KRISTI FLYGARE och GRETA KRYARE

Min datorskärm. Intressant värre *ler* . Knäppte ett kort precis när jag satte mig med frukosten innan jag öppnade upp datorn. Nu kan man kanske tro att jag sov till halv nio eller nåt sånt. Riktigt så var det ju inte. Halv nio ungefär kom jag in efter en 20 minuters ganska rask promenad i morgonsolen. Sackade in ett par gånger, annars höll jag rätt konstant fart.
Förvånad? Visst. Med tanke på gårdagen då benmusklerna protesterade efter bara fem trappsteg typ.

Men det mest förvånande är att jag sovit en hel natt med bara ett uppvaknande. Jag trodde knappt det var sant när jag vaknade i morse. Eftersom solen sken in mellan persiennerna förstod jag att det inte var natt. Jag har börjat att vända väckarklockan nu de sista nätterna, för att inte se vad den är när jag vaknar på nätterna. Ett försök att slippa frustrationen över att det bara gått 40 minuter sedan jag vaknade sist. Ibland har jag förstås tittat ändå, men jag försöker låta bli och bara somna om.

Hur som helst så kollade jag klockan i morse och den var nästan halv åtta. Snacka om att bli glad. Om det bara är en tillfällighet eller inte spelar ingen roll. En förklaring kan vara att det blev rätt sent igår innan jag släckte sänglampan. Egentligen inte senare än normalt för mig, men de sista veckorna har jag varit trött redan vid elva-halv tolv och lagt mig då förstås. Igår började jag titta på filmen på fyran efter nyheterna och den var så himla bra att jag såg klart hela. Det är inte heller vanligt att jag klarar att se en hel film, speciellt inte när det är en massa reklamavbrott för då somnar jag oftast. Men inte igår. Kortisonet spelar naturligtvis in en del där.  Kvart över tolv slutade den och efter lite styr kom jag i säng och släckte runt ett i natt.

Annat trevlig vid uppvaknandet var att jag inte kände av magen ett dugg och gör fortfarande inte. Det här vet jag ju är tillfälligt, i eftermiddag kan läget ha ändrats, men det gäller att glädjas åt stunden och Kortisonet spelar in en del även här. Nu hoppas jag förstås och ni får sjutton i mig hålla tummarna att jag mår bra hela dagen idag, hela dagen i morgon och framförallt hela dagen på lördag. Det är då jag tar tåget till minsta avkomman för att umgås och husera i den personens nya hemstad.  Varken mående eller väder går att påverka, men jag hoppas också att vädret är skapligt och utan regn och kalla vindar. Helst sol förstås, men prognosen säger ju något annat. Men vi får se. Ibland har jag gudarna med mig *ler*.  

Tänkte att ni kanske ville se nya, gröna linnet ( jätteintressant att se ha ha ). Jag fick i alla fall ett infall att knäppa några kort efter promenaden, trots att det inte händer något med kroppens framsteg vad gäller vikt och diafragma. Det är ju bara att radera om jag ser helt kass ut, men när inspirationen kommer är det bäst att haka på.... när även lusten finns där. Den här bilden tycker jag blev ganska okej. De Kortisonröda kinderna lägger man inte märke till om man inte vet om dem.

Det här däremot är en kass bild. Nu fixade jag till den lite ändå och lägger in här bara för att visa vilken skillnad det gör hur vinkeln är och hur man står. Som om ni inte visste det innan. Men här ser man både diafragman och slappa lårmuskler.

En sista bild för skojs skull. Hade jag haft hårmössan på kunde den kanske varit okej.

Nu ska jag snart resa mig och lämna datorn och ta tag i denna Kristi flygare. Men ska skriva ut lite papper först. Nu har jag inte mer inplanerat än tvättstugan. Skulle tvättat i söndags egentligen, men ändrade till idag för att det skulle bli lite mer att tvätta, var lite tidigt att byta i sängen då, tyckte jag. Jag borde även städa av lite, men jag är nog så lat att jag bara tar kvasten och sopar upp de värsta smulorna. Det är dumt att förta sig nu när jag mår bra *ler*. Det är ju väldigt lätt annars att man liksom vill göra allt då. Kanske tar jag tag i trådarna på halsduken så jag kan stoppa undan den och slippa se den. Men kommer jag på något roligare så gör jag det. Något solande på balkongen ser det inte ut att bli då det är mer moln än sol och det kan ju vara bra just idag då jag har Kortison i kroppen och ska undvika att pressa i solen.

Nudlar med chilisås ska jag inta under sena eftermiddagen och för en gångs skull ska jag fixa en sallad som jag äntligen känner att jag vill ha. Jag har en liten burk med svarta oliver i kylen som jag ska ha i. Det är så kul att återigen känna åtminstone ett litet sug efter någon speciell kost.