JÄKLAR ANÅDA, DET BLIR XELODA (igen)

Morgon på onkologen väntandes på vad läkaren kommit fram till. Här visste jag inte att det skulle bli en rätt lång dag, men en ganska positiv sådan.

Vägde mig och vikten sjunker, nu ganska mycket sedan sist, 3/11. Inte bra alls, men har haft svårt med både aptit och med att äta på sistone, då det inte funnits plats i magen.

Läkaren pratat med både lungmedicin och mag och tarm och kommit fram till att jag ska få tillbaka mina rosa piller.. yes. Dessa ska kombineras med Avastin var 14:e dag. Jag fick det mars-juni och det gjorde effekt i början, men slutade sedan. Fast jag vet inte om det fortsatte göra effekt på lungmetastaserna. Kanske kollar jag röntgenkopiorna nån dag.  Hur som helst tror jag det här är en bra kombo. Det tråkiga är att jag nu måste kolla blodtryck och urin igen på vårdcentralen. Och om jag minns rätt så fick jag diarré i slutet på Avastinperioden..... om det berodde på giftet eller att tarmen var angripen vill jag vara osagt. Allt blev ju bra med de rosa pillren så de blir väl motvikt till det nu.

Hon gjorde även en undersökning idag, vilket var länge sedan de gjorde. Hon upptäckte med ultraljudet tumörer i buken, vilket inte stod på röntgensvaret. Jag antar att det är knottrorna på bukhinnan som ökat, fast vet inte. Just nu är ju lungorna största problemet, så brydde mig inte så mycket, jag lade det bara på minnet. Vätska fanns det förstås och hon rekommenderade att jag skulle göra en tömning idag.

Jag ville inte det, för dels är det obehagligt tycker jag och dels var jag ju "bara" 93 cm om diafragman. Rädd för felstick är jag också som ni vet. Det skulle helt klart underlätta din andning, sa hon, men fundera medan du klär på dig.
Jag bestämde mig till slut för att göra det, fast jag trodde inte det skulle komma så mycket vätska men kan det få mig att må bara lite bättre så okej. Dessutom kan det kanhända vara bra att bli av med det som finns innan jag påbörjar nya giftet, tänkte jag. Det gör jag på torsdag.

Tog ett kort innan sticket. Medan jag fortfarande lever, sa jag till dem. Ni ser skräcken i mina ögon *ler*. Uppifrån ser magen inte så stor ut, men diafragman var större än brösten när jag stod upp. Sist jag tömdes var 25 juni, så nästan precis fem månader sedan, en månad längre än från första till andra tömningen. Det här var den tredje således.

Här är det gjort och jag kan andas ut.

Mycket riktigt så rann det väldigt långsamt. Sist for jag runt och hoppade och studsade i korridoren. Inget jag klarade av idag. Men jag vankade runt i rummet och plötsligt tog det fart och påsen blev full på ett kick. Jag var på ett trebäddsrum, men var ensam hela tiden vilket var bra just idag. För efter ett tag började värken i skuldrorna och huggen i sidorna. Jag flämtade som man gör vid en förlossning ungefär och stönade och ojade mig. Till sist bad jag om två Panodil för kom på att jag kunde ju inte åka buss hem i det tillståndet. Det lättade sedan efter ett tag och orsaken till värken måste bero på att lungorna vecklade ut sig då de fick mer plats igen när vätskan försvann.

Totala mängden blev som sist 4 liter och jag var lätt förvånad faktiskt. Det lättade att andas men jag blir ju fortfarande andfådd vid minsta rörelse. Men så skönt att kunna äta när jag kom hem utan att det blev en propp i halsen. Soppa blev det och jag kom hem strax efter tre i eftermiddags. Blodprov togs också och jag lämnade urinprov inför torsdagen. Slipper alltså vårdcentralen denna vecka.

Vägde mig igen efteråt innan jag åkte hem. Lättat ytterligare tre kilo. Så nu får jag banne mig inte minska mer. Mätte mig när jag kom hem och är nu nere på 86.5 cm. Så lite har det inte varit sedan april efter förra Avastinkuren. Återstår att se hur länge det varar.

Med facit i hand så blev det alltså en ganska bra dag. Nu är det bara att hoppas att den här nya kombon med gift gör susen. Och det gör den.