LUFTEN RANN UR MIG IDAG

Så här kan jag inte sitta utan att ha något att luta mig mot. Jag sitter vid spisen och väntar på att nudlarna ska bli klara. Det var vad jag orkade fixa i matväg, men lät lök och vitlök koka med. För att testa och för att det är nyttigt.

Jag är lite rädd för ett bakslag, men försöker inte tänka så utan se det mer som en dålig dag. Så kan det ju faktiskt också vara. Men känt mig lite trött och orkeslös idag och tycker mig känna av magen. Inte som illamående utan mer som något molande. Nu är ju magvärk en av giftpillrens vanliga biverkning så kan vara det. Jag vet inte. I morgon är jag nog pigg och energifylld igen.

Dammsuga och torka golv var dagens planering, men det kan jag göra en annan dag. Så skitigt är det inte. I morgon ska jag traska ner till samhället för veckans matinköp och för att posta ett kort och för att köpa både slemlösande och hostdämpande.

Den här eviga hostan är inte kul och speciellt inte nu sista tiden efter tömningen då det rosslar och låter i luftrören. Dagarna går an när jag är uppe, men på nätterna vaknar jag flera gånger av rosslandet och måste harkla upp slem.
Hostdämpande tänkte jag testa i helgen då vi är fyra stycken som ska sova i ett fyrbäddsrum på ett vandrarhem. Inte kul att förstöra de andras sömn, men troligtvis hjälper inte hostdämpande eftersom det är metastaserna i lungorna som ger den här hostan.

Jag satt och googlade lungmetastaser förut, mest för att se om jag kunde hitta någon lindring för hostan. Men det hittade jag inte. Normalt ska cellgiftet ta även på metastaserna, men det är inte alltid det gör. Jag frågade läkaren sist om lungorna och både enligt honom och det jag läste idag så kan ett gift ta på det ena men inte det andra. Och nu är det ju inte äggstockscancergift jag får och då är ju frågan om det gör nytta på metastaserna då de är komna ur äggstockscancern. Så mycket funderingar man har *ler*. Hittills har jag ju inte fått vätska i lungorna tack och lov.

Även om det är jätteskönt att slippa onkologen och intravenöst cellgift så funderar jag på om man inte skulle kombinera med något sådant i alla fall. Tex. Avastin som gjorde effekt första månaden. Kanske skulle effekten fortsätta ihop med de här rosa pillren? Så går mina tankar idag. Kanske beroende på en blogg jag hittade.

En kvinna några år yngre än jag som fick sin cancerdiagnos 2009, ändtarmscancer med metastaser i levern. Jämfört med henne har jag det oerhört lindrigt, hon har gjort fyra operationer, har stomi, genomgått fyra cellgiftbehandlingar bl.a Avastin och Xeloda. Men hon fick enorma biverkningar av de rosa pillren. Igår åkte hon till Stockholm för att med strålkniv försöka få bort en tumör som nu hittats i hjärnan. Trots allt elände andas hon positivitet och ger inte upp.
Jag skummade några inlägg från vart år och i ett skrev hon om cancermarkören CEA, vilket antagligen är den hon har. Den var 2 skrev hon och det var bra, den hade varit 9 och det var för högt. Det är ju den markören jag ska få ta nästa gång.

Ja, ja vissa dagar funderar man mer, andra inte alls. Det bästa är att inte bry sig utan ta varje dag som den kommer och göra det bästa av den. Men ibland som idag så vill man veta något och då kommer tankarna. Tänk om man kunde se och prata med sina organ? Då behövde man inte fundera så mycket.

Gick ifrån en stund nu för att kolla Rapport om knivdådet på Ikea i Västerås. Det är ta mig sjutton inte klokt så mycket våld som ständigt händer. Någon mördas när hon joggar och några när de handlar på Ikea plus alla bomber och granater här och var och överfall och rån. Man kan inte vara säker någonstans, inte ens på tågen som kör på undermåliga rälsar.

Jag borde ta en dusch nu egentligen men har varken lust eller ork. Fast jag skulle säkert bli piggare då. Men det får vänta till i morgon. Jag ska ta med något lätt ätbart och installera mig i soffan och se om det är något att se på tv. Var visst något om kärlek på äldre dar, har jag för mig. Kanske inte är något att se, men det märks.