll tänkte jag strunta i att sätta på den och göra lite annat. I morgon är det fredag och sedan en vecka ledigt. Fast fick alldeles nyss reda på att en person gärna vill ha massage i mellandagarna. En person jag aldrig träffat, men som nära och kära känner. En person som jag förstått behöver min massage, så ser nästan fram emot att ge av all energi jag kan uppbringa. Nu ser jag fram emot att komma ut och andas lite frisk luft. Solen har gömt sig igen. Bara tillfälligt hoppas jag.