BRA DAG och MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER (60år idag)

Det blev ju en väldigt bra dag idag till slut. Trots omstuvningar, återbud, ny inbokning, annat återbud, framskjutna tider och annan inbokad. Jag är pigg och glad. Tänk vad lite orgasmer kan göra. De här fyra lediga dagarna har jag bara duschat två gånger och då har det inte funnits tid eller möjlighet till egen njutning med massageduschen. Kanske därför jag drömde om en kuk inatt, bara kuken, inte personen som den satt på. Precis som jag gör i verkligheten, så lekte jag i drömmen med den, med händer, tunga och läppar. Jag vet inte hur vanligt det är med sexdrömmar i min ålder? Speciellt med tanke på att jag, mätt med "normala" mått, inte lider brist på det.

Ledig kväll blev det idag pga ändringarna i planeringen. Men jag orkar inte kämpa hur mycket som helst för att täppa till hålen som blir då och då. Med tanke på månaden som är, där en vecka går bort helt, så borde jag kanske. Men jag litar på ödet. Det ordnar sig alltid. Jag fick redovisningen på skattekontot idag och jag har så mycket till godo, så kan skippa att betala in skatt för nov. Jag brukar betala in lite i överkant just för att ha vid en dålig månad. Jag får hålla tummarna att nästa vecka går enligt planerna. Den ser kämpig ut (så där) men sedan väntar en hel veckas ledighet. Iallafall ledighet från jobb och hobby *ler*. Ja, variation förnöjer. Båda bitarna vill jag ha, men det vet i sjutton vilket som är jobbigast...ungar, matlagning, socialt krav, eller jobb och hobby.

Nu lämnar vi det. Bilden idag är en av de jag hipp som happ bara knäppte och knäppte i fredags. Visserligen inte en av dem där kurvorna väller över som mest och brösten hänger mer än vanligt. De fotona är borta, långt borta. Satte det här i en ram för att förvilla lite *ler*. Men jag tycker att jag även kan publicera bilder som visar verkligheten som den är just nu, fastän det kanske inte är någon fördel för mig ha,ha. Visserligen har vågen redan börjat gå åt rätt håll, såg jag i morse. Men jag bryr mig inte så mycket för tillfället, då jag vet att jag två, kanske tre helger framöver kommer att tillåta mig att både äta och dricka, utan hänsyn till kropp och vikt. Februari är jag, som jag tidigare nämnt mentalt inställd på att börja bry mig. Har jag då redan nått mitt mål så desto bättre. Ingen vet och vem bryr sig...mer än jag?

Min tanke, nu när jag fick lite extra tid ikväll, var att åtminstone påbörja ett Expresseninlägg. Men det finns just nu även annat som engagerar mig mycket, som jag inte ska dra här. Iallafall inte idag. Det härrör mer till mitt andra liv än till sexhobbylivet, men debatteras ganska flitigt för tillfället. Jag får skylla mig själv, men jag blir lika frustrerad över inskränkthet och fördomstänk i prostitutionsdebatten, som jag blir över detsamma i andra väldigt viktiga frågor. Att jag överhuvudtaget får nys om vissa saker, beror på snälla människor som mailar mig länkar, både vad gäller prostitution som andra frågor. Jag själv har för länge sedan valt, att inte leta efter elände. Men ska man ha en chans att undgå skiten (vilket jag väl egentligen inte vill helt) så ska man sluta se på tv, sluta använda internet, sluta handla där löpsedlar skriker ut nyheter osv.

Av vissa orsaker var jag då inne på SvD tidigare. Ni minns kanske att jag skrev om Falkvinges upprop att gå med i Piratpartiet. Jag gjorde det och 600 till, vilket kan läsas i en artikel där. Via insidersuppgifter så gick ytterligare 200 med dagen efter och över 40 bloggar spred uppmaningen. Gott så. Det bevisar ju något. Istället för att som typiskt svenskt, gnälla över situationen på förmiddagsfikat på jobbet, så görs nu något radikalt.

Idag är det 60 år sedan FN 1948, antog den allmänna förklaringen av de Mänskliga Rättigheterna, om alla människors lika värde och rättigheter. Av då 56 länder, röstade 48 för. Idag har de flesta av FN-s 196 medlemsstater undertecknat konventionen som är bindande. Bra, då är väl allt frid och fröjd? Icke, sa Nicke. Det är ett hyckande överallt och Sverige (fast det gärna vill framstå så) är inte bättre än någon annan. Knappt något land respekterar fullt ut de mänskliga rättigheterna. I såväl diktaturer som demokratier begås övergrepp mot enskilda. Vi tex diskriminerar både samer, romer, invandrare, handikappade, kvinnor i viss mån och de som inte ställer sig snällt i ledet och följer alla gamla normer som är sprungna av kristendomens införande i landet. Jag med mina kolleger och våra kunder är således en diskriminerad grupp i samhället idag. Tro mig...snart är arbetslösa, psykiskt sjuka och långtidssjukskrivna accepterat diskriminerade. Nu är de än så länge bara diskriminerade av staten, men om folk till slut inte orkar engagera sig och kämpa längre, så ändras normen i samhället även angående dessa och det är redan på väg.

Jag läser vissa bloggar som jag inte nämnt här och inte heller vill länka till. Mycket lämnar jag ut av mig själv här, men inte allt *ler*. Hur som helst, så citerar jag ändå från en blogg, något som jag håller jag med om fullständigt. Personen skriver först att regeringen ska satsa 8.3 miljarder på arbetslösheten. Av dessa ska 3.5 miljarder gå till coachingundervisning och aktivitetsåtgärder inom arbetsförmedlingen. Citat:

" Man förutsätter att alla arbetssökande behöver coaching. Indirekt säger man då att alla individer behöver hjälp med sitt jobbsökeri. En som behöver hjälp är oförmögen i något avseende. När du gång på gång får höra att du behöver hjälp, börjar du till slut agera därefter . Ja..jo jag behöver nog hjälp, det är mig det är fel på. En synnerligen bra coaching minsann ! En arbetslös som mår pyskiskt dåligt blir nog väldigt aktiv att söka jobb."

"Förutsättningen för detta resonemang lever kvar i 80-talet. Då fanns det vissa få arbetslösa som inte hade någon lust att jobba utan var hemma med en hyfsad stämplingsinkomst. Men det är 20 år sen, vakna !"

Idag har ingen någon hyfsad stämplingsinkomst och jag tror personligen att de allra flesta, både ungdomar och äldre, inget hellre vill än känna sig behövda och tjäna sina egna pengar. Jag får en känsla av att man ger med den ena handen och tar med den andra och däremellan står individen, som ingen tror på, ingen vill hjälpa, ingen bryr sig om.

Skit, vad jag svamlar idag. Men det här bla har ett stort engagemang från min sida. Att inte se den "lilla" människan och utifrån de mänskliga rättigheterna handlar det ju om ALLA människors LIKA värde. Behandlar du ALLA såsom du själv vill bli behandlad? Jag försöker i den mån jag kan.