BÄTTRE HELG KUNDE MAN HAFT

Just nu i skrivande stund har jag en släng av hanterbart illamående. Jag bara hoppas att det inte blir värre. Har haft några bra timmar idag, annars har helgen varit kass. Trodde att gårdagens värk skulle vara borta idag, men så roligt skulle vi tydligen inte ha. Slog då till med TVÅ Panodil direkt innan frukost. Brukar ju ta en i taget annars. Efter en stund lättade det och ingen som inte varit i min situation eller liknande kan föreställa sig hur ljuvligt det är. Det innebar också att jag kunde ta lite djupare andetag när inte värken var ett hinder.
Men jag blev också otroligt trött, så efter frukost och dator så sov jag i soffan 1½ timma.

Hela dagen igår hade jag väldigt ont i högra sidan, ungefär vid revbensbågen. Tog både Panodil och Alvedon, men eftersom jag snålar och helst inte vill ta något alls så gjorde det inte så stor verkan. Lättade bara litegrann i några timmar. Jäkligt jobbigt med andningen, blev typ förlossningsandning. Korta, lite flämtande andetag. Då och då var jag tvungen att ta ett djupare andetag och då var det inte långt till att tårarna kom av smärta. För att inte tala om när jag hostade.

Ett par ungar kom och underhöll mig några timmar. Det var jag glad för, men det är inget kul för dem när jag mådde som jag gjorde. Eller mer rätt kanske.... jag tror inte det kan vara så kul för dem. Och jag vill ju inte må dåligt ( vem vill det?). Det är omöjligt att ens försöka vara glad och positiv när man hela tiden måste parera smärtan.

Var omöjligt att kunna somna på kvällen. Kunde inte ligga på någon sida och det rosslade i luftrören och jag hostade och harklade upp slem var 30:e sekund typ, vilket alltså ökade på värken. Gick upp och satt i fåtöljen en bra stund. Kunde inte somna där heller trots att jag var trött. Frustration var bara förnamnet. Tog ytterligare en Panodil vid halv två på natten, efter att ha läst hur många man kunde ta under en dag. Och till slut lyckades jag somna i sängen. Så att jag var trött i förmiddags var inte alls lustigt.

De där två Panodilen jag tog i morse räckte tydligen för att ha hållit värken hanterbar under dagen. Och jag kan ta djupa andetag mellan varven utan att få spader och andas någorlunda normalt så länge jag är still. Det är bara att hoppas att det håller sig så här nu. Få se vad de säger på onkologen i morgon, men jag tror inte de kan göra något. Jag får väl vänta in giftet, att det gör verkan.

Tuggar i mig sista biten av vitkålshuvudet på bilden. Fast har ätit en tallrik spagetti också.