EN GANSKA SKÖN DAG

Inget solväder idag precis. Men varit en ganska skön dag på sitt sätt. Måendet kunde vara bättre och det kunde vara sämre, ett mellanting som det varit sista tiden. Illamåendet igår vet jag inte hur jag ska tolka, för efter att jag ätit i går kväll så började tarmarna spöka lite. Inget konstigt egentligen. Men vid fyra i natt vaknade jag av världens kolik eller vad man ska kalla det. Var så en annan gång och då trodde jag att cancern angripet tarmarna också. Så tror jag inte alls längre. Till slut fick jag springa på toa och avföringen var precis som då... som jästa äpplen typ. Jag tror det har med kost och tarmbakterier att göra. Fast vad vet jag?

Idag mår jag som sagt ganska okej. Hängt i soffan en hel del. Skrivit lite i mitt block och tröttnade på att se en halvfärdig halsduk som jag påbörjade i höstas och sedan var det inget kul efter ett tag. Den satt jag och stickade klar. Men mer tråkigt är kvar.... att fästa alla trådar.
Åt vid halv fyra, falafel med couscous och grönsaker Och tyckte efteråt att ett vil på maten i min situation är rätt okej. Somnade direkt typ vid fyra och vaknade tio över sex. Vaknade visserligen en gång innan, men då vände jag mig bara på sidan och kurade in mig än mer i filten och sov vidare.

Nu är jag ganska pigg och frågan är om jag kommer att kunna somna sedan när jag lägger mig. Fast det är ju några timmar dit.  Om inte får jag väl läsa mig trött. Nu tänkte jag se Kalla Fakta vid 21.00, skulle handla om tiggarna.

I morgon är det dags för gift igen, en sort så tänkte gå ner till stan efteråt och uträtta några ärenden och förhoppningsvis fika med bekantingen som bor långt åt andra hållet av stan jämfört med mig nu. Hon ringde nyss och skulle försöka passa in sin lunch efter mig. Så jag hoppas dosan kommer igång direkt och att det inte tar längre tid än vad som normalt behövs. Jag hoppas också att det inte regnar och inte är kallt. Gud vad jag hoppas mycket.

Jag har glömt att nämna rehabiliteringen. Vissa minns kanhända att jag sökte till att komma med i februari, men då var det fullt. Jag var sent ute så var inställd på att inte komma med och när det väl blev februari så mådde jag ju inte så bra. Fick erbjudande att kanske, kanske komma med till slutet av mars, men då var det egentligen bara för bröstcancerpatienter. Fick sedan förfrågan om jag fortfarande var intresserad och då var ju återfallet ett faktum så informerade att jag skulle gå på ny behandling till typ augusti.

Förra veckan fick jag brev att jag var preliminärbokad till slutet av augusti-början av september. Det finns ju på flera ställen i landet men för mig är det Stockholm som är aktuellt eftersom det är närmast och för att dottern bor där. De hör av sig när det närmar sig för att kolla läget. Jag vet inte om jag ska ta det som ett tecken *ler*. Att nästa eventuella återfall dröjer länge, länge, länge, länge ( kanske aldrig kommer ) och att jag kommer att kunna åka på det här. Jag tror jag behöver det.

Nu är det hög tid att knäppa på tv-n och se människor som har det mycket värre än jag.