torsdag, oktober 08, 2015

SKITTORSDAG

I dag är jag inte alls sällskapssjuk. Jag vill bara kura ihop mig någonstans och hoppas att alla besvär ska försvinna. Jag vet att det är ett gnäll i varenda inlägg nu, men jag hoppas det ändrar sig snart. Hoppet är det man lever på. Hela tiden.
Jag kände av högra skuldran redan i går. Tänkte skriva det i bloggen, men just då kände jag inget. Tyvärr var det bara en tillfällig frist, på kvällen kom det tillbaka och det ordentligt. Lyckades ändå sova utan värktablett.

Hade inte sådan tur att det var borta i morse .. tvärtom. Ibland har det ju varit så, att jag haft ont och så nästa dag är det borta. Jag var ju tvungen att gå ner och ta prover idag, men stundtals trodde jag knappt jag skulle klara av det. Varje hostning var en pärs, att duscha var en pärs för då blir jag andfådd och måste andas lite djupare och då blev det nästan som kramp i skuldran/ lungan. Ibland högg det i sidan och då och då fick jag typ frossbrytning i sådär tio minuter.

Jag tvingade mig iväg till slut, men då var klockan närmare halv två. Någonstans i bakhuvudet hade jag att de inte skickar iväg proverna förrän vid tre, men var inte helt säker. Trodde i början det var tolv, men så tidigt var det inte fick jag till svar när jag frågade då.

Det verkade i vilket fall inte vara något problem. Nu är det ansträngande även att prata märkte jag idag. Så dagarna som är kvar får jag väl vara tyst och sitta still. Det låter väl kul? Ja kanske några veckor till för som sagt, giftet tar väl inte på stört antar jag,  Sitta vid datorn funkar, måla funkar, sticka funkar, skriva funkar. Jag hade bokat upp tvättstugan som till kommande tisdag  för i helgen var ju annat planerat från början. Men ändrade den idag och sköt fram tiden drygt en vecka. Återstår att se hur läget är då.

En bild på var värken sitter. Inte bara för bloggen utan även för min dokumentation. Handlade lite av det nödvändigaste efter provtagningen. Fick sedan vänta nära en kvart på bussen och då visste jag stundtals knappt vart jag skulle ta vägen när det höll på en längre tid att hugga och krampa på högersidan. Finns inget att sitta på där heller, mer än ett cykelställ.
Det är snudd på pinsamt att åka buss två hållplatser och chaufförerna börjar känna igen mig. Idag såg jag nog extra uschlig ut för chauffören tog mitt busskort. Han trodde väl inte jag skulle orka lägga det på terminalen eller vad det heter. Sedan slog han in och sa att det blev visst ungdom och sedan tjöt det när han la kortet på. Det funkade inte, sa jag. Jodå, sa han och gav mig kortet. Jag ska kolla sedan om det drogs något.

19 kronor har jag kvar nu på bank Icakortet. Det räcker inte till mat resten av månaden. Men jag har 350 eller något på Icakortet som bara gäller på Ica, så ska föra över 300 så har jag nästa vecka. Sista veckan får jag äta upp det som finns hemma. Så har det varit de sista månaderna nu.  Jag har lite över hundra på vanliga bankkontot också så jag kan fylla på busskortet och ta mig till onkologen varje vecka. Jag lever snarare under marginalen än på, tycker jag. Så min önskan om en allmosa finns där fortfarande om någon känner sig hågad.

En tallrik spagetti fick bli dagens mat och till tv-n senare blir det nog en banan och en liten bit mörk choklad. Minns inte om det var något att se på tv ikväll mer än Debatt och är det tråkiga ämnen är inte det heller något att ha. Det här "Modus" som var igår verkar ta sig. Tyckte ju första avsnittet var så segt, men det börjar bli lite spännande nu.

Just nu är det rätt lugnt med skuldran och sidan, antagligen för att jag suttit stilla ett tag nu. Tänk om den värsta värken är borta i morgon. Ni får hålla tummarna.

2 kommentarer:

Hans-Eriks funderingar sa...

Greta, Synd om dig att du skall få värk du rör dig. Hoppad det är övergående.

Gretas Svammel sa...

Ja idag är det bättre...Hans-E... men det kommer och går vet du.