fredag, juli 03, 2015

CYKEL OCH SKOG

Nej, inte fryser man i alla fall. Men det här har jag ju väntat på, så jag klagar inte. Tur att det kom nu när jag inte har en tung sten under bysten. Nu är ju omkretsen runt diafragman ändå i mesta laget, fast jag är ju mer rörlig och kan ta mig för lite. Samt att mat och dryck inte åker hiss och att jag nu ett tag sluppit magsug och illamående. Peppar, peppar. Det här gör ju att det psykiska måendet också blir bättre.  Mätte mig idag igen, 90 cm, en halv cm mer än för tre dagar sedan. Kan låta som ingenting, men för mig är det negativt. Det ska överhuvudtaget inte öka, bara minska. Ny mätning om tre dagar.

Inget bad idag, det blir i morgon. Men jag lämnade datorn efter frukostsurfen och plockade ur diskmaskin, bar ut madrass och täcken, satte ner papayafröna och styrde lite.

Tog sedan tag i cykeldäcket och pumpade det för att sedan gå ut till cykelboden och skruva fast det. Var inte så svårt men kostade på orkesmässigt att hålla upp cykeln samtidigt som jag skulle lirka dit däcket. 

Efter det bytte jag ventil på den andra cykeln och pumpade den. Så nu har jag två fungerande cyklar igen och allt utom att kränga tillbaka däcket ( vilket berodde på min klenhet ) har jag fixat själv. Hörde jag applåder *ler*? Jag skojar, men så klart att det är positivt peppande när jag klarar av saker. När jag har orken och lusten att testa. Jag hatar ju de här hjälplösa, svaga och orkeslösa stadierna jag hamnat i då och då.

Trots att jag höll mig inne i boden med mitt pysslande så var jag efteråt helt slut och svettig. Ställde mig i duschen och lät ganska svala strålar skölja över min kropp.

Fick sedan för mig att ta en provtur med cykeln. Mest för att testa hur mycket ork jag har i benen. Om jag fixar att cykla till badet. Styrde kosan mot skogen som jag längtat efter att besöka. Har inte varit där sedan efter att jag tömdes första gången, alltså  i februari.
Det gick bra att trampa runt, men benmusklerna är ju inte som förr. Minsta uppför gick jag av och gick och jag höll ju ingen racerfart precis.

Jag cyklade längre än vad jag brukar gå, men inte så långt som den gången jag fotade. Himla skönt var det. Bara doften av skog och sol gör ju att man mår bra. Jag ställde cykeln och följde en stig en bit in i skogen. Beredd på att kanske bli anfallen av mygg, men såg inte en enda mygga.

Plockade lite rödklöver, högt gräs och några andra blommor, för att få lite av naturen med mig hem.
Hem var det mycket nerför så det var bara att sitta på sadeln och njuta.
Väl hemma borde jag ha ställt mig i duschen igen, men orkade inte och jag blev snart sval av att vara inne. Jag har persiennerna fördragna på den sidan där solen ligger på under eftermiddagen.

Kollade termometern som är på just den sidan. Samma sida som balkongen, så man kan nästan säga att det var 37 grader varmt på balkongen. Jag gillar visserligen sol och värme, men där går nog gränsen *ler*, att utsätta mig för det. Få se om det svalnar av fram mot sena kvällen så jag kan öppna och få genomdrag i lägenheten. Fast jag besväras inte det minsta av värmen... inne. Det är ju bara tredje dagen. Och i morgon hoppas jag som sagt att jag orkar hela vägen till badet, så jag kan ligga i vattnet och svalka av mig.

Fick en hint att minsta skitungen kommer en sväng på söndag. Det ser jag fram emot. Vi har inte setts sedan 31 maj. I stort sett alltid när stockholmsfolket kommer hit så försöker vi planera in så alla kan träffas. Men funkade ju inte nu mitt i veckan. Och det lär nog bli svårare och svårare när alla nu bor på olika platser. Fast jag gillar ju ( vilket nog alla föräldrar gör ) att ha alla runt mig.

Nu hoppas jag alla får en toppenhelg i sommarvärmen.

2 kommentarer:

Hans-Eriks funderingar sa...

Greta, Skönt med sommaren. Trevligt att du börjar få tillbaka ork och lust

Gretas Svammel sa...

Javisst...Hans-E.. jag gläds både åt sommaren och åt att så smått börja känna igen mig själv.