INGET VIN FÖR MIG

Jag är väl inre riktigt, riktig *ler*. Men eftersom jag mår rätt skapligt nu vad gäller illamående, så fick jag iden att jag kanske skulle testa lite vin till maten. Jag blev mer och mer vän med tanken, samtidigt som jag ville känna mig lite normal och som vanligt. Så jag skruvade av korken på en oöppnad flaska rödvin av billigare sorten.
Nä, det gick inte. Det brände som eld när jag svalt första klunken. Jag ville ju så gärna kunna ta ett glas, så tog efter ett tag en andra klunk. Men det blev samma sak. Jag hällde tillbaka det i flaskan.

Jag blir lite less när ingenting kan vara som vanligt. Nu är det ju i och för sig jättedumt att dricka alkohol när jag tar gift varje dag, men ett ynka litet halvt glas kan inte vara farligt. Idag "glömde" jag inte morgonpillret. Det får ju inte bli någon vana *ler*.

97.5 mätte diafragman i morse. Minskat en halv cm. En halv cm kan man ju tycka är lätt att mäta fel på, men jag har en ny taktik nu när jag mäter, så tror inte det är fel. Hade jag dragit åt skulle det blivit 97 och då hade det inte stämt med övriga mätningar. 

Jag borde väl ringa onkologen, men även om jag vill ha bort den jobbiga och tunga klumpen, så vill jag helst inte  göra en tömning. Jag är väldigt velig ska ni veta. När klockan gått över tio ( det är telefontid 9-10 ) så andas jag ut. Yes, nu är det försent så nu slipper jag... typ.
Det är lite skillnad på att vara där och  någon säger att jag ska eller bör göra en tömning, än att sitta hemma och själv besluta och ringa och liksom be om det. Speciellt som jag tycker det är läskigt, även om jag upplevde det som en baggis sist. Men det kan ju vara en klantare den här gången som gör ingreppet och som sticker fel och så dör jag av den anledningen. Sådant har hänt. Jag tycker inte om några ingrepp i min kropp, men vissa är man ju tvungen att acceptera. Fast man egentligen helst inte vill, fast man vet att det är det bästa för en själv.

Halvgrå dag i dag, så har inte varit ute. Men har inte gjort ett dugg, mer än fixat mat, ätit, pratat med en syster, vattnat blommor och degat vid datorn. Tänker nästan varje dag att när jag ändå sitter här och inget vettigt gör, så kan jag klicka upp mitt skrivprojekt och få till det. Det ska ju liksom ändå göras. Men har varken lust eller inspiration till det. Den här olusten jag känner har säkert med sjukdomen och gifter att göra, samt att jag är så missnöjd med hela mig just nu. Får väl försöka peppa mig med lite positivitet.