DATOR HELA DAGEN

Gick en 30 minuters promenad med stavarna igår. Gick hur bra som helst, men tog det lugnt.
Normalt tycker jag att dagarna flyter på bra, men igår var det en lång dag med tyst telefon. Fast vädret var ju riktigt skapligt så satt på balkongen hela eftermiddagen. Började läsa i en Håkan Nesser bok. Jag tror att jag trots pengabrist ska skicka efter några nya böcker i alla fall. Behöver ju inte betala dem direkt. Avslutade dagen med filmen på fyran. Var så där, men bättre än inget.

Idag däremot har dagen bara försvunnit på ett kick. Jag fastnade vid datorn. Inte förrän halv sex fixade jag lite ätbart, sista burken i frysen med dotterns lasagne. Dessutom har jag hela dagen trott att det varit måndag. Har fått rätta mig själv i tanken flera gånger.
Idag mätte jag 89 cm om diafragman igen. Nu vill jag att det banne mig ska fortsätta minska. Men jag får ju inte alltid som jag vill tyvärr. Ny mätning på torsdag.

Det var cancerskiten som fick mig fast vid datorn. Det började med att jag testade PH värdet i morse i saliv och urin. Var ju fortfarande sur fastän jag ätit Chlorellaalger varje dag nu. Men jag snålar ju och äter bara halva rekommenderade dosen. Nu börjar de här tabletterna ta slut och jag funderar på hur bra det är egentligen att äta det här samtidigt med cellgifter. Chlorella alger är förutom väldigt basiskt även väldigt utrensande ( som det sägs ) och rensar ut gifter och tungmetaller och kanhända kan de minska effekten av de rosa pillren. Så funderade jag och googlade för att få svar. Men fick inget svar på just det. Ska ändå sluta med dem så länge som jag tar giftpillren har jag bestämt.

Sedan kan jag ju inte sluta fundera på vätskan i buken, så fortsatte googla. Jag har ju sökt på det förr utan något egentligt svar. Men plötsligt idag klickade jag upp en länk med en hel del intressant info som jag inte vetat om. Ett vårdprogram om ovarial cancer, alltså äggstockscancer, från 2012 och jag såg att en av författarna är den läkare som gjorde första buktömningen. Honom ska jag träffa nu vid nästa planerade besök eftersom min läkare har semester.  Jag satt och plöjde 212 sidor. Jag länkar, men räknar inte med att någon ska läsa det *ler*.  Mycket som jag inte förstod eftersom det är riktat till vårdpersonal.

Just det.... och nu har det gått många timmar sedan jag påbörjade det här inlägget. Jag tänkte citera en del från det här vårdprogrammet, men fick leta och skumma länge innan jag hittade det om ascites som det kallas, vätskan. Så samtidigt som jag letade passade jag på att kopiera en del nytt och intressant till ett worddokument. Allt tar sådan tid. Vid 21 kom jag på att det var hög tid att ta cellgiftet. Matintaget till det fick bli en halvbrun banan.  

Tumörprogress vid ovarialcancer karakteriseras inte sällan av återkommande symtomgivande ascites (vätska) som inte längre svarar på antitumoral behandling. Paracentes( tappning) är den vanligaste palliativa behandlingen men ger enbart kortvarig lindring och intervallen mellan tappningar brukar bli allt kortare. Paracenteser är också associerade med ökad risk för infektioner, blödning, förlust av proteiner, tarmperforationer och hypotension.

Det kanske inte är så intressant för er. Men för mig. Jag har ju förstått att det inte är bra prognos det här att man måste tappas på vätska och ju oftare man gör det ju snabbare fylls det på tydligen. Hittade ett läkemedel som stoppade upp det, men har inte den sidan uppe nu. Var från 2009 och ett läkemedelsförlag. Då var det godkänt i Tyskland bl.a., men inte i Sverige ännu.
Att få återfall redan under pågående behandling som jag nu fått två gånger, är ju inte heller någon bra prognos, vilket inte är svårt att räkna ut. Men så länge jag står på benen så finns det hopp. 

Något jag inte läst någon annanstans var att rökning utgör en risk för mucinös ovarialcancer som är den cancersort som jag har. I en studie på 910 kvinnor visade det en fördubblad risk. Men risken återgick till det normala 20-30 år efter man slutat. Det är ca 20 år sedan jag slutade.

Annat intressant var om cancermarkören. Den för äggstockscancer kallas CA 125.  Den är en osäker markör vid mucinös ovarialcancer, läste jag. Fanns en mer pålitlig som kallades CEA. Ska höra med läkaren. Han är ju medförfattare haha.
Fick en hel del frågor i huvudet som jag ska pränta ner någon gång. Egentligen skulle jag ha gjort det direkt, men tror jag kommer ihåg dem om jag skummar igenom det här digra dokumentet igen. 

Jag ska inte trötta er mer med min sjukdom, men snart är jag nog expert på just min cancer. Halvexpert i alla fall. 

I morgon måste jag vara lite mer aktiv än idag. Men tycker ändå inte att det varit en bortkastad dag. Nu ska jag kolla mailen och köra spindelharpan en gång innan jag nattar mig själv.