torsdag, januari 07, 2016

AVASTINGIFT NR. 4



Ska försöka få till det här inlägget innan 21, hur det ska gå till. Jag kan inte minnas när jag sist var så trött som idag. En orsak är förstås att jag var uppe halv 7 redan och att jag vaknar hundra gånger varje natt. Jag slumrade till på bussen hem. Var hemma kvart över två ungefär, värmde rotsaksgrytan och tog plats vid datorn. Plötsligt vaknar jag med hakan mot bröstet och pannan nästan nere på tangentbordet och halva skålen av grytan kvar. Hur länge jag sovit vet jag inte, säkert inte så länge.

Äter upp grytan och tänker att jag kör spindelharpan en gång och sedan sätter jag mig i fåtöljen och blundar lite. Men somnar igen mitt i kortspelet. Klickar ner när jag vaknar och lämnar datorn. Besöker toan innan jag virar in mig i pläden och vad händer där? Jo jag somnar sittandes på toaletten. Här vet jag hur länge jag sov för kollade klockan när jag gick in, den var då fem över fyra och när jag vaknade var den tjugo över. En kvart alltså. Sov sedan till över 18 i fåtöljen, utan att störas så mycket av hostan lustigt nog. Nu hoppas jag att jag kan hålla mig vaken och se sista delen av Gangsters och Gentlemen. En lustig historia som jag tycker var rörig, men ändå fortsatt att se. Det klarnade lite i förra avsnittet.

Onkologbesöket då. Hade ett snack med min sköterska hur min plan är beroende på vad cancermarkören visar nästa gång och sedan pratade vi lite om det psykiska måendet. Men jag tycker det är rätt bra än så länge, vilket förvånar mig lite då jag är så begränsad.  Visst åker man ner vissa dagar, men lustigt vore det annars. Andningen är ju jobbigast och det här med luftrörsvidgande skulle inte göra någon skillnad hade läkaren sagt. Jag la ju fram min fundering på det sist. Jag förstår ju att det inte skulle funka då det handlar om lungorna i mitt fall och inte luftrören.

Några blodprov behövdes ju inte. Men jag får nu de rosa pillren var 14:e dag istället för var månad som sist jag fick dem i somras. Så jag fick idag så det räcker till nästa besök och då är det ju nytagna blodprov och markörprov. Den kompletterande markören CEA var sist den togs 43, var 55 gången innan. Men är ju ändå hög då den inte ska gå över 5.  Ska bli spännande att se vad den vanliga visar nästa gång. Minskar även den så får jag kanske tänka om och invänta planerad röntgen i februari och efterföljande läkarbesök. Ja,ja det märker man.


Vikten är ju också ett orosmoment för mig. Men tack och lov nästan ingen förändring de här sista veckorna.

Hade en pratglad rumskompis idag, vilket var länge sedan jag hade. Det piggade upp lite och hon var också glad över att få prata en stund, sa hon.

Sedan ut i kylan igen. Det var minus 13 när jag åkte i morse och minus 7 när jag kom hem. Men hade garderat mig med linne, t-shirt, ulltröja och ännu en tjock, stickad tröja över det. Funderade på tights under byxorna, men tänkte att någon måtta får det va.

Ska jag hinna se från start så får det även vara måtta på skrivandet nu.

2 kommentarer:

Hans-Eriks funderingar sa...

Greta, Tråkigt att du är trött. Hoppas du vilat och piggnat till. Hoppas att orkar röra dig och motionera, så du håller muskelmassa och vikt uppe.

Gretas Svammel sa...

Motionera...Hans-E... det går ju inte nu *ler*, när metastaserna och slemmet fyller upp båda lungorna så att det knappt får plats något syre.