tisdag, januari 12, 2016

DRÖM och TOKIG FÖRVALTNINGSRÄTT

Jaha, tänker ni kanske. Vad menar hon med den där bilden då? Har hon plötsligt blivit en person som går omkring och hatar folk? Nej då, det är från morgonens dröm. Jag minns bara sista sekvensen av drömmen och den är jättetydlig fortfarande. Tanken precis när jag vaknade var att det var cancern jag motade ut.

Innan i drömmen låg jag i en säng, skulle sova för natten tror jag. Väntade på att en man som fanns där också skulle lägga sig. Så gick jag ur sängen och precis efter ramlade en stor, tung lampa ner från taket där jag nyss legat. Insåg att den här mannen tänkt att döda mig och då blev jag så infernaliskt förbannad och pekade på honom med båda mina pekfingrar och sa gå och så motade jag honom mot dörren och sa... jag hatar dig, jag hatar dig, jag hatar dig, känn hur min hatiska energi kommer in i din kropp. Han lommade iväg och sedan vaknade jag.

Drömmen kan ha att göra med boken jag låg till halv två i natt och läste ut. Snömannen av Jo Nesbo. Nästa bok blir nog pocketen med liten text, Öppnas av händelse av min död av Liane Moriarty. Får plocka fram glasögonen med ett snäpp större skärpa som jag har i skåpet.

Halv tolv gick jag upp idag så det blev varken gifttablett eller spruta. Jag är lite slarvig tycker jag själv, men tror inte det har så stor betydelse om man hoppar över någon gång då och då. Så ofta är det ju inte. Fast jag var ju vaken tidigare förstås av hostan, men ville bara sova vidare. Och vid halv elva vaknade jag av att telefonen ringde. Kravlade upp men när jag inte kände igen numret på displayen, ett 013 nummer, så gick jag tillbaka till sängen och sov igen, utan att svara.

Halv tolv ringde det igen, upp ur sängen och samma nummer. Då svarade jag. Var förvaltningsrätten. Ni som hängt med ett tag vet att jag väntat på resultatet av min överklagan från sept -014. Nu fick jag inte veta någonting om det. Det här är så knäppt så det är inte sant, men det finns snart ingenting som förvånar mig längre. Jag har nog tappat all respekt för myndigheter.

Hon i luren frågade om jag fått ett brev som de skickat till min förra adress. Jag var nog tyst ett bra tag för blev så häpen. Jag flyttade hit -011, sa jag. Det var fel i datorn, sa hon. Jag orkade inte argumentera då det hela var så himla dumt. Jag har väntat på besked, sa jag istället och ringde innan sommaren förra året. Sedan har jag inte hört ett knyst.
Då har du inte fått brevet, sa hon då. Det var om jag ville yttra mig efter att FK sagt sitt. Då skickar jag det igen. Gör det, sa jag.

Mycket sittande vid datorn har det blivit i dag. Inget ovanligt, jag vet. Men äter man frukost klockan tolv så blir dagen ganska kort, vilket inte gör något för mig. Jag kom på att jag ju måste boka ny tid för blodtrycket på vårdcentralen, så det har jag gjort. Det är lätt att glömma sådant. Ska jag i fortsättningen bara få en tid i taget som jag fick nu, så blir det evigt bokande.

Jag missade typ en kvart av cancerprogrammet igår på grund av telefon. Så det har jag sett idag på nätet. Jag vet inte hur intresserade folk som inte är drabbade, är av andras berättelser. Jag själv var det inte alls innan jag blev sjuk. Nu var det en unge som ringde och de har oftast noll koll på vad som visas på tv. De är ju mitt i livet och gör inte som jag, hänger upp sina kvällar på vad som är på tv *ler*.   

Inga kommentarer: