FÖRSTA ADVENT

Det kom allt upp stjärnor i fönstren igår.  Med hjälp av avkomman. Men kom på i går kväll att jag totalt glömde ta in ljusstaken som jag sätter ljus i. Så jag har inte tänt något adventsljus idag och det spelar mig ingen roll just nu. Det kanhända jag hämtar in den i veckan, eller så struntar jag i det helt i år. Jag tänder ju värmeljus så levande ljus har jag ju ändå.

Ryggen höll sig lugn i fredags ända tills jag kom hem från affären. Jag ska helt enkelt inte röra mig så mycket och inte bära på en ryggsäck med matvaror. När avkomman ringde på dörren öppnade jag som en mager, böjd och flämtande gumma. Jag tog två Panodil så det lättade efter en stund. Inte kul när jag har ont, vare sig för mig eller ungen. Sedan satt jag mest still i soffan och då var jag nog rätt normal i ungens ögon förutom magerheten.

Taco med cornfärs åt vi till tv-n. Jag drack vatten, avkomman ett par glas vin. Riktigt trevligt och jag mådde som sagt ganska bra. Men det tog ju över en timma att få i mig ett mjukt bröd modell större med fyllning. Men det är som det är. Jag fick i mig det i alla fall. Pratade och diskuterade mycket, både om liv och om död och om jobb och om kärlek. Jag vill gärna att ungarna ska vara lite förberedda på att min situation inte kan sluta på mer än ett sätt. Men där är jag inte än.

Jag har funderat mer på det här med näringsdrycker på recept. Jag tror jag måste ha det för det är inte lätt att tvinga i sig mat när man inte vill ha mat. Hör jag inget innan så ska jag ta upp det igen nästa gång jag får gift på onkologen. Jag är lite rädd att vikten ska rasa ännu mer och då förlorar ju kroppen både kraft och motstånd.  

Igår lördag höll sig ryggen lugn, men då spökade i stället magen. Alltid är det något *ler*. Men det var ganska hanterbart och var jag bara stilla så lugnade det ner sig. Så jag tillbringade mesta tiden i soffan efter det att avkomman farit vidare till sin far. Men något stickande på några troll blev det inte. Fattar inte att det ska ta emot så mycket. Borde ju istället vara roligt att göra något till småfolket och i normala fall skulle det väl vara det.

 Eftersom jag bara petat i mig resterna av grönsakerna på dagen så blandade jag dipmixen med gräddfilen som blev över från fredagen, till kvällen. Inte alls sugen på chips fast åt det också, men gjorde även några morotsstavar. Tänkte vara nyttig med en klementin också, men den fick jag inte i mig efter morötter och lite chips. Så speciellt gott var det inte heller. Missade rosa pillret gjorde jag också i går kväll.

Idag kände jag av ett litet sting av illamående efter frukosten. Men jag är ju så dum som tog ett tuggummi och tuggade på och då protesterade magen. Det lättade så småningom. Besök av andra barn idag en stund, som också varit hos sin far och stannade till på vägen hem.

Fick sms från fredagens skruttunge att besked kommit angående jobbärendet och att det nu blir flytt tillbaka till sin hemstad efter nyår. Det är snabba puckar vill jag mena. Men varför dra ut på det om man bara har en månads uppsägning och det är kris på nya jobbet? Jag är nog mera seg av mig, tror jag. Fast det kanske jag inte var när jag var ung. Jag är i alla fall glad att det löste sig till slut. Mår ungarna bra, så mår jag bra.... åtminstone i sinnet.