GRETAS SVAMMEL

BILDREDIGERINGSPROGRAM, SEXKÖPARES BERÄTTELSE och ANNAT

2012-01-31T20:13:00.000+01:00

Man kan aldrig lita på media *ler*. Jag tog en sväng in på Corren nu ikväll och hittade en artikel om att Filip och Fredrik gör någon scenshow om den försvunna staden och kommer hit till min stad i april. Så långt är det säkert rätt, vad vet jag, men artikeln börjar med att deras nya program "Får vi följa med" hade premiär i går. Skit, tänkte jag, hur kunde jag missa det. Går och kollar i min tv-tidning men hittar det inte. Kollar även söndagens tablå ifall artikeln skrevs igår. Men hittar det inte någonstans. Tillbaka till datorn och googlar. Det är inte förrän nästa måndag 6 feb som programmet har premiär. Hur kan en reporter ha så noll koll, att han dagen efter en ickepremiär skriver att det var premiär igår? Jag skulle förstå om det råkar bli fel om något som ännu inte har skett, för fel gör vi alla. Men det här är inget fel så, det här är noll koll, noll intresse. En Fas 3:are kanske ha,ha.

Nu är sidan grå som ni ser. Så var meningen att det skulle ha blivit sist jag ändrade. Gick in hit i går kväll och testade lite i kulisserna. Ibland får jag ju inte till det riktigt som jag vill, men då blev den grå på ett kick. Eller på ett klick. Fixade även de bilder som legat i en mapp och väntat på att tas omhand. Sorterade också ut de hemsidesbilder jag nu har, till en Febmapp, till morgondagens uppdatering. De bilder som blev över räcker till två uppdateringar till. Jag har visserligen blandat in några gamla bilder, men det känns skönt. Efter det är det väl dags för lite utefotografering i vårsolen kanske.

När jag höll på och pysslade med det här fick jag plötsligt för mig att jag ville ha ett par i ram för omväxlings skull. Jag hade ju en bra sida som jag nästan glömt bort och naturligtvis fanns den inte kvar bland mina favoriter. Troligtvis åkte den när datorn krånglade i höstas och jag formaterade om den. Så jag ägnade en bra stund åt att googla. Jag kom ju inte ens ihåg vad den hette. Jag fann den till slut. Men innan jag hittade den rätta klickade jag in mig på en drös andra bildredigeringsprogram och var förstås tvungen att testa några av dem, så det tog som sagt sin tid. Men jag tycker det är lite kul att trixa med bilder. När lusten finns. Och helst också tiden. Men lust och tid sammanfaller tyvärr inte alltid.

Om någon av er som läser också tycker det är skoj, så får ni de länkar jag sedan sparade på. Den jag letade efter heter Fotoflexer. En annan sida som påminner om photoshop är pixlr Den tredje är Picnik och den läggs typiskt nog ner i april. Det är synd, för den verkade kul. Ingen av de här behöver man ladda ner till datorn. Det är bara att köra.

Innan jag kom så långt som hit till bloggen ikväll, så for jag alltså runt lite. Tog mig inte tid med någon dator i morse. Sov hellre en halvtimma längre *ler*. Var bla inne på Flashback en snabbis och sonderade om det fanns något nytt av intresse. Och hittade en gullig tråd av en kille som för att bli av med oskulden bestämde sig för att till sist betala för det. Gullig är nog inte rätta ordet kanske, men jag tyckte det var gulligt och även mycket, mycket bra skrivet. Det är långt och det är mycket, men jag tror många skulle behöva läsa den och därför länkar jag till den. Han beskriver sin känsla, sin upplevelse och mötena och får även med säljarnas sida. Ta er tid och läs. Det är en fin tråd och fin berättelse.

Dagen för övrigt blev som jag trodde helt perfekt. Om jag bortser från att bli väckt av klockan *ler*. När jag med långa steg och med huvudet nerborrat i halsduken och blicken fäst i marken traskade från bussen till oasen i den vargavinter vi nu fått, hörde jag ett pip-pip. Så låter det när jag får sms. Är det samtal hörs bara ett enda lågt och kort pip. Utan att lyfta huvudet låter jag blicken svepa runt i omgivningen och tror fullt och fast att det kom från en bil som backade. Dagens besök är gamla bekanta och ingen av dem har någonsin sms:at samma dag de ska komma.

Men när jag kört min ritual, med vattenspolning, öppna balkongdörren, hängt in jackan, tänt golvlampan osv och börjar plocka upp från väskan...kalendern, en Naturdiet ( inser att jag glömde youghurten jag tänkt ta med), kläderna jag hade med hem för att fota i, den privata mobilen och så hobbymobilen. Då ser jag att jag har ett sms. Från första besöket. Som jag skrivit tidigare så har jag ungefär en timma på mig när jag kommit till ettan, att fixa med mig, duscha och kolla ljus mm. " Kan jag komma halv istället?" läser jag.

Nu känner vi varann så väl och just han vill ha mig naken, så spela roll, tänker jag. Sms:ar tillbaka att han då får ringa på ordentligt så jag hör ifall jag är kvar i duschen. Men jag hann både duscha ( även en stund med massagestrålarna) och tända ljusen innan han bankade på. Resten blev som sagt perfekt. Perfekt blev det också i den bemärkelsen att jag efteråt hann med en tur till centrumet för att inhandla en sak, som sedan visade sig inte finnas förrän på torsdag. Men jag fick lite luft iallafall och gott om tid sedan att äta lite och halvslumra lite, innan det var dags för duschen igen och nästa möte som även det blev så perfekt det bara kan bli. Det tror jag vi tyckte båda två.

Hemma igen strax före halv fem. Och det är ju så himla underbart att det fortfarande var ljust då. Trots kylan så njöt jag när jag stod och väntade på bussen. Fast så himla kallt är det ju egentligen inte *ler*. Det är bara jag som är en vekling.

Nyhetsbyrån och GW Persson blir kvällens tv. Innan dess ska jag försöka få till beställningen av tvättmedel mm. Det funkade inte sist. Jag kunde inte logga in, så mailade ansvariga. Fick svar att det berodde på att jag inte förnyat medlemsskapet, vilket jag tänkt att göra samtidigt med beställningen. Fick hjälp med det, vilket innebar att några hundra drogs från mitt magra konto. Men det hade jag ju räknat med ändå. Nu var det bara att logga in. Jo, tjosan...så bara var det inte. Mitt medlemsnummer godkändes inte. Nytt mail. Idag hade jag svar att försök si och så. Det är bara det att jag redan försökt allt detta si och så. Men ska göra ett nytt försök innan jag tar plats i min sköna soffa och jag kan tänka mig att det blir ännu ett mail till ansvariga. Men det börjar bli lite bråttom. Duschkrämen i ettan är på upphällningen och jag har ingen ny kvar och tvättmedlet räcker, om jag snålar, till helgens tvättande. Vore ju skönt att slippa dra hem saker jag inte vill ha, från affären, bara för en användning.

SISTA LEDIGA MÅNDAGEN PÅ ETT TAG

2012-01-30T11:41:00.000+01:00

Bry er inte om proportionerna. Det hade jag inte varken lust eller tid att lägga energi på igårkväll.
Idag lyser solen utanför mitt fönster. Men det verkar kallt. Minus sju var det när jag gick upp, men så kallt är det nog inte nu. Måndag och sista måndagen på ett tag nu som jag inte behöver vakna av klockan i arla morgonstund. Fast just idag vaknade jag ändå ganska tidigt. Tidigt med mina mått mätt. Redan halv nio bänkade jag mig med mackor och kaffe här vid datorn.

Jag har bloggandet och räkningarna kvar. Sedan lämnar jag min plats och ger mig ut i solen en sväng. Efter det tänkte jag göra klart tavlan. Kör med acrylfärg den här gången, vilket torkar snabbt som satan, jämfört med olja. Men olja är roligare och lättare och ger mer glans. Sedan avslutar jag dagen med lite hygein och skönhetsaktiviteter.

Ganska tidig uppgång även i morgon, då jag tillbringar dagen i oasen. Men tidig start betyder ibland tidig hemkomst. I morgon gör det det. Det beror lite på vilken sorts besök jag har och vilken tid som bokas först. I morgon blev det helt perfekt.

Torsdagen som jag kör denna vecka blev också bra. I fredags. Igår ändrades den då första kunden lämnade återbud. Lade in tiden igen på hemsidan i gårkväll, men ännu har ingen visat intresse för den. Vi får väl se. Tanken var att köra två möten, två dagar denna vecka för att sedan låta nästa vecka gå till att komma in i nya sysselsättningen. Kolla upp rutinerna och fundera över hur jag ska lägga upp hobbyn i fortsättningen.

Eftersom jag nu kommer att åka in till stan fyra dagar i veckan, så tänker jag inte också åka in på min lediga onsdag. Men dagskiftet som jag ska följa slutar visst vid tre, så jag bör kunna boka in besök två kvällar i veckan. Jag räknar med det, men kan inget bestämma förrän jag börjat och gjort mig en bild av sysselsättningen. Det är ju människor det handlar om och tre kanske blir halv fyra ibland. Men som vanligt kommer det att lösa sig på bästa sätt.

Drömde inatt om att jag jagades av en snubbe med pistol. Kanske därför jag vaknade så tidigt och kanske drömde jag det för att jag såg Wallander igår. Men det var inte direkt någon mardröm och snubben fick aldrig tag på mig. Men det första som fanns i huvudet när jag vaknade var Fas3 och det kan ju vara lite märkligt. Fast kanske inte ändå. Det lär inte lämna mig förrän det är borta från arbetsmarknadsåtgärderna.

Det får bli ett litet behändigt inlägg idag. Jag sitter nämnligen och oroar mig för att solen ska försvinna innan jag hinner ut.

HELGEN MED BILDER

2012-01-29T19:58:00.000+01:00

Tittut!
Hoppas ni haft en bra helg. Själv upplevde jag tydligt när jag satte mig här i eftermiddags, att den inre stressen kom som ett brev på posten. Den här datorstressen som jag kallar den för, är inget nytt för mig alls, vilket ni säkert förstått av det jag skrivit genom åren. Men jag vet inte om jag upplevt den så tydligt som idag. Hoppas bara jag bär med mig insikten och drar nytta av den.

Ingen dator igår som vanligt på lördagar, fast var faktiskt inne en snabbis på den bärbara för att kolla en viktig sak som skickats mig. Det tog fem minuter så det räknas inte. Avstod även datorn till frukosten idag, för att inte riskera att bli sittandes. Knäppte på den vid 15.30-tiden och då slogs liksom allt emot mig av det jag måste göra ( mail, blogga, leta efter en sak åt ena avkomman, betala räkningar, beställa böcker, kolla Corren, ev läsa bloggar) innan kl.20.00, då jag vill slå mig till ro i soffan framför tv-n. Photoshop glömde jag. Jag har fortfarande photoshop öppet i ett annat fönster utifall att jag känner för att leka med de förra tagna bilderna och de få jag tog i helgen. Det har jag tänkt nu flera kvällar senaste tiden, men släckt ner för jag inte orkat och inte haft lust. Det blir nog samma ikväll.

Men dagens bloggbilder fixade jag och en av de jag tog i helgen och den kommer i morgon. Jag hade nämnligen en tanke att skriva om argument som ofta dyker upp i sexköpsdebatter. Jag har gjort det förr och jag ägnar ett helt kapitel i boken om just det. Men jag fick nya vinklar i och med Schymans prat i Boråsdebatten om att det inte handlar om sexualitet. Fick en ide i skallen till bild som skulle symbolisera detta, så tog med mig två plagg från ettan i torsdags med tanke att fota dessa bilder. Om jag ska sväva ut lite som jag brukar...så kom iden när jag funderade på kläder i torsdags till tisdagens första besök nu i kommane vecka. En gammal bekant som helst vill ha mig naturell och det gav vidare tanken att ta med kameran på tisdag och så kom posen direkt och tätt på det kom iden till det eventuella inlägget om argument.

Jag kommer nog inte att skriva det här argumentinlägget, men i torsdags trodde jag det och tog därför med kläderna hem istället för att ta med kameran till ettan på tisdag. Bilderna skulle symbolisera argument för och mot, framsida och baksida. Så nu har jag en bild framifrån och en bild bakifrån som är helt okej, men alltså inte beskurna och inte bortaget bakgrund. Sedan tog jag då en pose enkom för bloggen, som dök upp under tiden jag höll på. En pose, en ide, men många bilder *ler*. Nu lär den ju även komma på hemsidan vad det lider, men först här.

Omständig? Jag? Nänä. Förutom att ta de här nämnda bilderna igår, så var jag också ute på långpromenad. Stoppade mössan i ena fickan och kameran i den andra. Mössan låg kvar orörd när jag kom hem. Inte kameran. Om någon undrar om även det här är en kasserad jacka ha,ha, så är svaret nej. Det är en gammal hästjacka som jag endast använder till promenader. (under vinterhalvåret när det är under -10). Med en tjock tröja under är den suverän. Lätt, vindtät, vattentålig. Ingen jag går till affären med förstås.

Efter en varm dusch tog jag plats framför staffliet. Det var jättelänge sedan jag kladdade med färger, så jag blev helt uppslukad. Satte på tv-n framåt kvällen och lyssnade mer än såg på Norens pjäs med bla Mikael Nykvist och Pernilla August. Knepig grej, men rätt intressanta dialoger så jag gick ifrån då och då när det lät alldeles tokigt och jag blev för nyfiken.
Tavlan är tänkt till sovrummet som då går i rött. Jag ville helst gå loss i färger och då nyanser av rött förstås. Men jag insåg ganska snart att jag inte fått bukt med mitt kontrollbehov. Teckningar och målningar säger faktiskt en hel del om oss själva... om man nu vill tro sånt. Ett omedvetet inre motstånd finns det tydligen hos mig, att helt enkelt bara släppa taget och leka med färger, utan att ha något speciellt motiv. Men nästa tavla...då. Det ska då bli en större tavla till rummet är det tänkt.

Trots att klockan var över midnatt när jag kröp ner under täcket så läste jag en timma i boken jag nu håller på med. Anders Philblads " Drevet går". Är man nyfiken på media och deras sätt att jobba är det helt klart en intressant bok. Men jag kan stundtals tycka att den är lite ostrukturerad och hoppig. Men för mig som ifrågasätter det mesta numera, är den ändå helt klart läsvärd.

Idag sken solen lite. Inte mycket, men lite. Efter en som vanligt sen frukost, blomvattning, vikning och nedpackning i kasse av massagehanddukar som jag tvättade och tumlade igår också, så klädde jag på mig, kollade vad som fattades i kyl och skåp mer än smörgåsmargarin och skrev en inköpslista. Mina ungar tycker det låter så knasigt när jag säger nota, men för mig är det ju en nota. Därför försöker jag nu använda ordet inköpslista. Slängde ryggsäcken på ryggen och stegade ut i solen för en rask promenad ner till samhället och affären.

Det här inlägget är ju redan så megalångt, så kan lika gärna nämna hur min vimsighet kan te sig ibland. Jag stannade till i förbutiken för att köpa några lotter. Hoppet ni vet. En triss och två tialotter...45 kronor. Jag visste att jag hade två tjugor så slänger fram dem och räknar upp fem enkronor som jag gärna vill bli av med för tyngdens skull.
- Du lämnade en hundring för mycket, säger tjejen och räcker fram en hundring.

Jag blir ställd och fattar inte riktigt. - Jag fick en hundring för mycket, upprepar hon.
- Men du ska inte ha någon hundring, säger jag och känner hur hjärnan jobbar.
- Jag fick två hundra, säger hon och tycker säkert att jag är helknäpp.
- Fick du tvåhundra? upprepar jag som ett fån. Jag trodde det var två tjugor.

Jag fick tillbaka mina hundralappar och hon fick mina tjugor plus en massa tack. Här hade hon kunnat gjort sig en liten hacka. Vad lotterna beträffar har jag inte skrapat dem ännu.

Ni har väl sett reklamen *ler* och ni har kanske läst när jag skrev om min toalett som ständigt måste rengöras..tills jag köpte några antikalkkulor, som fungerade ypperligt. Starkt doft kanhända, men man kan inte få allt. Dessa kulor varar ju inte i evighet så köpte nya idag. Men nyfiken som jag är köpte jag också det här reklamtjosandet. Ett klick. Jodå det funkar än så länge. Alltså det sitter kvar än så länge. Hur effektivt det är, är för tidigt att uttala sig om. Men är det skit så har jag ju nya kulor.

Det jag däremot inte har, insåg jag nu plötsligt, är tid. Klockan är snart åtta och jag tänkte skära till en sallad innan dess och värma en vegburgare. Räkningarna tar jag imorgon. Det här är sista söndagen på ett tag nu, som jag kan njuta av att vara ledig dagen efter.

PASSARE, BLOGGSTATISTIK, LÖFVEN MED MERA

2012-01-27T20:31:00.000+01:00

Jag hamnade i veckan så där spontant ni vet på en blogg, tror det var en länk från Katrin Z jag klickade på men är inte säker. Iallafall fastnade jag i ett inlägg där för ett par rader, som jag tror passar på många av oss, åtminstone på mig. Vad det var för blogg har jag glömt men raderna var: " Jag är som en passare...minsta rörelse rubbar mina cirklar." Det är sant ( för mig ) och det är poetiskt skrivet. Det är fint och det har fastnat i skallen. Yngre läsare vet kanske inte vad en passare är *ler*. En manick man använde förr för att exempelvis rita cirklar med. Kanske används den fortfarande?

Kunde inte låta bli att lämna bloggen och googla passare på bildsök. Förutom denna bild kom även, bland flera andra, en liten kuk upp. Googla bild på passare får ni se, om ni vill. Det kan dyka upp vad som helst på den mest seriösa sökning ha,ha. Jag har ju sett på statistiken här på Blogger, att folk hittat hit genom sökning på helt oskyldiga saker. Statistiken här visar lite allt möjligt, inte namn och ip nummer vilket för mig också är helt ointressant. Men trafikkällor som då kan vara google.se, gooogle.com, google.dk etc och de senaste sökorden. De flesta av mina läsare ( om jag ska lita på statistiken ) kommer från min hemsida, inte helt förvånande kanske. Det mest sedda/lästa inlägget fr 2009 till nu, är bildspelet från 2010, det har drygt 7000 klick. Tätt efter det kommer massagebildspelet med ca 6.700 klick, följt av det första bildspelet från 2007.

Bortsett från bildspelen så är det mest lästa inlägget det från 16 juni-010...Är jag dum eller? Ja. Onödigt vetande, jag vet. Iallafall för er. Egentligen för mig också, men ändå lite kul att veta. När jag annars normalt kollar statistiken så tittar jag bara på det senaste dygnet och endast då för att se antal besök. Utan överdrift har besökarna ökat med ca 50 per dag det sista halvåret. Det är kul. Sett över tid är det en liten bit över 100 000 per år. Dela det med 365 dagar så blir det inte så mycket som det låter *ler*. Men fullt tillräckligt för mig. Jag tror faktiskt att bloggen sista året gått om hemsidan till och med.

Okej...om jag då ska övergå till att skriva om det jag tänkt skriva. Bilden till att börja med ( inte den med passaren) är från 2010 tror jag, tagen i ettan. Ni får helt enkelt hålla till godo med gamla reprisbilder och för en del kan de ju vara nya. Kanske hör det också till att så här på en blogg nämna sossarnas nya ledare. Tillfälliga ledare. Det är ju redan uttjatat i radio, tv, tidningar, men jag skrev ju om när Juholt tillträdde så i rättvisans namn ger jag min åsikt om Stefan Löfven också.

Precis som med Juholts tillträde så har jag inte så mycket åsikter eftersom båda för mig var och är okända. Juholt såg jag som en kul clown och gör fortfarande. Som jag skrivit tidigare så undrar jag vad hans syfte var. Egentligen. Jag är tydligen inte ensam om den undringen *ler*.

Hittade denna bild hos Gynning och lånar den hit. Hoppas det är okej Carolina. Tyckte den var lite kul faktiskt och frågan kvarstår ju. Vad gäller Stefan L så verkar alla så nöjda. Är det på riktigt eller är det ett spel? Själv kan jag säga att det är bra med en person från verkligheten...svetsare och fackligt engagerad. Dessutom verkar han så här långt stabil. Men min inre känsla säger att jag ska vara på min vakt. Allt är inte guld som glimmar och i de lugnaste vatten går de största fiskarna. Typ. Vi får se. Hur som helst är det viktigt för en grupp att ha en ledare och denna ledare kan väl inte vara sämre än den tidigare iallafall. Inte lika rolig förstås, men politik ska väl inte vara rolig.

Reagerar lite på ett av hans första uttalanden. Han har aldrig jobbat svart. Är det en extra fjäder i hatten då? Eller anses det som något sensationellt i dag att inte ha tagit emot svarta pengar? Jag är alltså inte alls ironisk, bara konfunderad. Innan jag började med min hobby 2003 hade jag heller aldrig jobbat svart och efter två år i väldigt liten skala ( och dåligt samvete ) började jag i mitt företag att även skriva ut kvitton till de sexkunder som hade nytta av det och därmed skatta och betala moms för dessa tjänster. Hans uttalande förstärker nästan myten/ sanningen att alla som har möjlighet väljer att köpa/sälja svart. Men det kanske bara är i mitt huvud det är så.

Som ni vet och förstått är mitt huvud fullt av lösaktiga tankar. Alltså inte lösaktiga i den benämningen ni tror, utan lösa, flyktiga eller återkommande tankar som inte är stabiliserade eller grundade. Som tex LO tidningen som Tobbe länkade till och artikeln om Carema som sparkade ett skyddsombud för att hon kritiserat arbetsmiljön. Jag kan tycka att mycket är så dubbelt i vår samtid. Så osäkert, otryggt och oförlitligt. Vems intressen går först? Klienterna och personalens eller organisationens? När ska man sätta ner foten och när ska man hålla käften? Personligen anser jag naturligtvis att man aldrig ska hålla käften om någon far illa på något vis. Och ett skyddsombud som inte larmar om om dålig arbetsmiljö begår ju ett tjänstefel. Eller? Jag väntar bara på att lärarnas skyddsombud ska ryta till ordentligt också. Deras arbetsmiljö är många gånger katastrofal. Det vet jag av egen erfarenhet som gratisjobbare på en skola. Tacka Fas 3 för det ha,ha.

En sista grej innan jag avslutar inlägget och önskar trevlig helg. Jasmine skrev igår om en konferens hon varit på. Gå gärna in och läs. En konferens som Smittskyddinstitutet ordnade. Hon själv, Pye, Laura Agustin och Dick Wase var där plus naturligtvis många fler. Det är så bra och jag blir så glad när involverade personer får medverka i sådana här arrangemang. Vi syns, vi hörs och snart, snart....respekteras vi. Hoppas jag.

Förresten tycker jag att ni ska gå in och läsa Jasmines inlägg från idag också. Ibland får hon till det riktigt bra med liknelserna *ler*.

"Den moderna kvinnan ska hävda sin starka sexualitet, men samtidigt säga; dock tänker jag inte visa den! Lite som Lotta på bråkmakargatan. Jag kan - i smyg! Ja, du kanske kan cykla. I smyg. Men vi är rätt många som kan cykla - och vill visa upp alla våra tricks och konster. För ganska många dessutom. Och vill någon betala för det, så tar jag det som en komplimang."

Herregud vad jag har skrivit idag, vilket inte tanken var när jag vaknade i morse. Men snart är det slut. Nu ska jag avsluta min datordag med att ta bort tiderna jag lade ut på hemsidan igår och boka in de som var först med sitt intresse och sedan ska jag också beställa tvättmedel, duschkräm, tvål och dylikt. Något jag gör ca två gånger per år och får det hemlevererat till dörren. Få se om det gäller även nu när jag bor på landet. Men det tror jag. Inte jättebilliga produkter, men helt suveräna. Dessutom så skönt att slippa kånka hem sådant från affären. Sedan blir det nog precis lagom att slänga sig i soffan för att titta på Skavlan, följt av Tyst Vittne på sjuan. På återseende på söndag.

RIKSDAGSDEBATTEN 25/1 OM ARBETSLÖSHETEN

2012-01-27T16:20:00.003+01:00

Det kommer ett vanligt inlägg senare, så bara lugn. Men det dök ta mig sjutton upp saker även vid dagens frukostsurfande. Tro mig, jag hade andra planer för denna dag än att tillbringa timmar framför datorn. Men som alltid blir det som det blir och det är bara att hänga med. Jag läste som vanligt Tobbes fredagskrönika i lokaltidningen ( Corren). Nu kan jag ju fortfarande inte läsa alla Correns artiklar ordentligt av någon anledning, så jag läser den på hans blogg istället. Fick lite huvudbry när han nämner att riksdagen debatterat arbetslösheten. Varför har jag inte sett det nämnas i någon liten rubrik? Han svarar på min oställda fråga direkt i sin text:
"Att debatten skulle ägnas endast förstrött intresse i media visste man på förhand. Alliansen har verkligen lyckats manipulera journalisterna. Arbetslösheten är en icke–fråga i Reinfeldts Sverige."

Håller jag med? Klart jag gör. Inte en endaste tidning bryr sig om hur Fas 3:are mår tex. Inte ens en sketen liten insändare ( alltså inte artikel) tar de in från mig. Corren har alltid tagit in mina insändare, men icke denna om Fas 3. En anledning kan vara att jag ifrågasätter kommunen. Vad vet jag. Men jag påstår ju inget, bara frågar.
Ni som själva vill läsa hela prokollet kan göra det här. Scrolla ner till 13&. Jag vet att hälften av mina läsare vill läsa om min dag, mina kunder och titta på lättklädda bilder. Inte ta del av mina åsikter i samhällsfrågor. Ni kan ju hoppa detta inlägg. Till er andra som vill ta del av HELA mig ( fas 3 är ju numer en del av mig ) men inte orkar läsa en lång politikerdiskussion, så återger jag vissa bitar på denna min alldeles egna svammelblogg.

Det är socialdemokraterna som tagit initiativ till diskussionen, så Ylva Joahansson öppnar. Jag återger som sagt inte allt, bara vissa partier i allt de säger.

Ylva J (s).... Sverige har goda finanser, men vi slösar med människor. Vi har en hög och ökande arbetslöshet. Vi har en katastrofal ungdomsarbetslöshet, unga människor som står beredda att ta klivet ut i vuxenlivet som får börja det med arbetslöshet.

Andelen människor i Sverige som arbetar är något lägre än innan regeringen tillträdde. Fas 3, regeringens egen uppfinning, blir nu Sveriges största arbetsgivare.

Hillevi E ( m) arbetsmarknadsminister... Jobben är regeringens viktigaste fråga. Jobb handlar om människors möjlighet att försörja sig, vara en del i en arbetsgemenskap och kunna förändra sitt liv till det bättre.
Regeringens politik för jobb sammanfattas i arbetslinjen. Målet är full sysselsättning.
Sedan alliansregeringen tillträdde 2006 har reformtempot varit högt, särskilt inom det arbetsmarknadspolitiska området. Låt mig vara tydlig: De reformer som har genomförts under den senaste femårsperioden har bidragit till att arbetsmarknaden fungerar bättre och att sysselsättningen har blivit högre och arbetslösheten lägre än vad som skulle ha varit fallet utan dessa förändringar.

Det har regeringen stöd för i forskningen, till exempel genom studier från Konjunkturinstitutet, IFAU och OECD. Vi ser bland att utanförskapet har minskar ordentligt i Sverige. Det är 165 000 färre i bidragssystemen jämfört med 2006. Sysselsättningen har ökat kraftigt de senaste åren, och arbetslösheten har sjunkit. Sjukfrånvaron har minskat dramatiskt jämfört med 2006.
Regeringens politik spelar roll. Fler har kommit in på arbetsmarknaden, och fler vill arbeta. Det innebär inte att alla ännu har fått jobb.

Ylva J (s)... Regeringen vann valet 2006 på två saker: jobben och utanförskapet. Man genomförde snabbt en brutal och tydlig agenda med utförsäkringar, skattesänkningar och privatiseringar samtidigt som man bytte utbildning och aktiv arbetsmarknadspolitik mot coachning och fas 3. Nu kan vi se resultatet.

Resultatet kan inte beskrivas som något annat än ett misslyckande. Arbetslösheten är högre. Andelen av befolkningen som är i arbete – den så kallade sysselsättningsgraden – är något lägre än tidigare. Långtidsarbetslösheten är ett växande problem. Ungdomsarbetslösheten är en av de högsta i Europa. Regeringens egen uppfinning fas 3 är Sveriges största arbetsgivare. Antalet personer i det så kallade utanförskapet är lika stort som innan regeringen började med sin agenda.
Vi har nu hört arbetsmarknadsministern, som förvånande nog är nöjd. Hon berömmer sig själv och tycker att regeringen är framgångsrik. Jag tror att det är uppenbart för alla utom regeringen att det allvarliga läget inte går över för att man blundar för problemen eller för att man berömmer sig själv och stänger dörren om sig i Rosenbad.

Esabelle Dingizian ( mp)... Vi ser nu hur varslen ökar. Många känner oro för att inte få behålla sitt jobb. Allt fler har osäkra anställningsformer och rings in efter behov, vilket gör att de har mycket svårt att planera sin tillvaro.
De frågor Miljöpartiet ställer är: Vad tänker regeringen göra för att skapa goda förutsättningar för nya jobb? Vilka nya investeringar tänker regeringen göra? Och vilka nya utbildningssatsningar tänker regeringen presentera för att förhindra att arbetslösheten skjuter i höjden?

För en vecka sedan hörde vi statsministern slå sig för bröstet här i kammaren. Utanförskapet minskar, påstår han och nämner antalet förtidspensionärer. Men sanningen är ju den att allt fler ställs utanför, i olika fack. Fler unga får aktivitetsersättning. Fler unga varken arbetar eller studerar.
Jag såg i en ny rapport från LO att bara 15 procent lämnar fas 3 för arbete eller utbildning. Det är inte särskilt lyckat. I stället för att få kompetenshöjande insatser tvingas långtidsarbetslösa utföra påhittade arbetsuppgifter. I december 2011 var totalt 30 000 människor i jobb- och utvecklingsgarantins tredje fas. Det är den krassa verkligheten.

Hans Backman (fp).... När det gäller jobb- och utvecklingsgarantin visar Arbetsförmedlingens återrapportering i augusti 2011 att åtta av tio av deltagare i sysselsättningsfasen har meningsfulla uppgifter. Tre av fyra deltagare är helt eller delvis nöjda med platsen i fas 3 och tror att den kan ge en god möjlighet till jobb i framtiden. ( Min egen anm: Observera att det är en icke neutral rapport och där tillvägagångssättet för statistiken ej är känd. 3 av 4 nöjda Fas 3:are låter inte trovärdigt. )

Totalt har 5 500 personer kommit i arbete eller studier sedan reformen sjösattes. Vi i Alliansen är inte nöjda med det. Vi vill bättre. Dock har deltagare i insatsen varit arbetslösa under lång tid, i genomsnitt i sju av de senaste tio åren, och det är viktigt att ha med sig att varje långtidsarbetslös som kommer i arbete är en vinst både för den enskilde och för samhället i stort. ( Min anm: Fas 3 träder man in i efter ca två år..inte sju. )
Flera åtgärder vidtas för att bryta långtidsarbetslöshet. Regeringen vill förstärka de aktiva insatserna i hela jobb- och utvecklingsgarantin genom att öka antalet handläggare.

Vi signalerar att sysselsättningsperioden hos anordnare i insatsen ska utgå från individens behov. Viktigt att notera är att majoriteten av anordnare har en deltagare på arbetsplatsen och att nio av tio anordnare har färre en fem deltagare, vilket ger möjlighet till individuellt anpassade åtgärder. ( Min anm: Här har han inte räknat in kommunerna som är anordnare åt hundratals och åter hundratals )
Regeringen är tydlig med att deltagarna i sysselsättningsfasen ska erbjudas meningsfulla uppgifter. Regeringen vill att Arbetsförmedlingen fortsätter med kontroll och uppföljning av anordnarna i sysselsättningsfasen för att undvika att systemet missbrukas av oseriösa arbetsgivare. ( Min anm: Det är bra, men en Fas 3:are ska enligt bestämmelserna inte utföra ett vanligt jobb och då blir våra uppgifter automatiskt meningslösa )

Josefin Brink (v).....Vi har i dag hört alliansregeringens huvudparoll sedan valet 2006, nämligen arbetslinjen, upprepas. Fler ska jobba och utanförskapet ska minska. För att nå det målet har man använt drastiska metoder: kraftigt försämrade villkor i arbetslöshetsförsäkringen, utförsäkring av långtidssjukskrivna och sänkt skatt för dem som har jobb – ju högre lön desto större skattesänkning – och för dem som äger dyra fastigheter och har stora förmögenheter.
Man har delat ut en uppsjö av bidrag och rabatter riktade till företag och utvalda branscher. Det är RUT-bidrag, nedsatta arbetsgivaravgifter för unga och nu senast sänkt moms på krogen.
Vi kan avläsa tydliga resultat av denna politik i kraftigt ökade inkomstklyftor, ökande barnfattigdom, ett kraftigt ökat socialbidragsberoende och en urholkad välfärd. Sysselsättningen däremot har inte ökat. Arbetslösheten har stigit, och den fortsätter att stiga. Ungdomsarbetslösheten är katastrofal samtidigt som antalet unga som förtidspensioneras aldrig har varit större.

Sedan alliansregeringen kom till makten har dessutom andelen långtidsarbetslösa ökat med hela 25 procent. Över 200 000 personer är långtidsarbetslösa i dag, och alla prognoser tyder på att denna ökning kommer att fortsätta om politiken fortsätter som den nu ser ut.
Inom bara de närmaste månaderna kommer regeringens åtgärd för långtidsarbetslösa, fas 3 att sysselsätta fler personer än vad Posten gör i Sverige. Över 30 000 långtidsarbetslösa kommer alltså att vara placerade i fas 3. Det betyder att det i Sverige i dag snart finns fler oavlönade tvångsarbetare än antalet anställda i landets största företag.

Jag har en enkel fråga: Är detta en framgång eller ett misslyckande för regeringens arbetslinje? Är fas 3 kanske kronan på verket i regeringens strategi att pressa tillbaka löner och arbetsvillkor, skapa en låglönearbetsmarknad och en ny klass av arbetande fattiga i Sverige? Eller är det kanske dags för regeringen att erkänna att man inte har lyckats bekämpa arbetslösheten eftersom man helt enkelt gör fel saker.
Det tragiska med dagens situation är att samtidigt som hundratusentals människor går arbetslösa finns det massor av arbetsuppgifter som behöver utföras men som inte blir gjorda. ( Min anm: Hon får mina applåder också. Även Lars Ohly instämde i detta anförande)

Hillevi E (m).....Också jag vill tacka för den här debatten. Den känns angelägen och viktig. Men när jag lyssnar på oppositionens beskrivning av Sverige känner jag inte igen mig, bortsett från att det är ett ganska högt tonläge.

Utanförskapet har nämligen minskat. Sjukfrånvaron har sjunkit, och allt fler har kommit närmare arbetsmarknaden. Det här innebär inte att alla, som jag sade i mitt första anförande, ännu fått ett jobb, men det är viktiga och avgörande steg mot ett jobb. Det minskande utanförskapet och förskjutningen närmare arbetsmarknaden stärker också människors möjligheter och människors självkänsla.

Ylva J (s).....Vi har här hört att regeringens övergripande idé är att sänkta löner ska leda till fler jobb. Men det är inte alla löner som ska sänkas. Bonusar är okej. Den lägsta lönen – den så kallade reservationslönen, den lägsta lön som någon är beredd att arbeta för – ska sänkas.
Det är denna teori som har styrt och som styr regeringens prioriteringar. Därför har man skurit ned på arbetsmarknadsutbildning och vuxenutbildning. Därför har man raserat arbetslöshetsförsäkringen. Därför utförsäkrar man sjuka och hänvisar arbetslösa till gratisarbete i fas 3.
Problemen med den här linjen är två: 1. Den leder inte till jobb. Arbetslösheten ökar. 2. Den gör människor fattigare. Klyftan i Sverige mellan rika och fattiga blir bara djupare och djupare. Sverige slits isär.

Regeringens så kallade arbetslinje – en falsk marknadsföring – leder inte till arbete utan är en fattigdomslinje. Nu hör vi arbetsmarknadsministern tala om hur man ska lösa skuldkrisen. Men Sverige har ingen skuldkris. Sverige har ganska god ekonomi, ganska goda finanser.
Det vore bättre om arbetsmarknadsministern tog itu med de faktiska problemen – arbetslösheten, den låga sysselsättningsgraden och utanförskapet – i stället för att lösa ett problem som inte finns. Ta itu med de problem vi har framför ögonen! 400 000 människor står i dag utanför arbetsmarknaden. Många av dessa är ungdomar.

Josefin Brink (v)... Vi har hört både arbetsmarknadsministern och Annika Qarlsson (c) här försöka styra över debatten till att handla om olika förslag från oppositionen. Jag kan förstå varför man vill göra det om man är ansvarig minister, därför att det måste ju vara väldigt besvärande att efter fem års regeringsinnehav, fem och ett halvt år till och med, sitta och se hur alla siffror pekar åt helt fel håll. Med så många miljarder som regeringen har lagt ut på sänkta arbetsgivaravgifter, RUT-avdrag, sänkt krogmoms, slopad förmögenhetsskatt och jobbskatteavdrag vill man ju gärna försöka hävda på något sätt att det skulle ha varit ännu värre om man inte hade lagt ut alla de här miljarderna, i och med att det faktiskt inte har blivit bättre. Det är så många timmar med coachning i positivt tänkande och påhittade låtsasjobb som ni har investerat i för de arbetslösa. Ändå är det bara sjunkande sysselsättning och stigande arbetslöshet.

Jag tycker att det är ganska ovärdigt att regeringspartierna försöker smita undan ansvaret för sin egen politik genom att i den här debatten stå och prata om att det är mycket värre i Lettland och Spanien eller att oppositionen har dåliga förslag. Och man försöker tricksa med siffrorna genom att prata om att sysselsättningen har ökat i antal när allt annat hade varit fullständigt sanslöst eftersom arbetskraften har vuxit. Men andelen personer som är sysselsatta är det som är intressant, och där har man inte lyckats från regeringen. För över 120 000 unga handlar det till exempel om att när de vaknar på morgonen har de inget jobb att gå till. De har inte heller någon utbildning att gå till. De har ingenstans att ta vägen över huvud taget. Och för snart 30 000 personer handlar det om att de inte har någon anställning men lik förbannat – ursäkta mig, fru talman – tvingas gå till ett arbete, utföra ett jobb utan att få någon lön och utan att ha någon anställning, därför att de av regeringen tvingas att arbeta gratis.

Ylva J (s)...Regeringen skyller på allting annat i stället för att ta sitt eget ansvar. Man nöjer sig med att hänvisa arbetslösa till fas 3 där de ska ha någonting att göra. Det kanske är som Arbetsförmedlingens generaldirektör uttryckte det när hon sade att hon vill ge människor en nära-jobbet-upplevelse.
Vi socialdemokrater kan aldrig nöja oss med detta. Det måste handla om riktiga jobb. Sverige har inte råd med den arbetslöshet vi har i dag, och vi har framför allt inte råd att lämna ungdomarna utanför.

Esabelle D (mp)....Vi har nu hört partiernas företrädare, och det visar en splittrad bild av hur verkligheten ser ut. Hans Backman (fp) är inte nöjd. Handläggarna ska förtätas. Men arbetslösa behöver inte fler handläggare. Arbetslösa behöver antingen ett jobb eller utbildning.

Kristdemokraternas Lars-Axel Nordell är nöjd. Han ifrågasätter vårt sinne för proportioner. Det finns länder som är värre – är det Kristdemokraternas budskap?
Centerpartiet och Annika Qarlsson vill ha nya, riktiga jobb. Ja, vem vill inte det? Men jag vet inte om Annika kallar jobb med 50 procents subventionering för riktiga jobb.

Arbetsmarknadsministern känner inte alls igen bilden som ges, men då kanske ministern behöver vara ute lite mer och träffa människor som är arbetslösa, alltså de som vi försöker beskriva. Många har tagit sig ett steg närmare jobb, säger ministern. Hur mäter man det? undrar jag.

Annika Q (c)... Vi i Alliansen har visat att vi är beredda att lyssna in när det inte fungerar som det är tänkt och göra förändringar. Bland annat när det gäller fas 3 har vi gjort justeringar inför det här året. ( Min anm: jag vet ingenting vilka förändringar som syftas)

Josefin B (v)... Jag tror att alla som har lyssnat på den här debatten kan se några tydliga skiljelinjer i politiken. Vi ser hur de borgerliga regeringspartierna tror att det är ökade inkomstklyftor, hård press på sjuka och arbetslösa och avskräckande arbetsmarknadsåtgärder som ska få bukt med arbetslösheten. Vi ser hur de betraktar anständiga löner, anställningstrygghet och goda arbetsvillkor som hinder i vägen för full sysselsättning, och därför har de en rad spretiga men hyfsat likalydande förslag om hur sådana ska kunna undanröjas.

Hillevi E ( m).... Jag vill tacka alla meddebattörer. Det har varit en intressant debatt. Alternativen i svensk politik är mycket tydliga.
Alliansregeringen sätter jobben främst. Regeringen vill att alla som kan arbeta ska få möjlighet att göra det utifrån sin egen förmåga. Alliansregeringen värnar arbetslinjen, och det har betydelse. Vi kan se att utanförskapet minskat, men det innebär inte att alla som vill ha ett jobb och kan jobba har fått det. Det är det vi jobbar för, och det är det som politiken syftar till.

Mot detta står oppositionens spretiga förslag, som innebär att det blir mindre lönsamt att arbeta, dyrare att anställa, mer krångel, förbud mot bemanningsföretag – ja, listan kan göras lång. Hur det ska leda till fler jobb och fler i sysselsättning går inte att förstå. Jag skulle vilja säga att nedmonteringen av arbetslinjen är ganska tydlig och konsekvent. Där går skiljelinjen i svensk politik. Tydligare än så kan det inte bli.

Jag skulle aldrig klara av att vara politiker *ler*. Det är ju som att prata med en vägg många gånger. Det här med bidrag tex. Det är väl lika många bidrag idag som tidigare. De har bara bytt skepnad. Ekonomiskt försörjningstöd har ökat, fattigdomen har ökat, klyftorna har ökat, den psykiska ohälsan har ökat, småbrott har ökat ( lägenhetsinbrott, rån ), arbetslösheten har ökat. Hur kan då Hillevi stå och påstå motsatsen? Det där övergår mitt förstånd. Hur som helst kan jag bara önska och be, dag som natt, att detta förnedrande Fas 3 påhitt försvinner inom det snaraste och aldrig någonsin mer väcks till liv igen. Trots AF:s egna, lojala undersökning så är det tusentals som håller med mig. Men de kanske inte vågar stå för det. Vågar kanske inte riskera att bli utestängda och stå utan försörjning från det sociala. Själv har jag bara futtiga 5.400 netto/mån i aktivitetsstöd att förlora.

Hur länge jag orkar klamra mig fast vid dem, är en tidsfråga. ( är prostitution ett fattigdomsproblem, som polisen Jonas sa i Boråsdebatten? ) Såg att jag fått mail från min handläggare på AF.... Du ska inte räkna med bara två månader. Det där bestämmer jag själv. Varför ska jag gå och slava på ett ställe där jag vet att jag aldrig blir anställd? Varför ska jag inte kunna passa på nu att pröva olika sysselsättningar när det ändå handlar om gratis arbetskraft? Varför ska jag inte ha rätt att kontakta en ny anordnare samtidigt som jag är hos en annan?

FRUSEN, SOCIALFÖRSÄKRINGSUNDERLAG och ASSANGES BOK

2012-01-26T19:29:00.001+01:00

Sitter med en långärmad t-shirt, en tjock tröja och nu slängde jag nyss även över mig en virkad poncho. Ändå fryser jag. Jag till och med hoppade och studsade lite i ett försök att få igång blodcirkulationen och få upp värmen. Men det är kallt i den här lägenheten. Ibland är det extremt kallt och dragigt i tex datorrummet. En annan gång kan det vara okej där men ovanligt kallt någon annanstans. Golven är iskalla, trots att mitt golv är en annans tak. Ikväll kör jag även med dubbla strumpor.

Var iväg en sväng till ettan idag. Men gjorde mig först lite skuldfri på det manuella sättet. Resterande utgifter tar jag sedan via nätet i helgen eller på måndag, beroende på när pengarna kommer in. Undrar ibland om killarna dit jag kommer dragande med mina räkningar vet att jag är jag. Eller om jag är Greta rättare sagt. Det är ju inte alls omöjligt.

Dagens kund kom en anings för tidigt. Bara tio minuter och jag brukar normalt gå ur duschen 15-20 minuter innan utsatt tid, just för att det är svårt för folk att beräkna tiden exakt. De flesta har en bra bit att resa, så tio minuter före och tio minuter efter anser jag vara okej. Svammel, svammel...hur som helst hörde jag ringklockan plinga precis när jag stängde av vattnet. Det kunde, vilket det inte var, varit så att han ringt på flera gånger utan jag hört när jag stått i duschen så jag klafsade ut med blöta fötter för att öppna. Dit jag vill komma är, att ibland är det svårt att ge upp de varma strålarna. Nu är mina strålar så här års mer heta än varma. Det ryker i duschen. Anorektiker brukar duscha skållhett och för den delen även vara frusna och det beror då på dåligt eller inget underhudsfett. Men även sådana som jag, med runda former *ler*, kan ha dåligt underhudsfett. Jag sa det till en kund nyligen att frusenheten kanske beror på det och han brast ut i skratt. Kul när man får kunderna att skratta. Men det är faktiskt skillnad på underhudsfett och överhudsfett. Så det så.

Jag byter ämne lite smidigt. Jag trodde inte att det skulle bli så långt inlägg ikväll, för det kändes som att jag inte hade någonting att skriva om. Ja, ni får le. Jag tog ett kik in på Poliometern igen, men mitt blogginlägg fanns fortfarande inte där än. Men jag klickade därifrån in mig på några andra bloggar som står ute i högerspalten där, bla Federley. Jag brukar göra besök då och då på hans blogg. Varannan månad sådär. Den 12:e skrev han att han var på tvådagarsinternat med socialförsäkringsutredningen och så en länk dit.

Eftersom det lät intressant i mina ögon så klickade jag förstås in mig dit och blev då som vanligt sittandes länge.
"På uppdrag av regeringen ska utredningen se över de allmänna försäkringarna vid sjukdom och arbetslöshet. Syftet är att överväga förändringar som ger hållbara försäkringar för framtiden. De förändringar som kan bli aktuella ska även bidra till långsiktigt ökad sysselsättning och därmed långsiktigt hållbara statsfinanser."

Det här ska vara klart i maj och det ligger ju helt klart lite i mitt intresse. Jag vet inte om Fas3 ingår i utredningen, men jag kan alltid hoppas och det är ju även troligt. Klickade upp underlagsrapporten och skummade igenom, vilket inte var gjort i en handvändning. Men intressant läsning faktiskt. Kan tillägga att av de 13 politiker jag mailade före jul, så var Federley en av dessa.

Då fortsätter jag med det som jag hade som tanke att börja med. Det är lika bra att jag får ur mig även detta. Jag läser ju bokrecensioner ibland, när det faller sig så. I veckan läste jag om boken "Jag ska egentligen inte jobba här" av någon för mig okänd Sara. Eftersom den till en del handlar om äldrevården, som jag snart ska stifta bekantskap med igen, så gick jag in på AdLibris ikväll för att ev beställa den. Nu gjorde jag inte det. Ska fundera lite till. Tyckte inte den var så angelägen att köpa faktiskt.

Men det ena ger det andra som så ofta förr. Jag hade ingen aning om att Julian Assange ska komma ut med en bok, men tydligen är så fallet. Den är däremot mer intressant att läsa, tycker jag, så jag förhandsbeställde den. Den kommer ut 3/2. Annars är väl Assange nu aktuell som programledare i en rysk talk show läste jag. Det är driftigt kan jag tycka, även om han gör det för egen vinning. Men allt man gör är väl egentligen för att gynna sig själv på något sätt? Jag tycker titeln är genomtänkt och väldigt passande *ler*.

DATORMISSBRUK, MOPPSKAFT, GÅRDAGENS DEBATT och LITE FAS 3

2012-01-25T15:57:00.001+01:00

Med risk för att vara tjatig, så vill jag bara upprepa att datorn är ett fördärv. Om jag som nu, där jag ändå försöker hålla fast vid en datorfri dag i veckan och där jag utan större abstinens kan undvara tekniken då annat påkallar min uppmärksamhet, nästan ser mig som datormissbrukare. Hur skulle det då inte vara om jag hade en Iphone, Smartphone eller vad allt numera heter? Eller om jag twittrade eller var med på Facebook? Herregud, jag skulle vara låst från morgon till kväll. Jovisst, jag väljer själv, men det är svårt att bryta en vana. Varje gång jag åker buss suckar jag inombords. Överallt..framför, bakom, till höger, till vänster sitter yngre liksom äldre, småbarnsmammor liksom arbetsklädda män och fifflar med sina datoriserade mobiler. Många lyssnar på musik visserligen, men en hel del sitter där och messar, surfar, twittrar och vad allt de har för sig. Inte mina problem förvisso, men jag tycker utvecklingen är skrämmande på det sättet. I det fallet är jag ganska konservativ.

Sedan sitter jag här och får ågren för att jag har så lätt för att fastna vid datorn, de gånger ( vilka är rätt ofta ) jag har möjlighet att fastna. Till en del beror det nog på min nyfikenhet och engagemang för vissa saker och naturligtvis på att jag har tiden. Men många gånger är den tiden på bekostnad av att annat blir ogjort och det är väl mest det som stör mig.

Med den inledningen kan ni säkert räkna ut att jag inte ens öppnat skrivdatorn ännu. Men jag känner inspitation så jag får se, efter bloggandet, mailsvarande och lite annat. En liten omtumlande morgon av privat karaktär. Mycket, mycket positiv morgon och förmiddag och nej... det handlar inte om jobb, eller att någon förbarmat sig över mina Fas3 skriverier. Det är 100 gånger bättre och inget som platsar på en blogg som denna. Några som läser förstår.

En bild innan jag kommer till det som lät mig fastna vid datorn. En förklaring till bilden kan vara på sin plats ha,ha. När jag städade i måndags så bytte jag mopp. Trots att det var rätt mopp till mitt skaft så lossnade den hela tiden. Ganska irriterande. Jag har ett annat skaft där man skruvar fast moppen, men det skaftet är så kort. Så igår inhandlade jag ett nytt, lite modernare skaft där man kan reglera längden och där det är ett annat isättningssystem för själva moppen. Men den passar till samma mopp som jag har. En del blir glada av en ny klänning, jag blir glad av ett nytt moppskaft *ler*. På riktigt. Så glad att jag ville visa er, så testade några olika poser. Den här blev den minst dåliga.

När jag ändå höll på tänkte jag även visa skillnaden mellan skaftens isättningar. Det heter säker något annat. Där tog jag nog över tio bilder av olika kvalite. Inte på någon syns skillnaden ( var det verkligen det jag ville visa? ). Valde slutligen denna bild.

Övergår och återgår då till Internets förunderliga värld. Nyfiken som jag således är, klickade jag in mig till Borås Tidning för att se om det stod något om debatten. Det stod i stort sett bara att den ägt rum och så kan man diskutera den. Tydligen är inte Boråsarna så intresserade av det här ämnet, för det fanns inte en endaste kommentar. Kikade sedan in på Poliometern, mest för att se om min länk kommit in. Jag skrev nämligen samma på bloggen på Bloggplatsen som jag gjorde här. Det hade den inte, men den vänsterpolitiska tjejen som var med i publiken hade bloggat. Inte efter debatten, men före.

Föga förvånande tycker hon ju som Schyman. Lite kul är det att hon i näst sista stycket på fem rader fick in sälja och köpa kroppar tre gånger. Gudrun använde också det ordvalet och bara det säger en del. Sedan får var och en tycka som de vill, men jag personligen vill respekteras för att jag säljer en tjänst och bli trodd när jag säger att jag gör det helt frivilligt. Det är inte lätt att närma sig varandra när synen är så väsenskild. Men visst går det framåt.

Jag skulle kunna skriva en del om Schymans prat om sexualitet som hon ägnade en relativt stor del åt igår, likaså om argumenten, att är det inte pengar så kan man väl knulla gratis. Jag ska inte göra det nu. Jag har gjort det tidigare. Flera gånger och pengarnas vara eller inte vara tog jag också upp hos Malou. Men när Schymans ord fått sjunka in så inser jag att hon pratade emot sig själv. Jag kanske framöver ägnar ett inlägg åt det. Här eller på bloggplatsen. Det här är en av anledningarna till att jag vägrar debatt. Det går så fort att man inte hinner tänka och därmed inte heller hinner hitta bra motargument.

Från det ena till det andra. Alliansfritt skriver ju utifrån sitt namn och jag gick därför in en sväng och klickade in mig på inläggen om arbetslöshet, a-kassa och fas3. Det sista om fas3 skrevs i dec-011. Jag kan bara inte fatta ( jag vet att jag upprepar mig ) att det ska vara så farligt för media att ta in något om just fas3. Det är knäpptyst från alla jag mailat och de är vid det här laget rätt många. Går varenda tidning borgarnas ärende? Nu kom förstås iden att skicka in även till Alliansfritt. Den bloggen eller hemsidan har antagligen många, många fler besökare än min lilla svammelblogg. Det är tusentals Fas 3:are som liksom jag mår skit. Vart är alla? Ensam är stark heter det, men det stämmer inte alltid. Enade vi stå, men söndrande vi falla kanske är bättre.

Ikväll blir det då femman och miljonärskan hos Malmös prostituerade. Kanske bara är skit, men det vet man aldrig innan.

SAMMANFATTNING AV DEBATTEN

2012-01-24T23:53:00.001+01:00

Nu får vi se om det funkar att bädda in som det heter. Länken till inspelningen av kvällens debatt i Borås är annars denna. Jag var hemma strax efter halv sju och hann att se den live direkt. Nästan två timmar höll den på, så efter var det bara att förflytta sig till soffan och " Veckans Brott". Det var en jättebra debatt enligt mig. Så som en debatt ska vara. Meningsskiljaktigheter naturligtvis, men annars vore det ju ingen debatt. Det som var bra, var att alla var trygga i sin tro. Visst höjde Schyman rösten ett par gånger för att förstärka sitt budskap, men det må väl vara hänt. Överlag sansat och stundtals roat från båda håll med skickliga debattörer.

För er som inte såg den och inte heller har lust att se den, så ger jag en liten sammanfattning. Det verkade vara rätt mycket publik och det kan jag tycka är kul. Även om de flesta kanske kom dit just för att lyssna på Schyman, så har de väl ändå ett intresse av ämnet. Kan man hoppas iallafall. Det var Schyman som fick de flesta applåderna och som hon sa...det är väl för att de tycker som jag.

Förutom Camilla och Gudrun som var själva debattörerna så hade de då varsin bisittare. Pye och Jonas Bergkvist som jag tror är traffickingpolis. Moderatorns namn har jag glömt, men han var bra, lite provocerande. Nästan så att jag fick uppfattningen att han var mer emot än för sexköpslagen. Men andra sidan kanske tyckte det motsatta.

Schyman fick öppna och pratade lite om brottsoffer. Eftersom det är ett brott som begås, så finns alltså ett brottsoffer. Det har vi hört henne säga förr. Lagen är bra och gör nytta ansåg hon.

Polisen hängde på och tyckte också lagen var verksam. Men det är en brottslighet som man måste leta upp. Som att fiska och när man får napp är det kul. ( mot slutet av debatten var han inte riktigt lika Schymanbunden ).

Sedan kom en ljudupptagning med Anna, 44-årig, gift eskort från Borås, som hållit på i fem år. Väldigt, väldigt bra. Hon tog även upp skattefrågan.

Pye pratade om hur lagen drabbat de som redan är drabbade. Schyman replikerade att lagen inte är till för att hjälpa kvinnorna, utan för att straffa männen som det oftast handlar om. Det fetmarkerade upprepar hon sedan ett antal gånger. Jag säger inte att det är fel att hon gör det, men hon vill pränta in det ordentligt. Jag reagerade lite där för jag trodde nog ändå att lagen även fanns för att skydda utsatta. Men där har jag tydligen misstagit mig helt. Lagen är bra, säger hon, den har gjort det möjligt för polisen att bedriva spaning. Vidare att sexköpslagen inte handlar om sexualitet.

Camilla rättar upp genom att nämna att även många män säljer sex.

Schyman igen. Lagen riktar sig till männen. Irriterad att ingen pratar om männen. Ska män ha rätt att köpa kvinnors kroppar? Vänder sig emot att det går att särskilja. Det går inte.

Efter en del argumenterande från Camilla så tar Schyman upp lagen om barnagan. Det argumentet har vi också hört och Camilla protesterar att det går inte att jämföra barns utsatthet med vuxna människor. Men Schyman menar att hon med det vill visa att en lag kan komma till stånd utan att alla är med på det. Sexköp är ett sätt att uttrycka makt. Lagen vill åt det patriarkala samhället. ( jag läser tyvärr in mansförakt här ).

Camilla kontrar med gayvärlden där kvinnor köper av kvinnor och män av män. Och att man inte kan lagstifta bort ett behov.

Pye pratar om verkligheten. Hur sexarbetare blir bemötta utifrån offertänket. Där fick även hon en applåd.

Schyman upprepar återigen att lagen aldrig haft som mål att vara till för kvinnorna. Den ska ge signaler att det inte är rätt att köpa sex. Sexsäljarna ligger inte till grund för lagen. Lagstiftningen handlar inte om det.

Camilla tar upp Finlands lag. Bra

Schyman snudd på en aning osäker här. Säger.....jag är emot för jag gör en feministisk analys. Det är mäns våld mot kvinnor.

Camilla protesterar, det står i lagen ( att utsatta ska ha hjälp tror jag).

Schyman nu lätt irriterad. Målet är att tala om att det är fel ( att köpa sex )

Camilla...du moraliserar alltså? Vilket gör Schyman ytterligare irriterad.

I publiken sitter två politiker. En kvinnlig vänsterpartist och en manlig som jag inte minns tillhöirghet på. Den manliga börjar och tycker inte att det kan vara fel om alla inblandade är med på det. Om alla parter tycker det är okej.

Den kvinnliga tyckte det pratades för lite om männen. Är sexköp en klassfråga?

Att det finns frivilliga sexsäljare ville inte Schyman ta till sig. Det frivilliga kan inte visas i vårt patriarkala samhälle ansåg hon.

Camilla tog upp att det är svårt att kartlägga de som inte mår dåligt. Det finns inga siffror på hur många frivilliga/ofrivilliga, lyckliga/olyckliga det finns.

Kontring av Schyman att det finns undersökningar som visar på trasiga bakgrunder bland sexsäljare. De andra ställer inte upp. ( osäker på om det är sexsäljning de inte ställer upp på eller om det är undersökningar. förmodar det första). Hon gör även vid ett tillfälle kopplingen med mannen som tyckte det var okej om alla var med på det.... till sexköpare. Ett fult drag kan jag tycka, men det roade publiken.

Polisen får sista ordet i min sammanfattning. Vem säljer? Är det ett fattigdomsproblem?

Har ni tid och intresse så rekommenderar jag er att klicka in och se den. Det går ypperligt att klicka fram och forcera. Hur länge den finns tillgänglig på nätet har jag ingen aning om. De medverkande kan i vilket fall känna sig helt nöjda med sina insatser.

ÅTERBUD och DEBATT I BORÅS IKVÄLL

2012-01-24T12:49:00.000+01:00

Jag tog mig en tjofsig banan när jag kom in efter en liten pytterunda. Banan är inte det bästa jag vet, men det är behändigt att stoppa i sig i brist på annat när man vill ha lite extra energi. Typ i mellantiden mellan två besök. Och det var det den här rackaren var ämnad för.

Pytterundan jag tog nyss, var en sväng till busshållplatsen och tillbaka. När jag var nästan framme så pep mobilen i väskan. Återbud på dagens första möte, massage på en ny stjärna. Fast jag vet egentligen inte hur ny han är, för jag tyckte mig känna igen mailadressen. Jag tror vi har mejlat tidigare för länge sedan, men kanske inte setts. Men å andra sidan, när adressen består av vanligt förekommande namn är det omöjligt att veta.

Hur som helst kom återbudet i grevens tid. Tre minuter senare hade jag suttit på bussen och då hade jag nog svurit för mig själv. Eftersom bussen med gångtid till ettan tar ca 50 minuter ( ibland längre om den är sen) och jag sedan vill ha en timma till att förbereda mig själv och oasen, så lättar jag alltid härifrån två timmar innan den bestämda tiden. Räknar jag sedan att besöket tar en timma ( + 20 min övertidsgardering) och därefter en timmas vila och en timmas ny förberedelse inför dagens sista besök, så skulle jag då haft nästan tre och en halv timmar dötid totalt. Det blir fem och en halv när man räknar ihop det, men två timmar går ju åt ändå med resa och förberedelser till det senare icke avbokade besöket, som är en sedan flera år känd person. Nu kan ju vem som helst få förhinder, men det är väldigt sällan, nästintill aldrig som tidigare bekanta lämnar sent återbud. För att då ta fram den positiva sidan *ler*...hellre sent återbud än uteblivande.

Istället för att ta bussen och sitta och glo i ettan ett par timmar, så gick jag in igen, tog min banan och loggade in hit för att skriva dagens inlägg. Jag ska sedan åka in tre timmar tidigare tänkte jag, för att hinna med att handla lite mat innan eftermiddagens begivenheter tar vid.

Ikväll är det som jag nämnde i ett tidigare inägg, debatt i Borås mellan Schyman och Camilla. Pye är också med på ett hörn. Borås tidning livesänder den med start kl.19.00. Det är väl på håret att jag hinner hem, men kanhända ligger det kvar ett tag. Det brukar det väl göra? Jag ser verkligen fram emot deras resonemang, den enas för och de andras mot sexköpslagen. Med tanke på att alla är ganska sansade, så kan det bli en bra debatt.

Såg i min tv-tidning att det imorgon på femman i programmet om miljonärer, ska handla om en av de svenska hollywodfruarna som beblandar sig med Malmös prostituerade. Jag ser nästan aldrig på femman ( förutom Filip och Fredrik när det gick ) men blev nyfiken förstås på just det här. Ett litet tips bara ifall någon av er som läser också är nyfiken.

I morgon är jag alltså hemma. Jag tror och tänker, åtminstone idag, att jag ska tillbringa dagen vid den bärbara och skriva, skriva, skriva. En av de som fick föreslagen tid till morgondagen och inte bekräftat den, väckte mig tidigt i morse med sms. Jag kröp under täcket för att fortsätta sova en och en halv timma till. Precis när jag slumrat in igen så pep mobilen från köket ännu en gång. Men jag somnade på nytt och gick sedan upp vid åtta och läste sms:en. Jag var ganska säker då på att det var återbud till idag. Men det var det ju inte. Det kom ju långt senare.

MÅNDAG HELA DAN

2012-01-23T20:55:00.000+01:00

Som vanligt frågar jag mig vart sista timman tog vägen. Det enda jag gjort sedan dusch och insmorning och då bilden togs är.... kokat nudlar, värmt veggrytan som jag tog upp från frysen igår, ätit, diskat upp och kikat in på sexforumen. Det tog en timma! Är jag ovanligt saktfärdig eller?

Strunt samma. Solen tittade fram en stund idag så jag planerade att ta ut stavarna på en promenad efter morgonsurfen på datorn. (Morgon för mig är förmiddag för andra.) Men när jag klarat av det jag ville få gjort först, så var solen borta. Jag hade en del samtal att ringa och det ville jag få ur världen så jag slapp tänka på det. Bla skulle jag ändra en lite komplicerad grej. Nu stötte det inte på några problem så det gick smidigt. men det tar ändå sin tid att sitta och lyssna på musik och vänta på sin tur.

Istället för promenad satte jag igång att städa. Ingen fuskstädning, utan en ordentlig genomgång av hela lägenheten med spegeltvätt, rengöring av mikro, spis och toa och hela baletten. Nöjd med mig själv satte jag mig en andra gång vid datorn och skrev ner vad som hänt sedan sist i min arbetslöshetsrapport. Svarade på några mail, letade jobb och sökte ett. Klickade även upp photoshop och försökte få till ett blogghuvud till mars. Blev sådär. Kanske gör jag om det, kanske inte. Februaris huvud är klart. Bilderna från sista fotandet har jag ännu inte gjort något med. De som jag ska göra svartvita, men först lägga på vit eller svart bakgrund. Men de fick vara idag, för dels började jag bli lite hungrig och dels så rann tiden iväg så alldeles.

Precis när jag var på väg att lämna datorn för att gå och duscha, så ringde ena avkomman. Ibland är det korta samtal och ibland blir de väldigt långa. Idag blev det väl mitt emellan. Efter duschen tvättade jag upp ett par stickade tröjor för hand. Det glömde jag inledningsvis och resten vet ni. Nu har jag snart också präntat ned lite meningslöst svammel. Kl.21.00, 22.00 och 23.00 ska jag se på tv. 22.00 är nyheterna, men det fanns inget annat att se innan Kvällsöppet. Synd att det ska börja så sent, kan jag tycka.

Imorgon återser jag oasen igen. Två besök av varierande sort är inbokat. Jag hoppas jag hinner springa iväg och handla lite i mellantiden. På onsdag hade jag två som jag gett förslag den dagen. Men ingen av dem har sedan hört av sig, vilket bara kan tolkas som att den dagen inte fungerade för dem. Fast ett mail att så är fallet är ju alltid välkommet *ler*. Eftersom jag då inte vågade föreslå någon annan en tid på onsdag, så bokade jag istället in en intressent på torsdag. Jag ville liksom ha veckan klar innan jag åkte i fredags. Nu är onsdag körd, ifall någon av de två får för sig att höra av sig i sista stund.

Nästa vecka har jag än så länge bara en inbokad. Det är sista veckan innan slavarbetet tar vid och hur jag lägger upp mina möten då, har jag ännu inte funderat klart på. Eftersom jag då är i stan så är det inte omöjligt att jag bokar in någon på sen eftermiddag efter det jag slutat slavarbetet. Förhoppningsvis går vi mot ljusare kvällar och då blir allt lite lättare.

Ingen respons har jag fått på något av det jag skrev om Fas 3. Ingenting. Är inte det märkligt? Något litet automatsvar kunde jag väl ändå ha fått. Det verkar nästan lika tabubelagt som prostitution.

HELGEN, ROSE A och LOTTOVINST

2012-01-22T18:38:00.000+01:00

Söndag. Det är tidig kväll. Lyfter jag blicken en liten aning så den hamnar över datorskärmen, så ser jag ut genom fönstret. Men jag ser bara mörker och en liten ensam gatlykta som inte sprider mycket ljus. Lite, lite vitt kan jag även skymta på marken. Det är så skönt att vara hemma, skönt att det är söndag och skönt att veta att jag ytterligare en gång kan se fram mot en ledig måndag. För snart är det ju slut på det igen...för ett tag.

Jag har inte gjort många knop idag och det är också skönt. Att tillåta sig att strunta i klockan och i världen utanför. Fast verkligheten finns ju i och för sig på nätet. Jag har gått från sängen (11.30 ca) till köket, till toa, till datorn och sedan några turer fram och tillbaka under dagens lopp. Jag har tagit igen två dagars datorbortvaro. Läst bloggar, läst nyheter. Juholts avgång visste jag förstås om. Vi hann att se presskonferensen igår innan jag fick skjuts till mötet med likasinnade. Läst mail, besvarat mail, spelat på king.com, lagt in helgens kort från kameran, beskurit dessa och placerat i respektive mappar och nu innan jag loggade in hit till bloggen så såg jag gårdagens avsnitt av Stjärnorna på slottet på webben. Det var nog det bästa avsnittet och det enda utan en massa tjutande. Inget fel att gråta, men,men.

Avstått vin under hela helgen, så kände ett litet sug när jag såg slottsfolket skåla. Så smuttar nu på ett litet glas rött och har som tilltugg lite feferoni, inlagda rödbetor och grönmögelost som faktiskt fortfarande var ätbar. Om än lite hård i kanterna. Lustig kombination kanske vissa tycker, men inte alls dumt enligt mig.

Ju längre upp mot norr jag kom i fredags ju kallare blev det. Jag tror att jag startade på någon plusgrad och landade i minus 3-4. Igår morse/förmiddag fick jag besked innan jag ens hunnit ur soffan som var min sovplats, att det var 6 minus. Lika löjligt som jag kan tycka det är att folk måste gråta i vartenda avsnitt av Stjärnorna på slottet, lika löjligt kanske ni tycker det är att jag nästintill blir gråtfärdig av minusgrader. Nu började jag inte böla för att det var 6 minus, men jag åker fem trappsteg nerför välbefinnandestegen..typ.

Av alla sex-sju reseplaner jag drog ut och hade med, behövde jag bara använda två. Saker som kunde blivit, blev inte kan man säga och från 08-ungen till Rose Alliance mötet igår fick jag som sagt skjuts.

Det blir alltid mycket prat på dessa möten, vilket inte alls är konstigt. Dels är det ensamt att vara sexarbetare och dels händer det en hel del som det ska informeras, diskuteras och has åsikter kring. Den här gången bokade jag en senare buss hem för att slippa att känna stressen att liksom inte bli klar...om ni fattar. Risken med den sena bussen nu när jag bor på landet, är att jag kanske inte hinner med bussen hem hit. Det är perfekt med ettan då som plan B. Igårkväll när jag klev på bussen i Stockholm frågade jag om det fanns en möjlighet att vi landade tidigare än beräknat och sa att jag hade annars bara två minuter på mig. Fick naturligtvis inget löfte. Men han glömde det inte och när vi närmade oss min stad så säger han i mikrofon att om tio minuter är vi framme. Sådana människor gör mig sååå glad. Jag tackade när jag gick av. Jag fick till och med vänta ca fyra minuter på bussen hem hit, vilket jag förstås gjorde med glädje och då var det 2 plus.. Strax efter midnatt klev jag in i mitt eget bo och jag tror det var första gången jag kände mig som hemma här. Har ju varit si och så med det.

Innan diskussionerna och framtidsresonemangen, så monterade vi Ikeamöbler, pappboxar och tavlor. Tycker jag att det är kul? Nej. Men jag tycker inte heller att det är rimligt att bara en eller ett par i organisationen ska göra det. Att då förlägga det till gårdagens möte var ju genialt. Medan jag och en annan tjej fixade skrivborden, så monterade andra tavlor och mindre bord.

Pye tog sig an pappboxarna. Jag skojade och sa att jag ville ta kort på oss och lägga ut på bloggen. Fullt medveten om att alla skulle skrika nej, så säger Pye okej. Så jag har Pyes godkännande ( i vittnens närvaro *ler*) att lägga ut bilden. Det är även Pye som tagit bilden på mig. Resterande sexarbetare höll sig av naturliga skäl på avstånd från kameran.

När det mesta var fixat kunde vi slappna av, ta en kopp kaffe och ägna återstående tid till det som hänt, det som kommer att hända och det vi önskar ska ska hända. Enkelt uttryckt alltså. Även om jag helst håller mig i bakgrunden och inte vill synas, så är det så skönt att veta att man inte är ensam och otroligt hoppgivande att se utvecklingen vad gäller attityd, bemötande etc angående prostitution och sexarbete.

En sak gjorde mig beklämd och kanhända ägnar jag ett blogginlägg om det framöver. Om jag får till det utan att avslöja källan. Allt är iallafall inte så himla enkelt och jag själv är stundtals naivt okunnig om världen runt mig. Det är väl så, att om något är helt otänkbart för en själv, så vill man gärna tro att det är lika otänkbart för andra. Speciellt om andra, är personer som är till för sina medmänniskor. Helt klart är saker och ting inte alls alltid så som de ser ut att vara. Något jag egentligen vet och fått bekräftat många gånger. Men ni vet....hoppet är det sista osv.

För att då hålla kvar vid hoppet *ler*, så hoppas vi väl alla på någon storvinst av något slag. Jag kör mina lottorader och förnyar samma rader var femte vecka. Jag har fyra rader och en av dem är en totalt knäpp rad som jag hittat på utifrån födelsedagar och år. Jag kände starkt för den när jag först skrev den och lade till, till de övriga raderna. Sist jag förnyade tänkte jag ta bort raden. Alla sju siffrorna är inom de första tjugo och det har väl varit högst två rätt som mest. Men en del förstår kanske mitt tänk...hur svårt det är att ta bort en rad. Tänk om! Idag kollade jag gårdagens dragning. Jag hade då plötsligt fem rätt på just den här konstiga raden, som jag alltså lät vara kvar. Inga stora pengar ha,ha, men ändå. 106 kr. Nästa gång...då.

ETT KORT INLÄGG (JODÅ)

2012-01-19T19:37:00.000+01:00

Antingen så är jag inte klok, annars så är det just det jag är. Jag vet inte. Jag har iallafall sänt iväg ytterligare gnäll om Fas3 till ett ställe. Om jag får gehör så lär ni får veta. Men det verkar av någon anledning som att ingen vill befatta sig med fas3 längre. Det är synd för då kan man ju inte påverka alls. Det här idag är nog sista försöket. Om inget nytt ploppar upp i skallen förstås.

Var inne på den externa disken och letade bild till sista gnället och passade då på att också föra över några bilder att ha till resev till bloggen. Dagens bild är från 2010. Lite hopp om vad som komma skall..förhoppningsvis.

Jag tror inte att det blir så långt inlägg ikväll. Jag skriver tror eftersom jag inte litar på mig själv riktigt ha,ha. Men jag har lite kvar att beta av på min lista. Stor del av dagen gick åt till skriverierna om Fas3. Tanken var att kopiera från det jag redan skrivet och sätta ihop något nytt av det. Men det rann på av sig självt och blev rätt bra om man får skryta lite.

Annat jag gjort är att planera nästa vecka och beta av mail och kontaktat preliminärbokade som väntade på besked. Jag har också skrivit ut en massa resplaner inför helgen, så jag vet hur jag ska åka. Det kan bli lite oplanerade saker, men det vet jag inte förrän jag är på plats. Tidigt ska jag åka iallafall imorgon, för tanken var från början en sak, som sedan inte blev så. Det har inget med hobbyn att göra alls. På lördag däremot är det med möte med Rose Alliance och där bokade jag en rätt sen buss hem för att slippa känna stress och press. Jag vet sedan tidigare att tiden brukar rusa iväg. Har jag tur så åker den bussen snabbt så jag sedan hinner med sista bussen hem hit. Annars får jag ta taxi till ettan och övernatta där. Jag hoppas på första alternativet förstås. Håll tummarna för mig.

Städa av och torka golven står på listan. Men jag skippar det. Så skitigt är det inte. Det är bara skönt att komma hem till en nystädad lägenhet. Nu ska jag tvätta håret, kolla vilka kläder jag ska ha och packa ned det jag ska ha med mig. Ska försöka komma isäng direkt efter Debatt, eftersom klockan väcker mig vid sex imorgonbitti. Kan ju hoppas på att det inte är så mycket folk på bussen så dags, så att jag kan sova ostört på vägen upp.

Inget inlägg här i morgon då alltså och inget på lördag. Men på söndag svamlar jag som vanligt. Till dess säger jag bara...ha en skön fredag och en trevlig helg.

LITE BILDER och NÅGRA LÄNKAR

2012-01-18T20:56:00.000+01:00

Det känns så rörigt i skallen för det är så mycket jag vill skriva om. Rörigt för att jag inte vet vart jag ska börja och om jag ska slopa en del och vad i såfall. Men börjar med armen. Fick se när jag torkade mig efter duschen i ettan idag, att armvecket var precis blått. Efter gårdagens blodprov. Jag har tagit blodprov ett antal gånger under mitt liv och det syns aldrig efteråt. Jag har bra och tydliga vener. Ikväll hade det gått tillbaka en del, men fick lust att föreviga det på bild ändå, när jag ändå tog av mig och bytte till myskläder. Sedan tror jag ju att ni gärna vill se det...hmm.

Men innan ettan var det ju besök på äldreboendet. Jag gick ut hårt och började prata om anställning direkt. Det är liksom skit samma. Inte att de skulle anställa mig direkt, men om chanserna framöver. Men nu är det ju så....och det visste jag ju egentligen... att de får inte anställa någon som inte har undersköterskeutbildning. Då kan man ju i och för sig undra varför en sådan som jag ska erbjudas en sådan Fas3 sysselsättning, eftersom tanken med systemet är att det ska leda till anställning. Men jag har en massa andra utbildningar, både legitimerade och diplomerade och fristående kurser och hon tyckte jag skulle kolla vad som behövdes komplitteras. Nu vill jag ju egentligen inte jobba inom vården på det sättet, men det var en tanke jag aldrig tänkt förr, så jag kanske kollar upp vad som ingår i den utbildningen. För skojs skull.

Jag berättade förstås vad jag tyckte om Fas3 och hon nämnde då att det var ett reportage i dagens lokaltidning om en man i samma situation som jag och samma ålder. Men det fanns inte på nätet. Jag köpte tidningen förstås när jag handlade innan ettan. Jättebra att han fick uttala sig, men synd att de inte ens hörde av sig när jag skickade in mitt. Det här reportaget visar iallafall att det är fördomar, att det mest är outbildade, eller otillräkneliga som hamnar i Fas3. Den här mannen var yrkesofficer och när regementen lades ner jobbade han ett tag som biträdande rektor på en gymnasieskola i stan, sedan som rekryterare på manpower. Han kontaktade tidningen mest som ett försök till jobbsök. Det är bra. Alla sätt är bra.

Turen på min sida hade jag, som jag oftast har. Enligt AF skulle ju det här fixas denna vecka och det gjorde det ju också i och för sig. Men nästa vecka tyckte jag var för snart att börja ( tänkte på mina preliminärbokade *ler*) så veckan efter. Men då hade hon semester..yes...så det dröjer ytterligare en vecka innan slavjobbet startar.

Gjorde nytt försök med feferoni. Samma slags burk som sist, men idag var det rätt innehåll. Hetsåt väl upp en tredjedel på stört nästan. Sedan kan det gå några månader innan nästa sug kommer. Men nu är det även inlagda rödbetor. Är väl inne på fjärde burken på kort tid. Det som ligger bredvid på bilden är röd grape. En miss som blev rätt bra. Jag gillar inte grape naturell så här. De här låg bland melonerna och jag trodde det var en melon jag köpte. Visserligen ovanligt lätt, vilket jag reflekterade över redan i affären. Men står det melon så är det väl melon. Skar itu den direkt jag kom hem och såg då vad det var. Smakade innan jag tänkte kasta den och den var riktigt god. Söt. Inte det minsta sur. Så den tar jag till Kalla Fakta om ett tag.

Jag fick ju en ljuslykta i julklapp som jag har på soffbordet och tänder nästan varje kväll. Vid ett av ljusbytena så lossnade ljushållaren, men det fixar jag lätt tänkte jag. Det gjorde jag också med superlim. Men när jag höll på med det så såg jag att glaset på ena sidan spruckit. Med den fantasi som jag har *ler* så såg jag ju två figurer i glaset. Kan ni se vad jag såg? För några år sedan nov -09 ( jag kollade i min Paintmapp) så satt jag på toan och såg plötsligt en massa figurer i badrumsmattan. Jag skrev ett inlägg om det, men det är ju som jag nämnde härom dagen inte lätt att hitta gamla inlägg på den här bloggen. Men några kanske minns.

Jag hämtade iallafall kameran och tog ett kort. Sedan fick jag för mig, för några kvällar sedan att fylla i de här sprickorna på fotot och rita de figurer jag såg. Nu blev det inte alls så som jag så tydligt såg det, men nästan. Jag såg en litet barn och en kvinna. På teckningen blev det mer likt en man. Ja, sådant här kan man roa sig med om man är som jag.

Nu är det bara länkarna kvar. Inte så bara, för de är rätt många. Men jag tar bara några och så glömmer jag resten. Att KD propsade på att det skulle vara fortsatt steriliseringskrav för de som byter kön, har ni säkert läst eller hört. Jag tycker det är en märklig människosyn, men för inte så länge sedan klassades ju homosexualitet som en sjukdom. Jag hittade ett blogginlägg hos Frihetssmedjan, som jag tycker var bra. Väldigt många tycker ju att det här beslutet var jättefel bla bla...MEN i andra liknande frågor är de lika konservativa som KD är i denna. Några exempel tas upp som tex sexköp. Ungefär som när jag såg Sverkers program om mat och Birgitta Ohlsson stod där och pratade om sin liberala syn och att folk ska få välja själva. Det kanske hon tycker när det handlar om mat, men inte när det handlar om folks egen sexualitet. Sådant där gör mig irriterad. Det är hyckleri.

Strippklubben här i stan är på tapeten igen. Jag tycker faktiskt synd om dem. De blir hela tiden vräkta och Corren är som en igel på dem och skriver ned dem.

Rum per timme. För några år sedan skrev jag om ett hus på ett av torgen här i stan som var till salu och min dröm eller vad man kalla det för, en av alla ideer jag har. Jag har ju inte ekonomi att köpa hus och speciellt inte ett sådant hus. Tror att det var rådhuset faktiskt, men är inte säker. Men drömma är gratis och jag tänkte mig då ungefär som jag har det nu, med massage, avslappning, lugn och ro. Men även en Jaccusidel, kanske solarie och så ett rum att hyra ut per timme till älskande. Just det sista tror jag skulle gå väldigt bra. Nu läste jag att det var en sajt som hyrde ut rum per timme i Frankrike och Storbrittanien. Kärleksmöten står för 95 procent av bokningarna i Paris – och främst är det kvinnor som bokar rummen,

Imorgon ska jag sova länge, vara hemma hela dagen och beta av listan som jag skrev nu ikväll och som ligger framför mig vid datorn.

SNABBIS, KISS och OM...

2012-01-17T19:16:00.000+01:00

Här sitter jag och äter oliver. Kom hem en timma tidigare än vad jag hade beräknat och tyckte att det var lagom ansträngande att öppna en burk med oliver. Det är nyttigt också. Att jag kom hem tidigare kan jag tacka dagens besök för. Med rätt person kan en tio minuters snabbis vara lika, eller snudd på skönare än 30 minuters nötande med någon annan. Vi kan varandra ganska bra efter alla år och det behövs inte så många ord. Vi vet vad vi vill ha och vad den andre vill ha och hur. Nu kom han en aning tidigare än överenskommit också, så därför hann jag med en tidigare buss. Det är faktiskt ganska stor skillnad på att komma hem kvart över fyra -halv fem än mot kvart över fem - halv sex. Kvällen känns lite längre.

Innan besöket var jag en sväng på hud och kön. På grund av busstider så var jag där 45 minuter för tidigt. Man ska ju även lämna urinprov och med tanke på att jag har svårt att kissa på befallning så hällde jag i mig vatten innan, vilket förstås resulterade i att jag blev jättekissnödig. Så kissnödig att jag hade svårt att sitta stilla och att då vänta 45 minuter och dessutom veta att de gör gynprovet först klarade jag inte av. Så jag letar upp en toalett för att få ur mig en del. Inte allt förstås. Ställer väskan på golvet och snabbt ner med brallorna. Tycker att det luktar otroligt illa på toaletten, men vad kan man begära på en toa på sjukan, men ser att det är lite blött på golvet.

Lättad till både kropp och själv fortsätter jag sedan att vänta. Men tycker att den där lukten finns kvar. Funderar nästan på om det är jag som luktar så illa, men inser ju att så är inte fallet. Lägger ihop två och två och förstår att det är väskan som luktar av gammal urin, som det blöta måste ha varit och jag slängde ju bara ifrån mig väskan på golvet. Tur att det är en skinnväska. Det första jag gjorde när jag kom till ettan var att rengöra och desinficera den. Lite klumpigt av mig för jag kunde ju ha letat upp en annan toalett. Men jag var ju så himla kissnödig så märkte inget förrän jag satt mig. Äckligt var det iallafall.

När jag låg och försökte vakna till i morse fick jag ytterligare en ide vad gäller Fas3. Men jag redogör inte för den ännu. Ännu ett argument mot har också blivit synligt. Det har funnits hela tiden, men jag har inte sett det så tidigare. Men jag gick igenom listan igår kväll i brist på annan sysselsättning och prickade för tre tänkbara ställen. Inget på kommun *ler*. Man lär av sina misstag. Inget fel alls på skolan jag var på. Tvärtom. Jag bad ju själv om det. Utan det är kommunens agerande som är fel. Det finns allt möjligt på den här listan. Från hästgård, allt iallo på idrottsplats och på lunchrestaurang, blandade uppgifter någonstans, lite av varjehjälp på idrottsklubb, hjälp i second hand butik, It, till vaktmästarsysslor, stöd hit och dit, måleriarbeten, barnomsorg, medhjälpare myrorna mm mm.

Mina tre var 1.stöd på äldreboende ( privat och inget som jag kände till innan, alltså inte carema, attendo el liknande), 2.medarbetare på ABF och 3.adminstativt arbete på en förvaltning. Det sista strök jag efter det att jag googlat på ställena. Äldreboenden har jag nosat på tidigare för många år sedan och privata bolag är ju i ropet nu. Så det kan vara intressant att komma inom väggarna och se med egna ögon. ABF tror jag kan vara kul om man får vara med på studiecirklar som är i mitt intresseområde. Fast inget är kul om man inte får betalt för det. Hade ju ideer om att själv bilda cirkel i drömtolkning och i avslappning, stresshantering mm. Det är fortfarande ideer jag har. Lokal har jag ju. Men det känns inte riktigt rätt i tiden ännu. Det får väl bli pensionärssyssla ha,ha.

De här två tänkte jag ringa på torsdag. Men innan jag åkte idag så fick jag återbud på morgondagens första besök, den tidigare kända. Ni som hängt med här på bloggen ett tag och fått ett hum om mig som person, vet att jag har svårt med telefonsamtal med okända. Mail går bra, men helst vill jag ha personen jag pratar med framför mig live. Så de här samtalen skulle som vanligt ligga som en börda på axlarna och troligtvis skulle jag vänta in i det längsta på torsdag och kanske hoppas på att ingen skulle svara. Jag är fullt medveten om det här och ser det egentligen inte som något större problem. Hur som helst kom tanken bara som en blixt i huvudet imorse...ring nu, så kanske du kan få till ett möte redan imorgon. Ta chansen, nu när du fick återbud.

Med tanke på en dröm jag hade för flera månader sedan, där jag i drömmen fick ett papper med äldre människor så var äldreboendet det jag tänkte ringa först. Jag såg även på hemsidan att de sökte personal så där finns en chans, om än liten, att få anställning. Fast nu vill väl ingen anställa när de kan få gratis arbetskraft och därtill tjäna 5000 i mån. Nåväl, som en robot hämtade jag telefonen och slog numret i morse. En kvinna svarade. Jag sa mitt ärende och på mindre än tre minuter bestämdes det att vi skulle ses i morgon förmiddag. Sedan satt jag en lång stund med telefonen i handen utan att riktigt fatta. Allt handlar ju egentligen om ...om. Om jag inte fått återbud och om jag inte fått det innan jag åkte. Nu gäller det att spela sina kort väl i morgon. För det är ju inte en Fas3 sysselsättning jag vill ha, utan en anställning med lön.

Jag gick igenom mina sparade länkar förut och hade en tanke på att nämna några i kvällens inlägg. Men om jag ska försöka hålla en någorlunda längd på inlägget ( jag försöker alltså) så slopar jag dem just nu. Kanske raderar jag dem, kanske återkommer jag med dem i morgon. Det är alltså saker som på något sätt berör mig. Inte detsamma som att det rör mig, handlar om mig.

Ikväll blir det lite tv igen äntligen. GW Persson är tillbaka med Veckans Brott. Egentligen det enda sevärda, men såg att det också var Nyhetsbyrån 20.30. Tack vare snabbisen så hinner jag att i god tid bänka mig med filt och värmeljus i soffan även till det. Ser det till och från och tycker att det är rätt avkopplande och stundtals intressant, beroende på vad som hänt i veckan och vilka som sitter i panelen.

RIKSDAGEN RÖSTADE NEJ TILL FAS 3 I JUNI-011. VARFÖR FORTSÄTTER DET?

2012-01-16T19:38:00.001+01:00

En äldre bild idag, så ni har något att pigga upp er med i dagens regn och gråtöcken. Iallafall hos mig har det småduggat hela dagen. Jag har inte gjort något särskilt storstilat idag, ändå drog tiden iväg nu ikväll. Fast det verkade inte vara något att se på tv-n så det är rätt lugnt. Funderar på att påbörja en ny bok.

Styrt med lite papper och tagit tag i vissa saker har jag gjort under dagen. Av någon anledning skickas fortfarande en del post till min gamla adress och eftersänds hit. Hyresavin till ettan tex. Varje gång har jag tänkt att jag måste ringa och få det ändrat, men så blir det aldrig av. Men nu är det gjort. Jag borde också ha gått igenom listan och bestämt mig för några nya alternativ på Fas3 sysselsättning och letat fram kontaktinfo. Men listan ligger orörd på köksbordet. Kanske tar jag med den till soffan senare.

Jag har bara torsdag på mig att kontakta något nytt ställe. På fredag åker jag till Stockholm redan vid åtta på morgon och nästa vecka ska det ju vara klart. Ja,ja, helst skulle jag vilja ge sjutton i allt vad arbetsförmedling och Fas3 heter. Jag hittade en ny sida idag och förstår att varken jag eller skolan fick all info när jag började där. Men det är jag förstås glad för. ".....man måste ha stöd i direktivet för att kunna säga upp kontrakt med enskilda anordnare, och det stödet finns sällan." " Att gå till Arbetsförmedlingen är inget alternativ då de kan rycka ersättningen för dig om du kommer med klagomål. Även facket som borde vara en mycket naturlig part, ger oftast kalla handen då det sällan finns kollektivavtal hos enskilda anordnare."

Jag vet inte hur jag ska göra nu med nästa ställe. Men ska nog försöka med två månader igen och så meddela AF det direkt så de vet det från början. Jag har liksom nu inte fått annan info än att det är just på kommunen man måste stanna tiden ut, 2 år, om synnerliga skäl inte finns. Ingen har sagt att det är samma hos en privat anordnare. Jag får väl sedan se till att ha ny plats direkt efter den gamla. Eftersom tanken med Fas3 är att få en anställning så kommer jag även att gå ut hårt med det. Redan direkt vid första kontakten ska jag informera mig om läget. Jag vet ju svaret men det bekräftar ju då hur fel det här systemet är. På den här sidan fanns även en länk till Aftonblaskan från förra årets debatt efter Uppdrag Granskning. Enligt den så röstade riksdagen ja till att stoppa vidare anvisningar till Fas3. Det var juni -011. Vad har hänt? Ingenting. Det står också att förändringen kan ske i regeringens egen takt. Är de så jävliga så de drar ut på det med flit? Varför protesterar inte folk? Jag ska nog sjutton maila dem igen, just med tanke på det här. Jag var inte insatt i det sist.

Jag trodde jag hade lämnat det här för en stund iallafall. Men ju mer man engagerar sig desto mer dyker det upp. Det tar inte slut förrän den dag jag kan säga tack och hej till det här systemet. Dag som natt cirkulerar det i skallen. Risk finns alltså att jag blir tokig av Fas3 *ler*. Har man rätt till sjukersättning då måntro?

I morgon blir det en stund i ettan och då lättar trycket en smula. Ändrade om lite i planeringen för morgondagen så har bara ett besök i morgon. Resten av dagen gör jag annat. Men på onsdag blir det som vanligt, en förmiddag och en eftermiddag. En ny och en känd.

Jag vet att Katrin Z ska vara med i torsdagens Debatt på tv. Men jag vet inte vad de ska ta upp. Var inne på webben nu nyss, men det var bara gammal skåpmat. Jag brukar ju aldrig annars kolla innan, men var lite nyfiken nu vad som är aktuellt och som kan sammankopplas med henne. LCHF, men hur aktuellt är det? Jag tror att Bildt kommer att diskuteras, men vad har hon för koppling till honom? Det är bara att vänta och se.

Något annat jag roat mig med en stund idag är att läsa noveller av unga berättare. Sååå duktiga många är. Vill ni också läsa så kan ni göra det här. Nu ska jag sätta mig och teckna en grej. Sedan får jag se om tiden och lusten finns, till att glo igenom Fas3 listan.

MAIL TILL RICKARD ASCHBERG

2012-01-15T21:53:00.000+01:00

Här kommer då mailet till ovanstående herre.

Hej

Jag har tagit del av din granskning i AB om prostitution. Eftersom alla har olika ryggsäckar, olika syn på moral, olika erfarenheter etc., så är det naturligt att din och min syn av prostitution skiljer sig. Men jag förstår inte riktigt vad du ville ha sagt med granskningen.

Jag har inget emot granskning. Tvärtom, Jag välkomnar granskningar om det mesta och det är inget större fel på dina artiklar i den här så kallade granskningen. Även om vissa fall du nämner är sådant som det redan skrivits om i media och där domen är klar. Det som framgår tydligt som en röd tråd, är att sexköpslagen inte fyller någon som helst funktion. Men det tror jag inte var ditt syfte att påvisa. Eller har jag fel? Inte heller tror jag att syftet var att påvisa hur små resurser det finns till hjälp och stöd för de som önskar. Stöd utan skam och skuldbeläggning. Vi har bara tre enheter i hela landet, Stockholm, Göteborg och Malmö och bara en av dem använder sig av Harm reduktion ( skadereduktion ). Relevant hade kanske varit att även nämna sexarbetarnas organisation Rose Alliance?

Om du hade kallat din granskning något annat än “ granskning av den svenska sexhandeln” hade jag inte brytt mig. Mer rätt hade varit “ granskning av en del av den svenska sexhandeln”, eller “ granskning av påtvingad prostitution”, eller “ granskning av vissa sexköpsdomar”.

Vi vet alla att prostitutionen har många ansikten. Det här var en av dessa och förvisso en väldigt viktig sådan. Det du inte har granskat är hur vanligt förekommande det är inom prostitutionen, att kvinnor/män blir behandlade som i de exempel du nämner. För mig ter det sig mer som övergrepp och våldtäkt.

Kanske borde man även granska sexköparens väg från tanke till träff. Vad bör de tänka på för att minimera risken att träffa en påtvingad? Och hur riskfritt är det för en sexköpare att anmäla anonymt vid misstänkt förhållande, utan att själv drabbas?

Enligt mig haltar de här reportagen du gjort. När det vid sällsynta tillfällen skrivs om den frivilliga sexhandeln så krävs alltid en motvikt. Varför ska nyanseringen utebli när det som här handlar om påtvingad sexhandel?

Tyvärr tror jag, att du ännu en gång vill tala om för folket, för läsarna att så här är prostitution. All prostitution. Av någon anledning, som bara du själv vet, känner du dig tvingad att upprepa din mission från 2001. Folket måste få upprepad information om hur vedervärdig ALL prostitution är.

Både du och jag vet att det inte är sant. Ett tips till nästa granskning. Vilken del av prostitutionen är i majoritet? Den påtvingade, eller den frivilliga oberoende? Samt, hur gör man det säkrare för de säljare som råkar illa ut?

Hälsningar Linnea Evertsdotter.

SLÄPPT DET MESTA I SKALLEN

2012-01-15T18:00:00.001+01:00

Nu har jag precis varit ute och flyttat över tvätten från maskinerna till tumlare och torkskåp. Blev bara två maskiner idag, vilket gör allt så mycket lättare. Men jag har mig själv att tacka för det. Att jag körde alla massagehanddukarna förra helgen. Hällde upp ett glas rött och tog med mig nu till datorn. Smakade ovanligt bra. Kanske för att det är söndag *ler*. Och kanske för att jag utan ansträngning fått på pränt det som cirkulerat i skallen den sista tiden. Allt föll bara på plats och allt blev bara till av sig självt. Det enda störningsmomentet nu, är att hitta en ny Fas3 sysselsättning. Har skummat igenom listan jag fick, men inte ett enda telefonnummer finns med. Jag måste alltså leta reda på eventuella hemsidor eller kolla Eniro. Inget jag tänker ägna kvällen åt precis. Jag hatar aldrig något. Hata är ett så starkt ord. Men jag hatar faktiskt Fas3.

Igår lördag var det sol och en aning kyligt. Frukost vid elvatiden i soffan. Det var alldeles tyst och lugnt, värmeljusen fladdrade och där satt jag bara. En liten kugge i världens maskineri. Tankar kom och gick. När sista kaffeskvätten var urdrucken drog jag till mig blocket som alltid finns på bordet, greppade pennan och skrev. Jag skrev ett brev till Rickard Aschberg, angående Aftonblaskans reportage om prostitution. Det bara blev. Idag skickade jag iväg det. Eftersom det är ett personligt mail så lär det väl inte publiceras i tidningen, så jag tänkte faktiskt lägga ut det i ett inlägg här om en stund.

Idag googlade jag bild på mannen för att pryda inlägget med mailet med det. Man hittar ju alltså så mycket på nätet och man vet inte vad som är sant och vad som är relevant. Och egentligen ska man väl inte föra vidare saker som man inte vet om de spär på någon osanning, eller om de påvisar något skumt.
Rickard gjorde ju ihop med Erik Korsås ett reportage om sexhandeln på nätet 2001 och fick journalistpris för det. Hittade den här bloggen av en av de sexsäljare som omnämndes i reportaget. Samtidigt skrivs det så här på en annan blogg om just den första bloggerskan. Det är kanhända dumt av mig att länka till tvivelaktiga spekulationer. Men något är det som inte stämmer och jag hittade även åsikter från en polis om reportagen, som var till Aschberg och Korsås nackdel.

För att återgå till gårdagen, så efter mailet till Aschberg, ville pennan bara fortsätta. Jag fortsätter således att skriva ner det som kommer upp i huvudet. Eftersom tre fjärdedelar i skallen berör Fas3 just nu, är det inte konstigt att det handlar om det. Fast inte alls så som jag tänkt mig. Det här är kort, koncist utan invecklingar om det ena eller andra av det som jag googlade fram den där natten. Förstår det inte själv, för vill ha med mycket mer. Blir besviken och bestämmer mig för att gå ut innan solen försvunnit.

Har ingen lust att byta kläder så drar bara på mig den fulaste av de gamla jackorna jag sparat, över myskläderna. Ful men varm och så en mössa på det. Ibland vill man vara så attraktiv som möjligt, ibland så snygg som möjligt och ibland så ful som möjligt. Säkert har ni känt samma någongång. Snabbt som attan gick jag ha,ha. Sist jag gick samma sträcka tog det 45 min. Igår 35. Men det var himla vederkvickande.

Skalade sötpotatis, skar lök, purjo och vitlök. Varvade i en form med grädde och ost och medan det stod i ugnen så stoppade jag fötterna i ett fotbad. Under tiden jag satt där och glodde så funderade jag på en ny Fas3 artikel, med tanken att skicka till alla småskuttetidningar. Innan Stjärnorna på slottet började så hade jag fått ihop några sidor. Viss hjälp hade jag faktiskt av det tidigare som kommit till mig. Det kliade i fingrarna efter Mord i Midsommer att sätta på datorn och skriva rent direkt. Men jag kröp i säng istället och skingrade tankarna med "Keith och jag". Den är inte så jättebra faktiskt.

Idag var jag däremot uppe ganska skapligt och satte igång direkt med att skriva rent och skicka iväg. Det här korta om Fas3 fick jag också användning av. Nu är det bara att vänta och se vad som blir utfallet. Även om inget händer så känns det ändå skönt att för en stund släppa det.

Nu ska jag äta upp resterna av gårdagens sötpotatisgratäng, innan jag går ut och hämtar tvätten. Sedan kommer inlägget med mailet till Rickard Aschberg.

ÄNTLIGEN FREDAG

2012-01-13T20:09:00.000+01:00

Fredag igen. Men det känns som det varit en lång vecka, så jag vill nästan säga äntligen fredag. Det kan bero på att jag varit i stan varenda dag utom i måndags och att jag inte har fått vaknat av mig självt. Fast idag kunde jag iallafall äta frukost vid datorn i lugn och ro, innan jag gav mig iväg till avkomman, för några timmars samvaro. En annan form av samvaro än den jag erbjuder i hobbyn *ler*.

Kom hem strax efter halv fem. Går som vanligt runt och tänder i lägenheten och tycker nästan att det täta mörkret utanför fönstren redan så dags, är frustrerande och snudd på deprimerande. Har suttit några timmar vid datorn nu och har kunnat stryka det mesta på min lista här. Dessutom har jag lyckats med något jag aldrig lyckats med tidigare. Att boka tid via nätet för test av ev könssjukdomar. Tänkte köra rubbet den här gången, även HIV. Jag känner ju inte personen vars kondom sprack, även om vi setts några gånger. Beteendet att försöka köra utan gör att jag vill vara säker på allt. Därför var tanken att ringa på måndag. Nätbokningen har jag kollat ibland, men där finns aldrig tider. De lägger ut varje torsdag, fem dagar framåt bara.

Men ikväll var jag inne på landstingets sida för att söka ett jobb och fick sedan för mig att ändå ta ett kik. Och ta mig sjutton, det fanns en ledig tid nästa vecka som inte kolliderade med någon preliminärbokad. Så då blev det också fixat och ett moment mindre på måndag att ta tag i. Ibland har man tur. Nackdelen är att jag så här inte kan välja tid efter busstiderna, så det blir lite väntetider. Men sådant får man ta. Jag har ju gott om tid ha,ha. En vecka till iallafall. Bokade även bussresa till huvudstaden, dit jag tänkte ta en sväng nästa helg.

Klickade på fel länk på "mina favoriter" och kom in på Poliometern istället för banken. Men där såg jag ett blogginlägg av FI i Västra Götaland. Kan man lagstifta bort prostitution? Det är frågan som Schyman ska debattera den 24:e i Borås tillsammans med Camilla Lindberg och även Pye. Onekligen intressant. Man kan ju bara hoppas att det filmas och läggs ut på nätet.

Med tanke på det mesta som skrivs om prostitution så visar det ju att man inte kan lagstifta bort fenomenet. Läser man Aftonblaskans senaste granskning, den med Rickard Aschberg, så visar den också hur totalt ineffektiv lagen är. Men det var förstås inte syftet med hans granskning *ler*. Hans tankebanor går ju inte i samma spår som mina.

Jag kunde inte låta bli att googla på mannen och han är bror med Robban och lika gammal som jag, jobbat ihop med Korsås och fått journalistpriset för att de beskrivit sexhandeln på nätet. Det var 2001, så han tyckte väl att det var dags att på nytt tala om hur förskräcklig prostitution är. Därav det onyanserade i hela reportaget.

Ikväll känns det verkligen som fredag och jag är så glad att det finns något att se fram emot att se på tv. Nämnligen Skavlan som startar idag igen. Morgondagen ska jag försöka att hålla så tom det bara går, både vad gäller tankar och i praktiken. Söndag är det tvättstuga och lite annat. Sedan är det måndag och dags att ta tag i att fixa nytt slavarbete. Bland annat. Men just nu ska jag njuta av fredagskvällen.

INGEN DAG ÄR DEN ANDRA LIK

2012-01-12T20:20:00.000+01:00

Jag försökte få till samma pose på de båda bilderna. Men det var inte så lätt. Skillnaden i håret syns iallafall. Nu är det som alltid direkt efter, alldeles för lockigt. Efter ett par tvättar börjar det väl likna något förhoppningsvis.

Rubriken, som jag kom på nu, stämmer med både bilderna och med vädret. Fy sjutton, vilket skitväder det var idag helt enkelt. Hörde regnet slå mot rutan när jag intog en snabb frukost i morse. Efter dusch och diverse styr övergick det till mer småduggande lagom till att jag gick ut till bussen. Men när jag klev av i stan hade det ökat i styrka igen. Papaply försökte jag med, men vaddå...det vände sig ju ut och in mellan varven utav blåsten.

Stärkt utav lockar, småprat, positiv energi och kaffe med bulle, men ett antal hundralappar fattigare hade jag sedan ett par timmar att slå ihjäl innan AF. Inget mobilbatteri fanns på Claes Ohlsson, men det skulle komma in fick jag veta. 200 kostar ett nytt batteri. Ingen större summa egentligen, men onödigt när jag ändå ska avveckla den mobilen. Så det var väl meningen att det inte skulle finnas något just idag *ler*. Värmeljus däremot köpte jag på mig och gick och kånkade på resten av dagen. Jag tog de sista igår i ettan, så det var hög tid att införskaffa nya.

AF kan man säga mycket om eller inget alls. Jag hade fått fel tid så fick vänta över en halvtimma. Handläggaren visade sig vara en kvinna modell större, som efter en stund bad mig vara tyst så skulle hon förklara. Tjabbel, tjabbel, tjabbel. Man kan inte avsluta en Fas3 sysselsättning hos kommunen om det inte finns synnerliga skäl. En Fas3 sysselsättning hos kommunen varar i två år. Jag försökte flika in lite, men då kom ..tyst, låt mig fortsätta förklara. Du har fått information om det och hej och hå. Nej, sa jag. Jag har papperet kvar och där står inget om att kommunen ska ha mig kvar som slav i två år. Däremot att Fas3 perioden är i två år.

Vi kom ingen vart. Hon ville ha mig att förstå något som inte går att förstå. Så till sist sa jag..Skit samma, vad händer nu? Då gav hon upp och skrev ut en lista på andra anordnare och jag har nästa vecka på mig att fixa och komma överens med någon ny för att påbörja den sysselsättningen senast V.4.

Man får insikter undan för undan. När jag satt och googlade den där natten jag skrev om, så hittade jag bla på seriösa sidor ( hur seriöst det nu egentligen är) men hos politiker och andra mer insatta personer och även något radioinslag, att det finns kommuner som drar ner på sin personal och låter Fas3-are ersätta dem. Då får de dels gratis arbetskraft och dels 5000 i månaden. Det låter inte klokt, men efter idag är jag benägen att tro på det. Hade jag vetat det jag vet idag, så hade jag inte valt något inom kommunen. Trots att jag var nyfiken på skolans värld av idag och trots att jag tycker om ungdomar och trots att jag tyckte att ersättningen för mig borde gå till någon enhet som verkligen behöver det. Skolan är verkligen en sådan enhet. Nu blev det ju ändå inte skolan som fick pengarna, utan kommunen. Det var det ingen som sa förrän platsen var bestämd och jag frågade för att vara säker. Rektorn på skolan blev lika överrumplad som jag.

På något sätt måste det här Fas 3- systemet bort. Hur vet jag inte, men jag tvivlar att jag pallar perioden ut. Två år är lång tid att jobba oavlönad. Men jag är ju optimist ha,ha och jag hoppas på att få ett jobb snart. Optimist är inte samma sak som realist.

När jag sent omsider kom ut från AF, så regnade det inte längre. Det snöade. Ja,ja, ombyte förnöjer. Det är ju min melodi *ler*.

Innan jag traskade ner till resecentrum för vidare färd hemåt, så tyckte jag att jag behövde piggas upp lite. Klockan var halv fyra och jag hade bara ätit en macka till frukostkaffet ( den jag skulle haft med till ettan igår och glömde) och så bullen hos frissan. Därför gick jag in på ett cafe och köpte en semla! Wienersemla ville jag ha, men det fanns inga kvar, så fick nöja mig med en vanlig. Den festade jag på när jag hade kommit hem och parkerat mig här vid computern. Den var ovanligt god faktiskt. Antagligen för att jag var hungrig. Säkert både den första och sista i år.

Förutom semlan inhandlade jag även på vägen en bukett tulpaner. Kände att det skulle vara uppiggande att ha att titta på några dagar. Det är lite hoppgivande. Iallafall kändes så idag. Oranga tulpaner. Kraft och mod. Köpte en bukett till en av mina avkommor också, som jag ska göra en visit hos i morgon. Man får passa på när den ungen är ledig, för de tillfällena är sällsynta och där gör det ingenting om jag ser ut som ett lockigt troll.

Tog en glutt in på Aftonblaskan för att se om det fanns något mer om prostitutionsgranskningen. Jag kunde inget hitta. Men insåg min miss och måste väl dementera mina förutfattade meningar om Aschberg. Alltså Robert Aschberg, som jag fick för mig var reportern bakom reportagen. Glöm Robban. Han har inget med den här granskningen att göra ( vad jag vet ). Det har däremot Rickard Aschberg. När jag är säker på att granskningen är slut, funderar jag på att maila mina synpunkter och åsikter till denna Rickard. Funderar är inte samma sak som att jag ska.

DET GJORDE MIG GLAD

2012-01-11T20:15:00.000+01:00

Idag har gudarna varit snälla mot mig. Plusgrader, sol och nästan vårkänsla när jag åkte till oasen. Det gjorde mig glad. Sedan möte med en helt ny, trevlig, sympatisk man som verkade nöjd med massagen. Det gjorde mig glad. Efter det några timmar till annat. Började med att fota. Bilden överst är en av de som togs när jag var klar och körde några extra för skojs skull när jag ändå var i farten. Sådana bilder blir oftast bäst. Det var egentligen bara två poser jag hade i huvudet. Dels den till blogghuvudet eventuellt. Där knäppte och knäppte jag tills jag helt enkelt tröttnade. Det blev för lågt, för mörkt, för suddigt, för mulligt osv. Men det verkar gå att använda en eller två av alla jag tog.

Den andra posen slog mig igår den också. Då tog jag fram till massagen en trasa jag aldrig använder. Jag tycker inte den är speciellt sexig då den inte är så åtsittande. Men fick en ide när jag stod och borstade tänderna, fast hade ju inte kameran med igår. Bilden här tog jag enkom till bloggen Gjort den medvetet lite mörk då jag jag inte vill visa för mycket här. Tanken är att laborera lite med mörkt och ljust med de här bilderna någongång när jag har tid och lust. Blev iallafall ganska nöjd och det gjorde mig glad.

Upp till centrumet för att handla när jag var klar med kameran. Utan att behöva knäppa jackan. Sådant gör mig också glad. Glad även för att det inte var så jättelånga köer i kassorna, så jag hann med en ostriskaka ( glömde mackan hemma som jag gjort iordning, så öppnade ostriskakorna jag hade köpt) och en naturdiet plus tjugo minuter avslappning, innan det var dags för dusch och förberedelse till eftermiddagens besök.

Möttes av världens största leende när jag öppnade dörren för gästen, som jag träffat förr. Det gjorde mig glad och lite full i skratt. Två delar prat och en del sex kan man säga att mötet bestod av. Men pratet var trevlig och gav mig positiv energi. Sådant blir man glad av. Lätt att det drar iväg när man har trevligt, så när jag kollade tidtabellen när personen gått insåg jag att jag nog fick vänta 45 minuter. Eller lägga benen på ryggen och hoppas på det bästa. Missar jag den första bussen får jag vänta på plats och vilket är bäst? Vänta i ettan eller ute? Så satte jag världens fart, ner med ena matkassen i ryggsäcken och kamera och diverse annat i väskan, på med stövlar och jacka, greppa den nadra matkassen och spring. Brydde mig inte om att tömma soppåsarna trots att jag har gårdagens bananskal i den ena, som nu får ligga där en vecka drygt.

Hade jag tvekat en halv minut till så hade jag missat bussen. Men jag hann precis. Det gjorde mig glad. Packar upp varorna. Köpte den vanliga feferonen idag så öppnar den förstås för att slafsa i mig några stycken.

Men det jag ser i burken är långa smala. Jag menar långa *ler*. Stoppar en i munnen för att spotta ut direkt. Så himla äcklig. Antagligen lagen de ligger i som smakar pest. Snacka om besviken, så som jag väntat på riktiga fereroni. Ni vet sådana som finns på pizza ibland. Fattar inte varför det inte var sådana som det brukar vara då det är samma burk ( tror jag).

I soporna även med den här burken då. Ja, jag kastar inte burken i soporna, utan bara innehållet. Burkar, glas och flaskor är väl det enda jag källsorterar och kartonger och batterier. Men jag hade ju också köpt en burk pustasallad och det gjorde mig glad.

Nu är sminket borttaget, håret tvättat, bloggen snart skriven och vinglaset nästan tomt och Plus har börjat hör jag. Inte Plus men Sverkers grej. Handlar om ekonomi ikväll och det tänkte jag slöglo på. Fast med ett visst intresse ändå. Jag litar ju numer inte på så mycket och banker är väl en av dessa ting jag inte litar på. Så är det sista dagen med ett hår som jag är innerligt trött på. Det är jag också glad för.

EN KUK ÄR EN KUK OM ÄN I SPRUCKET GUMMI

2012-01-10T20:07:00.000+01:00

Visst är det tråkigt med en bild på mat ha,ha? Ville bara bevisa att det blev en sallad igår till tv-n. Men imorgon åker nog kameran med till oasen, för fick en ide idag som jag tänkte testa om det går att få till bra. Satt och funderade på nästa blogghuvud och funderade över vilka bilder jag har och då dök den här iden upp i huvudet istället. Om jag hinner mellan besöken vill säga. Har en timma längre tid imorgon än jag hade idag, men måste passa på att handla lite mat då också. Efter sista besöket vill jag helst hem direkt med första passande buss.

Två bekanta kunder återsåg idag. En mer bekant än den andre. Först massage och sedan annat. Och nog blev det annat alltid *ler*, en sprucken kondom tex. Det är andra gången sedan begynnelsen som en kondom spricker. Första gången som är länge sedan berodde det nog på för liten storlek. Idag vet jag inte riktigt. Inte storleken iallafall, men kanske var jag inte tillräckligt våt. Friktionen av gummi tar ju bort en del av den naturliga vätan, eller så körde han på för häftigt. Nu är det här en person som försökte få till det utan skydd, så det var omöjligt att koppla av och ge sig hän helt eftersom jag hela tiden måste ha koll på vad han styrde med. Men det är jag som sätter på kondomen så jag tror inte att det var något fifflande från hans sida.

Hur som helst så blev jag ganska off när jag upptäckte hur kletig jag plötslig blev mellan benen. Även om det inte var hans fel. Det är inte länge sedan jag testade mig så bara tanken på det bestyret igen om en vecka, gjorde att all eventuell kåthet försvann. Ja, ja det är ju tur att det inte händer sådant här varje dag. Han själv brydde sig inte så värst.

Jag tänkte inte att det skulle bli samma svada ikväll som igår. Jag är trött. Man blir det när man kliver ur sängen klockan åtta *ler*. Lika tidigt blir det i morgon och på torsdag ännu en timma tidigare..oj,oj,oj. Men andra och sista delen på Hinsehäxan ska jag väl orka se. Tyckte det var rätt bra.

ETT OÄNDLIGT NONSENS

2012-01-09T18:57:00.001+01:00

Så jäkla svårt det ska vara att ta tag i sitt liv. Det finns ju annat jag kan göra, än att göra det jag gör, för det jag gör är bara nonsens. Så blir jag arg på mig själv för att jag låter timmarna bara rulla iväg. Samtidigt tycker jag att jag är dum som tänker så. Vad gör det om hundra år liksom? Sedan borde jag äta något också, men jag är inte varken hungrig eller har lust att laga något. Småsugen sådär man kan vara och det avhjälps med nötter, mandlar, ostriskakor, pepparkakor.

Öppnade frysen och tittade på torskryggen jag har där, men stängde igen. Jag har fortfarande bilden av artikeln där de hittat mask i torsken och att det är vanligt med mask i torsk. Har också två lådor i frysen med den goda veg grytan som blev över, då när det begav sig. Men guud så jobbigt att tina den innan man kan äta, trots mikro. Dessutom har jag inget att äta till ( förutom ris som är jobbigt att koka) och jag är som sagt inte så hungrig. Kokade några ägg som nu står på kylning i kallt vatten, men vill inte ha ägg egentligen. Men kanhända på morgondagens frukostmackor, då kan det vara gott... och bra, eftersom jag då är i ettan hela dagen och äggfrukost står man sig bra på. Jag kollade hur salladen såg ut som legat en vecka i kylen och tar man bort det mesta så går nog resten att använda, så det kan bli en sallad med ena ägget och en halvmjuk tomat som jag också hittade bakom salladen och massor av rödlök. Det blir i såfall tilltugget till Hinsehäxan ikväll kanske.

Hittade även en öl i kylen som måste ha inhandlats före jul någongång. Är ju inte så förtjust i öl, men vill ändå ha ett par små burkar hemma ifall. Stod länge och tittade på den här lilla burken, Bagge Bocköl 6.0 % . Ska jag, ska jag inte? Nää...det är bara den första tredjedelen som är god. Ja, men då är det ju bara att kasta resten. Men herregud, du kan inte öppna en öl och dricka en måndageftermiddag. Det är så sant och till vilken mening vore det... egentligen? Stäng kylskåpet, fyll på ditt vattenglas och återgå till datorn du. Men vad sjutton, varför skulle jag inte kunna ta ett glas öl när jag sitter vid datorn? Därför att det är mat din kropp vill ha och inte öl. Okej, det köper jag, men öl är ju lite mataktigt.

Så nu sitter jag med ett halvt glas Bagge Bocköl bredvid mig. Den första halvan var rätt god, men nu börjar det ta emot, så den här skvätten blir nog ståendes avslagen och rumsvarm tills jag kastar den. Bilden idag kan ju symbolisera hur man får slåss mot både reella drakar i statlig utstyrsel och mot inre drakar.

Det här nonsensgörat jag pysslar med idag, är bland annat att sitta och surfa bilder. Varför då? Ingen aning. Men man kan hitta lite roliga bloggar och andra sidor då. Plus ideer till eget fotande. Hamnade tex på den här bloggen och läste lite. Ja, jag hittade några bilder där också som jag kanske kommer att använda i bloggen någongång. Bilder från äldre inlägg på bloggen som jag inte länkar till, för då vet ni ju vilka bilder det är *ler*. Man får inte va dum.

Fast dum är nog just vad jag är. Om inte annat för att jag ägnar oändlig tid till strunt, strunt, strunt. Tänk om jag kunde lägga den tiden på något vettigt. Fas3 tex. Fast å andra sidan...måste man vara effektiv? Varenda dag. Varenda timma. Jag satt iallafall här med mina sötmandlar och mina paranötter. Ni vet de där större nötterna. Förr ( ja nu kommer jag in på oväsentligheter igen), men förr när man var mindre/yngre och man hade nötter till jul som man skulle knäcka. Då var det endast och bara paranötter och valnötter som jag satt och kämpade med. Idag köper jag dem skalade i påsar. Inte jättebilligt, men jättegott. Jag återgår till dagen. Då när jag satt här, fick jag för mig att läsa på bloggen vad jag skrev för precis ett år sedan.

Det tar väl ingen oändlighet, kan man tycka. Nä,nä. Testa själva och ta fram 9 januari 2011 här på bloggen. Det slutar vid 17:e eller 12:e eller något sådant. Normalt brukar det stå "äldre inlägg" underst, men det gjorde det inte. Jag testade med att vara inloggad och inte inloggad. Ingen skillnad. Här kunde jag ju ha tänkt att... skit i det. Spela roll liksom. Men nu är jag ju en sådan person som oftast triggas av "hinder" . Jag SKA slutföra min tanke. Tillbaka i bloggen till nutid och kollar längst ner. Upptäcker att håller jag muspekaren nere så syns " äldre inlägg". Såklart, det syns inte för att sidan nu är svart. Klickar återigen i bloggrollen på januari 2011.

Scrollar ner, håller nere muspekaren...men inte sjutton syns något " äldre inlägg". Håller på så ett tag och försöker komma på ett sätt att få fram inlägget från 9 januari 2011. Dum eller inte, men så plötsligt får jag en snilleblixt. Man kan ju ta bort eller redigera ett inlägg om man är inloggad. Så på den vägen kunde jag slutligen ta fram inlägget. Stod inget speciellt i det, vilket jag inte heller hade trott. Lite om hur svårt det är att skriva utan inspiration. Samma som idag. Som sagt, jag kunde ju ha ägnat den tiden åt något vettigare. Men, men, det är min tid. Här är inlägget om nu någon är lika nyfiken som jag. Inte ens en rubrik kunde jag komma på då.

Jag har också ägnat lite tid åt mina mailboxar. Fortfarande inget mer svar från AF efter mitt vänliga svar när jag fick infon att jag inte bara kunde sluta en sysselsättning sådär. Är det problem, skrev jag då, så avstår jag från de dagarnas aktivitetsstöd. Få se vad de säger i veckan. Man kan ju tycka att det på något sätt är lite spännande att inget veta om sin framtid. Men samtidigt känner man sig ju som forna tiders livegen.

Hobbymailen skulle jag ju kunna dra historier om också, men inlägget tenderar att bli oändligt. Men det är lite kul hur folk tolkar saker. Saker man enligt mig inte kan tolka fel. Igår hade jag alla inbokade till denna vecka, som jag tänkt mig ha, utom en tid där jag inväntade en bekräftelse. Den här personen har jag träffat flera gånger. Inte regelbundet för hans arbete gör det svårt att hitta passande tid. De sista gångerna har han lämnat återbud i senaste laget. Nu undrade han för ett tag sedan om tid denna vecka och han fick ett förslag, men jag ville veta säkert att han verkligen kunde komma. Samtidigt hade jag förstås andra som ville ha tid och mitt svar till dem blev som alltid i sådana här lägen ( som är mer regel än undantag) att jag inväntar svar och har jag inget hört senast då eller då så är tiden din och då mailar jag dig. Då och då i det här fallet bestämde jag till igår söndag, då hade det gått över tre dagar.

Men för att vara jyst så mailade jag personen som inte svarat/ bekräftat. Adressen hade han ju, men portkoden hade han förstås inte fått eftersom han inte bekräftat tiden. Jag informerade att tiden gått till en annan eftersom han inte svarat och att jag tolkat det som att den inte längre var intressant. Snabbt kom ett svar och det är det som är lite kul. Jag trodde tiden var spikad eftersom det var jag som bad om en tid.

Jag svarade idag, att alla mina kunder brukar maila och be om tid. Jag antar att det är så för alla sexsäljare *ler*. När jag ändå håller på att svamla om kunder, så detta med att ringa. Jag vet att många som besöker hemsidan också klickar in sig hit till bloggen. Har jag tur så kan det här gå fram till de berörda ( om de orkat läsa så här långt) . Det är ingen mening med att ringa. Det står klart och tydligt på hemsidan. Jag svarar inte. Jag svarar aldrig. Det hörs ett pip från mobilen när någon ringer och jag raderar missade samtal direkt. Jag är ingen sådan person som säger en sak och gör en annan. Jag påpekar även på telefonsvararen att det är mail som gäller, så varför fortsätta ringa? Vissa gång på gång.

På tal om telefoner så ska jag succesivt avsluta användandet av extramobilen. Nu läser säkert inte dessa bloggen, de som använder den. Men kan ju ändå nämna det. Anledningen är en skittelefon eller kanske skitbatteri. Jag vet inte. Den första hedenhösmobilen som jag använde som extramobil är numera kasserad. Det kan vara den första Nokiamodellen faktiskt. Hobbymobilen och min privata mobil var då snäppet efter den modellen. Så började min privata att bete sig märkligt. Hur mycket jag än laddade den så var den ändå urladdad. Så ungarna, som är de som mest ringer till den, började använda min fasta istället. Jag köpte nytt batteri på Claes Ohlsson, men det gjorde ingen skillnad.

Till slut tröttnade jag och införskaffade en ny privat mobil ( också Nokia förstås) och i samma veva kasserade jag då den gamla extramobilen och lät min fd privata bli extramobil. Den används till största del endast för sms med gamla bekanta kunder, så det borde fungera trots dåligt batteri. Men nu har jag gett upp. Den var nyladdad och jag skulle lyssna av ett inspelat meddelande på svararen för några dagar sedan. Jag hann till hälften så pep det och så la den av. Antingen var batteriet jag köpte dåligt från start eller så är mobilen slut. Efter lite funderande så beslutade jag mig för att även de här gamla rävarna får börja använda hobbymobilen. Det lär väl ta ett bra tag innan alla fått den infon, ett år eller så kanske. Försökte idag att få till ett nytt svarsmedelande på svararen, men mobilen lägger av. Trots att laddaren är i samtidigt. Men när jag ringde från hobbymobilen för att kolla så var nya meddelandet där,trots att jag inte hann att bekräfta. Jag ska faktiskt ner på Claes Ohlsoon i veckan för att köpa bläckpatron, sådant ska alltid finnas i kylen, tänker då kolla om det överhuvudtaget finns sådana här batterier längre att köpa.

Unga läsare sitter säkert med stora frågetecken i skallen nu ha,ha. Nokia? Mobiler? Nää, lite ironi där. Men alla utom en ( den manliga) av mina avkommor har iphone eller vad det heter, med appar hit och appar dit och de läser sina mail på denna tingest och den har gps och allt möjligt, enligt mig, onödigt. För folk i farten, alltid uppkopplad, alltid tillgänglig. Inget för mig med andra ord *ler*.

Jaha, nu har det gått ytterligare ett par timmar till att pränta ner det här inlägget. Visserligen med diverse avbrott såsom telefonsnack med barn, kisspausar, nya kylskåpsräder, påbörjan av matinköpslista mm. Blev plötsligt så akut sugen på potatis i någon form. Vad saknar kroppen då måntro? Stärkelse? Kolhydrater? Men båda dessa finns väl i öl och det drack jag ju nyss en halv.

Strunt samma. Det är väl dags att avrunda...jag ler jättestort. Ingen direkt sovmorgon nu på tre dagar. Lite längre den fjärde dagen, men har inplanerade saker även då. Alltså ingen rast och ro förrän på lördag nu. Ja, med början på fredagkväll då förstås. Ingen plan för lördag, men ska nog sjutton repetera denna dag på ett ungefär. Söndag tvättstuga och kanske lite annat. Nästa måndag vet man inte ett jota om. Än.

Nu ska jag fara runt lite till på nätet, innan jag kör en genomtvätt av håret, så inte morgondagens besökare vänder i dörren. De kokta äggen ligger fortfarande kvar i kastrullen med kallt vatten. Just nu är jag ganska mätt efter öl, nötter och diverse skit. Men jag lät salladen och tomaten ligga framme på diskbänken, så det blir alla gånger en sallad till tv-n senare.

RÄTT NÖJD FAKTISKT

2012-01-08T20:20:00.000+01:00

Söndagkväll och jag känner mig rätt nöjd över mig själv just nu. Har lite lätt ont i pannan, men det är nog inte konstigt. Ett troligtvis kort inlägg och sedan lämnar jag datorn för idag. Jag har suttit från halv ett till nu med grejen till bekantingen. Men nu är det klart och jag ska försöka att inte lova så mycket hädanefter. Fast när jag hade företaget kunde jag ha två-tre stycken i veckan. Inte varje vecka förstås. Men då var man så inne i det hela och mycket var förberett på datorn. Det handlar om att först ta in personen ( känna in), sedan skriva, sedan föra över det i tal, skriva ut och till slut få till omslag och etikett. Bara det sista tog1½ timma, trots att jag hittade på den externa disken sparade etiketter. Finns något program tror jag man kan ladda ner, men då hade det nog gått en timma till.

Hur som helst blev jag nöjd med resultatet och lämnar det nu. Jag tror mottagaren också kommer att bli nöjd så småningom, med sitt resultat. Igår försökte jag uppbåda diciplin framför skrivdatorn, men det var svårt. Inte förrän efter " Mord i Midsommer" lossnade det, så blev några sidor då.

Reportaget i Aftonblaskan som jag nämnde har jag funderat lite på. Det är kanske meningen att man ska bli provocerad *ler*. Aschberg är ju lite så. Och då är det kanhända bättre att låtsas som det regnar. Ta bort det från skallen och låtsas att man inte har läst det. Hela reportageserien går ju ut på hur förskräcklig prostitution är och hur elaka och utnyttjande sexköpare är och så straffas de ju alldeles för snällt. Vi som säljer sex framställs som vanligt som trasiga offer utan egen vilja. Köper folk det här fortfarande? Alltså att ALL prostitution är så, för än så länge finns inte minsta naynsering i det som skrivits. Fast det kanske kommer. Tro dä, tro dä.

Imorgon visas filmatiseringen av Hinsehäxan. Två delar. I ettan turligt nog, så man slipper reklamavbrotten. Hinsehäxan var alltså prostituerad och missbrukare och förekom i Geijeraffären bla. Hon skrev sedan en bok om sitt liv och det är det som visas nu som film. Det måste vi ju se.

Bilden är från i onsdags, som jag knäppte innan "supermannen" kom. Så där, men duger. Ni som brukar hänga här minns kanske att jag for runt i stan och letade efter en viss sorts skål före jul, eftersom den jag fann på nätet var slutsåld. Möttes med huvudskakningar överallt och med blickar som om jag hittade på. Det sista fick jag väl bara för mg *ler*. Sedan fanns den på nätet igen så jag kunde skickade efter den. Lovade att visa bild på den när personen fått den. Det var alltså ingen julklapp, utan vanlig present.

Så här såg den ut. Jättebra till oliver med kärnor tex, som är godare än utan. Eller till oskalade chasewnötter, eller körsbär, eller godis med papper eller vad man nu kan hitta på. Fanns bara den här färgen, så var lite rädd att den skulle störa. Men det var ingen fara, tvärtom. Så nu vet ni det också.

Så mycket mer får ni inte veta ikväll. Jag känner mig lite utpumpad mentalt och ögonen är trötta och pannan dunkar. Ska se om jag hittar något ätbart, för förutom frukost och nötter och mandlar, har jag inte ätit något idag. Det är väl på tiden nu då, antar jag. Fast orkar inte fixa något ansträngande eller tidsödande. Snabbt och lätt måste det vara. Har en soppa i frysen, men är inte sugen på det. Ja,ja, nåt hittar jag på. Sedan blir det soffan och lite tv.

TOMTAR PÅ LOFTET OCH SOLSKEN I BLICK

2012-01-06T21:29:00.001+01:00

Min superba, egenhändigt gjorda vitkålsallad. Ja, jag vet. Ni förväntade er kanhända en lättklädd bild från i onsdags. Men den tar vi på söndag för jag fick plötsligt så många andra bilder jag kan använda här i bloggen idag. Det kan bli ett långt inlägg för jag har massor i skallen. Funderade först på att dela upp det i två, men stunt samma. Det kanske inte alls blir så långt som jag tror. Tror jag på det där själv måntro?

40 minuters promenad i solen. Och kylan, för var rätt bistert. Halt var det också. Men himla uppfriskande och skönt. Kappan är gammal och egentligen kasserad ( halvkasserad). Men tycker ibland så här att det kan vara kul att plocka fram gammalt skit och spöka ut sig och så jätteful är den inte, fast den är fiskbensmönstrad och aningens tight. Jag har en annan som är fulare.

Slank in i affären efter uträttat ärende för att köpa dressing till salladen. Hade vitkål kvar sedan grytan och soppan och fick då för mig att testa att göra egen vitkålsallad igen, på biten som låg kvar i kylen och skramlade. Har aldrig lyckats få till det. Blir aldrig lika gott som den man får till pizza. Men idag blev den över förväntan och det kan bero på dressingen. Den var som gjord för sådan här sallad. Sedan åkte även en vitmögelost och en burk oliver med vitlök ner i korgen av bara farten. Och feferoni som var äcklig. Men fanns ingen annan att välja på och jag ville ha feferoni. Fontana hette den här, kebabpeperoni. Ingen styrka och för söt. Bara att kasta. Kommer inte ihåg vad det är för sort jag brukar köpa. Kan vara Eldorado faktiskt, som jag annars förkastar i allt annat.

9 januari -010 var det också sol, men 17 grader kallt. Idag var det, tror jag 3-4 minus. Men så är det ju inte den nionde heller *ler*.

Jag blev uppehållen av telefon precis när jag skulle gå, så handdukarna hann att bli färdigtvättade och jag kunde ta med mig dem ut till tvättstugan direkt när jag gick. När jag kom tillbaka var de torra. Så himla perfekt alltså.

Visst är jag löjlig ha,ha. Men är man precis ensam i en stor tvättstuga så kan man hålla på och fjanta sig och en del har nog inget emot att se min bak. Ni andra får väl blunda.

Nu! Nu har vi kommit fram till det som far runt i min skalle och som jag skulle kunna skriva mycket och långt om. Jaha, suckar vissa av er...Fas 3 igen. Inte bara, säger jag då. Inte bara. Men jag börjar med det.

Efter mailsvarande, risgrynskaka med blåbär och grädde ( som inte var så gott som jag räknade med ) och lite annat styrande igår kväll så satte jag mig här vid datorn vid tiotiden för en sista raid innan jag stängde av. Fas 3 tankarna rullade ju på som vanligt i hjärnkontoret och inget i min smak på tv-n. Det är det inte idag heller. Skittråkigt. Men det finns böcker och papper och penna som tur är. Och dator. Fick för mig att lite snabbt googla kommuner utan Fas3, innan jag stänger av för att lägga mig och läsa. Varför snabbt, kan man undra?

Jo för att just det cirkulerade som mest i skallen och jag räknade med att det skulle gå snabbt. Ni kan ju själva googla det om ni vill. Hur som helst hittade jag massor att läsa och jag stängde inte av förrän vid halv ett inatt och läste sedan Kallentoft en timma efter det. Det är inte mycket kvar nu. Läser nog ut den idag/ kväll/natt. För att återgå till Fas3 lite kort så gällde det ju att sålla, sålla sålla. Ändå har jag nu massor av länkar som jag vid tid och tillfälle ska gå igenom lite noggrannare. Det mesta är från maj då Uppdrag Granskning tog upp det med påföljande Debatt. Men även en del nytt från detta år faktiskt. Jag förstår ju att jag inte är ensam om min känsla och min vilja till förändring. Jag är inte med på Facebook och tänker inte heller bli, men där händer tydligen en hel del av vad jag förstått.

Det som är aktuellt nu är fackets roll, eller mer rätt, noll engagemang och vad hände med regeringens löfte om förändring som de gav då i maj. Jag var förstås även inne på regeringens hemsida, för som vanligt när man blir engagerad upp till öronen så ger det ena det andra och tredje osv. Nog om det. Jag har iallafall gjort om min plan *ler*. Trots att det brinner i skallen så är det ingen panik.Tanken är inte längre att få ihop något just nu på söndag. Dessutom ligger jag ju en dag efter *ler* på grund av mörkret. Mer mörker och det kan bli två dagar.

Jag pratade med bekantingen idag om det jag lovat göra och förstod utan att det uttalades, att det är ganska angeläget för personen. Blev ju inget gjort idag med det och inget ikväll, för nu känner jag för några glas vin och ost och oliver för att försöka rensa tankarna och vara nollställd till morgondagens skrivande. Så på söndag ska jag fixa det är min plan och jag lovade så gott som, att ha det klart till slutet av veckan. Så Fas 3 får vänta och ligga till sig. Innan jag övergår till jultomten måste jag bara nämna mailet jag fann igårkväll. Nää..AF har inte hört av sig mer. Om ni minns, så fick jag ju en ide efter att jag varit hos min släkting här för rätt länge sedan. Igår kom en undran om jag fortfarande var intresserad. Klart jag är. Det här betyder kanske ingenting, men det är det mest positiva som hänt i jobbväg på ett år. Och det är kul. Kanske får jag gehör till slut på mina böner att slippa Fas3.

Över till tomten som kanhända satt på sin sista böna. Njaa...egentligen inte just tomten, utan granskningen överlag som Aftonblaskan just nu gör, med Aschberg i spetsen. Jag har inget alls emot granskning av diverse fenomen. Tvärtom. Jag välkomnar grävande journalistik. Även inom prostitution som är fallet i denna granskning. Men ibland blir det så fel. Det blev fel i Fas 3 granskningen också, som Uppdrag Granskning gjorde i våras. Där vinklades det som att de flesta i Fas3 var otillräkneliga, vilket fick till följd att folk trodde att kommer man så långt som till Fas 3 så beror det på att man är störd, har något funktionshinder, är arbetsskygg eller är outbildad. Ganska långt ifrån sanningen.

Aschberg som annars inte är rädd för att frångå det politiskt korrekta gör här reportage helt inom den politiskt korrekta ramen och vinklar det så in i helskotta fel. Vad har Aftonblaskan för hållhake på karln? Jag tror inte att Aschberg egentligen vill undanhålla sina bröder ( och systrar) den njutning de kan få via betalsex. Vad är det som säger att gratis är bäst? Vad gäller tomten så borde han ha varit mer uppmärksam på vilka han träffade. Men varför betona att han kör extra juletid som tomte?

Idag läste jag mer i den här granskningen. Flera artiklar ligger i pluskontot, alltså bara de som har plus kan läsa dem. Jag har plus och jag läste dem och blev irriterad. Om jag blir irriterad, vad ska då inte sexköparna bli? Johan Christiansson socialsekreterare på KAST (köp av sexuella tjänster) var vet jag inte. Svårt att tro att det är KAST i Malmö, som iallafall tidigare haft den mest liberala synen. Men det framgår inte i artikeln vilken KAST det är, det finns även i Göteborg. Han får iallafall frågan:

Vad är din bild av sexköparen?

– Det är svårt att generalisera, mer än att det handlar om en person som tar sig rätten att köpa någonting som förvägras den naturliga vägen.

Det här är bara en av flera saker som fick adrenaliet att börja pulsera så smått. Tar sig rätten? Att köpa något som förvägras naturligt? Vet han vad han pratar om? Stackars de som träffar honom i terapeutisk syfte, säger jag. Och jag står för det. Vad är det för dravel som basuneras ut till läsarna? Vem har beställt den här onyanserade granskningen? Och hur tänker Aschberg?

Ja,ja, ni kan ju inte veta det. Men det kliar i fingrarna att fråga föremålet himself. Chansen är väl liten att blaskan tar in något av mig och i morgon kanske jag inte längre orkar bry mig och då har jag ju annat att skriva om. Men kvällen är lång och vinet har jag inte ens börjat med. Men vitkålsalladen är uppäten och oliverna provsmakade. Lätt besviken då vitlöken inte kändes som vitllök alls. Blev därför istället så där jättesugen på inlagd vitlök. Men någon sådan har jag ju inte hemma.

Vi får se om jag präntar ner något. Just nu skulle jag kunna skriva massor i affekt, men det ger ju inget. Långt blev det, det här inlägget. Är ni kvar? Hallå!!. Kanske blir det kortare på söndag. Till dess...ha en skön helg.

SOL

2012-01-06T11:18:00.000+01:00

Den här solen lade jag in i natt som bakgrund på min bildskärm. Bytte ut de vintriga löven. Ska inte dra nu vad jag gjorde inatt. Det blir ett mer riktigt inlägg senare under dagen. Men då jag har sol, så vill jag ge er sol också.

Vaknade vid nio idag trots att jag inte släckte förrän vid halv två inatt. Jag tycker ju att det är så skönt att ligga kvar i sömnruset, länge, för man funderar så bra då och insikter kommer till en. Andra bra tänkeställen är i duschen och ibland vid promenader och på en filt i försommarsolen ej att förglömma. Så tyckte jag plötsligt att det blev, jämfört med igår, ovanligt ljust bakom mina nedfällda persienner och så fick jag se en solstrimma på väggen som letat sig in. Tänk att så lite gör så mycket. Åtminstone för mig. Jag vet inte vad man ska jämföra det med. En snabbverkande energiinjektion kanske. Speciellt då förstås den här årstiden. Efter tre veckors 30-gradig Julihetta skulle kanske ett svalkande regn ge samma energitillskott istället.

Halv tio skuttade jag ur sängen, drog upp persiennen, sa godmorgon till solen ( njaa ) och var tacksam för att jag inte tvingade mig iväg ner till samhället i går i mörkret. För dit ska jag med lätta steg bege mig nu, i solen, när jag publicerat det här inlägget. Handdukarna håller för fullt på att tvättas rena i maskinen och på vägen ska jag gå in och kolla om det finns ledig tid att tumla dem när jag kommer hem. Det vore lustigt om det inte fanns. Grejen till bekantingen påbörjar jag om det blir så. Den är ju ingen panik. Jag coolar ner *ler*.

MIN PLAN

2012-01-05T17:20:00.001+01:00

Denna dagen inget ljus. Det var mörkt och grått när jag klev ur sängen vid halv tolv ( ja jag vaknade halv elva, men låg och funderade och smådrog mig en timma) och nu när klockan är runt fem är det fortfarande lika mörkt. Mörkare till och med. Energipåslaget här hos mig är under minimistrecket. Annars såg planen för dagen annorlunda ut än ostrukturerad surf på datorn, småätande och tankar som inte vill lägga sig på plats. Jag har ju alltid en plan ha,ha, även då planen är att bara vara och göra ingenting. Fast så såg planen inte ut nu. Men inga direkta måstegrejer och ingen lista som annars är vanligt för mig. Bara tankar hur jag ska lägga upp de här lediga dagarna jag har framför mig.

Jag har ärende ner till samhället som jag behöver uträtta före lördag. Det hade jag tänkt göra idag. Jag har haft rätt många massager sista tiden, så tog igår med mig alla handdukarna hem, med tanken att idag köra dem i min egen maskin och sedan tumla dem i tvättstugan. Det brukar alltid vara någon tvättstuga ledig. Inget av det har jag gjort. Handdukarna är ju inte för sent än. Det hänger på ork och lust. Men har nog ingen lust att gå ut i mörkret.

I morgon fredag, men röd dag, hade jag tänkt ägna åt en grej som jag lovat en bekant. Sådant som ingick i jobbsysslorna när jag hade företaget. Det tar nästan en hel dag, men jag har inte lovat någon dag som det ska vara klart. Vill bara bli av med det i skallen. Om energipåslaget är på max, så kanske, kanske jag iallafall hinner göra merparten av det, efter att jag varit nere i samhället. För dit måste jag oavsett att det är röd dag.

Lördagen hade jag tänkt ägna helt åt skrivprojektet. Kommer jag bara över den lilla uppförsbacken jag stötte på sist så kan man nästan börja skönja slutet nu. Trots att jag i detta fall är realist och vet att det nästintill är omöjligt att som okänd få någon bok utgiven, ska jag ändå göra ett försök. Hade tänkt de här sista projekten som ett paket, då de är likvärdiga och i en och samma gengre. Man måste iallafall göra ett försök. Men först måste det skrivas klart och sedan ligga till sig för att läsas igenom och rätta alla syftningsfel, tempusfel mm. Ligga till sig igen och sedan läsas igenom ännu en gång. Tycker jag då att det är okej får sedan någon annan korrekturläsa och troligtvis blir det efter det en omgång rättning igen. Sedan är det dags att skicka iväg.

Söndagen funderade jag på att också skriva lite. Men då om Fas3 och det är där tankarna liksom inte vill hitta sin plats. Jag behöver kanhända även gräva lite, så jag vet vad jag pratar om. Det innebär då några extra timmar här vid computern. De är ju annars liksom rätt många i normala fall *ler*.

Måndagen blir en uppsamlingsdag där jag gör klart grejen till bekantingen, om den inte är färdig och där jag hoppas jag kommit en bit med Fas3 tankarna och kan strukturera det och hitta en bra taktik. Sedan är det tisdag och dags för oasen igen.

Men, men, men, det här är som sagt bara min plan. Vill det sig riktigt illa, så blir alla dagarna som idag ha,ha. Då har jag alltid mörkret att skylla på, för jag själv har ju ingen del i det.

Som ni märker återkommer jag till Fas3 då och då och det lär jag nog göra så länge jag själv är fast i det. Jag har ingen aning om ifall jag påverkar någon eller sår ett frö hos en annan. Jag kan bara inte finna mig i denna nedtryckande behandling och någonstans och på något sätt måste det ut. När jag påbörjade förra ( och första) sysselsättningen minns ni kanske att jag också skrev. Då skrev jag till fem tidningar, de största, fick svar av alla utom min egen lokaltidning. Men ingen ville publicera det.

Jag skrev även till 13 politiker. Fick svar utav två. Men kanske, kanske lästes mitt mail ändå och kanske, kanske fick det någon att tänka till. Sådant vet man inte och man vet inte heller vad som pågår i kulisserna. Några puffar så kanske man medverkat till att bollen satts igång. Ja, ja, jag lever ofta i det blå *ler*, men jag är optimist och ingenting kan förändras om man inte själv försöker påverka.

Svaret jag fick från Hillevi Engströms ( arbetsmarknadsministerns) sekreterare visar vilka skilda världar vi lever i. Beslut fattas nog ibland utan att de har en aning om hur det slår i verkligheten ute i samhället. För de vet inget om den verkligheten. Ingen av beslutsfattarna har levt på 6000 kr brutto/mån. Lars Ohly höll med mig och hade själv motionerat om en förändring. Vilken åsikt Jonas Sjöstedt och de andra påtänkta nya ledarna har, vet jag inte.

Jag tänker inte bombardera riksdagen med nya mail *ler*. Men jag har funderat en hel del på det här med bidragssamhället och arbetslinjen. Moderaternas honnörsord. Vad menar de och vad har förändrats? Har något förändrats till det bättre? Till det sämre? Kan man plocka isär deras strategi? Att bidragen för ekonomiskt bistånd har ökat är ju konstaterat. Hur rimmar det med att vi inte ska ha något bidragssamhälle? Jag anser själv att i möjligaste mån ska varje medborgare bidra till sin egen försörjning och jag tror faktiskt att de allra flesta också vill det. Några få undantag finns naturligtvis som överallt annars. Inte mycket är hundra procent. Men hur vettigt är det att ta bort "bidrag" över en natt och när det slår undan benen på halva landets befolkning så ersätter man det med ett annat bidrag. Samtidigt som man fortsätter att slå sig för bröstet och proklamera för att ingen ska behöva ha bidrag.

Ökad krinialitet på grund av mångas svåra ekonomiska sits orsakad av arbetslöshet och långtidssjukdom, är också något jag länge funderat över. Men där har jag ingen aning. Jag har bara tänkt att det kanske kan vara så. Tills idag då jag läste en debattartikel i Corren av någon centerpartist vars tankar gick ungefär som mina. Jag tänker ytterligare ett snäpp. Jag tänker på vita och svarta pengar och på RUT och ROT avdrag. (Läste någonstans för länge sedan att avdrag heter det när det gäller de rika och bidrag när det gäller de fattiga. Betydelsen är densamma, att få mer i plånboken.) Hur som helst, har man det dåligt ekonomiskt och får en chans att tjäna svarta pengar under en kortare eller längre period, så handen på hjärtat. Vem skulle neka?

Okej, det blev mer än vad jag hade tänkt om just det här. Så är det. Varav huvudet är fullt osv. Min plan, för att nu återgå till den benämningen, är iallafall att skriva en ny slags artikel vinklad på ett annat sätt än den förra och skicka den till alla småskuttetidningar jag kan hitta. Jag vill ha upp Fas3 till debatt igen helt enkelt. Göteborgs kommun tex har ju inte anammat Fas3 alls. Jag ska leta på nätet vid tillfälle om det finns fler kommuner som inte stöder det. Det jag också skulle vilja veta är hur stödet i partierna är just nu, för Fas3. Det jag kan utgå ifrån är väl att vänsterpartiet och centern inte stödjer det fullt ut, med tanke på dagens artikel och mitt svar från Ohly. Vart Juholt står vet jag inte, men det behöver ju inte alls vara samma som partiet.

Kanske tycker ni att det här är jättetråkig läsning. Men ni som tycker det, är alla gånger inga Fas3-are *ler* och det ska ni vara jäkligt glada för.
Nu ska jag för första gången idag klicka upp mina mailboxar. Fast innan jag tar itu med mailen ska jag ta en av risgrynsgrötskorvarna som det snart är utgående datum på och blanda med ett ägg och lite bittermandelsolja. Så får det stå i ugnen medans jag svarar på mailen.

BLANDADE KARAMELLER

2012-01-04T23:56:00.001+01:00

Sent blev det och trött är jag. Få se om jag hinner skriva klart innan det blir torsdag. Men jag räknar inte med att skriva mycket ikväll. Tänkte mest bara säga hej..jag lever. Ja, något annat trodde ni väl inte heller, än att jag lever alltså. Inget fel idag varken på örat eller något annat.

Regnade småspik och blåste halvt storm när jag åkte iväg till oasen idag. Virade in mig i halsduken och fällde upp kragen. Därav bilden. När jag åkte hem ikväll blåste det visserligen fortfarande, men inte lika mycket och inget blött kom ner från himlen.

Kom hem tjugo i åtta, så väntade med datorn för tänkte se vad det där nya Voice var kl.20.00 på tv. Mest för Ugglas skull och Salos. Men i andra pausen gick jag därifrån för att lägga in dagens bilder på datorn. Inte många, bara fyra stycken, varav två nya till hemsidan och en av dem kommer här, i morgon eller på fredag. Tänkte ju inte bli så långdragen ikväll, men är det inte lite tröttsamt med dessa idolprogram? Och varför sänker sig Uggla och Ola Salo till ett sådant här spektakel. De där fåtöljerna de satt i, fick mig att tänka på permobiler. Ni vet, sådana som vissa funktionshindrade använder.

Kl.21.00 satte jag mig i soffan igen för att titta på sista delen av "Kronjuvelerna". Som med det mesta så tänker man ( eller jag) det måste bli bättre. I just det här fallet kan jag väl inte påstå att det införlivades, fast slutscenen var fin. Jag tror att berättelsen i bokform är bra mycket bättre än i filmatiseringen. Ja, sedan direkt efter det så var det ju Plura och Eldkvarn med så celebra gäster som Winnerbäck bland annat. Därav den sena timmen och nu publicerade jag faktiskt inlägget för att det inte skulle gå över till ny dag. Och nu redigerar jag och fortsätter alltså att skriva klart. Utan stress. Så nu kan det bli längre än vad jag räknade med.

Hade långdistansaren på besök i eftermiddags. Ni vet han med de många orgasmerna. Det var när jag väntade in honom som jag knäppte ett par kort bara för att. Vi körde samma upplägg som sist, vilket resulterade i minst sju orgasmer, fast jag tror åtta. Ungefär en var tjugonde minut. För honom alltså. Med min hjälp. Det är blandade karameller i en eskorts hobbypåse *ler* och det är nog det som är lite av tjusningen. Att träffa människor som man annars aldrig skulle träffa och variationen mellan dem. På förmiddagen hade jag en massage där behovet av närhet var det primära. Helt olik eftermiddagens således, men båda lika mysiga och båda ger mig tillfredsställelsen av att skänka välbefinnande.

Under väntetiden i eftermiddagens orgasmerande satt jag faktiskt och skrev. Om Fas3. Snacka om kontraster ha,ha. Nu undrar kanske någon varför vi inte pratade istället. Det gjorde vi också. Före och efter. Men under är det annat som gäller. Hur som helst hade jag ett nytt mail i morse, från AF. Nya handledaren som jag ännu aldrig har träffat hade fått nya direktiv, så nu är det inte lika självklart längre att bara sluta sin sysselsättning som jag gjorde. Jag har inte hunnit och inte orkat och inte velat gå in till min privata mail ikväll, så vet inte vad resultatet blev av mitt förhållandevis vänliga svar. Det lustiga är att namnet säger mig ingenting om det är en kvinna eller en man som jag kommunicerar med. Fast vad spelar det för roll egentligen?

Men tankarna om detta jäkla slavarbete började förstås ploppa upp igen och innan jag åkte iväg så stolpade jag ner dem lite snabbt på ett papper. Det papperet stoppade jag i väskan ifall jag skulle få tid och ro att utveckla dem under dagen. Av någon anledning så flyter både skrivande och tankearbete bättre i oasen än här hemma. Så i mellantiderna när jag väntade på att få göra mitt " jobb" i eftermiddag så präntade jag ner en hel sida för hand. Det ligger nog lite i det ändå, att kvinnor kan göra fler saker samtidigt *ler*.

Inga åtaganden som involverar andra i morgon. Jag kan alltså sova tills jag vaknar och jag kan läsa hela natten om jag vill. Men jag har ju mina egna påhittade saker som jag räknar med att göra. Vi får se hur det blir med det.

PRICKIG MAGE och LOCK FÖR ÖRAT

2012-01-03T20:22:00.000+01:00

Jag gjorde en deal med mig själv. Har gått och funderat på det där med frissan hela dagen, så bestämde att är jag hemma före sex så ringer jag och svarar de så sent så bokar jag en volympermanent. Om inte så bokar jag bara klippning via nätet ikväll. Jag var hemma tio i sex och de svarade, så nu blir det volym. Klippning också förstås.

Men jag är lite omständig när det gäller att locka tll håret lite. Jag gör det kanske vartannat år...knappt...och jag måste veta att jag har lediga dagar efter. Jag vill alltså inte ha lockigt hår utan bara volym, men det blir ju ändå lätt lockigt. Därför vill jag veta att jag har några dagar efteråt där jag inte behöver träffa folk som jag känner, så att jag hinner tvätta håret minst två gånger innan jag behöver visa mig. Sådan är jag och nu fick jag till det rätt bra. Men bara rätt bra, inte perfekt, för jag måste iväg tidigt den dagen som är samma dag som jag ska till AF och sedan har jag 1½ timma att slå ihjäl innan AF. Det var enda tiden hon kunde om det inte skulle dra iväg allt för länge, så jag hade inget val. För mig är det redan för länge *ler*. Men det är mitt eget fel som inte tar tag i det förrän jag plötsligt hatar håret. Jag är säkert inte ensam.

Från det ena till det andra. Något skit har jag alla gånger i kroppen som liksom bara ligger där och retar mig mellan varven. I morse vaknade jag med lock för örat och täppt näsa. Allt släppte när jag varit uppe en timma. Bortsett från sådana här konstiga hittepåsaker som kroppen har för sig, så är jag hur frisk som helst. Men började ännu en gång nu att svepa C-vitamindrinkar. Utslag på magen hade jag för nästan en vecka sedan, ungefär som mässlingen. Fast de är på återgång nu. Tänk er vad sexigt med en mullig mage med röda prickar ha,ha. Gnodde som en galning med peeling för magen kändes knottrig också. Det är inte lätt att vara glädjeflicka, för då vill man ju ha en len mage...gärna platt också hmm...och framförallt utan utslag.

Tog ju med kameran idag. Gör jag nog i morgon också. Hade ingen ide eller ens lust att fota. Inte så mycket tid heller för den delen. Men första besöket var ju en gammal bekant. Inte gammal i bemärkelsen ålder, men han har väl hängt med sen begynnelsen nästan. Nu var det väldigt länge sedan vi sågs, det är så ibland när tiderna inte passar för båda. Den här personen vill ha mig naken, men jag kände för att ändå ha något på mig när jag öppnar dörren som är lätt att ta av. Fick då för mig att testa en gammal trasa ( också sedan behynnelsen) som jag aldrig använder för den är dels tight och dels varm, men det är en dragkedja hela vägen fram på den. Alltså väldigt lätt att ta av.

Materialet är något fusklack, kanske plast. Det som var kul var att den inte var så tight som jag förväntade mig. Det som inte var kul var att materialet hade luckrats upp under den tid den hängt oanvänd. Det var här kameran kom fram. För att föreviga denna trasa en sista gång och för att visa (tror det syns) hur den luttrats upp. Nu är den förpassad till de sälla jaktmarkerna, alltså soppåsen, men jag fick några bilder som eventuellt går att använda till hemsidan vad det lider.

Efter besöket, som nu tog det säkra före det osäkra och bokade upp nästa tid direkt. Fast jag vet ju inte om jag kan då beroende på vad som händer med kommande Fas3 sysselsättningen. Iallafall, när han återgått till sitt, så knallade jag efter det att jag återställt både mig själv och lokalen, upp till centrumet för diverse inköp. Gott om tid när jag var tillbaka så hann med att äta och även en kort avslappning, innan det var dags för dusch och förberedelse igen. En ny stjärna vilket alltid är spännande och inget återbud.

Lite för tidigt ringde det på dörren, men det var en positiv överraskning som stod utanför när jag öppnade. Det betyder alltså inte att andra är negativa överraskningar *ler*. Men ni fattar säkert. Det tokiga var att innan vi påbörjar massagen och sitter och småpratar lite, så slår mitt jäkla öra till igen. Försöker blåsa lite i näsan, men det blir nästan värre. Känns som eko i huvudet när jag pratar. Nu behöver jag ju inte prata så mycket när jag masserar, jag är faktiskt helst tyst och fokuserar på det jag gör. Men lite irriterande var det allt.

Det är fortfarande lock för högra örat och jag försöker blåsa i näsan utan resultat. Jag har vad jag vet, aldrig någonsin haft problem med öronen vid förkylning. Å andra sidan har jag heller aldrig haft prickar på magen. Strunt samma, nu ska jag se Agneta Sjödin tänkte jag och jag ser väl också andra delen av "Kronjuvelerna", fast jag tyckte igår att det var segt som kola. Men kanske kan det ta sig ikväll. Det är väl det man väntar på. I morgon omvänd ordning med massage först och annat sedan, men med start en timma tidigare än idag. Fast det betyder inte att jag är hemma tidigare.

MÅNDAGSEXEMPLAR

2012-01-02T20:12:00.001+01:00

Vad har jag gjort idag då? Det har mest varit en sådan där dag som kom, gick och snart har försvunnit. Ett riktigt måndagsexemplar ha,ha. Mörkt har det varit klippt hela dagen också. Nu ska ju inte en sådan dag vara något hinder för en promenad egentligen. När man har tid och möjlighet att ruska om kroppen. Men så fort jag tänkte...att jag borde, så reste sig ett motstånd inom mig stort som Kebnekajse. Så jag har alltså häckat inne hela dagen.

Men lite har jag pysslat med. Dusch, hårtvätt, nagelklippning, mailsvarande, telefonprat med barn, ätit upp sista kålsoppan, tittat ut och tänkt att jag borde, hemsidan ägnade jag halva dagen åt, funderat lite hit och dit och skåpsätit. Hemsidan minskade jag ner med en sida. Går åt mindre bilder då, ifall tiden och/eller inspirationen inte infinner sig. Det var en orsak, men jag tycker även att det räcker med en sida med det jag erbjuder. Raderade sedan alla gamla bilder på webhotellet, vilket tog sin tid. Jag ville se vad jag raderade så tog en i taget, annars går det nog att markera flera och radera. Tror jag.

Det står "ringa frissan" på en lapp här. Det har jag däremot inte gjort. Men jag har funderat på det. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra liksom, jag vet bara att jag just nu är himla trött på håret. Klippning kan man boka via nätet, men kanske att jag också vill volyma till det lite med en volympermanent. Fast det kostar fem gånger så mycket som endast klippning, samt att det tar längre tid och det finns ju roligare saker än att sitta hos frissan. En del ser ju ett besök hos frissan som avkoppling, jag ser det mer som ett nödvändigt ont, trots att frissan som person är helt underbar. Jag får väl sova på saken ytterligare en natt.

På tal om sova, så sov jag ifrån första halvan av "Stjärnorna på slottet" igår kväll. Blev så trött i ögonen efter sista inlägget här så slängde mig i soffan en sväng och vaknade sedan inte förrän halv nio. Skit, tänkte jag. Men efter "Mord i Midsommer" gick jag in på nätet och såg det jag missat. Jag är lite förvånad att Rheborn är så pryd. Nästan oerfaren tycks det. Fast han gör det nästan till en kul grej. Nästan och nästan...gud vad jag upprepar mig. Låg sedan och läste till halv två i natt. Det börjar dra ihop sig till upplösning i boken och då är det alltid svårt att lägga ifrån sig den. Fast det är rätt många sidor kvar ändå, så man kanske bara ska tro, som läsare, att de hamnat på rätt spår.

Ikväll ska jag se om "Kronjuvelerna" är något att se. Det kanske är samma skit som förra svenska saken. Fast där har jag sett att jag inte är ensam om att tycka att det inte var något att se. Man kan hoppas det här är bättre iallafall.

I morgon lämnar jag den fasta boplatsen för lite äventyr. Först en bekant som det var länge sedan jag träffade och sedan en helt ny. Ska försöka hinna med lite matinköp däremellan. Kanske åker kameran med i väskan. Man vet ju aldrig vad som kan ploppa upp i huvudet och då är det ju dumt att inte ha den med. Så tung är den inte att bära på.

Jag mailade ju AF i fredags och fick svar idag. Bra där, tycker jag. Den snabbheten uppskattas. Jag var ju lite rädd att förlora en del av aktivitetsstödet, men nya handledaren (som jag aldrig har träffat) verkade förstå mitt resonemang. Hur som helst ska vi ses nästa vecka, vilket innebär att jag kan planera in några besök även då. Kommunsnubben mailade jag också, men han har inte hört av sig och det behöver han kanhända inte heller. Ja, det är spännande det här med Fas3 *ler*. Vad kommer att ske härnäst måntro? Det är långt till 2013. Nu ska jag gå och se "Tio i Topp" på tv. Det vet väl inte dagens ungdom vad det var.

Hittade följande citat när jag letade bild till dagens inlägg:
"Om man tycker det var bättre förr är det väl också bättre nu än sen?" (Okänd tänkare)

KEDJEREAKTIONEN

2012-01-01T18:51:00.000+01:00

Så fort jag tryckte på pubilicera vid förra inlägget, så kom jag på vad jag mer tänkt skriva. Kedjereaktionen jag lovade utveckla mera. Egentligen inget konstigt. Jag liksom säkert ni far runt på det stora internet. Läser lite här och läser lite där.

Idag gick jag in på Poliometern, hittade ett inlägg om radiocensur och klickade upp det. Med tanke på dagens moral hit och dit så var det rätt kul att läsa. Det handlade alltså om låtar som av någon anledning förr i tiden blev dödskallemärkta och förbjöds spelas i radion. Det var allt från Göingeflickorna till Cornelius. Jag tror alla känner till låten "Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen". Den förbjöds redan 1948 och när den kom i ny version på 70-talet så förbjöds den även då till en början.

Lars Ekborgs " bunta ihop dem" förbjöds också.
”Stockholmsjävlar, gammalt folk, kärringar över 40, lappjävlar, finnjävlar, hottentotter, folk som ligger på lasarett, raggare, zigenare och mopedister, ska man bara bunt’ ihop och slå ihjäl, bara. En ska int’ vara blödi’.”

Förlåt men skulle det inte kunna vara Reinfeldts ord...egentligen? Bara min egen tanke och kanske någras till.

Hur som helst. Jag vet hur jobbigt det kan vara att klicka in sig på någon länk, men det här är kul och intressant, så gör ett undantag.

Härifrån for då mina tankar vidare. Kedjereaktionen. Det censueras ju fortfarande utifrån moral och etik och det politiskt korrekta. Svårt att tro? Visst ,men så är det tyvärr. Jag drog mig till minnes en låt för inte så många år sedan, som jag skrev ett inlägg om på Expressenbloggen. Jag sökte på Expressenbloggen som otroligt nog finns kvar,efter inlägget men utan resultat. Sökte då på google med bättre resultat. Dunka mig gul och blå hette låten som framfördes och skrevs av Frida Muranius 2007. Bara fem år sedan, men moral och fördomar satte käppar i hjulet.

Jämför tanken med Käre Mor, Sportiga Marie och Dunka mig gul och blå. Idag är skillnaden stor mellan Käre Mor för femtio år sedan som handlade om immigration och hemlängtan till Dunka mig gul och blå som handlar om en tjejs längtan efter vilt sex. Sett till dagsläget då och nu så är inget av det, politiskt korrekt att föra ut. Enligt de som bestämmer alltså. Men vad är det som stör? Vad är det man vill förhindra?

Jag kan inte se det på annat sätt, än att man vill undvika att folk ska tycka annorlunda än de som bestämmer. Hur demokratiskt är det på en skala?

LÄNGTAN EFTER NYTT. EFTER NYTT ÅR

2012-01-01T16:44:00.000+01:00

Bestämde mig för att skriva blogginlägget först, innan jag som brukligt vid ny månad, ändrar lite här på bloggen. Idag är det inte bara ny månad. Det är även nytt år. Jag har nog väntat på den här dagen hela december. Jag kan inte förklara ens för mig själv, varför jag alltid i slutet av varje år längtar efter att året ska ta slut och något nytt påbörjas. Omedvetet och mentalt så börjar jag nog nedräkningen redan i oktober. Hur vanligt det är vet jag inte, men helt ensam om det är jag säkert inte. Tänker typ....det är bara två månader kvar på det här året så jag väntar med här till det blivit nytt år, eller..... det är ingen mening att påbörja någon nu när det snart är nytt år.

En duktig psykoanalytiker skulle kanhända kunna hitta olika teorier om orsaken och varför jag tänker som jag gör. Men det är inte viktigt att veta, anser jag. Man ska inte gräva i allt och speciellt inte när det inte påverkar varken mig själv eller andra negativt. Jag är som jag är och du är som du är och vi kan ha jäkla kul ihop ändå trots olikheterna. Om vi respekterar varandras olikheter (om de förstås inte utgår ifrån att skada, kränka eller hota person eller egendom.) Om vi respekterar varandras åsikter, varandras hudfärg, varandras religion, varandras bakgrund, varandras situation. Min högsta önskan nu, tidigare och jag tror för alltid är att folk ska få insikten att andras liv är precis lika mycket värt som mitt eget. Att ställa sig frågan... om det vore jag...vid exempelvis utvisningar, behandling utav äldre, de utförsäkrade, de arbetslösa, de lågavlönade, de bostadslösa, de stökiga ungdomarna etc.

Nu var inte tanken alls att bli djup på årets första dag, men ibland är det svårt att få stopp på saker som bara plötsligt ploppar upp i skallen. Vi får se om jag kan hålla styr på tankarna och fingrarna och tangenterna under resten av inlägget. Jag ska snart ge en parallell till hur en tanke kan bli en kedjereaktion. Men nu tar jag ett djupt andetag och återtar fokus på nu och på vad jag tror att ni vill veta och läsa.

Först bilden som är från nyss och årets första bild. Så strosar jag runt idag. Bilden blev tagen snett så jag förde över på blank bild och rätade upp, därav utseendet. ( varför har jag alltid den där viljan att jag måste förklara allt, allt allt? ) Det andra ni kanske vill veta mer om kan vara de tidiga (mot min vilja) uppvaknandena och huvudvärken. Ja, huvudvärken är ju borta. Har ingen aning om varför jag två dagar i rad vaknat med denna huvudvärk. Må dessa dagar förläggas i glömska *ler* och aldrig återkomma. De tidiga uppvaknandena ( det såg lustigt ut) hoppas, hoppas, hoppas jag också är ett minne blott. Igår vaknade jag vid halv nio och idag tjugo i elva.

Kanske vill en del veta mer om gårdagen, alltså nyårsafton. Tyvärr blev jag sen till bussen, annars var tanken att ta ett kort på min nyårsoutfit. Kort mörk kjol med min midjekorta (nästan iallafall) svarta kavaj och ljusgråa blus. Allt är gammalt som gatan, men funkade
bra ändå. Tänkte först slå till med slipsen också men avstod i sista minuten. Varför vet jag inte. Folket är mina ögon ganska konservativa, så det hade varit kul att vara manligt kvinnlig. Men jag fegade väl ur. Ännu en sak att gå till djupet med, om man nu vill.

Men innan denna ganska trevliga fest gick av stapeln, så gjorde ju det gamla året en storslagen sorti. Där ligger det nya årets entre långt efter. ( vilken betydelse har det? ) Åt min frukost vid köksbordet med tända ljus och kände bara ett stort lugn. Såg hur solen lyste mer och mer utanför fönstret. Det låter jättelöjligt, men det var som att solen drog i mig. Kom ut, kom ut, sa den. Men jag måste ju...började mina tankar gå...göra det och det. Men solen manade på...kom ut, kom ut.

Ja, ta mig sjutton, tänkte jag till slut vid de sista kaffedropparna. Det är årets sista dag och solen skiner som aldrig förr. Ta på dig och gå ut och njut av detta. Så då gjorde jag det. Tre grader kallt och lite för tunna vantar, men en 30 minuters promenad i solen då jag tog adjö av det gamla året. Ett år som för mig mest varit en paus, men som för andra kanske varit ett steg mot ett mer demokratiskt samhälle. Tänker då på upploppen i diktaturstaterna.

Innan det sedan var dags för hårtvätt, dusch, provning av kläder..ja ni vet, så ställde jag mig och gjorde kålsoppa. För att slippa idag och som jag idag är tacksam för att jag gjorde. Slängde iväg gulliga gott nytt år sms till mina avkommor för att inte behöva tänka på det sedan, för som vanligt lämnade jag mobilen kvar hemma på köksbordet.. medvetet.

Hann med bussen till stan, där jag blev upplockad av andra gäster för vidare färd mot ocivilisationen.Jag har faktiskt aldrig varit där på vintern på grund av läget. Men i år har det ju inte varit någon vinter och därför passade de väl på att bjuda kleti och pleti. Välkomstdrinken vågade jag knappt smutta på, då det var ett bål och med tanke på världfolket kunde det mycket väl bestå av både 96 %: igt och hembränt. Gott var det förvisso, men jag är försiktig av naturen och är det något jag inte vill, så är det att förlora kontrollen. Det gjorde dessvärre vissa andra. Men det hör väl till. Kontentan av kvällen blir iallafall att maten var god, vinet var gott, upplevelsen godkänd, dansen ( den lilla som var) kunde innehållit mer inlevelse, champagnen vid tolvslaget var blää...typ ungdomens billiga vita vin med tillägg av kolsyra.

Tankar i "svarttaxin" på väg hem....varför går jag på det här? Har denna kväll varit varit roligare än om jag stannat hemma? Nej, nej, jag stoppar tankarna som vill fram nu. Men jag tror det har med ålder och erfarenhet att göra. För tjugo år sedan skulle jag med all säkerhet ha sett annorlunda på det hela, trots att jag då var flerbarnsmor. Vi lämnar det gamla.

Första dagen på nya året sov jag till tjugo i elva. Yes och thanks Gud. Det börjar bra. Men när jag drar upp persiennerna och tittar ut är det mer...faan, faan, faan. I en mörk omgivning dalar snöflingor ner så sakteliga. Var är gårdagens sol? Var är gårdagens lugn? Var är gårdagens hopp?

Är jag totalt ute när jag tror att det nya ska ge mer lugn, mer hopp, mer möjligheter, nya erfarenheter och mer insikter? Nää...jag tror på det nya. För varje nytt år så sker nya insikter, nya framgångar, ny utveckling osv. Men vägen är lång till det fulländade. För varje nytt år är vi närmare det fulländade. Jo då, jag är fullt medveten om alla hinder som finns, men vi närmar oss, sakta men säkert. Kanske är det därför jag längtar så, efter det nya...året. Varje år.

SKOLK, NÄMNDEMÄN, HUVUDVÄRK

2011-12-30T13:13:00.003+01:00

Gammal bild från 2009. Tror det är dags för lite avklätt *ler*. Man får väl lägga på sisådär tre-fyra kilo för att få dagens sits vad gäller vikt. Jag använder ytterst sällan vågen, utan har kläderna som måttstock och den lilla minskning av midjemåttet som jag erfor under "slavarbetet" har nog återställts nu under jul. Men det går upp och det går ner även där.

Gårdagen förlöpte till allas belåtenhet. Men naturligtvis vaknade jag i ottan då igen och åter med huvudvärk, som lyckligtvis försvann snabbare än dagen innan. När jag som nu vaknat två dagar i rad med huvudvärk, då är det något som inte är som det ska. Det är ett års förbrukning av huvudvärk när det gäller mig. Jag har två förklaringar. Antingen har jag kvar något skit i kroppen eller så var det något speciellt i det vin jag drack ett och ett halvt glas av i tisdagskväll. Vet inte om jag vågar dricka upp resten i flaskan *ler*. Men frågan är om ett och ett halvt glas kan sitta kvar i två dygn?

Ett kort från igår. Det enda som var lite maskerande. Var ju lite julklapssutdelning även då och jag blev väldigt glad över ljusstaken på bilden och även resten jag fick förstås. Och samma pyssel med champagneflaskan igår som det var sist på julafton.

Idag slog jag återigen upp ögonen tidigt. Men utan huvudvärk. Halv åtta ( medan kaffet rann ner ) var jag i färd med att plocka bort stjärnor, stakar, dukar och allt som hör till julen. Nu ligger det en hög i hallen som jag ska förpassa till förrådet om en stund. Innan jag sedan tar tvättstugan i besittning i eftermiddag för att få allt rent inför nya året, så ska jag dra en repa med dammsugaren också och bädda rent i sängen och fixa räkningarna. Sedan är jag beredd för 2012. Jo, ett fotbad, och det som hör till, ska jag ta till Downton Abbey ikväll. Sedan är jag redo *ler*.

Nu har jag ägnat en stund åt att leta jobb. Jättekul. Not. Systemutvecklare, ITkonsulter, lärare, inköpare, projektledare, personliga assistenter, kock, taxichaufförer, ingenjörer... och liknande. Inget där jag kan kvalificera mig och någon form av utbildning inom området krävs naturligtvis för alla.

Förutom att leta efter en nål i en höstack, som man kan jämföra jobbsökandet med, så har jag läst bloggar, kollat mail och kikat in på några nyhetsblaskor. Man kan ju tycka saker om mycket. Om man vill och orkar bry sig. Det här med att ungars skolk ska inverka på studiestödet som väl är förlängt barnbidrag och även på föräldrarnas bostadsbidrag, är så befängt så jag finner inte ord för det. Fantasin för att öka klyftorna tar visst aldrig slut. Istället för att göra de mindre bemedlade ännu svagare, borde de fånga upp avvikelser och störningar i den tidiga barndomen och dessutom göra lektionerna mer intressanta så ungarna blir intresserade och nyfikna.

Läste också Oisin Cantwells krönika i Aftonblaskan om rättssystemet och outbildade nämndemän. Den här frågan har väl varit på tapeten förr, men inget har gjorts åt den. Jag förstår inte det här heller. Överallt nästan så krävs utbildning för det jobb man ska utföra. Men i domstolarna får vilken politiker som helst en plats, utan den minsta juridiska kunskap. Har man otur ifall man nu skulle råka hamna inför skranket, så döms man utifrån nämndemännens åsikter och tyckanden angående det brott man gjort och angående den person man är. Alltså inte utifrån ett neutralt och kunnigt synsätt. Hur kan det få fortsätta vara så?
" Förespråkarna för nämndemannasystemet pratar gärna om vikten av ”folkligt förnuft” i rättegångssalarna, ett argument som vid en första anblick ter sig betryggande.
Problemet är att det folkliga förnuftet vid en närmare granskning stundom visar sig innehålla fördomar, intolerans och främlingsfientlighet."

Mer än så tänker jag inte just nu fördjupa mig i vårt lands tokigheter. Det ändras ju inte för att jag sitter här och tycker *ler* och ju mindre jag bryr mig ju bättre mår jag. Så känns det iallafall nu. I morgon får datorn ta igen sig igen inför det nya året. Jag återkommer på söndag och till dess säger jag bara så här:

GRYTOR, RULLTÅRTA och HUVUDVÄRK

2011-12-28T23:07:00.001+01:00

Jaha, det blev ju bra med det mesta till slut och nu ska jag bara ruttla ner ett inlägg här också. Vaknade tidigt även i morse. Riktigt tidigt. 05.15 stod klockan på. Vägrar att gå upp mitt i natten när jag inte behöver, så knep ihop ögonen och tänkte sov, sov, sov. När jag nästan hade gett upp och funderade på att tända lampan och läsa, så somnade jag om igen och sov till halv nio. Men då hade jag huvudvärk vilket är väldigt ovanligt att jag har. Inte släppte det efter frukostkaffet heller. Testade om det var vätskebrist genom att stjälpa i mig några glas vatten innan jag gav mig iväg.

Men det släppte inte förrän jag hade handlat klart inköpen till morgondagen och sjunkit ner i min fåtölj i ettan. Hade en halvtimma på mig att bara blunda och slappna av innan det var dags att ställa sig i duschen och förbereda mig inför besöket. Ett besök som avlöpte efter gängse regler. Vi har setts ungefär var tredje månad sedan 2007. Det drar ofta ut lite på tiden vi bestämt, så som det kan göra med vissa och tio-femton minuter hit eller dit bryr jag mig normalt inte så mycket om. Men ikväll höll det på att dra iväg så jag fick sätta punkt när jag såg vad klockan var. Annars hade jag inte hunnit med bussen jag tänkt hinna med. Hade då fått vänta en timma till på nästa och inte varit hemma förrän halv åtta.

Just idag var jag angelägen att komma hem för att hinna med det jag skulle. Halv sju var jag hemma och klockan åtta hade jag gjort grunden till två grytor och bakat en pepparkaksrulltårta som jag fyllde med grädde och lingon. Den vegetariska grytan blev så himla god. Kanske beroende på att jag fick för mig att ha i vitkål. Stod och velade i affären för det är tungt med vitkål, men jag har ett sug just nu så bestämde mig för att det var värt att kånka på. Blir vitkålssoppa sedan vad det lider. Söndag kanske.

Ägnade väl sedan en timma åt diverse telefonsamtal. 08-folket räknar med att dyka upp i morgon för det verkade lugnt med det som skulle kunna ha satt käppar i hjulet för resan. Glad för det är jag förstås och även de. Skjutsen hem på nyåret som jag erbjöds är tydligen inte bara till för mig, utan det var visst fler som ville hem. Man kan väl kalla det svarttaxi om man vill *ler* fast chauffören är bekant med värdfolket och vi får väl betala lite. Så det blir att jag åker dit. Det blir nog trevligt, för det är enkelt och roligt folk som håller i det.

Den där svenska minideckaren vars andra del sändes ikväll, var väl det mest fjompigaste man kan tänka sig. Jag satt nästan och skämdes igår och idag brydde jag mig inte om att sätta på tv-n ens. Vad gör Magnus Samuelsson där med sin östgötska? Fattar inte att man kan göra en så dålig film. Fast det är alltså min mening. Säkert finns de som tycker den är spännande och bra.

I morgon sätter jag klockan på åtta. Men fortsätter det som de senaste morgnarna så vaknar jag säkert före det. Klockan ett ska maten stå på bordet och innan det blir det inget bloggande. Det är inte säkert att jag alls slår på datorn på kvällen sedan när ungarna åkt, så det blir nog inget inlägg här nu förrän på fredag. Bara så ni vet.

ÅLDERSTECKEN ?? och ANNAT BLURR

2011-12-27T20:40:00.000+01:00

Nää...det gick inget vidare. Inget bra alls faktiskt. Med skrivandet igår. Kom igång ganska sent, då jag först fixade det jag ville få klart på dator och annat och gjorde även klart maten. Blir lite lugnare då, om jag vet att jag inte behöver gå ifrån ifall inspirationen skulle börja flöda. Men efter maten och ett halv glas vin ( skippade ölen) blev jag jättetrött. Dessutom är jag nu i ett skede i projektet som inte är så jätteskoj. När jag bläddrade i gammalt handskrivet rullades en repris från 10-15 år tillbaka upp i huvudet. Det är både bearbetat, glömt och förlåtet men det gjorde mig lite låg just igår.

Så jag tillät mig att känna den känslan och acceptera både den och tröttheten och lämnade datorn. Tände några ljus och lade mig i halvmörkret i soffan. Somnade och sov i två timmar. Var lagom att slå på tv-n och titta på Forsberg när jag vaknade. Sedan var jag pigg och glad, men var liksom ingen mening med att börja skriva igen klockan nio på kvällen.

Idag vaknade jag halv åtta. En halvtimma innan klockan skulle larma. Lika pigg idag som igår morse. Det oroar mig lite *ler*. Att det kan vara ålderdomens morgonpiggghet som drabbat mig. Jag har i hela mitt vuxna liv varit en kvälls/nattmänniska och varit halvdöd på mornarna. När ungarna var mindre så förbjöd jag deras kompisar att ringa eller komma före klockan tio på helgerna. Det var lugnt och det accepterades. Jag låg och läste till halv ett inatt, så orsaken är inte heller att jag somnar tidigare. Tänk om jag blir som min mamma....lägga sig vid åtta-nio och gå upp klockan fem? Gud så många program jag skulle missa på tv-n då ha,ha.

Extra tid till morgon ritualerna iallafall, blev det. Totalt ostressad, men halvt bortblåst klev jag på bussen vid tio för ett besök i mitt kära kryp in. En himla bra dag och en himla bra planering. Ett vanligt möte först och en massage på eftermiddagen. Bara gamla bekanta. Kom hem igen vid halv sex och efter borttagning av smink, hårtvätt, småätande, koll av post och missade samtal med mera, med mera, så tog jag plats här vid computern. Gårdagens överblivna kokta potatis som jag redan igår tänkte att jag skulle steka upp som ikväll, ligger fortfarande kvar ostekta i kylen. Jag har varken lust eller ork att fixa någon mat ikväll och dessutom är jag inte ens hungrig efter de ostriskakor, pepparkakor, mandlar och nötter som jag stoppat i mig sedan jag kom hem.

Kollade mailen och nu är nästa vecka klar, med nästan lika bra planering som idag. En är helt ny, annars är det bara gamla kända rävar. Trots osäkerheten med nya så vill jag gärna ha en mix ändå med både gamla och nya. Jag är nog inte ensam om att känna den där nyfikenheten vid en helt ny person, samtidigt som det naturligtvis är lite tryggt med en gammal bekant, som jag vet kommer som det är sagt. Nu får ju ändå inte de återkommande komma för ofta, för jag vill ändå att det liksom ska kännas lite "nytt". Vecka 2 sedan vågar jag inte planera ännu. Jag har en intressent, men kan inte lova ett dugg förrän jag vet AF-s reaktion på det mail jag ska skicka i slutet på veckan.

I morgon är det bara en inbokad på sena eftermiddagen. Men jag ska åka in ungefär som idag ändå. Kanske en timma senare. Jag måste handla till den eventuella barninvasionen och jag gör det innan besöket så jag kan åka hem direkt efter. Blir ändå rätt sent och då är det bakning och matförberedelser som står på schemat när jag kommit hem. Jag hoppas verkligen att 08-folket kan komma som vi har sagt. Men det är inget som varken de eller någon annan kan råda över. Det blir som det blir helt enkelt.

Nyåret är lika osäkert det. Men där hänger det på mig. Endast på mig. Jag har tackat nej till en fest hos folk jag känner rätt väl. Anledningen är att jag inte tar mig hem efter tolvslaget och jag vill inte sova där och för mig spelar det ingen roll om jag är hemma själv eller borta hos folk när det är nyår. Det där är också något som blivit mer och mer påtagligt ju äldre jag blivit. Spela roll liksom. Det är bara omgivningen som verkar ha bekymmer, så idag kom ett sms. Jag får skjuts hem. Men hur kul känns det på en skala? Att någon ska offra sig för att skjutsa hem mig. Jag ska ringa i morgon innan jag åker till ettan tänkte jag. Ikväll orkar jag inte. Jag gillar inte när det blir en massa styr, även om jag förstår att deras tanke är god.

Nya svenska miniserien på ettan kl.21.00, tänkte jag kika på ikväll. Jag är beredd på att det kan bli en besvikelse, men det kan även bli tvärtom. Det återstår att se. Det är synd att filmen " Den enfaldige mördaren" går så sent. Jag såg den på bio när den kom ut och blev helt tagen av historien, minns jag. Jag tror den har visats på tv tidigare, men jag har bara sett den, den gången på bion. Och kanske ska jag bevara den upplevelsen och inte återse den med nya ögon. Fast jag tror jag skulle känna likadant idag som då. Men ni som inte sett den och har möjlighet att se den ikväll....se den. Jag själv låter istället Malin Fors i Kallentofts deckare få vagga mig till sömns.

PORTVAKTEN PÅ BORDELLEN

2011-12-26T13:34:00.000+01:00

Här är boken jag nämnde i förra inlägget. Författaren är psykoterapeut och använder sina sagor i terapin. Som en dörröppnare för att bättre förstå sig själv, sitt beteende och sina rädslor. Och jag håller helt med honom om att en saga, en fabel är lättare att förstå och ta till sig, än krånglig teori och analytiska tolkningar. Jag valde en saga där åtminstone titeln passar på den här bloggen och lite aktuell är den även med tanke på min nuvarande sitation. Det är möjligt att jag kortar ner den under tiden jag skriver.

Portvakten på bordellen.

Det fanns inte ett yrke i byn som var sämre ansett eller sämre betalt än det som portvakt på bordellen. Men vad annat kunde den här mannen göra? Faktum var att han aldrig hade lärt sig att läsa och inte heller skriva. Sanningen är att han hade det här jobbet för att hans far hade varit portvakt på bordellen före honom och före honom hans fars far.

En dag dog ägaren till bordellen och en yngling med nya ideer och kreativitet och företagsamhet tog över ansvaret. Han renoverade och moderniserade och kallade samman personalen för att ge nya instruktioner.
Till portvakten sa han: - Från och med idag, ska du inte bara stå i dörren, utan också presentera en veckorapport. Du ska skriva ner hur många som kommer och var femte person ska du fråga hur de blivit bemötta och om de vill ändra något.

Mannen svarade med darrig röst att han inte kunde skriva.

-Som du förstår, sa den nya ägaren, så kan jag inte betala någon annan att göra det och jag kan inte heller vänta på att du ska lära dig läsa och skriva. Du får en summa pengar så du klarar dig tills du hittat ett annat jobb. Lycka till.

Mannen kände att hans värld rasade samman. Han hade aldrig trott att han skulle hamna i den här situationen. Vad skulle han göra? Han kom att tänka på att ibland på bordellen när något gick sönder, lyckades han göra en provisorisk lagning med hjälp av bara hammare och några spikar. Kanske kunde han ha det som en tillfällig sysselsättning så länge. Han letade igenom hela huset efter de verktyg han behövde, men hittade bara några rostiga spikar och en tång.

Han beslutade att använda en del av de pengar han fått till att köpa en komplett vertygslåda. Men det fanns ingen järnhandel i byn, så han var tvungen att resa två dagar för att komma till närmaste by för att kunna göra sina inköp. När han kom tillbaka knackade det på dörren. Det var grannen.

- Jag tänkte höra om du har en hammare att låna mig.
-Jo, jag har precis köpt en, men jag behöver den för att arbeta, eftersom jag precis blivit av med jobbet.
- Jag lämnar tillbaka den tidigt i morgonbitti.

Morgonen därpå kom grannen som han lovat. Men han behövde fortfarande hammaren och ville köpa den. Men jag behöver den för att arbeta , sa mannen och det tar två dagar att åka och köpa en ny.
- Kan vi inte komma överens, sa grannen. Jag betalar dig för de dagarna plus priset för hammaren. Du är ju ändå arbetslös.

Mannen accepterade. När han återkom efter att ha köpt en ny hammare, stod en annan granne vid hans dörr.
- Sålde du en hammare till vår vän, sa han? Jag behöver också några verktyg och jag är villig att betala för både verktygen och din resa för att köpa nya. Du vet, alla har ju inte den tiden att åka och handla.

Vid nästa resa bestämde sig mannen för att riskera lite av ersättningen han fått och köpte fler verktyg än vad han behövde.
Ryktet började gå i området och många grannar bestämde sig för att sluta att resa för att göra sina inköp. Mannen däremot reste en gång i veckan för att köpa det hans kunder behövde. Han hyrde en lokal för att förvara verktygen där och kunde därmed spara in på sina resor och därmed också tjäna mer pengar.

Efter ett tag gjorde han en större ingång till lokalen och ett skyltfönster och förvandlade lokalen till byns första järnhandel. Alla var nöjda och glada och det kom även folk från avlägsna byar för att handla i hans affär. På tio år förvandlades mannen till verktygsfabrikör och miljonär. Han beslutade att donera en skola till byn. Det blev invigningsfest och skolintendenten bad honom att sätta sin namnteckning på första sidan i den nya skolans protokollbok.

- Jag önskar inget högre än att signera boken, sa mannen, men jag kan varken läsa eller skriva. Jag är analfabet.
Intendenten trodde inte sina öron.- Du har byggt upp ett industriellt imperium utan att kunna läsa eller skriva? Jag frågar mig vad du skulle ha gjort ifall du kunnat läsa och skriva.

- Det kan jag berätta för dig, sa mannen. Om jag hade kunnat läsa och skriva...hade jag varit portvakt på en bordell.

SAGOR och GRÅA HÅR

2011-12-26T10:56:00.001+01:00

Ser ni de små grå? Det är svårt att fästa dem på bild *ler* och så många är de faktiskt inte. Men tillräckligt för att stundom bli ett irritationsmoment. Nu tycker jag ju att det är ett helt företag, jobbigt och tråkigt att tona håret, så jag kan gå länge och störa mig innan jag till sist kommer till skott. Men igår gjorde jag då ett ryck och tog tjuren vid hornen.

Ingen fara att jag skulle behöva gå runt som ett stopptecken. Alltså att det skulle bli för rött, eftersom min vanliga nyans inte fanns när jag köpte toningen. Det blev som vanligt och jag andades ut. Som ni ser kör jag med min gamla kamera fortfarande. Den nya jag köpte ligger och samlar damm i hyllan här. Den är helt enkelt för jobbig att använda med sin pekskärm. Onödigt köp...ja,ja.

Idag vaknade jag redan vid sju. Låg och lyssnade till blåsten och kunde inte somna om. Nu är klockan halv elva och jag har kört min vanliga datorritual, ätit frukost och även sett reprisen på säsongens sista Kobra. Det handlade om våra folksagor och dess betydelser. Speciellt fokuserades det på bröderna Grimm. Jag tycker sånt är intressant. Jag är uppväxt med sagor, både lästa och berättade ur fantasin. Sedan började jag ju själv skriva sagor så fort jag lärt mig skriva och har som bekant fortsatt med det. Mina egna ungar har förstås inte kunnat undgå sagor heller. Jag tror det är viktigt ur flera aspekter.

Som vuxen köpte jag en annan slags sagobok. Lite "tänka till" sagor, som man även kan använda i terapeutiskt syfte om man vill. Hade med den på en semester med ungarna för några år sedan och körde högläsning varje kväll. De var då alltså i övre tonåren, så vi kunde efteråt diskutera syftet med berättelsen, vad den ville säga och hur olika vi tolkar, beroende på vilken personlighet vi är. Alla tyckte det var intressant och jag vill ju gärna tro att det också gav en viss trygghet till osäkra, oroliga tonårsinren. Det gav även mig en möjlighet att lära känna ungarna på ett annat plan. Jag kanske ska leta fram den boken och återge någon saga här i bloggen ha,ha. Vi får se.

Den här dagen hade jag annars tänkt ägna åt att måla eller skriva. Jag har mer lust att kludda med färger än att skriva. Å andra sidan är det mer viktigt att få klart det pågående skrivprojektet. Det lär inte bli klart även om jag så skriver hela dagen. Men jag är iallafall en bra bit längre då. Så det blir med all säkerhet en dag vid köksbordet framför skrivdatorn. Men jag ska se en repris till innan jag blir fast där. Om kokvinnorna. Det sändes igår samtidigt som Stjärnorna på Slottet, som jag naturligvis valde istället. Sedan blir det ingen mer tv idag. Fanns inget som tilltalade mig ikväll att se. Skulle möjligtvis då vara programmet om Peter Forsberg, trots att jag inte är ett dugg idrottsintresserad. Det beror lite på hur skrivandet flyter.

Igår åt jag resterna av Janssonen och rödkålen. Idag blir det midsommarmat eller dåtidens fattigmansmat, beroende på hur man väljer att se det. Sill och potatis. Kanske en öl till. Morgondagen tillbringar jag i ettan. Av flera orsaker vill jag bara att den här veckan ska ta slut. Jag vill lämna jul, nyår och 2011 bakom mig. Men så vill jag alltid när ett nytt år är på ingång. Jag tror alltid att nytt blir bättre, vilket ju inte alltid är fallet. Men sant är iallafall att nytt ändå är nytt. Nya möjligheter, nya erfarenheter, nya möten, nya förväntningar, ny vår, ny sommar.

Nu är det en timma kvar innan Kokvinnorna börjar. Jag ska nog gå och leta reda på den där sagoboken.

DIVERSE JULDAGSSVAMMEL

2011-12-25T14:56:00.000+01:00

Gårdagens outfit. Letade fram en gammal rödaktig tröja för att få lite jultouch när ungarna kom. Grötkorvarna ligger orörda kvar i kylskåpet. Däremot gick nästan hela burken med marängglass åt. Och godisskålen länsades. Bra. Stor del ägnades åt att klura ut hur de skulle få loss champagneflaskan. De fixade det inte så jag fick hämta bruksanvisningen. Det tyckte morsan var kul *ler*.

Till er som missade inlägget där jag skrev om den manicken, kommer en bild. Böckerna som jag kom på i sista minuten nästan, blev mer uppskattat än jag vågat hoppas på. Själv fick jag precis vad jag hade önskat mig. Det betyder att jag nu kastat några gamla saker och ersatt med dessa nya och en klapp har jag nu runt halsen. Alla nöjda och glada med andra ord och inget som behöver bytas. Annars är det nog vanligt att mycket "skit" delas ut vid jul. Saker som går sönder efter en dag, saker som ställs undan i ett skåp för att aldrig användas, saker som man aldrig skulle önskat sig och inte vilja ha. Just för att seden säger att man ska ge något.

Nu är inte klapparna slut här på min julgransmatta, eftersom det inte var alla avkommor som kom igår. 08-ungen tex. Vi får se om hon och sambon dyker upp i veckan. Jag hoppas det och det är planerat så, men det är osäkert in i det sista. Tanken är iallafall att samla alla med respektive då på mat. Alla utom en av de som var igår, som måste jobba. Det är snudd på omöjligt numera att få alla samlade på en och samma gång. Men så är väl livet. Man får vara glad ändå att de har jobb.

Glada var väl däremot inte de norska medborgare som registrerat sig på en av Norges största annonsforum för sexarbetare. Jag fann länken på ett av vårt största sexforum, sexwork.net. I veckan så hackades nämligen sidan och hackarna hotade med att gå ut offentligt med kundregistret. Det fick förstås vissa, troligtvis många att börja svettas. I artikeln intervjuas en av dem. Jag tycker väl att både rubriken och vinklingen är sådär. Sexförmedling kan ödelägga äktenskap är rubriken. Risken som jag ser det, är väl att det finns läge för utpressning från hackarnas sida och det är enligt mig mer allvarligt än att en äkta man vistas på sidan i hemlighet.

Nu ska jag gå och kleta i hårtoning i håret. Min vanliga nyans fanns inte när jag skulle köpa toningen, så istället för att avvakta så slog jag till med en annan liknande nyans. Friskt vågat, hälften vunnet heter det ju. Istället för Mahogny blir det denna gång Koppar. Jag kanske inte vågar visa mig för folk sedan ha,ha. Eller så märks ingen större skillnad eftersom jag har rätt mörkt hår. Det återstår att se. De vita små stråna vid pannan lär jag väl iallafall kunna gömma och det är det som är meningen. Det börjar bli hög tid för lite klippning också har jag märkt. Men en sak i taget.

JULAFTON

2011-12-24T13:24:00.000+01:00

Tycker att mina kvinnliga läsare ska få lite fägring så här på julaftonen. Hittills har jag inte gjort mycket mer idag än fått i mig frukosten och degat runt på nätet. Jag ska vad det lider ta en dusch och fixa till en liten Jansson åt mig själv. Framåt sena eftermiddagen/ tidig kväll kommer några avkommor. De är hos pappan först och äter julmat, för det lär de inte få hos mig *ler*. Säkert tittar de även på denna evinnerliga Kalle Anka också. Det såg jag inte ens när ungarna var små, utan pysslade med annat då. Vad gäller julmaten är väl det enda specifikt julaktiga på julbordet skinkan egentligen. Resten är ju sådant man äter även under resten av året. Eftersom jag är vegetarian och inte heller så intresserad av mat blir det just i år bara det jag själv tycker om och som jag inte äter så väldigt ofta. Nämligen Jansson och rödkål ( den goda i korv). Men det kunde lika gärna ha blivit en burk vita bönor.

Vad ungarna vill ha när de kommer får de bestämma själva. De kan välja på Felix risgrynsgröt, pepparkakor och marängglass. Godis förstås. Det måste nog finnas hur stora de än blir. Jag tycker det blir svårare och svårare att se jul som en god helg. Hur många far inte runt som skållade råttor veckorna före jul och sedan faller ihop i en hög på juldagen. Kanske redan på julaftonskvällen. Hur många försätter sig inte skuld, handlar på avbetalning etc för att infria andras förväntningar. Hur många tvingar sig inte till oönskat umgänge, just för att det är jul, för då ska man träffa folk och umgås. Sedan finns det även de som inget högre önskar än att få vara en del av ett sällskap under julen. Alltså alla ofrivilligt ensamma och de tror jag är ganska många.

Julen är barnens högtid, det vill man ju gärna önska och tro. Men långt ifrån alla barnaögon glittrar idag, när en stor del av landets medborgare inte har den ekonomiska föresättningen att kunna ge sina barn klappar. Kanske inte ens julskinka och julmust. Sedan slutar säkert också en hel del barnaögon att glittra, för att vuxna i deras närhet ser det som legitimt att ta sig några nubbar för mycket, just för att det är jul. Att det sedan i flera familjer urartar på grund av att alla förväntningarna sprack, är inte heller ovanligt. Så hur god är egentligen julen?

Nu är det inte meningen att jag ska ta bort julglädjen för er läsare *ler*. Men det är så mina tankar går och jag kan inte göra så mycket åt allt elände. Bara önska av hela mitt hjärta att just den här julen ska bli den bästa för alla. Var och en får försöka göra julen (och alla andra dagar) så god som möjligt på sitt vis och helst efter sin egen önskan och inte bara för att tillfredsställa andras.

För att då hoppa över till något helt annat så gjorde jag en sväng in på Newsmill idag och där radar aktuella orättvisor och märkliga ageranden upp sig som på ett pärlband. Vårt rättssystem tex, vanvården av våra äldre och det för mig lite märkliga agerandet i journalistfallet i Etiopien. Jag är som säkert väldigt många med mig, inte speciellt insatt i något av fallen. Men jag läser lite här och lite där. Vet inte vad jag ska tro på och vad jag inte ska tro på. Men detaljer som ständigt återkommer och som på något sätt kan bevisas väljer jag att inte bara nonchalera och utifrån det bildar jag mig en åsikt.

Att vårt rättssystem inte är vad det borde vara, har jag för länge sedan förstått och det är skrämmande att det liksom bara kan fortsätta. Jag läste för ett tag sedan om BDSM fallet på Samtycke.nu och man kan undra om det är Sverige det handlar om. Även andra fall tas upp.

Idag läste jag på Newsmill om det aktuella fallet med barnläkaren. Lika skrämmande det. Jag börjar mer och mer tro att det förekommer både mutor, korrumption och svågerpolitk i maktens korridorer. Blandat med okunskap och fördomar. Den "lilla" människan blir bara mindre och mindre. Med de orden hoppas jag att alla får en lugn, skön, trevlig och gemytlig afton. Här skiner solen och det gör åtminstone mig glad och även lite hoppfull.

JULKNULL

2011-12-23T19:52:00.000+01:00

Bild från i onsdags med cykeln som attribut. En av de sämre. Kommer en bättre version på hemsidan i februari. Februari... undrar vad man gör då och om det är vinter eller början på vår? Vädret är ju som allt annat numera, inget att lita på. När jag gick till bussen i eftermiddags för att åka hem, föll ett lätt regn och en ruggig vind blåste hela tiden fram håret i ansiktet. När jag kikade på termometern för en stund sedan visade den plus 7 och något mer som jag inte minns. Det lilla, lilla tunna vita täcket som döljt marken de sista dagarna är utbytt mot vattenpölar.

Julknull står det i rubriken. Jag brukar inte vara så vulgär i mitt ordspråk, men jag vet inte vad annat man kan kalla det. Sedan väcker ju alltid en sådan rubrik nyfikenhet. En välbekant filur var det iallafall som gästade min oas idag för ett par timmars trevlig och njutningsfull samvaro. Kanske och troligtvis var det lika välbehövligt för oss båda. Fick en flaska vin som vid de första klunkarna verkade en aning surt, men som efter en stund var riktigt, riktigt gott.

Egentligen hade jag inte tänkt att inta något vin förrän möjligtvis på söndag. Men kunde inte låta bli att att ta med ett glas till datorn nu ikväll. Tillsammans med en skiva alldeles färskt lantbröd av den mörkare sorten som jag belamrat med tjocka skivor cheddarost. Gott var bara förnamnet.

Cheddar är ingen ost jag normalt köper och jag har redan en nyöppnad greve i kylen. Men fick för mig när jag var och handlade efter besöket att jag ville ha något annorlunda. Annorlunda mot det vanliga. Vanlig jul- edamer har jag köpt vissa jular, men den smakar så salt tycker jag. Förra året kastade jag den när ungarna varit. Så det blev en whiskeycheddar i år och det var inte fy skam. Mackan försvann ju i ett nafs, så gick sedan och skar av en rejäl bit till, till vinet jag hade kvar.

For som vanligt runt lite på nätet innan jag slutligen loggade in här på bloggen. Ingenting förvånar mig längre och inte vet jag vad som är sant av det jag läser och vad som är påhittat, eller förvrängt. Igår slogs det upp stort att Carema snålar med både mat och hygeinartiklar till de gamla. Till och med har de direktiv att släcka bränder själva eftersom det kostar att larma brandkåren. I nästa stund dementerar de. Idag såg jag att Caremas chefer bygger hus, antagligen för dessa insparade pengar. Kanske. Vem vet någonting, egentligen? Idag såg jag också att Attenas vd är rådgivare åt regeringen. Ibland undrar jag om vårt samhälle är uppbyggd på kompis och svågerpolitik.

Hittade en otroligt fånig rubrik på yahoo, när jag loggade ut från mailen. Tror det var Aftonblaskan. Jag kopierade den just för att lägga in här. Den är inte bara fånig, den är rent av pinsam. Någon journalist som tänkt sig vara rolig så här i juletid och försökt sig på att rimma. Ett riktigt dåligt rim, utan minsta flyt. "Med fruns strumpbyxor lånade - ett apotek 40-åringen rånade Familj i pengabråk - slutade i boende på sluten kåk." Hur kul är det? Not, enligt mig.

Då är Magnus Uggla roligare. Han gästar säsongens sista Schulmans show och jag har precis suttit och tittat på det. Jag tittar inte på alla hans program, bara när jag har tid och när det är någon kul, intressant gäst med. Och Uggla är kul, tycker jag.

Julafton imorgon och därtill lördag. Jag brukar ju låta datorn få vila lördagar, men jag tror jag ska strunta i det imorgon. Just för att det är julafton och jag inget ska göra förrän på sena eftermiddagen. Jag har inte riktigt bestämt mig ännu, men det känns som en liten protest *ler*. Ja, jag vet...jag är löjlig.

MEST LULLAT RUNT

2011-12-22T19:59:00.000+01:00

Tänkte först inte skriva något idag, men så tänkte jag om. Det är liksom svårt att låta bli när jag ändå sitter här. För naturligtvis kunde jag inte låta bli att knäppa på datoreländet till förmiddagens frukost. Men det blir bara ett kort kort inlägg, mest för att visa att jag finns. Det diskuterades ju dator och mobilanvändning i gårdagens Kvällsöppet och jag tror det ligger lite i det...att många känner behovet av att ständigt uppdatera sig för att visa att de finns.

Tittade även på Kalla Fakta i går om svenska ungdomars jobbchanser i Norge. Kan inte låta bli att tycka att vår arbetslinje är en smula märklig. För att inte tala om arbetskraftsinvandringen. Men det tänker jag inte fördjupa mig i nu. Jag ska snart gå och se vad Yvonne Lombard har i sitt kylskåp och sedan Plus om telefonförsäljare. Det här kylskåpsprogrammet är rätt kul och största behållningen är kocken vars fantasi inte har några gränser verkar det som.

För övrigt har jag gjort minsta möjliga idag. Fast jag har tänkt att kanske skulle jag göra det eller det. Men jag har mest lullat runt och funderat över livet, svarat på några mail, surfat runt lite med betoning på lite, ätit en vegetarisk panpizza, pratat i telefon, slagit in de allra sista klapparna (böckerna), slumrat en stund i soffan, tvättat håret och lullat runt lite till. Nu ska jag ta med en klementin och dra filten över mig och se på tv.

NÅGRA TIMMAR TILL GODO

2011-12-21T19:45:00.000+01:00

Loggade in hit för över en timma sedan och så kom annat i vägen. Men nu sitter jag på plats här igen och hoppas jag får sitta ifred nu. Vaknade vid sex i morse, fastän jag inte behövde vakna så tidigt. Låg och funderade på om jag skulle gå upp eller ligga kvar. Blev att jag stannade kvar i sängvärmen och somnade om efter en stund. Som vanligt vid dylika situationer, var jag således jättetrött när klockan sedan satte igång kvart över sju.

Men jag kom upp och efter sedvanliga morgonritualer kom jag också iväg till ettan. Inte glömde jag kassarna i hallen heller. Visserligen hade jag igår ställt dem precis framför dörren, för att inte ha en chans att glömma dem igen. Första kunden kom planenligt. Han som jag inte sett på flera år och som jag inte riktigt mindes. Fem år sa han att det var. Massage blev det då och det var även det han ville ha. Troligtvis var det även det han behövde. Jag märkte ganska snart att han gick ner i djup avslappning, vilket förstås är bra. Då tillgodogör man sig hela massagen, inte bara muskelknådningen. Alla reagerar olika på massagen och mitt energipåslag. Det är inte alls ovanligt att man känner sig lite småfrusen efteråt. ( sällsynta gånger väldigt varm). Det händer också att några verkligen fryser och några enstaka gånger har personen fått frossa så den skakar.

Dagens besök frös så han skakade, så jag virade in honom i en filt en stund. Det är alltså en helt normal reaktion. När man går ner i avslappning går även kroppstemperaturen ner och när sedan kroppen ska återgå till normal temperatur krävs energi och då fryser man. Jämför med när man får feber, då fryser man också innan kroppen uppnått den temperatur den bestämt sig för. Han var nöjd och glad iallafall och det skulle förvåna mig om han inte mår prima de närmaste dagarna. Han passade även på att köpa ett ex av min bok. Jag har bara två kvar nu såg jag, varav en är en liten aning kantstött.

Strax efter att första besöket hade kommit så hörde jag mobilen pipa i pentryt. Antingen återbud på dagens andra besök eller någon som är desperat och vill ha en tid innan jul, tänkte jag. Jag hade förstås kollat mailen i morse och då fanns inget återbud. När kunden tackat och gått så kollade jag och visst var det återbud på eftermiddagens besök. Det kallar jag sent återbud *ler*. Just idag var det ju ingen fara skedd. Det enda som frångick planeringen var att jag kom hem tidigare än beräknat. Det är värre om jag får så sent återbud på dagens första besök, eller när jag bara har en inbokad, när jag redan är uppe, sminkad och kanske till och med sitter på bussen. Då kan jag bli lätt gramse. Det har ju hänt, men det är tack och lov inte så väldigt ofta.

När jag nu så att säga fick några timmar extra och inget annat väntade på att bli gjort, så fick jag för mig att äntligen fixa det gamla överkastet. Något jag tänkt då och då, men som det sedan aldrig blivit tillfälle till. Det överkastet är bautastort. Till en dubbelsäng. Antagligen skrev jag i fel när jag skickade efter det, då när jag skaffat ettan. Det är för stort för att tvätta i en vanlig ordinär tvättmaskin, då tvättmedelsrester finns kvar efteråt. Skaffade sedan ett annat som är hur smidigt som helst. Det funkar till och med att tvätta i maskinen här i lägenheten.

Så jag klippte det gamla efter det nya. Är rätt bra att ha två olika att variera med tycker jag. Egentligen fyra eftersom de är vändbara. Lät nu det nytvättade få vila i garderoben och lade på det gamla. Ja, innan jag sedan tvättar det måste jag förstås sicksacka sidan. Men det är då. Den dagen, den sorgen.

Eftersom jag hade kameran med mig så knäppte jag lite fler kort. Inte många för hade ingen fantasi. Tog ett par vid cykeln som jag har stående i pentryt. Lämnade ju en cykel kvar i stan när jag flyttade. Fick sedan för mig att prova en gammal klänning igen. En klänning jag mest använde innan jag började att ta betalt. Jag har för mig att jag skrivit om den förr i samband med när jag också har provat den. Det är som med de vita jeansen ha,ha. Test av omfånget. Drog på ett par nytvättade jeans i måndags som varit så där normalt tajta. Nu var de istället ovanligt rymliga och den här trasan var visserligen tight, men inte så som sist jag testade. Säkert spelar de dagliga promenaderna in som jag nu gått till och från skolan.

Hur som helst blev det ett par bilder med den här trasan också. Det känns bra att börja förbereda februarimappen till hemsidan, även om det bara blev med fem bilder. Man vet aldrig vad som händer och när nästa fotolust inträffar. Tog sedan bussen hem vid två. Gick av i samhället för att hämta ut ett bokpaket och fick även idag då en liten promenad hem. Trodde det var kallare än vad det var, för kändes rätt bistert om näsan.

Varför skicka efter böcker när man redan har en hög med olästa? Ja, det kan man ju undra. Men det var bara en som var till mig, de andra är julklappar. Jag tycker mina barn ska läsa mer än de gör *ler*. Fast de är rätt duktiga i omgångar faktiskt. Det är den minsta skitungen som kan ha svårt att komma igång att läsa. Det är väl mest när vi är på semester som hon kan sluka en bok, ifall den är bra vill säga. Boken till mig är om Paulo Coelhos. Jag fick av en tillfällighet nys om den och då jag har alla hans böcker som är översatta och gillar honom starkt, var jag ju bara tvungen att gå in på AdLibris och söka. Hittade den och fick då iden att köpa den till min äldsta avkomma också. Det var faktiskt hon som introducerade mig för Coelhos böcker en gång i tiden.

Nu är jag en sådan mamma, att får ena ungen en bok så måste de andra också få det, så det blev några stycken. Bla tänkte jag att Laura av Gynning kanske kan fängsla den här minsta. Jag har den själv och har läst den och blev positivt överraskad. Ja, det ska bli intressant att se, hur mottagandet blir.

Morgondagen tänker jag låta få bli precis som den faller sig. Det är inte säkert att jag ens sätter på datorn. Fast det är väl troligt eftersom jag vill kolla mailen. Fast det kan jag ju göra lite snabbt på den bärbara. Hittar ni inget inlägg här i morgon så vet ni att jag bara är. Sitter och glor rakt ut, eller är fast i en bok, eller helt inne i skrivande eller målande.

TACK OCH HEJ OCH VALNÖTSOST OCH VIN

2011-12-20T18:38:00.000+01:00

Om det känns skönt? Jo, tackar som frågar, det känns väldigt skönt. Och befriande. Ingen frihet som varar, men jag njuter så länge den finns. Åtminstone två veckor hoppas jag, att jag kan känna mig fri.

Inte blev det något mer snack med rektorn idag inte. Jag tycker inte att det är mitt ansvar att leta upp honom. Han vet vart jag finns på skolan. Men jag tyckte igår att han såg helt slutkörd ut. Såg nästan ut som att han hade gråtit, fast min fantasi kan ju som bekant skena iväg. Hur som helst så tror jag att han har fullt upp nu innan årsskiftet och jag vill liksom inte bli ännu en börda. Jag får ta dusten med kommunen sedan, efter helgerna. Som jag sa till honom igår, att eftersom kommunen och inte skolan får ersättningen, så ser jag det inte som att det är han som är anordnare, utan kommunen. Det fula draget från kommun glömmer jag inte i första taget.

Jag sa hej och tack till alla eleverna. De tjatade hela dagen om att jag borde bjuda på godis eftersom det är sista dagen, men det gjorde jag inte. Jag tror att ungarna är de enda som fattat att jag skulle sluta idag. Egentligen är ju det också det viktigaste, men det är också en smula märkligt. Fast jag tror det finns så mycket annat i lärares och rektorers huvud den här tiden på året, så de hör utan att höra och svarar ja utan att veta vad de svarar ja på.

Turligt nog fanns alla, utom två, lärare i arbetsrummet, när jag skulle gå hem, så jag kunde säga hej och tack även till dem. Det kändes bra. Lämnade sedan in mina nycklar och gick bort till rektorns rum för att säga hej då. Men han hade besök så ville inte störa. Känns lite som att det bara är mitt eget påhitt att jag ska sluta till jul ha,ha. Fast jag vet så väl att vi kom överens, rektorn och jag, om två månader till att börja med och han sa det också när han presenterade mig för skolans övriga personal första dagen. Kan ju bara hoppas på att åtminstone någon kommer ihåg det...ifall det skulle bli strul. Lite lite grann känns det som, att vi säger så men menar kanske något annat. Hur ofta händer inte det?

Tog några långa, djupa andetag när jag steg ut på skoltrappan. Ni fattar nog inte hur skönt det kändes. Det var också en skön känsla att kasta schemat när jag kom hem. Handlade lite på hemvägen. Skrev ju om körsbärsost för ett tag sedan. Den osten var inget vidare. Smakade ingenting. Idag kunde jag inte låta bli att köpa valnötsost. Det har jag ätit för länge sedan, men mindes inte vad jag tyckte om den. Men då valnötter är gott så kanske. Köpte även vanlig ädelost och naturligtvis en hel del annat.

Tyckte att jag kunde unna mig ett par glas vin ikväll, för att fira stunden av frihet. Sitter nu och smuttar på det andra glaset och tar små bitar av valnötsosten till. Den var god. Går förstås inte att jämföra med ostar med mer smak, vilket jag föredrar, men jag behöver inte kasta den som jag gjorde med kärsbärsosten. Ser fram emot soff och tv stunden senare och hoppas jag håller mig vaken. Sista "Sommarpratarna" och sista "Veckans Brott." Vin är ju annars ingen bra föresats för att hålla sig vaken. Framförallt inte om man gick upp klockan sex.

Bläddrade igenom nya tv-tidningen när jag kom hem. Plus på torsdagar brukar jag inte se. Men jag såg när det handlade om dunkvin, för det intresserade mig lite. Förr köpte jag bag in box mycket oftare än nu. Nu gör jag det i stort sett aldrig, om det inte ska komma ett gäng gäster så att jag vet att den går åt. Jag fick ofta slänga sista tredjedelen, för när den stått några veckor halvtom/halvfylld blev smaken avsevärt sämre. Det bekräftades även i programmet. På torsdag ska de visst prata om telefonförsäljare. Ni som hängt här vet min antipati mot dessa, så ska försöka komma ihåg att kolla också då.

Får bara sova en timma längre i morgon mot idag. En och en halv om jag vill stressa. Åker hemifrån vid nio för att ha två besök i ettan under dagen. Båda har jag träffat en gång tidigare. Den ena för ca ett år sedan och den andra för massor av år sedan tydligen. Honom minns jag knappt. Än har ingen lämnat återbud och det hoppas jag förstås att de inte heller gör. Jag längtar efter min oas och jag längtar efter att bli av med kassarna med tvättade handdukar och överkast som står i hallen och jag längtar efter att återse dessa herrar. Kanhända slänger jag med kameran.

På torsdag ska jag vara hemma och bara ta det lugnt. På fredag en tur till ettan igen och sedan handla det sista till helgen.

VINTERSURR MED PYE och UTTRÅKAD

2011-12-19T18:02:00.001+01:00

Så såg jag ut för nästan exakt 15 minuter sedan. Började leta bilder som skulle symbolisera uttråkad, men ändrade mig efter en stund. Det kan jag ju lika gärna symbolisera själv *ler*.

Ja, jag är uttråkad. Inte på så sätt att jag inte har något att göra här hemma. Men trött på skolan och trött på att det ska behöva vara som det är och trött på hycklande politiker och maktmänniskor som ljuger för både sig själva och folket och trött på "det var deras fel" och trött på det allt mer okänsliga samhället och trött på alla jäkla orättvisor.

Det räcker att slå på nyheterna på tv eller klicka upp en nyhetstidning på nätet för att förstå vad jag menar. Jag förstår inte Reinfeldt, jag förstår inte Juholt, jag förstår inte Victor Mullers sammantagna agerande, jag förstår inte migrationsverket och så vidare och så vidare.

Ulf Lundell är också trött på skiten, läste jag nyss. Och förbannad. På det socialdemokratiska förfallet och på nedmonteringen av skola och omsorg. I sina böcker luftar han ju sina åsikter, men det är inte så ofta han uttalar sig så här som nu till Dagens Industri.

Strosade hem efter lunch idag på grund av ändring i schemat. Hade tur och hittade rektorn i sitt rum och störde honom lite innan jag gick. Jag ville dels ha godkännande att vara hemma på torsdag och så göra klart ännu en gång att det här " roliga" är slut nu till jul. Egentligen skulle det inte behövas eftersom vi redan pratat om det. Men det var min tolkning tydligen. Fast det blir som jag vill, för jag vägrar fortsätta. Han förstår mig, men har ju sitt ansvar att ta. Vi skulle prata mer i morgon.

Suttit en stund nu vid datorn och farit runt. Hittade en länk på Flashback till Radio1, där de tydligen har ett program liknande Sommar, fast utan musik. Den 13/12 pratade Pye Jakobsson i 40 minuter om sitt liv, rättigheter för sexarbetare med mera. Vintersurr med Pye. In och lyssna. Det var jätteintressant.

Sista dagen i morgon då. Jag är stolt över mig själv att jag klarat av de här veckorna faktiskt. Mindre kul är det ju att veta att det här jäkla Fas 3 inte är över förrän juni 2013. Jag fick iden att gå in på ATG.se och köra en Harry Boy till onsdagens V86. Fick iden när jag läste Aftonblaskan. Har aldrig tidigare tänkt tanken att man kan spela på hästar på nätet. Fast logiskt förstår jag ju att det klart går, men jag har överhuvudtaget aldrig spelat på nätet. Jag har mitt 5-veckors Lotto som jag förnyar regelbundet och då och då slår jag till med en tialott. Men ska jag komma till Mexiko som i drömmen, måste jag kanske öka insatserna *ler*.

MORGONTRALL, PAINTTECKNING, NATURGÖMMOR, WILLIAM JAMES

2011-12-18T14:05:00.000+01:00

Vaknade kvart över sju i morse. Pigg och utsövd och på ovanligt bra humör. Tror att drömmen jag hade, till en del påverkar den positiva känslan. Men jag minns inte ett dugg vad den handlade om, men tror att jag försökte tolka den redan när jag drömde, för tänkte när jag vaknade....betyder den det? Fast vet alltså inte hur jag tolkade. Men man behöver inte alltid minnas. Den påverkade mig ju och det räcker just nu.

Hoppade trallandes ur sängen och sådana tillfällena har varit sällsynta den sista tiden. Fjärde advent idag och vi traskar så smått in i julveckan. Har suttit över en timma och googlat bilder, utan att hitta det jag ville ha. Jag sökte efter en lättklädd, eller naken, sexig kvinna med ett eller flera tända ljus och inte då foto på någon bloggerska. Gav upp till sist och försökte mig då på att rita något på paint. Därav bilden. Kanske inte så lätt annars att förstå vad det är ha,ha.

Men jag hittade förstås andra roliga bilder. Jag kan ju inte låta bli, när jag som idag har tid, att klicka upp vissa bilder och ibland blir jag sittandes och läser bloggen jag hamnar på också. Den här bilden tyckte jag var lite kul. Ett träd som ser ut som en kvinnokropp i den här vinkeln. Naturen gömmer på mycket om man bara tar sig tid att se sig omkring.

Helgen för övrigt har gått i lugnets tecken. Struntade i tv-n helt i fredagskväll. Satt och filosoferade och funderade i värmeljusens sken istället, med soft musik i bakgrunden. Skrev ner lite reflektioner och betraktelser i mitt block, vilket jag brukar göra tre-fyra gånger om året. För min egen skull. Dels för att släppa saker jag går och tänker på och dels för att senare kunna gå tillbaka i tiden och se hur jag resonerade och såg på saker då.

Det här är ju enbart för en enda läsare... mig själv. Men det blev lite om Fas3, om skolans situation och alla lösningar jag har på det, om arbetsmarknaden överlag i dag och om samhällets förändring de sista tjugo åren. Här kan jag tex gå tillbaka tio år om jag vill och se hur mitt resonemang och mina farhågor gick då. Privatiseringen tex och kan man lita på vad politiker bedyrar? Det sista vet jag idag, att så är inte fallet och där finns många exempel, som jag inte tänker rada upp här. Privatisering har jag varit för och är väl fortfarande, fast inte på det sätt som det har blivit.

När jag kände att jag var på väg att somna så bytte jag soffan mot sängen, innan det var kört. Sov i ett streck till halv elva igårmorse.( morse? tänker ni säkert nu) Började läsa Kallentofts senaste bok " Den femte årstiden" efter frukost och diverse styr. Jag vill ju gärna ha action ganska snart för att det ska bli intressant att fortsätta och i de andra böckerna har han kommit igång iallafall i det första kapitlet. Men icke i denna.

Tog mig sedan samman och städade av. Har bestämt att jag i år struntar i att fälla upp plastgranen och allt bestyr det innebär med kulor och ljus. Jag lade ut julgransmattan och där har jag placerat ungarnas klappar och en tomtelykta. Det blev rätt mysigt det också. Sprang sedan ut och in till tvättstugan i blötsnön fram till halvåtta, då jag hämtade in sista tvätten.

Idag när jag är klar vid datorn tänkte jag kolla över ekonomin, räkningar och planera lite. Mailen är klara, åtminstone för stunden. Hade ett mail från en helt ny som gärna velat komma som idag. Han hade läst här i bloggen att jag fick återbud på dagens. Men jag ställde ju in mig på att inte åka iväg och jag har svårt att liksom bara ändra om igen. Det blir lätt stressigt för mig att planera om min dag igen och fixa dusch, hårtvätt och det ena med det andra på stubinen bara för att åka in och massera. Men det tror jag han förstår. Han skickade mailet i fredagsnatt, men jag läste det ju inte förrän i morse.

Så här såg han ut, mailskrivaren. Nej, vars jag skojar. Förlåt, du ännu okände. Mellan maskinerna och springet igår så satt jag bla och slöläste i en faktabok om drömmar. Finns det fakta om drömmar, kan man undra? Men det finns faktiskt ganska många studier och undersökningar om drömtillstånd och andra trancetillstånd och jag är ju otroligt intresserad om allt som handlar om psyke och sinne. Sedan gäller det förstås att sålla och bara ta till sig det som känns bra och logiskt för en själv.

Hur som helst läste jag en grej som fick mig att fundera lite. Den här mannen som jag idag sedan googlade på, William James, fick under en narkos några meningar till sig. En slags nonsensramsa som gick: Higama, Hoguma kvinnor är monogama... Hoguma, Higama män är polygama. Jag vet inte hur gamla dessa benämningar är, monogam och polygam? Med tanke på trovärdigheten. William James levde mellan 1842 och 1910 och var filosof och psykolog. Led av diverse fysiska och psykiska åkommer, vilket inte är ovanligt att dåtidens ( och kanske nutidens) psykdoktorer gör/gjorde.

Att jag hajade till är kanske inte så konstigt, med tanke på hur attityderna varit och hur de fortfarande är. Kvinnor, inte riktigt alla, men väldigt många, kanske de flesta, vill bara ha en enda partner och de hör bröllopsklockan tidigt i förhållandet. De börjar redan efter några träffar att planera fortsättningen och det blir Ikea besök, gemensamma matinköp och annat tjafs. Hur jag vet det? Under min tid på dejtingsidan innan jag började ta betalt för mina träffar, så hörde jag det alltid från de män jag träffade eller mailade med.

Att de själva sedan inte pallade med att inte vara den enda, är en annan historia. Men i början ger de sken av att vara polygama och jag tror faktiskt att män jämfört med kvinnor, gärna njuter olika blommor istället för att bara sitta fast vid en enda. Förutom löneskillnaderna män/kvinnor så skulle det kunna vara ytterligare en förklaring till att majoriteten av sexköpare är män.

Det behövs som ni märker inte mycket för att menageriet i skallen ska sättas igång och ge kedjereaktioner i tanken *ler*. Avslutar med en av denna William James uppfattningar som jag tycker är ganska bra och som håller än och säkert alltid kommer att göra: .. Värdet av en sanning ligger i huruvida den som tror på den har nytta av det eller ej.

MIN FREDAG

2011-12-16T19:29:00.000+01:00

Sista bilden från förrförra söndagen. Slog mig förut att jag saknade bilderna jag tog när de bytte golv, om ni minns. December börjar ju så smått att närma sig slutet, så jag kollade i mappen "ev byte hemsidan" för att se vad jag hade. Då kom jag ihåg att jag hade beskurit och sparat ner golvbilderna, men de fanns inte där. De fanns inte någonstans. Kollade hemsidan vilka bilder jag laddat upp, utifall att jag redan haft dem där. Men icke.

Jackade i usb minnet, för jag brukar försöka komma ihåg (fast glömmer oftast) att föra över nya bilder dit som en säkerhetsåtgärd. Men icke där heller. Är ju inget att gråta blod över. Dessutom lade jag ut ett par här på bloggen och de är ju bara att ladda hem igen. Men som en sista koll jackade jag i den externa, fast jag var nästan säker på att de inte fanns där eftersom det inte är länge sedan jag höll på med bilderna som försvann ni vet. Men där, i en mapp för sig fanns de, plus några andra som jag glömt. Antalet för januaribytet är därmed klart. Känns bra att veta *ler*. Då kan jag fota utan press, om man så säger. Ifall jag skulle få lust.

Oviktigt vetande, men jag tror ni vill veta allt. Allt som handlar om mig. Politik och samhällsfrågor är inte lika skoj. Så tror jag ha,ha. Halv dag idag. En ovanligt lugn halv dag, måste jag säga. Det var till och med så att en av eleverna sa....- vad tyst det är i klassen idag. Om det berodde på att det var fredag och snart jullov och därmed mindre krav, vet jag inte. Men det är en tanke. Handlade innan jag spatserade hem. Köpte ett nybakat bröd ( limpa) med mango och tranbär bla och en vanlig hederlig ljus fralla.

Plockade in matvarorna, vattnade blommorna, gick bort till återvinningsboden med glasburkar, flaskor, mobilbatteri och kartonger, rensade stolarna i sovrummet..två stycken...på kläderna som belamrade dem. Stoppade en hög i tvättkorgen, hängde in lite i garderoben...mest tröjor, lät några jeans hänga kvar på ena stolen och några t-shirt ligga kvar på den andra. Lite överambitiöst kan jag tycka att tvätta t-shirt efter två dagar, så har dem några dagar till, till mysbyxorna innan de åker i tvätten. Tvättade upp några bh för hand. Det är en rätt skön känsla att se en smått grådaskig bh förvandlas till en vit bh. Medan de låg i blöt en stund så städade jag toaletten.

Det är en märklig toalett på det här stället. Jag har aldrig varit med om att en toalett blir "skitig" så fort som här. Det kan vara vattnet. På tre-fyra dagar blir den brun i kröken, så nu hade jag köpt kulor att fästa på kanten för både kalk och rengöring. Kul var det ju då att upptäcka att toalettstolen inte har någon kant att fästa dessa i *ler*. Men jag löste det ändå, genom att fästa dem i själva lockfästet. Ja jag skulle ju kunna ha tagit ett kort för att visa ha,ha. Hade jag haft kameran inom armslängds avstånd hade jag säkert gjort det. Nu får ni tänka er bara. Det verkar funka iallafall.

När jag plockat och styrt klart så satte jag på en kopp kaffe och bredde frallan med smör och ost. Limpan skivade jag och frös in, förutom en liten bit till i morgonbitti. Det blev en andra frukost kan man säga, fast klockan var över tre. Men det kändes som frukost när jag bänkade mig här vid datorn med kaffe och fralla. For runt här och där på nätet och har nu tre andra sidor uppe, med tanken att jag kanske skulle blogga om det och då länka. Men det känns inte längre så angeläget faktiskt. Det var om strippklubben i Åre, om FRA och om regeringens tolkning om utanförskap bla.

Lämnade datorn när telefon ringde och återkom för en stund sedan. Det tog således en bra stund, då jag fortsatte själv att ringa upp en person efter det första samtalet, så när jag satte mig här igen var kaffet som var kvar kallt. Jag brukar inte ha något emot kallt kaffe egentligen. Mitt kaffe hinner oftast bli kallt av någon anledning. Men just nu var det inte så tilltalande. Bytte ut det mot en näve mandlar.

Pep i hobbymobilen när jag höll på att prata i den fasta telefonen. Jag försöker att förstå det mesta, men allt förstår jag inte. Jag förstår inte de som ringer på hobbymobilen. Det framgår klart och tydligt på hemsidan att jag inte svarar i den. Ska ändra meddelandet på svararen snart, för att ytterligare tydliggöra, så inte samma nummer och samma personer behöver fortsätta ringa vecka efter vecka i ett halvår Jag förstår inte heller den som nu ikväll då, sms-ar att datorn är sönder och finns någon tid ikväll? Har den personen läst hemsidan? Ja, det borde den gjort då han har numret. Har den läst här på bloggen? Förstår han det skrivna ordet? Jag vet inte. Men jag tvivlar. Men om, så vill jag bara säga att alla samtal raderas direkt och sms med önskningar om det som inte ens erbjuds ( tex tid samma dag ) och där informationen inte gått fram, också raderas utan att svar ges tillbaka.

Jag kan faktiskt bli lite irriterad på när det som står på hemsidan inte respekteras. I mitt huvud blir det samma sak som att jag inte respekteras. Att jag inte tas på allvar. Som att det jag skriver kan förbegås. Aldrig någonsin att jag bokar in en person som inte respekterar mig och mina villkor. Om nu någon vill ha en tid hos mig, så förstår jag inte varför man då sabbar för sig själv.

Okej, nu har jag fått ur mig det *ler*. En lång... kort...försvinnande snabb helg ligger framför oss. Idag känns den kanske lång, imorgon kort och på söndag inser vi att den försvann snabbt som attan. Eftersom söndagsbesöket lämnade återbud har jag i stort sett bara två "måsten" denna helg. Tvättstugan imorgon eftermiddag och smulorna efter ostriskakorna på köksgolvet + enstaka dammtussar som ska dammsugas bort. Jag vill förutom det, både skriva och måla. Mest skriva. Men också måla. Och läsa. Och bara glo. Och bara vara. Och gå ut i skogen. Och kanske fota. Och kanske det och kanske det osv.

Ikväll är det enligt mig inget att se på tv längre. Det är skit, för just fredagar vill åtminstone jag bara slappa i soffan. Kanske slötittar jag på "På spåret", mest för att ha ljud runt mig. Filmen "Om en pojke" visas för jag vet inte vilken gång i ordningen. Jag tror inte att jag sett den. Men jag har läst boken och den gillade jag inte och därför har jag heller inte velat se filmen. Jag skrev.. tror att jag inte sett den, för jag kan tidigare ha tänkt samma som ikväll. Att okej, jag ser hur den är. Fast jag har inget minne av att jag sett den. Och kanske gör jag det inte heller ikväll. Orkar jag hålla ögonen öppna blir det annars Tyst vittne kl.22.00.

Tycker ni att jag svamlar? Då säger jag inte mycket mer nu än Trevlig helg.

RÄKNAR NER

2011-12-15T19:52:00.000+01:00

Pigg och nyter ikväll. Nej, situationen är den helt motsatta. Men det förstod ni säkert. Men nu kan jag säga sista om allting. Sista torsdagen hoppas jag. Och sista fredagen osv. Vad som händer sedan har jag ingen susning om. Inte heller vems ansvar det är att ta tag i ny sysselsättning. Jodå, man har alltid ett egetansvar, men sysselsättningen skulle vara i två månader från 7/11 till 7/1. Nu är det ju lov och skolan stängd de sista veckorna och rektorn har sitt ansvar att ge mig ledigt då, vilket han gjort. Det är ju inte direkt så att jag jagar AF för att jag så gärna vill ha ett nytt ställe *ler*. Det borde egentligen vara deras sak att kontakta mig, tycker jag. Men jag ska fundera och kommer nog att maila och fråga efter helgerna, för att undvika risken att bli av med aktivitetstödet.

Jag sökte några jobb för ett par dagar sedan i mitt gamla yrke och hittade ett annat passande jobb idag som jag ska söka imorgon. Annars är det väldigt dåligt. Inte bara väldigt, utan väldigt, väldigt, väldigt dåligt. Och sämre ska det tydligen bli enligt expertprognoserna. Läste någonstans att det i november var 377 000 arbetslösa i landet. Ja, jag skrev upp siffran på en lapp här. Det var samtidigt 52 000 anmälda lediga jobb. Vi kan lägga till oanmälda lediga jobb, för de finns ju också, så säg 100 000 jobb att slåss om. 277 000 blev utan. Jag var en av dem.

Ändå har jag inte gett upp. Jag ser bilden framför mig att jag har ett jobb. Vi får se. Jag drömde så fint och positivt här om natten. Att jag gick i Mexiko och verkligen kände mig fri. Tänkte i drömmen hur förunderligt livet är och hur fort det kan ändras. Ena dagen si och nästa vandrar jag i ett annat land och känner total frihet.

Jämför det med drömmen innan jag började sysselsättningen i skolan, om ni minns. Då var jag i en skola och höll på att kvävas. Bad att det skulle vara en dröm och så vaknade jag i sista stund. Så trots allt är jag ganska optimistisk inför framtiden. För det mesta iallafall.

Jag var inne för att kika på seminariet på konferensen ( se gårdagens inlägg), men det var på engelska så jag brydde mig inte. Söndagens besök hade jag mail och återbud ifrån ikväll. Låter det få vara så. Handdukarna kan jag ta med på onsdag eftersom jag då inte ska till skolan först. I morgon har jag medvetet inte bokat in någon. Ska handla efter skolan, första gången den här veckan faktiskt och sedan ta tag i lite här hemma, plus datorn förstås.

Nu blir det inte mer ikväll. Ska sätta mig framför tv-n och somna i soffan, för så blir det säkert *ler*.

LIKA TÖMD SOM KUNDERNA

2011-12-14T21:13:00.001+01:00

Nu känner jag mig ungefär lika tömd som kunderna ibland kan göra *ler*. Kommer snart till personerna på bilden, som en del säkert känner igen. Den till höger, Claes Borgström var bla med på gårdagens Sommarpratarna på tv. Var inga roliga personer med igår, men nästa vecka tror jag kan bli kuligare.

Nu var det ju inte det jag skulle orera om. Jag fick igår info om att det skulle vara Nationell konferens om prostitution och människohandel idag i Stockholm. Det fortsätter även i morgon och man kan följa det live på nätet om man har den möjligheten. Det är kanske inte så många som kan sitta vid datorn en hel dag mitt i veckan och följa det hela, men det ligger kvar så man kan se det efteråt. Hur länge det finns kvar vet jag inte.

Jag tycker det är bra när det händer lite inom prostitutionsfrågan och jag var väldigt nyfiken på speciellt eftermiddagens debatt. Men dagen bestod först av två korta, behändiga besök i ettan. I mellantiden hann jag vika massageunderlägg och torka av golven. Julstädning, vet ni. Nej vars, men det syns aldrig att det blir smutsigt förrän man torkat klart och tömmer ut vattnet. Nu tyckte jag det var ett tag sedan sist och visst var det välbehövligt.

Packade ner alla använda massagehanddukar + min egen badhandduk och de mindre till händerna och de lite ännu mindre som vissa förstått ska användas till deras nedre region plus överkastet i kassar. Ska tvätta på lördag och sedan ta med allt tillbaka på söndag. Jag har bara en enda massagehandduk kvar nu i ettan. Glömde nämligen de jag tvättade sist den söndag jag hade besök. Kan ju inte dra med dem till skolan. Åker ju onsdagar och eventuella fredagar direkt från skolan till oasen. Men det har ju gått bra ändå.

När jag kom hem kollade jag då på debatten, som var rätt sansad och bra. Det här leder naturligtvis inte till något, men det är ändå jättebra att det diskuteras och hålls liv i prostitutionsfrågan. Glatt överraskad blev jag av att Jasmine fanns på plats. Nejdå , inte i debattpanelen, men orsaken till det förklarar hon själv. I panelen fanns förutom Claes B, kvinnan på bilden Jenny Westerstrand och sedan Jonas Johnsson från RFSL, Hanna Wagenius, Petra Östergren, Lise Tamm åklagare och Lisen Lindström från prostitutionsenheten i Stockholm. Rekommenderar er verkligen att gå in och lyssna. Man kan forcera fram om man inte vill höra allt.

I morgon är det seminarium om hur man ska minska efterfrågan på sexuella tjänster. Också jätteintressant. Kan man det överhuvudtaget?

Eftersom det inte är något att se på tv förrän 21.30 ikväll, då det är Carina Berg, så fick jag för mig att uppdatera den mer seriösa bloggen, nu när det fanns något att skriva om. Alltså Gretas sparade. Expressenbloggen finns konstigt nog kvar, men för mig är den slut. Slut och borta.

Jag hade faktiskt ytterligare en grej som jag ansåg viktigt att skriva om och som jag tänkt att jag skulle pränta ner här på denna blogg vid tillfälle. Nu kommer ju aldrig något tillfälle på den här bloggen eftersom jag svamlar om så mycket annat strunt. Men ni minns kanske att jag skrev en gång att jag suttit och läst en rapport och när jag hade fått tillstånd att skriva om den skulle jag återkomma. Jag hittade den nämnligen inte på nätet. Men den finns där fick jag besked om och ikväll passade jag då på att informera även om den på Gretas Sparade. Så har ni gott om tid, in och läs. Den handlar om kommersiell ,mobil sexhandel och sexuell hälsa.

Därför...av allt detta skrivande, så känner jag mig tömd. Vilket man inte kan tro ha,ha, så som jag går på. Men jag ska sluta nu. Såg lite stavnings och formuleringsfel som jag måste gå in och ändra i den andra bloggen och sedan kolla av båda mailen. Det blir precis lagom till 21.30.

Nu är klockan 22.00 och inte sjutton var det någon Carina Berg kl.21.30. Hur dum får man va? Men jag såg det ändå på nätet. Nu ska jag nog bortsta tänderna och lägga mig och kanske, kanske orkar jag läsa lite.

LUCIA ÄR DET VISST IDAG

2011-12-13T11:38:00.000+01:00

Jag kommer inte med ljus i håret idag, utan med ljus på ett fat. Ville inte ta tid med att leta reda på något gammalt lucialiknande foto. Den här bilden fanns på datorn eftersom jag har den på hemsidan nu.

Känns himla bra att hinna blogga innan skolan. Frukosten är avklarad, mascaran är påkletad. Sitter med ett glas C-vitaminbrus bredvid mig som jag ska svepa snart. En snabb avsköljning i duschen och påtagning av gårdagens kläder med 80-tals stuk väntar när jag är klar med datorn. Ingen längre stund som jag tvingas stå ut idag i skolan och i morgon är det bara njutning för hela slanten. Så himla gött. Sedan är det bara en och en halv dag kvar denna vecka. Ljuset börjar skönjas i tunneln *ler* , men har jag otur kan det ju försvinna lika fort.

Fick ett julkort på mailen förra veckan,som jag vid första påseendet nog tolkade lite fel. Jag vet inte, men man tolkar ju nästan alltid utifrån sin egen karta och sin egen ryggsäck. Det var från Linda Skugge & Co, ni vet Vulkan. Orkar och hinner inte leta reda på inlägget där jag skrev om det. Nu har de vad jag förstått inget samröre med Vulkan längre. Inte heller tjejen som hjälpte mig med tryckningen av boken "Att Sälja Sex", då hon nu ingår i Skugges kompani.

Hur som helst var texten på kortet...."Du får den uppmärksamhet du förtjänar"... Kul, kul tänkte jag och referade i negativa tankebanor till det som varit. Men igår när jag rensade bland mailen så klickade jag upp länken till deras hemsida som de hade med i mailet. Ser samma julkort där och inser att jag nog tolkat helt fel. Texten är avsedd till alla. Man ser hur lätt det är att tolka utifrån sitt inre, när syftet kanske var något helt annat. Känner inte för att länka här till hemsidan, men är någon intresserad är det bara att googla Skugge&Co.

Correns hemsida gör mig fortfarande irriterad. Till vilken nytta det nu är *ler*. Om någon vet vad det kan vara för fel när jag inte kan läsa artiklarna jag klickar upp så tala gärna om det för mig. Artikeln kommer upp men texten är halv och bara på några rader. Klickade in mig till en artikel på Correns Affärsliv idag och det fungerade hur bra som helst och på den bärbara är det inget problem. Men jag vill ju kunna sitta här vid min vanliga plats och på min vanliga stationära dator kunna ta del av de lokala nyheterna.

Nu måste jag nog börja ta tag i dagen så jag slipper stressa i slutet. Fast av någon anledning blir det nästan alltid så ändå. Den sista kvarten man tror att man har är plötsligt bara borta och man måste rusa iväg. En lustig företeelse, som jag tror att jag inte är ensam om.

80-TALS TANTEN TROR HON FÅR EN BRA VECKA

2011-12-12T19:44:00.000+01:00

Orange kanske är en bra måndagsfärg. Syns kanhända inte så bra, men säkert tillräckligt. Tog en bild på dagens outfit. De här stökiga, men ändå så gulliga tonårskillarna kommenterade. Inte tjejerna. Tjejerna är inga lamm de heller, men de är mer inneslutna många gånger än vad killarna är. - Har du försökt att klä dig som en 80-talstant idag? frågade de. Alltså, jag tar det som en komplimang. I det stora hela. De har sett mig i jeans, t-shirt, tröjor och en gång i kort jeanskjol. Dagens klädsel blev då lite typ maskeradutstyrsel kan jag tänka. Fast vad vet jag. Och vad vet de om 80-talstanter *ler*.

Oavsett eller trots klädseln så fick jag applåder och ovationer idag. Ibland tror jag att de ser mig som en clown som gästspelar på deras lektioner. Eller så är det jag som ser mig själv som en sådan ha,ha. En kille höll på och kastade sudd och skrev och ritade på suddet för att sedan kasta iväg det så det skulle träffa någon speciell, som sedan skulle läsa de här könsorden och kukritningarna. Jag passade på när han höll suddet i sin öppna hand. Då slog jag till hans hand underifrån så suddet åkte uppåt och så fångade jag det själv i min egen hand. Det var han inte beredd på. Hur lyckat det var att göra så där mitt under en lektion, vet jag inte, för det blev ju ett störningsmoment även det. Fast jag kunde bara inte låta bli och det roade ju resten av klassen.

Det har varit en del lite märkliga sammanträffanden då och då, vad gäller det jag funderat och skrivit här på bloggen och vad som sedan hänt i skolan. I dag var det återigen en sådan tillfällighet, som handlade om diciplin bla. Jag tror inte det är bara tillfälligheter längre. Men det är absolut inget som stör mig. Vem som helst har rätt att läsa mitt svammel. Jag kan ju vara glad att ungarna inte hittat hit...än.

Jag blev fotad idag också, i skolan. Säkert inte första gången, men första gången jag upptäckte det. Varenda kotte sitter och fifflar med sina mobiler och det är omöjligt att veta vad de gör. Om de är inne på facebook, twittrar, lyssnar på musik, kollar oanständiga sidor, skickar sms eller tar kort. Jag kan spexa och skoja, men vissa saker är bara inte okej, så jag konfronterade killen direkt. Först flams och flin och stick och brinn typ. - Du vet att jag kan polisanmäla dig, sa jag...med barsk stämma. Efter ett tag fick jag se vartenda kort i hans mobil, även de oanständiga som han tyckte var pinsamt. - Skit samma, sa jag. Jag har nog sett värre bilder än de du har. Jag fanns iallafall inte kvar. Om han inte hade något annat ställe att gömma det på i mobilen, men han bedyrade att jag var raderad. Och det väljer jag att tro på. Jag tror också att han faktiskt tyckte det var kul att få visa sina bilder för mig.

Hur är det med förkylningen då? kanske vissa undrar. Vilken förkylning? Nej, jag skojar. Det är konstigt det också. I morse var jag tung i huvudet och jag nös och snorade. Eftersom jag tror att jag förlorar lite av det redan lilla aktivitetsstödet jag har i månaden ifall jag skulle stannat hemma, så var det inget alternativ. Fast jag skulle nog inte ha stannat hemma ändå. Istället laddade jag upp med papper i fickorna på tröjan och spatserade iväg 07.25 med tanken att det skulle bli en bra dag. Två gånger bara har jag behövt torka mig om näsan, så jag är nog så gott som återställd. Hoppas jag.

Det ser ut att bli en bra vecka i flera avseenden. Det är ena kunden på onsdag som jag börjar bli lite irriterad på. Vi har setts många gånger under några års tid, men så gjorde han uppehåll med besöken vilket han inte är ensam om och när han sedan återkom med förfrågningar så har det inte funnits tid. Så nu preliminärbokade vi denna onsdag för flera veckor sedan och han hörde av sig förra veckan för att kolla om det fortfarande gällde. Det var så vi sagt och jag hade kråkan kvar för honom, vilket jag meddelade honom, men jag ville ha en ytterligare bekräftelse för att vara helt säker. Den bekräftelsen har jag inte fått och jag har nu även en annan sedan urminnes tider återkommande kund som vill komma samma tid och som nu också väntar på att jag ska få veta hur det blir. Jag slängde iväg ett nytt mail till den första nu ikväll för den andra har jag lovat att ge besked till ikväll. Hur svårt kan det va? Läser inte folk sina mail varje dag?

På fredag har jag inte bokat in någon ännu. Jag vet inte om jag ens ska göra det. Ska fundera lite till. Söndagen är klar och nästa vecka är klar. Fast ändringar kan det ju bli förstås, men det hoppas jag inte. Jag vill inte ha störningar i planeringen *ler*.

Annat som gör denna vecka bra, är att jag inte behöver traska iväg till skolan på onsdagmorgon och att det är Lucia i morgon. Jag har tillåtelse att skippa det och idag sa jag till läraren som har lektion efter Luciafirandet att jag inte kommer förrän efter lunch. Det skulle annars bara bli för mig att gå iväg för 40 minuter, gå hem två timmar och sedan tillbaka igen. Så jag har alltså lång, lång sovmorgon imorgon. Yippey.

Jag ska också ta ett snack med rektorn igen om nästa vecka. De slutar på torsdag, men det är inga lektioner då utan de har julspel och lite annat och slutar vid lunchtid. Känns rätt meningslöst för mig att traska dit då. Vi får se. Jag börjar se ett slut nu iallafall.

SJUK? NÄÄ, BARA TRÖTT OCH ORKESLÖS

2011-12-11T14:44:00.000+01:00

Bild från igår då jag mest lullade runt i lägenheten som en zombie. Fast jag fick ändå lite gjort, men långt ifrån allt av det jag tänkt men känner mig ganska nöjd trots allt. Anar att den gångna veckans seghet och otroliga trötthet som gjorde att jag däckade totalt när jag väl slog mig till ro i soffan på kvällarna, inte bara berodde på långtråkiga lektioner, högljudd och skrikig miljö och tidiga morgnar.

Sjuk? Njaa. Jag är ju sällan sjuk och jag minns inte när jag sist var förkyld och jag vet inte om jag kommer att kalla det här för att vara sjuk heller. Möjligtvis nedsatt ork *ler*. Kände i måndagskväll att det började strama i halsen när jag svalde. Okej, tänkte jag, vad annat kan man förvänta sig när man plötsligt utsätts för ett stort angrepp av människors baciller och virus, som man ju gör i skolmiljö. Men jag vräkte i mig C-vitamin och såg framför mig hur jag skulle vakna med frisk hals på tisdagen. Det gjorde jag också, men fortsatte med C-vitamin, svarta vinbär och ingefära (eget påhitt det sista, efter en tidigare dröm).

Yes, jag motade Olle i grind. Trodde jag alltså. I fredags började näsan rinna lite då och då. Förknippade det med det lite kallare vädret. Är ju inget ovanligt att näsan rinner då. På kvällen kändes huvudet ungefär som det expanderade, plus att det även hettade. Kan ju bero på de två små glas vin som jag drack då på nästan fastande mage, tänkte jag. Slocknade i soffan ( som vanligt) efter Helenius hörna, som för övrigt är rätt dåligt. Allt är så himla uppgjort, så det som ska vara kul är inte det minsta roligt. Nästan pinsamt ibland. Jag hade stängt av tv-n med tanken att gå och lägga mig i sängen, men orkade inte ens gå upp ur soffan. Vaknade vid ett på natten. Jag brukar frysa, men det gjorde jag inte då om jag så säger.

Igår då, mådde jag väl rätt bra, förutom att jag var ömsom täppt och ömsom hade rinnsnuva och allt jag gjorde tog sådär tre gånger längre tid än normalt. Kom inte på några fler ursäkter, så fick se sanningen i vitögat. Kroppen hade intagits av något "skit" och det jag egentligen borde göra var att ta en bok och tillbringa dagen i soffan och låta "skiten" ha sin gång. Kollade faktiskt om jag hade feber, men kroppstemperaturen var så normal den kunde vara, så jag började så smått beta av mina egna bestämda åtaganden. Någon ny bok har jag således fortfarande inte påbörjat.

Slog på den bärbara till frukosten för att läsa Corren. Jag kan fortfarande inte göra det på den här stationära. När jag ändå var inne på internet så blev det förstås även några andra sidor. Fortsatte sedan med gardinbyte, skriva julkorten, slå in paket och skarva och sy och lägga på nytt sofföverdrag till kökssoffan. Men tänk er allt detta i ultra rapid. Det tog nästan hela dagen. Tanken på att hämta en tung symaskin från förrådet, röja på bordet, montera upp symaskinen, trä den, sy en söm och sedan göra om allt i baklänges ordning, kändes bara så jäkla jobbigt. Så jag sydde sömmen för hand. Frågan är vad som egentligen hade gått snabbast *ler*.

Även fast jag inte var det minsta hungrig, så behöver ju kroppen ändå lite näring för att återhämta sig. Först gjorde jag slut på korven med rödkål som var kvar. Det måste jag köpa igen för det var riktigt gott. Rödkål på burk är inte lika gott faktiskt. Hade en nätpåse med brysselkål som jag köpt i veckan, mest för att det såg så gott ut i affären och så var det billigt och så är det nyttigt. Men jag gillar också brysselkål ibland, fast broccoli är godare. Slängde de små kulorna i en kastrull och lät de koka medans jag fortsatte lulla runt och försöka åstadkomma något av mina föresatser. Plockade sedan succisivt i mig under dagen allihop med salt och smör.

Framåt 19-tiden var jag helt slut. Satte mig då vid skrivdatorn och klickade upp mitt skrivprojekt. Blev ingenting nytt skrivet, men började läsa från början. När jag håller på att skriva så kan tanken komma att det här är ju ingenting för andra att läsa. Men nu är det över en månad sedan jag hade det uppe och trots att det är mina egna ord, mina egna tankar osv, så blev jag helt uppslukad. Om det beror på mitt eget ego, eller på att det verkligen är intressant vill jag vara osagt. Strax före åtta stängde jag ner, lade upp lite, lite vendetta glass med choklad på ett tefat och bänkade mig för att se "Så mycket bättre". Tycker Lena Ph är en kul prick. Jag lyssnade mycket på Hoola Bandoola förr i tiden och Björn Afselius är fortfarande en idol fastän han inte finns här på jorden längre. Mikael Wiehe som dagen handlade om är ju en del av allt detta, så jag njöt av programmet.

Dagen idag. Förutom att pränta ner det här blogginlägget, så har jag provat igenom lite kläder för att på ett hum veta vad jag ska slänga på mig i morgon bitti. Blir nog en grå stickad klänning och en tröja med fickor. Fickor är viktigt, där jag kan ha schemat, sudd och nycklar. Har ju oftast jeans och då är det nema problema. Jag har också bytt bläckpatron i skrivaren och skrivit ut julkorten till ungarna. Skrev ut dem i fredags också, men blev mest grårandigt då, där det skulle vara svart. Svart julkort tänker ni. Men det svarta är en stjärnbeströdd himmel. Jag ska fortsätta att skriva ut några kort under dagen, till fototavlan i hallen. Det borde jag ha gjort för länge sedan, men idag ska det bli gjort.

Jag fick påbackning sist ungarna var här. Av en av dem. Den som är lik mig och som varierar sina kärlekar. Inget kul att komma hit och se ett förbrukat ex i min hall *ler*. Det måste jag ju som mamma förstå ha,ha. Sist föremålet ändrades var det lite pinsamt. När nya kärleken dök upp här fanns bilder kvar av den gamla. Usch för en sådan morsa!

När jag nu ändå skriver om mina kära ungar, så fick jag samtal idag från en av dem. De har liksom möte denna helg i storstaden. Ja, jag skulle egentligen varit på möte i storstaden jag också, men hoppade det. Ett annat slags möte. Hur som helst så planerar de nu julen. Den äldsta, 08-ungen, kommer ju inte hit den här julen. Men det har visst inte gått in i dennes huvud förrän på sista tiden. Jag vet inte hur många gånger jag nu hört att hon vill komma iallafall. Blir ens ungar aldrig vuxna? Eller är det bara mina?

Om inget oförutsett inträffar, vilket inte alls är omöjligt att det gör, så kommer då ändå stockholmsfolket hit i mellandagarna. Då måste ju även de andra komma också. Ja,ja, måste och måste, men jag vill gärna att alla träffas. Nu är ju inte alla lediga då, men det löser sig nog på något sätt. I mitt huvud skulle då detta bli, det som vi kallar vår lilljul. Innan alla hade eget så var julafton en självklarhet att tillbringa hos pappan i huset på landet. De första två åren efter att jag flyttat var även jag där. De så kallade sorgeåren *ler*. I år är allt annorlunda. Deras barndomshem är inte i pappans ägo längre, så jag låter ungarna bestämma vad som är bäst för dem. Jag kan gärna hoppa över allt vad jul heter, men träffar självklart och gärna ungarna och som mamma vill man ge dem något också. Det bara är så.

Den som ringde idag, hade då tänkt till lite. Som barn, fast man är vuxen, vill man nog vara alla till lags. Det ger också mest harmoni till en själv. Han tänker inte dela julaftonsdagen med sambon, utan tar med sin lillasyster till pappan, de fortsätter sedan till mig på kvällen, gör sedan efter det ett stopp hos sambons föräldrar och hämtar sambon för att sedan avsluta hos dem själva. Så här kan man fara runt så länge man inte har egna barn. Det här innebär att det är första gången sedan separationen som någon unge kommer hit på själva julafton. Jag tycker förstås det är jättekul, men det skulle jag ju tycka oavsett vilken dag det var. Synd bara att inte sambon är med, som nästan är som min egen unge, men jag hoppas alla är med i mellandagarna sedan.

Nu är det inte helt hundra ännu, för bla pappan var inte informerad. Kul att jag delges förslaget först *ler*. Pappan kommer inte att ha några invändningar, det vet jag, så jag räknar med det att det blir så. Det känns bra att veta hur jag ska lägga upp helgen och vilka planer jag själv kan göra . Det kan bli att det blir lite dopp i grytan dagen innan dopparedagen. Hade ett mail från en trevlig känd kund, men har inte funderat klart ännu.

RÖDKÅL och RÖDVIN

2011-12-09T21:07:00.000+01:00

Bild från förra söndagen. Det är ju fredag *ler*. Härliga, blåsiga, ruggiga fredag. Men när jag åkte in till ettan efter skolan var det riktigt fint. Solen sken och jag skippade till och med vantarna. Denna sol som gör en så glad, men som är så sällsynt.

Besöket kom som planerat. Ovädret som det varnades för var inget som hindrade hans resande. Vet inte ens om det blev något oväder där han befann sig då. Här började det blåsa framåt sena eftermiddagen märkte jag, när jag efter besöket tog bussen ner till stan. Fick ett spontant infall att klara av resten av klappköpen och att köpa på mig lite mer vin. Vinstället var fullt för det ska alltid vara fullt, men tetravin hade jag bara en kvar av, så inhandlade lite sådant plus en baginbox för ovanlighetens skull. Nu bör jag klara mig över jul och nyår och kanske lite till.

Kom hem vid sex och efter en del plock med mera så tog jag med det här och placerade mig vid datorn. Ni tycker kanske jag är lite tokig. Köpte en korv rödkål sist jag handlade, som jag värmde en del av i mikron och slafsade i mig ihop med en ostriskaka och lite vin. Passar väl inte så jättebra kanhända med rödkål och vin. Men det var gott. Jag är ju en kåldiggare. Fast surkål tror jag inte att jag skulle gilla.

Fick lite info av besöket som jag nu kollade upp och det verkade stämma. Handlar om Fas3. Göteborgs kommun har tydligen samma inställning som bla jag, så de anställer Fas3:are och ger dem regelrätt lön. Tänk om fler kunde gå emot det nuvarande systemet så här? Hittade en annan grej från augusti i år om AF-s egen rapport om Fas3. En rapport som jag själv inte tar seriöst eftersom den inte är oberoende utförd. Ungefär samma stuk som Skarheds statliga utvärdering om sexköpslagen. Man kör efter sina egna syften.

Inlägget på Billings blogg som jag nämnde igår var detta. En kille som berättar om sin upplevelse angående jämställdhet. Han var för ett tiotal år sedan med på ett författarforum. Där kunde man rösta fram dagens, veckans, månadens texter. Han fann en text som röstats fram som månadens vinnare. Den handlade om den perfekta mannen.
"Den innehöll varje tänkbar negativ stereotyp om män, de kollar på sport och dricker öl, de är lata, de är mammiga, de fiser ogenerat etc och texten gick ut på att hon ville ha en man som inte hade dessa egenskaper. Den avslutades; men en sådan man finns ju inte."

Kommentarerna var positiva. Texten var relativt gammal så killen kopierade texten, ändrade titel till den perfekta kvinnan, bytte sport mot Ricky lake och fis mot mens. Kommentarerna var nu allt annat än positiva. Han var en mansgris, kvinnohatare etc och blev avstängd från forumet. Håll med om att det är märkligt. Och skrämmande. Vad är det med folk egentligen?

Den stundande helgen kommer nog att innehålla lite egna åtaganden. Jag ska inte iväg, har inte tvättstugan och räknar inte med att någon kommer hit. Men jag har inte skrivit något på två månader, så det vill jag gärna göra. Jag vill också få upp en lite julaktig gardin i köket och annat sofföverdrag. Det sista måste jag sy först. Jag köpte för kort om ni minns, ni som hänger här dagligen, så ska skarva och ha mig lite. Fixa julkorten skulle vara bra att hinna med också. I år gör jag bara egna kort till ungarna. Resten får vanliga halvtråkiga köpta. Påbörja en ny bok har jag även tänkt att jag skulle göra. Det är liksom ingen mening att ens öppna en bok i veckorna. Jag sover ju oftast innan jag ens kommit i säng *ler*. Slå in klapparna är ytterligare en grej.

Resten av fredagskvällen ska jag häcka i soffan. Hellenius hörna till att börja med. Tyst vittne om jag orkar. Annars och troligtvis blir det sängen. Då är också chansen större att jag kommer upp relativt skapligt i morgon. Men ingen klocka. Jag ska sova tills jag vaknar av mig själv. En skön helg önskar jag både mig och er.

DET ENA OCH DET ANDRA, MEN HINNER INTE DET TREDJE

2011-12-08T20:53:00.000+01:00

I kväll är jag visst både trött och vimsig. Skulle klicka upp nytt inlägg, men loggade ut istället. Har suttit en stund och försökt fått ordning på mina mail och min planering framöver. Ibland är det bara så rörigt och så kommer nya förfrågningar och jag vet ingenting och kan inte ge några säkra förslag på tider förrän nästa år i stort sett. Fast egentligen kan jag inte ens göra det eftersom jag i nuläget inte vet hur mina dagar ser ut då.

Jag har iallafall gått igenom preliminärmappen och alla som inte hört av sig inom tre dagar från det de fått förslag på tid åkte i papperskorgen och jag suddade i kalendern. Ja vissa hade andra överensstämmelser typ att höra av sig en vecka innan och de mailen fick förstås vara kvar. Det här lösgjorde ett par tider så troligtvis blir nästa vecka klar. Tänkte köra både fredag och söndag då, eftersom veckan efter den sedan är julveckan och jag tror ingen vill komma dagen före eller dagen efter julafton *ler*. Men söndagstiden är fortfarande bara preliminär. Fredagstiden denna vecka, alltså i morgon är inbokad med en långväga kund. Med tanke på väderprognosen så kan det ju bli ändring i sista minuten. Men det märks.

Det här adminstrativa, om man nu vill kalla det så, tar faktiskt en hel del tid. Jag märker det mer nu när jag bara har kvällarna att ägna till det. Tidigare kunde jag sprida ut det och ta lite då och då när jag hade tid och lust. Annat som blir eftersatt nu är jobbsökandet. Jag orkar inte på kvällarna att fara runt på alla jobbsiter och några nya ideer har svårt att tränga igenom kaoset från dagen som varit. Onsdagarna som jag är ledig just för att söka jobb, tillbringar jag ju i ettan. Det är inte så att jag sitter här och gnäller ha,ha. Jag bara konstaterar fakta.

Jag funderar en hel del över skolan. Inte bara skolan där jag är, utan jag tror att läget är liknande på många skolor. Det är åtminstone tre elever utav de 50-55 som jag följer, som skulle behöva extra stöd i allt. De sitter i stort sett bara av lektionerna, de förstår inte vad som sägs, antecknar aldrig, gör aldrig några tal på matten. Det tog några veckor innan jag uppmärksammade dem på riktigt och förstod att det inte bara handlade om ointresse, olust eller trötthet. Jag är inte i den positionen att jag kan börja kräva åtgärder, men jag har iallafall tagit upp mina funderingar med några lärare. Responsen är sådär och jag förstår även dem på ett sätt. Det är helt omöjligt för en lärare att koncentrera sig på en enda elev i klassen, men har de larmat till högre ort? Om de gjort, varför händer då inget? Det här är ett svek mot eleverna, anser jag. De har stödundervisning i något fåtal ämne tydligen, men det förvånar mig att de inte har det i matte som är ett basämne

Jag märker själv hur jag stundtals nästan ger upp och jag börjar tappa tålamodet oftare och jag blir tröttare och tröttare mentalt, sedan jag började på skolan. Idag använde jag ord, som jag väl aldrig trodde att jag skulle använda mot någon osäker, bekräftelsebehövd tonåring. Nu är de här extremt stökiga har jag förstått. Men extremt stökiga jämfört med vad? De som säger så, jämför naturligtvis med tidigare klasser, inte klasser i andra skolor. För det finns värre alla gånger. Stannade och pratade med några avgångselever i ena korridoren idag på en rast. De undrade hur jag stod ut. Undrar om de här stökungarna kommer att ställa sig den frågan om två år? Man kan alltid hoppas, för det händer mycket på två år i tonåren. men om utvecklingen ska bli positiv så måste skolan sätta gränser direkt. Inte som nu, när den nästan curlar dem genom att låna ut pennor och sudd och papper och så vänligt som möjligt ber dem vara tysta hundra gånger på en timma.

Skittråkigt, tycker säkert ni, men det är ju så viktigt. Tyvärr kan jag inte förändra dagens skola, fastän jag gärna skulle vilja *ler*. Åtminstone i de stunder då jag inte ger upp.

Tänkte skriva om en annan sak också som jag läste på Billings blogg, men tar det i morgon kanske. Nu är klockan så mycket och jag tänkte se på kunskapskanalen nu kl.21.00. Diskussion om Sveriges bästa skitskola. Hinner ta bort sminket först.

INTERVJU MED ASSANGE PÅ FYRAN 19.30 och så lite om dagen.

2011-12-07T19:02:00.000+01:00

Med bilden vill jag bara visa vad jag längtar till *ler*. Springa i ett ljummet kvällsregn en sommardag. Snart får jag väl istället pulsa i kall snö en bister vinterdag.

Kl.19.30 visar fyran en intervju av Malou von siverts med Assange. Ingenting som jag skulle haft en aning om ifall jag inte slagit över till 22 nyheterna igårkväll, då påannonsören nämnde det. Går i repris tyckte jag att jag såg, men minns inte när och troligtvis kan man väl se det på webben sedan.

Tur att det är relativt tidigt, för jag ser snart ingen mening med att slå på tv-n och sätta mig tillrätta i soffan för att se de program jag vill se. Jag såg nästan hela Sommarpratarna igår, men missade kaffestunden i slutet. Vaknade när GW Persson svarade på tittarfrågorna, vilket var det sista i det programmet. Jäkla skit alltså. Jag märker inte alltid själv att jag somnar. Ibland är jag förstås så trött att jag får anstränga mig för att hålla upp ögonen, men ibland tycker jag inte ( som igår) att jag är så jättetrött. Lika sjutton vaknar jag bara rätt vad det är och har missat allt. Slog som sagt sedan över till nyheterna, men gav upp när det blev reklam och stängde av och gick och lade mig.

Precis när jag släckte lampan vid halv elva så ringde telefon. Eftersom det var en avkomma så svarade jag förstås. Hon trodde jag var ledig idag, vilket jag ju var från första början. Alltid långa samtal med just den här ungen, trots att vi båda anstränger oss för att korta ner dem, så när jag släckte lampan för andra gången var klockan över halv tolv.

Igår höll jag också för andra gången på att sabba mina adventsljus. Ja kanske även hela lägenheten ha,ha. I söndags tände jag andra ljuset när jag bänkade mig framför tv-n. När jag plötsligt vaknade i soffan var det bara en liten bit kvar av första ljuset och lite mer av det andra. I måndags började jag om och tände ett nytt ljus. Det gick bra och igår tände jag då det andra nya ljuset och förstås också det första. När jag vaknade, var de nästan utbrunna igen. Men nu får de vara. På kvällarna är det i fortsättningen bara värmeljus som gäller. Himla tur att jag vaknar i tid iallafall, men troligtvis skulle de väl slockna av sig själva. Jag har ju ingen mossa i år tack och lov.

Idag var det första gången jag drack alkohol innan ett kundmöte. Och första gången på säkert 35 år som jag drack alkohol klockan elva på förmiddagen en vanlig onsdag. Det var förmiddagsbesöket som hade med en liten flaska champagne. Normalt dricker jag bara vin med kunder som kommer sen eftermiddag eller kväll, när jag vet att jag ska gå hem direkt efteråt. Men det kändes så rätt och det kändes så där lite busigt tokigt och man blir ju inte speciellt påverkad av att dela en liten flaska på två. Det var riktigt gott och riktigt mysigt och en väldigt skön samvaro.

Det hann ju sedan gå några timmar innan nästa besök, som också var en välbekant person och jag tror inte han ens kände att jag hade druckit. Jag hade då både ätit och borstat tänderna. Även det besöket var till full belåtenhet, fast av annat stuk, så jag mådde otroligt bra när jag spatserade iväg till bussen sedan. Det är inte första gången jag funderar på hur snett det egentligen är att ta betalt för att få njutning. Att andra betalar för att ge mig och se mig njuta. Naturligtvis njuter vi båda, men bara en betalar. Hur kan man göra det till ett brott?

Fick en länk till norsk artikel om Frankrikes idiotiska ide att gå i Sveriges fotspår. Nio av tio är offer för människohandel säger Guy Geoffroy, från det regjerende UMP-partiet och han ser prostituion som våldtäkt. Vart kommer den siffran ifrån? Nu är de som tur är inte helt eniga bland de franska politikerna. Både höger och vänstersidan har delade meningar.

" – Kvinner som ønsker å bruke tre dager på å tjene det andre tjener på en måned når de sitter i kassa på supermarkedet, må få lov til det. Såfremt dette er noe de velger selv, sier venstresidens kjente feminist Elisabeth Badinter."

Ska inte skriva så mycket mer, för vill hinna med mailen också innan Assange. Men vill nämna min lilla irritation i morse. Jag går upp tidigt för att vara med på en lektion på den dag jag egentligen ska vara ledig. Det är helt okej och jag själv som samtyckt till det då behovet av en extra vuxen tydligen behövs. Idag ägnades hela den lektionen åt till att titta på tecknad film. Dels gillar jag inte tecknad film och dels tycker jag det är lite respektlöst mot mig. Jag satt och försökte lugna mina nerver hela tiden *ler*, men tankarna kunde jag inte ta bort.

Tankekraft eller inte, men när ungarna förvunnit så satt jag kvar för att ta reda på om även nästa onsdag skulle ägnas åt film. Jag hann knappt öppna munnen förrän hon frågade om jag tyckte det var onödigt att komma idag. Det var klart som sjutton jag tyckte, så ingen mer onsdag nu före jul och sedan hoppas jag skolperioden är slut. Kollade även upp nästa tisdag då det är Lucia. Jag har liksom ingen lust att kravla ur sängen klockan sex för att bevittna det, så jag har gett mig själv sovmorgon då. Någon jäkla måtta får det vara.

SKOLANS VÄRLD och MIN

2011-12-06T19:37:00.002+01:00

Googlade tonåringar och hamnade på en bloggsida av en högstadielärare i Bromma Max Entin. Det är han som gjort teckningen och flera andra teckningar också, om typiska situationer i högstadiet. Just det här är så himla typiskt. Inom mig har jag suckat många gånger och tänkt....fattar de ingenting? I stort sett varje lektion där böcker används, så säger läraren numret på sidan en gång. Upprepar den samtidigt som han/hon skriver det på tavlan. Det dröjer en sekund så kommer frågan första gången....vilken sida? Efter en stund frågar någon annan....vilken sida är det? Så håller det på ett tag. En gång skrev läraren sidnumret över hela tavlan nästan och frågade lite på skoj om det syntes. Men ungarna är totalt inne i sin egen värld, eller så pratar de med bänkgrannen, eller så plockar de med mobilen, så det dröjde inte länge innan någon skrek rätt ut....vilken sida?

Idag tog jag ett litet break mitt på dagen. Beviljat skolk kan man kalla det för kanske *ler*. Kommer att göra det tisdagarna som är kvar, om ingen ber att jag ska göra något annat. Som ni kanske förstått är det inte direkt lugna gatan, varken för mig, lärarna eller eleverna. Förra tisdagen insåg både jag och en "då och då" lärare att jag på dennes lektion provocerade fram ungarnas värsta sidor. Ja, det var väl mest läraren som tyckte det. Alla är vi olika och ansåg personen att det var lugnare utan mig så okej. Jag satt då av tiden i personalrummet och direkt efter är det lunch. Veckans längsta. Nästan en timma mot normalt en halvtimma. Hur meningsfullt är det på en skala? Så idag gick jag hem, slopade förstås lunchen i skolan och fick, om jag räknar bort den totala promenadtiden, drygt en timma här hemma. Plus att jag också fick extra motion.

På måndagar är det också ett sådant udda ämne med en annan "då och då" lärare och de lektionerna är det lite vilda västern stuk på. Jag står ju lite mitt emellan. Ibland är jag på elevernas sida och ibland på lärarnas. De flesta lärarna är jättebra och jag beundrar deras tålamod. Men jag kan stundtals även förstå eleverna. Då är det nästan så jag känner mig som en elev själv ha,ha och förstår deras reaktioner till max. Vilket jag säger till dem också. Tror ni jag är poppis *ler*. Utan att skryta så hör jag dagligen...du är bäst,....du är så jävla cool osv. Och det är ju kul och det gör också att de (oftast ) lyssnar när jag säger ifrån. Jag tror också att jag på våra små pratstunder under rasterna ger dem en och annan tankeställare stundtals.

Läste i lokaltidningen om en kommun som satsat på det här med vuxenresurser. Busambassadörer kallar de sig. Verkar jättevettigt tycker jag. Kör en länk till om fokuseringen på betygen. Det här håller jag också helt med om. Att göra lektionerna intressanta och moderna. Nu har jag ju verkligen fått se skolan från insidan och det är en hel del lektioner som jag, liksom eleverna gäspat mig igenom, uttråkad. Jag är vuxen ? så jag har hållit mig lugn och glott ut genom fönstret. Men hade jag varit tonåring skulle jag helt klart ha agerat annorlunda, ungefär som de.
"En lärare vill se sina elever brinna av lust att lära och eleverna vill se lärare, som älskar att undervisa. Det målet borde var i fokus för utbildningsministerns kraftfulla åtgärder mot betygsinflationen."

Jag lämnar det ämnet för stunden. Satt förut och försökte komma på om och hur jag skulle göra för att kunna läsa Correns artiklar. Det är liksom ingen mening att klicka in sig där längre på den här datorn . På den bärbara funkar det hur bra som helst, så jag har ju förstått att felet finns på min dator. Ändrade kodningen från västeuropeisk Sio ( tror det hette så) till västeruopeisk windov och då funkade en del, men inte alla. Var så här en annan gång minns jag, för länge sedan och då gick det att läsa hela artikeln om jag uppdaterade (f5). Men det hjälper inte nu. Fatta att det här med dator är rena grekiskan för mig *ler*.

I morgon en sväng till ettan igen efter morgontimmen i skolan, för att återse två "kända" personer, fast inte samtidigt förstås. Fredagstiden är ännu osäker och jag funderar lite på den. Har några intressenter, men den första har inte svarat på min fråga ännu, så troligtvis mailar jag ikväll den andra och har han ångrat sitt intresse så har jag ytterligare en. Jag får känslan att man döljer något när man inte kan svara på en enkel fråga. Men det kan ju också vara så att personen anser att jag är petig och helt enkelt struntar i mig. Vad vet jag?. Vi tolkar också så olika och en del bryr sig inte. Kunden i söndags tex, hade ett vanligt namn och en mailadress med namnet. Jag har väl ett par stycken med samma namn och frågade i mail om vi setts tidigare samtidigt som jag ville veta bestämt att han verkligen hade lust och möjlighet, eftersom jag åker in enkom för hans skull.

Ett snabbt svar att han verkligen ville och kunde komma, men ingenting om vi setts eller inte. Strunt samma, tänkte jag men tänkte samtidigt att det då nog var första gången för honom hos mig. Så var alltså inte fallet visade det sig. Inget fel på den här personen, men ibland kan det vara bra att veta vem som kommer. Det är inte alltid jag vill återse samma igen av olika orsaker. Alla passar ju liksom inte ihop med alla och den dagen jag "offrar" mig för pengarnas skull, den dagen bör jag nog ta en allvarlig fundering på vad jag håller på med. Nya är alltid ett oskrivet kort och det är en spänning i sig. Men om det ska bli återkommande besök hänger helt och hållet på vad jag vill och känner för.

Nu lämnar vi det också, för just nu känner jag mest för att strax stänga av och lämna datorn, för att ta plats i soffan istället. Sminket är borttaget och håret är tvättat, så efter Sommarpratarna och Veckans brott blir det sängen direkt. De sista tisdagarna har jag somnat i soffan och missat hela Veckans brott. Hoppas jag håller mig vaken ikväll.

NU STÅR FRANKRIKE PÅ TUR ATT GÅ PÅ BLUFFEN

2011-12-05T19:20:00.000+01:00

Här kommer då en av gårdagens bilder, med ett av citaten från Tobbes blogg. Det som gav mig iden till posen.

Måndag idag. En typisk måndag skulle jag väl vilja säga. Trött när jag går upp och tre gånger tröttare när jag kommer hem. Ganska mycket tumult har stått på schemat, men också en del glädjeämnen och även ett perfekt spontant tillfälle att ta ett snack med rektorn. Dels vill jag veta hur tankarna går kring mellandagarna. Skolan är stängd, men enligt AF ska man beredas annan sysselsättning då. Troligtvis får jag ledigt. Jag ville även förbereda honom på mina tankegånger, vad gäller när de här månaderna är slut. Så han vet läget när och om kommunen tar kontakt med honom.

Jag är liksom inte ensam om att tycka att Fas3 systemet är skit och det känns bra. Inga fler svar har jag fått från de jag mailade och ingen respons från de sista två som jag skickade in till i fredags.

Jag var inne lite snabbt på sexforumen förut. Ja, det går snabbt *ler*, för det skrivs sällan något särdeles intressant. Men man vet aldrig. Ibland hittar man lite matnyttigt. Hittade på Flaschback något om att Frankrike planerar att anamma vår sexköpslag. Googlade för att se om det skrivits något om det. Det mest aktuella var ett blogginlägg av HAX från april och ett från någon Mikael från nu i november. Hittade även en artikel ( på engelska) från sidan som Hax länkar till. Citat från Mikaels blogginlägg:

"De sa bland annat att alla partier deltagit i utredningen och att slutsatserna är enhälliga. Lagförslaget väntas läggas fram före årsslutet. Jag tycker det är mycket bra nyheter."

Jag kan väl inte hålla med om att det är några bra nyheter. Jag hoppas det röstas ner och att de franska sexarbetarna protesterar högt. Om det är Skarheds utredning som de köpt rakt av, så är det en skam.

BILDER SOM TAS och BILDER SOM FÖRSVINNER

2011-12-04T20:20:00.000+01:00

Så här ser jag ut idag. Eller såg ut, rättare sagt, när jag åkte iväg till min oas. Jag kör samma ritual nästan alltid när jag kommer dit. Sätter väskan på pallen, lägger upp mobil och ev kalender på bänken, sätter på vattnet och låter det spola medan jag öppnar balkongdörren och tar av mig kappan. Fyller ett glas med kallt vatten. Idag hade jag kameran med mig eftersom det blir lite strötid då bussarna inte går så ofta på helgerna. Som jag skrivit tidigare så är det ju inte säkert att jag alls har någon lust att använda den, men ifall jag har,så är det ju bättre att den finns i väskan än hemma.

Idag knäppte jag ett direkt, alltså detta. Men det blev även några till efter det att jag duschat och fått på trasa, stay ups och stövlar och även några efter det att besöket gått. Jag har fixat allihop som var något att fixa, men tycker det är roligare att pryda måndagsinlägget med ett av dem än dagens inlägg *ler*.

Så många blev det inte i slutänden, men jag fick till det som jag har nämnt och som ploppade upp när jag läste Tobbes blogg. Som de som ville, kunde gissa vilket citat jag tänkte använda, if you remember. Det får ni alltså reda på imorgon. Känns skönt att ha fullföljt tanken. Men det var på håret att jag med hedern i behåll kunde använda något av de kort jag tog. Kan inte påstå att jag är till min fördel sittandes, i en ganska stram trasa ha,ha. Fanns inte tid att byta heller, då det bara var tio minuter kvar innan besöket skulle ringa på dörren. Men ett av alla de jag tog då ( i den posen) funkade att använda. När besöket tackade och gick var trasan avtagen, så knäppte då lite på skoj några till hur som helst.

Det blir mycket om lite, som vanligt. Innan jag åkte iväg, så styrde jag med bilder även då. Konstiga saker händer på min dator. En del kan bero på vimsiga mig, men en del fattar jag inte. Trojanerna som besökte min dator i fredags och igår förmiddag, verkar vara borta nu iallafall. Om jag nu vågar lita på virusprogrammet? Men det känns som jag kan det. I går kväll var datorn ren och idag på förmiddagen körde jag åter igen en fullständig scanning, utan något fel. Så jag hoppas det är lugnt nu på virusfronten. Fast jag kan inte läsa Correns artiklar när jag klickar upp dem. Men det kan ju bero på Corren, för allt annat funkar som det ska.

Fast då var det där med mina bilder. Mina hemsidesbilder. Igår förde jag över mappen med decembers bilder från den externa hit till datorn och lade in på hemsidan. Numera har jag ju aldrig några sådan bilder här på datorn ifall den skulle lägga av och jag skulle behöva be någon om hjälp. Skickade sedan tillbaka den för förvaring till den externa. Då finns ju även mappen kvar på den här datorn. Eftersom 2011 nu är slut vad gäller hemsidesbilder så finns då alla årets bildbyten i en mapp märkt 2011 på den externa och när man klickar upp den mappen finns undermappar för årets alla månader. I går upptäckte jag att novembermappen var borta. Konstigt, tänkte jag, men det kunde ju vara så att jag själv gjort något misstag. Ibland går jag ju in sent på nätterna för att föra över bilder hit till datorn och är jag trött så tänker jag kanske inte på vad jag gör. Så resonerade jag.

Idag när jag klickar upp "mina bilder" för att radera decembermappen finns bara två bilder i den. Vad faan? Ja, precis så sa jag högt för mig själv. Jackar i den externa disken och ser att det är samma sak där. Jag fattar ingenting. Vem sjutton snor mina bilder? Och är det ens möjligt att göra det från en extern disk? Nu kan det ju vara så, vilket jag tror, att bilderna försvann innan jag förde över mappen till den externa. Jag tycker det är så overkligt och jag vet att jag inte raderat. Då skulle ju även dessa två bilder som var kvar raderats. Eller mer logiskt hela mappen.

Riktigt, riktigt irriterande. Så innan jag åkte iväg till ettan så gick jag in på hemsidan och sparade ner alla bilderna till en ny decembermapp. Novemberbilderna ligger ju kvar även de på hemsidans web så sparade ner också dessa i en novembermapp. Så nu är året komplett igen och när jag kom hem nu ikväll så kollade jag både på den externa, på usbminnet och här på datorn om bilderna var kvar. Och det var de. Men visst är det märkligt? Jag fattar som sagt ingenting. Jag blir bara arg.

Nu skulle jag egentligen ligga i soffan och kolla på svenskamerikarna, men måste skriva klart. Tv-n står på så jag hör. Jag tror att Oldsbergs program som har premiär ikväll, just nu, också kan vara något att se på, men jag ser klart på det jag påbörjat. Det är ju bara två avsnitt kvar. Såg förresten att jag vimsade till det igår. "Så ska det låta" skrev jag, men menade förstås "Så mycket bättre" *ler*. Ska ändra det nu.

Måndag i morgon. Inget jag längtar till. Ska ta fram min röda vinterjacka och spatsera iväg i den till skolan i morgon. Det blir iallafall något att glädjas åt.

GRÅ DECEMBERLÖRDAG, SOSSEFARS och TROJANER I DATORN

2011-12-03T14:54:00.001+01:00

Kort från igår, innan jag bytte till lite mer bekväm klädsel. Ifall nu någon ville se hur jag såg ut i min stundtals tighta kjol *ler*. Varma tröjor går åt för det är så himla kallt i vissa lektionssalar på skolan. Kallt verkade det även ha varit i natt. Det var frost på marken när jag steg upp vid nio och jag såg någon skrapa sina bilrutor. Men om jag inte har helt fel så har det varit kall natt en gång tidigare denna säsong. Det är ett bra tag sedan och jag var inte uppe så tidigt då att jag såg det. Det är alltså bara hörsägen ha,ha. Men kanske måste jag nu plocka fram vinterjackan tills nästa vecka. Tycker annars att jag har haft otrolig vädertur med mina morgonpromenader till skolan. Plusgrader varenda dag och inget slask.

Hur jag ser ut idag här vid datorn, vill ni inte veta. Gråa pösiga mjukisbyxor som det blivit knän på, knälång, grå slafs t-shirt, röd fleeetröja och randiga, varma strumpor. Omålad och med håret i en knut i nacken. Tänkte ta ett kort på mitt mjölkpaket som jag tog sista skvätten ur idag, till kaffet. Men tanken försvann lika snabbt som den kom. Sista förbrukningsdag 22 nov, stod det på paketet. Nu har jag sista dagarna smakat på mjölken innan jag hällt den i kaffet på grund av datumet, men inget fel alls. Så inte heller idag. Det blir ju lätt så när jag bara har en skvätt i kaffet varje dag. Köpte nytt paket i veckan och ofta får det nya stå oöppnad tre-fyra dagar tills det gamla är slut. Det är snudd på att mjölken gått ut innan jag ens öppnat den *ler*. Halvliterspaket för sådana som mig skulle inte vara så dumt. Förr fanns 3 dl, men vet inte om det finns nu.

Har suttit och lattjat vid datorn hela dagen. Känns nästan som söndag, men jag är himla glad att det bara är lördag. Hemsidan har jag inte tagit tag i ännu, men dagen är lång. Kollade de gamla julbilder som jag fört över från den externa, men idag tyckte jag inte de var bra. Ska fokusera på det sedan. Eventuellt blir det en inbokning till morgondagen. Jag ville ha en bestämd bekräftelse och har inte varit inne på mailen efter det. Jag åker mer än gärna in till oasen i morgon för att massera lite och för att tömma papperskorgarna, vilket jag inte tänkte på i onsdags.

Vad gäller Fas3 protesterna så har jag inte fått mer svar från de 13 indiviuella personerna jag skickat till, men den tredje instansen svarade att hon skickat vidare till en annan. Bestämde mig för att jag lika gärna kan sända iväg till de sista två, så det har jag gjort idag. Känns lite som att elda för kråkorna...men,men.

Ett kik in på lokalblaskan hör till det dagliga, så ock idag. Det gick fort för räckte att läsa rubrikerna, de nya som jag inte sett tidigare alltså. Sossefarsen fortsätter. Kan någon se det annat än som en fars? Sjutton vet om inte även Juholt gör det. Han kanske har roligast av alla. Kanhända är det hans ide...att göra komedi utav politiken. Fick nästan det intrycket igår när han var med i Skavlan. På något sätt vände han sig själv, mot sig själv. Mitt närminne är dåligt så minns inte idag, men jag hajade till extra vid ett tillfälle. Den andra gästen Linn Ullman kommenterade det han sa, vilket gjorde honom tyst för en stund.

Äldreomsorgen varslar 45 stycken läste jag. Det här gällde Motala, men ser ni som jag rundgången? Fel och brister begås dagligen överallt i landet. Misstagen lär inte bli färre om resurserna minskas. Men ju färre anställda ju större vinst. Hur människan...brukare eller utövare...mår, det är skit samma. Pengarna är det viktigaste.

Ni har säkert hört sången " jag såg mamma kyssa tomten". Jag kom att tänka på den när jag scrollade igenom rubrikerna. Men ändrade den till "jag såg pappa döda mamma". Jag avstod att klicka upp och läsa hela artikeln.

Tog den här datorn igår em istället för den bärbara som jag tänkt och körde fullständig virusscanning. Hade en känsla av att datorn beteddde sig konstigt ibland. Kör annars snabbscannig en gång i veckan. Resultatet blev mycket riktigt att en Trojan härjade här. Vidtagen åtgärd: borttagen, stod det. I dag när jag bänkade mig här med frukosten tänkte jag, att jag kör fullständig scanning igen för säkerhets skull. Tror ni inte att det fanns ännu en Trojan i datorn som förhoppningsvis nu är borttagen. Men varför kommer nya?

Den igår kör kommando från en attackerare läste jag mig till. Den idag skapar virus och maskar. Jag ska göra en ny scanning igen ikväll och finns det även då en Trojan så går jag in och tar bort de aktuella filerna. Vad som händer då vet jag inte och enligt virusprogrammet Microsoft Security rekommenderas det inte. Men jag vill ha en ren dator. Jag vet att jag har öppnat ett mail i veckan som jag var tveksam till, men jag klickade inte in mig på länken i mailet. Jag öppnar aldrig länkar i mail, om jag inte vet att det kommer från säker källa. Troligtvis räckte det att öppna mailet. Det är bara att hoppas att jag blir av med skiten.

Klockan är inte mycket ännu, denna otroligt gråa decemberlördag. Det hjälper inte att jag tänder överallt. Det ligger liksom ett grått, negativt, deprimerande täcke både i och utanför lägenheten. Jag funderar faktiskt på att trots den tidiga timmen öppna det Italienska vinet jag fick i veckan och trösta mig med när jag fortsätter med datorsysslorna. Omgivningen blir inte ljusare av det, men kanske mitt inre för en stund. Och så kan jag ju se tillbaka på stunden med givaren och minnas njutningen.

Nu ska jag först kolla mailen igen angående morgondagens tid och sedan beställa likadana böcker till ungarna i julklapp. Iden fanns bara där i huvudet igårkväll. Vill inte skriva här vad det är för böcker, då jag tror att de då och då gör ett besök in hit. Jag vet inte, men jag tror. Inga märkvärdiga böcker iallafall och billiga, men kanske lite kul. Sedan ska jag blanda till cremefrech och vitlök, så det får stå till sig till kvällens sallad som jag ska äta ihop med en vegetarisk biff . Sallad utan tomater. Bjöd på toast igårkväll och upptäckte att flera av de tomater jag köpte sist bara var att slänga. Nu klarar jag mig jättebra utan tomater, men lite trist att de inte står sig lika länge som mjölken *ler*.

Tar mig sedan an hemsidan, men startar med att kolla över gamla bilder och hemsidesmappen för december på den externa disken och sedan föra över hit för att sedan lägga in på hemsidan. Det är ett litet pyssel och det tar sin lilla tid. Efter det kör jag igång virusscanningen igen och beroende på vilket besked jag fått angående morgondagens tid, så ägnar jag sedan tiden fram till tv-n åt lite skönhetsvård. Ser väldigt mycket fram emot kvällens "Så mycket bättre" då det är Lahles dag idag.

MIN MORGON, KALLA FAKTA, FAS 3 (igen) och ÅTERKOMMER LÖRDAG

2011-12-01T20:30:00.001+01:00

Första december idag. Tiden går. Köpte ett datumljus för några veckor sedan, som jag ska tända varje morgon när jag äter min frukost vid köksbordet och längtar till bättre tider. Det är alltså inte julafton jag räknar ner till ( fast det blir ju så också) utan till slutet på de här två månaderna. Fast det som väntar efter det kan ju faktiskt bli änu värre. Eller bättre.

Tog ett kort på mig också. Så här såg jag ut i morse, när kaffet var urdruckit och det bara var kläder på och tandborstning kvar, innan det var dags att trampa iväg på den numera invanda vägen. Ser ibland skolbarn vika av mot vattnet på morgonen, så jag tror det finns en närmare väg än den jag går. Men vågar inte testa på morgonen för då jag är alltid i senaste laget och blir det fel så kommer jag för sent. Ska provgå någon ledig, fin dag.

Slopade jeansen idag och tog ett par tjockare strumpbyxor och den nyare jeanskjolen. Den har stramat lite i midjan så det nästan varit obekvämt. I morse satt den inte jättelöst, men inte heller jättetight. Fast man ska inte ta ut glädjen i förskott *ler*. Var mat i min smak idag, så jag tog till och med om. Fisk och spenat. På eftermiddagen bjöd någon på tårta. Jag äter väldigt sällan fikabröd, tårtor, godis mm och har inga problem att avstå. Tvärtom. Men jag tror att ju mer man äter.... jag är ju inte van att äta mat regelbundet varje dag....ju mer ökar suget efter onyttigt. Alltså tvärtom vad de flesta anser. Men jag är kanske en tvärtom människa ha,ha. Jag kunde iallafall inte låta bli att ta en liten, liten bit och nästan hata mig själv för det. Så när jag kom hem så stramade det i midjan igen. Nu sitter jag i pösiga mysbyxor och fortsätter stoppa i mig. Ostriskaka, pepparkakor, mandlar, jordnötter. Det är som att jag ständigt måste ha något att tugga på. Måtte detta otyg försvinna över natten.

Tittade på Kalla Fakta igår om thaimassage. Förstod inte riktigt vitsen med programmet. Vad ville de egentligen visa? Att det finns folk som betalar för efterrätt efter massagen? Att det finns folk som erbjuder efterrätt efter massagen? Det är väl inget nytt för de flesta. Det kan säkert finnas folk som tvingas att ge efterrätt efter massagen, men någon sådan framkom inte i programmet. "Det är äckligt, men jag har inget val", sa en tjej, som ville tjäna pengar och hjälpa sina föräldrar i Thailand. Jag tror att minst 80 %, säkert fler, av Sveriges arbetare skulle säga något liknande om sina jobb. Hur många har ett val, när det gäller försörjning? Jag själv är tvingad att jobba gratis. Jag har inte heller något val.

Om det var koppleribiten de ville visa, så lyckades de kanhända få tittarna att förstå det idiotiska i den. Man kan ju alltid hoppas. Kvällsöppet fortsatte tydligen att debattera det hela, men det orkade jag inte titta på. Jag somnade under Sanning och Konsekvens och när jag vaknade tog jag mig samman och stängde av, borstade tänderna och gick till sängs.

Från det ena knäppa synsättet till det andra. Fas 3. Är jag tjatig, tycker ni? Men det är just nu min verklighet och något jag mår dåligt av. Törs väl knappt skriva att jag mår dåligt för då kan vissa tolka det som att jag snart ramlar ihop *ler*. Men har jag stått på benen i 57 år så lär jag nog göra det till döddagar. Men jag kan liksom inte bara acceptera något som får mig att minska som människa. Jag måste på något sätt protestera och tala om vad jag känner och anser. Ungefär som när jag påbörjade Expressenbloggen, med efterföljande bok, för att jag då förminskades som människa eftersom jag var sexsäljare och jag ville få ut min verklighet.

Hur som helst fick jag ännu ett svar idag och den personen gick på min linje och gav mig fler namn att maila till. Men nu tycker jag att jag har avklarat mailbiten liksom och inväntar istället ev fler svar. Jag svarade däremot på det svar jag fick igår för våra åsikter är ju som natt och dag och jag kände att jag bara måste få ur mig min känsla. Jag skrev att vi lever i så skilda världar så jag förstår att han inte har erfarenheten att kunna sätta sig in i min och andras situation. Frågan är om en sådan överhuvudtaget ska ha makten att besluta över andras livsöden? ( fast det skrev jag inte ).

Jag skickade även in mina nedpräntade tankar till den tredje instansen. Jag har två kvar. Den första sa nej, den andra svarade att de tog sig friheten att spara på det jag skrivit och använda det vid tillfälle och då utan att meddela mig. Jag bryr mig inte. Antingen kommer aldrig det tillfället och om det kommer så bättre sent än aldrig, tänker jag. Jag kan iallafall inte sitta här och vänta på det *ler* så skickade alltså iväg till ytterligare en ikväll.

Nu kan det här nästan likställas med prostitutionsfrågan. Mycket jobb och engagemang för troligtvis ingenting. Men det håller mig igång och vetskapen att jag försöker och inte bara accepterar att gå i någons ledband ( vilket jag alltid haft svårt för ) gör att jag behåller mitt människovärde. Jag är så pass mycket realist ( trot eller ej ) att jag inser att det antagligen inte kommer att påverka varken min eller andras situation. Men jag har ändå försökt. Mycket mer kan man inte göra.

Kunde inte undgå att höra någras diskussion om stundande indragning på skolan idag. Stundande är alltså till jul och det handlar om personal. Fattar ni hur jäkla tokigt det är i vårt land idag. När det egentligen behövs mer personal och fler vuxna, så är man tvingad till att dra ner. Inte undra på att skolan är som den är och att ungdomen är som den är och att de underkända betygen är som de är. Och rektorerna står maktlösa.

Hade egentligen tänkt att titta på "Världens bästa skitskola" nu på tvåan kl.20.00, men måste duscha och tvätta håret så det hinner torka innan jag lägger mig. Går i repris, såg jag. Annars får jag väl offra mig och se det på nätet, vilket inte riktigt är samma sak. I morgon slutar jag lite tidigare som kompensation för onsdagsmorgonen. Lite inköp innan jag vandrar hemåt. Sedan kommer en bekant framåt sena eftermiddagen/ kvällen, så jag kommer nog att skippa datorn helt i morgon. Kollar mailen på den bärbara, då jag lade ut söndagstiden på hemsidan förut. Men tänker inte stressa med att försöka hinna blogga, så inget inlägg imorgon. Däremot planerar jag att frångå min princip med datorfri lördag *ler*. Jag längtar lite efter att få sätta mig i lugn och ro med frukosten vid datorn och veta att jag har hela dagen på mig att spendera som jag vill. Så då är jag här igen och då ska jag blogga och då ska jag uppdatera hemsidan och då ska jag besvara mail jag inte hunnit med och läsa bloggar och det ena med det andra. Men nu dusch, sedan Debatt, sedan sova.

SKÄMT MED MYCKET och ÄCKLIGA PEPPARKAKOR och GODA

2011-11-30T20:58:00.001+01:00

Vad styr jag med egentligen? Den här kvällen bara poff försvann. Så nu är det bäst att pränta ner lite strunt här på bloggen så jag inte missar hela Carina Berg. Efter det Kalla Fakta som skulle ta upp Thaimassage- salongerna ikväll. Jag lär väl bara bli irriterad, kan jag tänka mig. Vad Sanning och Konsekvens skulle handla om minns jag inte. Men jag kanske har somnat i soffan då. Bilden är från 2007, tagen i Köpenhamn, där jag var med en bekant (kund).

Hade ett svar idag från en av de 13 jag mailade angående Fas3. Ja, herregud. Jag vet inte om det är jag eller makthavarna som är ute och cyklar. Vet inte ens om det är någon mening att svara och förklara ytterligare. Det är som att prata med en vägg. Faktiskt står det svart på vitt att ersättningen (6000 brutto) inte är för låg och att sysselsättning utan lön minskar utanförskapet, vilket då är målet. Jag ska inte vända hjärnan ut och in just ikväll, men jag kommer nog att så pedagogiskt som möjligt vid tillfälle förklara det orimliga i hans resonemang. Fast det spelar ju egentligen ingen roll. Det är mest för min egen skull.

Såg nu en rubrik att Reinfeldt skulle ut på turne angånde arbetsmarknadsfrågorna. Vad han vill uppnå med det vet jag inte. Hela jäkla politiken är ett stort skämt. Ibland har jag lust att strunta i allt. Packa ihop det nödvändigaste i en kappsäck och ge mig ut på äventyr. Det lär bara bli just en tanke, för jag är så himla bekväm och vart skulle jag göra av alla mina böcker *ler*? Men det skulle ju också bli en erfarenhet.

Ett skämt är väl också den här sidan, som jag hittade på Flashback förut i kväll. Torsksvin. Bara namnet säger ju en hel del. Har svårt att tänka mig att seriösa eskorter kallar sina kunder för torsksvin. Syftet är att lägga ut varningar för falskbokningar, prutningar och elaka kunder. Okej för våldsamma kunder, men där finns ju både ett slutet forum på sexwork, för de som vill vara med där. Jag är det inte, för jag gillar inte slutna sällskap. Sedan finns även ett forum på Rose Alliance och när det gäller våldsamma kunder så händer det att det skrivs och berättas öppet om det på sexwork för att varna andra. Det här är ju bara löjligt, enligt mig. Prutningar? Vaddå? Har man inte så mycket skinn på näsan så ska man banne mig inte vara sexsäljare. Falskbokare råkar nog alla ut för någongång och då är det väl bara att lära på sina misstag. Det kliar lite i fingrarna faktiskt att gå in och spamma ner sidan, men ikväll orkar jag inte. Och egentligen bryr jag mig inte så mycket heller.Jag kan tycka saker och störa mig och bli lite irriterad eller mycket irriterad, men låter man det uppta hela ens väsen, så gräver man sin egen grav. Tror jag.

Pepparkakor tex kan jag tycka saker om *ler*. Jag kör med Annas pepparkakor och äter några då och då när jag blir sugen. Sist jag handlade förutom idag, så köpte jag en burk. Gilles. Skitäckliga. Hårda och smaklösa. Man kunde tro det var ett gammalt parti från förra året. Jag var för snål för att kasta hela burken, men idag köpte en annan burk av annan sort. De var helt okej. Gissa vilken pepparkaka som är Gilles? De ser nästan likadan ut. Men man ska helt enkelt inte gå efter utseendet ha,ha. Den till vänster är Gilles.

Annars har det varit en väldigt bra dag. Trots att det regnade och blåste när jag gick iväg i morse. Men när jag gick från bussen till ettan så lyste solen upp min väg. Två trevliga besök bestod dagen av. En längre samvaro med "känd" kund och en massage med en helt ny. Perfekt kombination. Nästa onsdag är det samma fast då är båda "kända".

Fick nog en del energi utav aktiviteterna, för lämnade in tombackar efteråt och handlade nya och tog därmed en senare buss hem. Får sova en halvtimma längre i morgon. Det gör rätt mycket faktiskt. Iallafall känns det så kvällen innan. Nu är det bäst att avsluta så jag inte missar halva programmet.