KARBOPLATIN NR 3

Tredje omgången med det här giftet nu och jag tycker banne mig att det borde visa någon effekt snart. Jag är så jäkla trött på att ha det som jag har just nu. Att knappt inte kunna göra något utan att bli tungandad, rossla och flämta efter luft. Magen syns inte på bilden, men till och med en sköterska reagerade idag, så jag skulle bli förvånad om inte den också är på gång nu. Och då kommer det att bli ännu svårare att fylla lungorna när diafragman trycker uppåt.

Hade inte samma sköterska som sist utan ännu en helt för mig okänd. Trevlig och kunde väl sin sak till viss del. Nu hoppas jag "min" sköterska är tillbaka nästa vecka, för händer inget nu så ser jag det meningslöst att proppa i gift i kroppen och jag vill gärna diskutera det med någon av de bra läkarna jag har. Såg det som meningslöst att ta upp det idag med en okänd som inte kan min historia.

Men jag bad henne kolla om det var dags för cancermarkör till nästa gång, för då vill jag ha remiss till vårdcentralen för den kompletterande markören CEA. Jag ska se efter vad CEA är, sa hon. Du kan höra med någon härute, sa jag och jag har löfte från båda läkarna att få fortsätta med den.
De har det körigt, så efter påminnelse kom hon med både kopian på senaste blodproverna och med remissen och lustigt nog med info att det troligtvis blir läkarbesök efter fjärde gången. Om det stämmer borde jag få en läkartid nästa vecka.

Blodproverna helt okej utan avvikelser, förutom då de vita blodkropparnas lätt förhöjda värde. Men det hade minskat två enheter från förra veckan. Alltid något.
Rörde mig lite idag under timmen som giftet sipprade in och blev förstås tungandad och satt och flämtande en stund på sängen och rosslandet hörs lång väg. En sköterska undrade till slut om jag behövde hjälp. Tack sa jag men jag är van och det går snart över. Men jag funderade över om jag skulle orka med att gå på stan lite. Promenera ner som jag brukar insåg jag ju att det inte var läge för.

Jag beslutade mig för att jag för sjutton borde klara av att gå i några affärer om jag gjorde det i ultrarapid. Jag hatar det här att hela tiden vara begränsad. Så jag tog bussen ner till stan. Jag hade fem saker jag tänkt mig göra.... 1. kolla träskor i några sko affärer, 2. gå till en skomakeritjosan på Platensgatan som jag hittat på nätet och som bytte batterier i klockor för 49 kr, 3. besöka Panduro angående färg till träskomålning, 4. kolla på Hennes efter tröja + långärmad t-shirt ( bättre spara de kontanta pengarna och köpa på henneskontot tänkte jag lite snålt ), 5. bolaget för att köpa en flaska mousserande rödvin  ( ide att testa om jag kan dricka det då vanligt vin inte går ) .

Jag började med klockorna för det var längst att gå. Hade två stycken med mig, men han kunde bara fixa den ena, den andra gick inte trots nytt batteri. Men en är bättre än ingen.

Kunde inte låta bli att testa själv när jag kom hem. Några minns kanske att jag försökte för rätt länge sedan att få bort boetten för att byta själv. Men fick inte bort den. Nu gick det eftersom den nyss hade varit borta. Men den funkade inte för mig heller med nytt batteri. Däremot lyckades jag även få bort boetten på en annan klocka, den längst ner på bilden och bytte på den. Det blev i alla fall något att vara lite glad för *ler*. Att jag lyckades med nåt.

I snigelfart tog jag mig sedan tillbaka till Trädgårdsföreningen och började känna hur orken höll på att sina. Började känna av ryggen också, men in på Panduro för att höra om färger. Trodde jag, det var så mycket folk och kö till kassan så jag gick runt i stället i affären och hittade hobbylack. Det borde gå tänkte jag men det är ju inte direkt billigt. I mina ögon alltså. Turligt nog hade de en ask med åtta små burkar med nedsatt pris från 169 till 129kr. Det fick det bli plus små penslar för tror 64 kr.

Frågade i kassan för säkerhets skull och tjejen använde själv hobbylack, när hon målade träskor.
Nu var jag i det här flämtande stadiet och ville egentligen bara sätta mig en stund och få kroppen lugn. Men stapplade in på Hennes och gick igenom tröjsortimentet med stor möda utan att hitta något av intresse. Sedan fick jag helt enkelt kapitulera. Jag klarade inte mer. Jag tog mig till bussplatsen och satte mig äntligen för att vänta in bussen till resecentrum. Tur hade jag för sedan gick min buss hem nästan direkt.

Var hemma strax före fem och då hade jag ju hämtat andan i typ 40 minuter på bussen, så var rätt okej fast ryggen känner jag av än. Få se om jag klarar av morgondagens föresats med fönsterputs och gardinbyte.  Men det räknar jag med. Fast jag lyssnar faktiskt på kroppen, även om man kanske inte alltid tror det. Jag bara inte vill vara en ynklig skit *ler*.

Nu blir det precis lagom att slå på tv-n för att se första timman av sjuans cancerprogram, om det nu är något att se. Man är ju liksom ganska trött på den skitsjukdomen. Sedan Veckans brott vid nio. Det är fullmåne i natt. Sist det var det sov jag ganska gott har jag för mig. I natt har jag Kortison i kroppen så kanske blir tvärtom.