FREDAGSBLANDNING

Tror ganska säkert att den här bilden är från slutet av -013. Jag har suttit och kollat runt lite på äldre bilder. Tänkte att jag kanske skulle göra januaris blogghuvud idag och kanske även se vilka foton jag ska byta med på hemsidan i januari. Men som sagt det är bara kanske. Jag ska i alla fall snart koka blomkålshuvudet och blanda med vispgrädde till mos. Ett par veg. korvar till det.

Jag har ju alltid ett litet block på köksbordet där jag skriver upp sådant jag behöver handla. Nu har jag pillat dit både det ena och det andra så listan blir bara längre och längre. Jag har inte ens pengar att handla hälften, så får nog radera när det blir aktuellt att handla. Ska kolla in på extrakontot här ifall det mot förmodan har kommit in några pengar från någon av fonderna jag sökte ifrån. Men det är nog alldeles för tidigt kanske och chansen att just jag ska få är nog väldigt liten.
En annan sak jag bör göra snart är att ringa förvaltningsrätten igen om aktivitetsstödet jag överklagade ni vet. Ett och ett halvt år har gått. Ska det ta sådan tid?

Jag har kommit på att jag nog ska låta trollen till småfolket hålla i en liten påse med något ätbart. Inte godis, men kanhända chips. Ska höra med föräldrarna vad de får äta. Med tanke på "onödigt" jag skrivit ner på listan. Jag har också funderat på att göra chokladbollar, men med dadlar. Bara för att jag så gärna vill göra åtminstone något litet själv. Nu blir det ju så att alla kan samlas här eftersom jag ska ha gift dagarna innan julafton då 08-folket tänkt sig hit. Nu kommer de precis efter jul istället och då kan de övriga ungarna också. Det blir toppen.

Det här att tro att grannarna inte märker att jag är sjuk, kan jag ju glömma. Jag vet ju att några vet, för har man en social och pratglad gammal släkting några hus bort så är det oundvikligt. Igår när jag kom ut till busshållplatsen så stod en annan dam där som jag sett, men aldrig pratat med. Hon bor i huset mitt emot mig. Jag hejar förstås som sig bör och ser samtidigt den där medlidsamma blicken. Hur är det? frågor hon. Jo tack, det är bra, säger jag, samtidigt som jag får en hostattack. Jag har ju sett och förstått att du är sjuk, fortsätter hon. Vad säger man? Att man är frisk. Det går ju inte. Jag svarar lite kort vad det handlar om sedan kommer bussen. Hon trodde nog att jag skulle sätta mig bredvid henne, vilket jag inte gjorde. Sedan satt jag och hade dåligt samvete för det hela resan in till stan. Men jag ville inte delge min sjukdomshistoria för någon jag inte kände.

Vem satt på bussen när jag klev på för att åka hem? Jo samma dam och då kände jag mig tvungen att sätta mig bredvid henne. Hon hade också varit sjuk fick jag veta, men inte så illa som jag och det var ju så synd om mig och bla bla. Jag upplevde det så i alla fall och då kan jag slå över och bli positiv i överkant. Inte alltid okej. Ibland kan det vara peppande för personen, men det kan också vara tvärtom att personen ser sig som sämre. Men även om jag gnäller på min egen blogg och inte hymlar för barn och andra nära hur jag mår, så vill jag inte bli sedd som ett ynkligt offer. Svårt att undvika ibland haha, men jag vill gärna att andra ser mig ( och även jag själv ) som någorlunda frisk och som klarar mig själv och fixar det mesta.
Fast förutom "tycka synd om" syndromet så var det en trevlig kvinna och egentligen ska man väl vara glad att folk bryr sig.

Så här såg jag ut för typ ett år sedan. Skallig, kortisonrund och utan bryn och fransar. Trodde nog då att jag aldrig skulle bli som vanligt igen. Men bara ett halvår senare, i juli och augusti så var jag ju en bit på väg mot mitt vanliga jag. Men som ni vet så ändrade sig ju situationen då sakta men säkert till det sämre igen.

Och så här ser jag ut idag med bryn och fransar och hår som växer. Men som Ferlin sjunger.... jag är ganska mager om bena, tillika om armar och hals. Jag kan själv tycka att det är svårt att se att det är samma person på bilderna. En annan sak jag reflekterat över är att de där små gråa stråna som brukar komma vid tinningen inte visat sig på länge. För det är rätt länge sedan jag tonade håret nu.

Dagens mående är som de senaste dagarna. Jag hostar upp slem och hostar igen och igen och igen. Annars inga större fel. Läkaren sa sist att det var bra att jag hostade upp slemmet. Men jag tycker ju att det ska sluta produceras nytt hela tiden och en vacker dag gör det nog det.

Dags att tvinga sig till lite matlagning. Önskar alla en trevlig helg.