måndag, september 14, 2015

TUNGANDAD och TUNG I KROPPEN

Inte blir det mycket med dagarna längre. Vet inte hur jag ska förklara hur kroppen känns. Som om jag bär omkring på några tunga tegelstenar, samtidigt som jag blir tungandad vid minsta aktivitet. Är inte precis så att jag går omkring med ett stort leende på läpparna ( fast ett litet blir det ibland ). Väntar bara på att den här veckan ska gå så jag kan diskutera med läkaren om eventuell behandling så luftrören rensas och att förtätningarna i lungorna åtminstone till en del skingras.

Ska höra hur de ställer sig till laserkirurgi mot lungmetastaserna. Operation gick ju inte sa läkaren sist. Men googlade lite idag igen... så dumt... och läste att svenska läkare inte var pigga på det men tror det var i Tyskland som de utförde det. Inget jag kan bekosta själv, men om landstinget står för det kan jag tänka mig att testa det.
Läste också på en läkarsida att överlevnaden vid lungmetastaser sällan överstiger 5 år. Så upplyftande *ler*, men då bör jag väl ha hunnit bli 65 i alla fall så inte pensionspengarna brinner inne för ungarna.

Det gäller att sålla när man googlar, vilket inte alltid är så lätt eftersom vitsen är ju att få svar på det man undrar. Klickade upp en artikel i Expressen från 2012, om en man som blev nekad operation i Sverige. Inte ens primärtumören i tarmen ville de operera för spridningsriskens skull. Han sökte sig utomlands. Om han fortfarande lever vet jag inte, men jag hoppas förstås. Han bloggade men fanns ingen länk till hans blogg.
Jaja, alla vägar ska utforskas. Jag ska ju bli om inte frisk, så i alla fall få cancerskiten att gå i ide och aldrig mer vakna.

Trots måendet så kände jag att jag måste få lite luft och jag måste använda musklerna så gott det går. Så jag gick ut och gick sakta, sakta. Behövde inte gå långt förrän det blev tungt med andningen. Vet inte hur jag ska klara att handla i veckan och gå med en ryggsäck på ryggen med matvaror. Men det är väl bara att testa och ta en bit i taget.

Lättade lite efter fotopausen. Det är så jag får göra nu... gå en bit, ta paus, gå, paus osv. Inte så jättelänge sedan jag cyklade en mil till badet, eller promenadintervallade med växlande normal och raskare takt.  Men just nu känns det avlägset. Nästa sommar susar jag nog fram på cykeln igen. Hoppas jag.

Jag vandrade vidare. Promenaden tog cirka 35-40 minuter. I normalfall med normal takt skulle den tagit en kvart kanske.

Dagens mat blev sista lilla biten av vitkålen jag hade kvar och lite quornfärs som skramlade i en påse i frysen. Skrapade ur sista lingonen till det. Just idag var det inte så gott med quornfärs, men det fick duga och jag blev mätt. Åt inte upp allt. Inget speciellt kul med mat, men väldigt viktigt som läget är.

Undvikit både soffa och fåtölj idag, men ska snart nu sätta mig framför tv-n och se Rapport till att börja med.

2 kommentarer:

Hans-Eriks funderingar sa...

Greta
Läs inte så mycket på webben. Prata med läkaren istället

Gretas Svammel sa...

Håller med till viss del...Hans-E... dumt att googla om man inte har ett visst mål och syfte. Men hade jag inte sökt svar på frågor jag haft så hade jag tex inte fått vetskap om den andra cancermarkören CEA eller om laserkirurgi vid lungmetastaser. Läkarna är duktiga oftast, men de säger inte alltid allt. Då kan det vara bra med egen upphämtad kunskap så man vet vad man ska fråga läkaren om.