onsdag, november 04, 2015

SKYMTAR LITE LJUS I HORISONTEN

Tog en frukostbild idag. Tanken var att blogga tidigare eftersom det var preliminärplanerat ett besök av ungdomskompisen i eftermiddags. Jag har ju nämnt våra försök att sedan i våras hitta en tid som passar båda. Ja mig passar väl alla tider, men vill ju må någorlunda bra när vi ses. Tanken var ju att ses hos henne i somras och då var det bra väder vi väntade på. Nu ringde hon i helgen för att kolla läget och det är ju som ni vet inte så bra. Men jag är trött på det här väntandet så sa att hon kunde komma hit en sväng i stället, trots mitt mående. Då kan hon också välja om hon vill ha någon av tavlorna, så blir jag av med det i huvudet också.  Och jag förslog idag då jag har Kortison i kroppen och kanske är ett snäpp piggare än annars.

Men hon hörde av sig förut och det hade kommit annat i vägen, vilket det ju är lätt att det gör när man jobbar och lever ett normalt liv. Ett annat liv än mitt alltså *ler*.  Nu är det söndag som gäller så får vi se om det blir så. Jag förberedde henne på att jag kanske inte mår så bra då, med tanke på eventuellt illamående ifall förra veckans tendens håller i sig. Det hoppas jag inte förstås. Det är inget kul att träffa folk när jag är så långt ifrån mitt vanliga jag och inte vet jag hur typ hon hanterar det. Jag kan ju bara gå till mig själv innan jag blev sjuk. Hur chockad man kunde bli om man träffade en bekant man inte sett på ett tag och den förändrat sig massor av till exempel sjukdom. Men det blir nog bra.

Sedan kan jag rita kors i taket. Röntgen hörde av sig och jag ska dit i morgon redan. Halv två ska jag vara där och dricka kontrast som vanligt. Jag frågade om granskningen gick lika fort så att svaret kommer till läkaren tidigare än vad som är brukligt. Brukar ta 1½ till 2 veckor. Men det var inte säkert. Snöbollen har i alla fall kommit i rullning och det är bara att vänta och se.

Det KAN ju vara så att en förbättring är på gång. Optimisten i mig ni vet haha. Men hostar nästan inte upp något slem längre och idag har jag hostat mindre än vanligt. I och för sig kan det sista bero på Kortisonet. Men tungandningen är ju som förut och allt jag företar mig måste ske i ultrarapid. Jag är verkligen så otroligt trött på det här, men nu ser jag lite ljus i horisonten.

Minsta skruttungen ringde nyss med ett dåligt besked angående eventuellt ändrat jobbläge, men det påvisade ett väldigt dåligt hanterande av de berörda som inte är accepterat, så jag fick ett adrenalinpåslag. Och det var bra minsann, att få fart på kroppen *ler*.  Nu är det svar på frågor som gäller och utifrån det får ungen överväga att ta kontakt med i första hand facket. Men som jag sa till avkomman, det kan komma en dag då du tänker att vilken tur att det blev som det blev.

Så var det när jag letade lokal till hobbyn och verksamheten. Jag höll ju utsikt över billiga ettor och hade en 1 och en halva på gång i det som sedan blev ett av de värsta ställena i området och en trappa upp. När jag skulle kolla på den ringde hyresvärden att låset var bytt av "någon" så de kunde inte komma in. Sedan fick jag info att den nuvarande hyresgästen ville ha den kvar. Mycket mystiskt tyckte jag, men blev så klart besviken.
När sedan oasen två månader senare hittade mig så insåg att det var en himla tur att jag inte fick den andra. Oasen hade hiss och låg centralt med goda parkeringsmöjligheter och med mest äldre hyresgäster. Helt perfekt.  Jag saknar den lugna energin i den ibland. Ja, jag saknar aktiviteterna också som jag hade där. Men som en mailare skrev här om dagen... du har många orgasmer att ta igen. Så är det.

Mosad, kokt potatis med lite grädde och stekt lax och gröna ärtor blev dagens mat. Den är jag nöjd med. Gott och nyttigt. Man får passa på när man har lite ork. I morgon blir det väl en panpizza efter röntgen kanske. Inte lika nyttigt.  

Inga kommentarer: