SOMMARSÖNDAG

Bild från -010

 

Solen skiner, sommaren KAN ha kommit på riktigt. Mer ska det tydligen bli i mitten på nästa vecka. Igår tillbringade jag eftermiddagen på balkongen. Det gick i och med att det fläktade lite. Idag tänkte jag testa att lägga mig ute på en filt i gräset. Men frågan är om jag klarar att ligga på magen, fast det är inte själva magen som ömmar utan på sidan. Först var det båda sidorna, nu mest på högra och det känns mer vid djupandning, så min teori är att det är lungorna. Men jag tror så mycket *ler*.

 

Innan jag tog plats på balkongen i går så petade jag i slangen i däcket och det verkade fungera med storleken jag köpte. Men sedan mötte jag på motstånd igen. Jag kunde inte få på däcket. Något jag trodde skulle vara det enklaste av allt. Nu står mitt hopp till den manliga person som planeras dyka upp här i veckan ( tillsammans med dotter och barnbarn ). Han är lite händig så jag hoppas verkligen han fixar det. Min plan är nämligen... om det nu blir så varmt som det sägs... att åka och bada i slutet på veckan. Dosan jag fortfarande har kvar är inget hinder, så i år kan jag bada som vanligt, utan att ha ena armen lyft.

 

Naturligtvis hänger det även på mitt mående, men någon vecka efter att jag började med de rosa pillren så har både magsuget och illamåendet ihop med det hållit sig borta. Onkologsköterskan spånade på om det kunde vara Kortisonet. Men jag tror det var Paklitaxelet, det ena giftet som jag fått hela tiden kombinerat med andra gifter. Spelar ingen roll, det är så himla skönt att slippa det där dagliga obehaget och aldrig veta om det ska bli värre eller hålla sig hanterbart. Nu är ju även det mesta av klumpen under brösten borta, så måendet är för tillfället ganska så okej. Men jag är ovanligt trött. Trött i bemärkelsen att jag vill sova. Och hostan finns ju kvar.

 

Idag mätte jag 90 cm om diafragman, det minskas. Men det är svårt att våga hoppas, fast det gör man ju ändå. Man vill ju bli som vanligt och att giftet ska göra verkan för en gångs skull. Man måste hoppas och tro. Det motsatta vore att ge upp och det gör jag ju inte i första taget.

 

Innan jag kollar molnen på himlen och beroende på dem tar en filt och går ut, så ska jag betala de viktigaste räkningarna ( hyra o el ). Jag var inne och kollade extrakontot vars kontonummer finns här uppe till höger. Men det fanns inget insatt, så jag tänker skippa a-kasseavgiften och H&M kontot och sedan kontakta Comhem om anstånd en månad med bredbandsavgiften. Ica kontona måste jag ju betala in till och det blir ju då även månadens matbudget. Det mesta brukar lösa sig, så jag hoppas det gör det denna månad också. En fördel med att ta gifttabletter är ju att jag slipper resekostnaden varje vecka.

 

Om ni undrar över böckerna, så blev de allt hämtade så som det var bestämt. Nu finns det tre böcker jag skulle vilja köpa, men det får naturligtvis vänta. Kallentofts nya som han skrivit ihop med en annan, Emilie Schepps nya och Ninni Schulmans nya. Just nu läser jag inte mycket alls, dels för att jag bara vill sova när jag lägger mig och dels för att jag bara har gammalt att läsa. Men jag har lite kvar i onkologboken som jag kallar den, som jag tänkte jag skulle avsluta innan jag hinner glömma det jag läste sist. Den är faktiskt riktigt bra och spännande.

 

Av det jag kan se från fönstret här inne så verkar molnen hopa sig på himlen. Då är det ju ingen mening med att dra ut en filt och lägga sig. En promenad får det bli i så fall och tvättstugan i eftermiddag. Nu ska jag fylla på vattenglaset och skala en morot att knapra på när jag tar tag i räkningarna. Maten senare i dag blir sista laxfilén i frysen och kokt broccoli.