GIFTOMGÅNG 8, en sort

Det lät ju väldigt långt med 20 veckor, som den här nya behandlingen ska ta. Men hittills har det knallat på rätt bra. Om två veckor har halva tiden gått. Om inte håret har lossnat då så har jag bestämt att ta steget och skippa peruken från och med då. Jag är inte hundra på att så blir fallet *ler*, men jag har några veckor att ställa in mig mentalt på det.

Åttonde gången idag således och åttonde veckan som giftet sipprar in i min kropp. Ett gift i dag. Nästa vecka är det dags för cancermarkörprov igen. Spännande och skrämmande. Har det fortsatt att öka så har jag ingen plan för det. Jag vill inte tänka att så faktiskt kan vara fallet, för min förhoppning, önskan och tro är naturligtvis det motsatta. Att det har sjunkit, helst under referensgränsen på 35. Så måste det bli.

Tog sin tid även idag. Trots att jag försökte vara lite förutseende och gjorde de typiska övningarna med bröst ut, huvud vridet, armar upp osv. redan innan jag åkte. Det blev inget backflöde och efter typ en kvart med samma övningar på onkologen så fick jag vänta medan sköterskan tog sig an andra. Nytt försök. Inget resultat. Jag förstår att sköterskorna tröttnar på min spökande dosa. Nu ska jag få en kallelse till röntgen ganska snart då de sprutar in kontrast och man sedan förhoppningsvis kan se vad som är fel.  

Till slut sprutade hon in medel för att lösa upp eventuellt stopp. Det skulle verka 45 minuter. Stopp var det ju inte eftersom det gick hur bra som helst att spruta in koksalt. Men, om jag nu fattade rätt, så kan det vara som hullingar där det funkar att spruta in åt ena hållet men inte dra tillbaka. Fast jag vet inte alls, för koksaltet gick ju att dra tillbaka och det har ju varit så här hela tiden sedan dosan opererades in.  

Hur som helst så kom det igång till slut och jag fick mitt gift. Låg på samma rum som sist, men idag hade jag två rumskompisar. Den ena hade samma cancerform som jag. Det är inte alls ofta jag träffar på det. Hon var inne på sitt tredje återfall. Det första efter åtta månader, det andra ganska snart efter det och även om cancern är samma så utvecklas den ju olika hos var individ. Sprider sig till olika organ med mera. Nu pratade vi faktiskt inte så mycket om sjukdom, utan om hår, husfärger och annat. Hon hade mannen med också. Den andra rumskompisen var tydligen ny i gamet och lyssnade mer än pratade.

Gynekologisk cancer angriper mera ofta än sällan bukhinnan och då går det inte att göra så mycket, mer än att bromsa med cellgifter så patienten kan leva någorlunda normalt så länge som möjligt. Jag har ju hela tiden oroat mig just för bukhinnan och jag hoppas förstås att den kan stå emot cancercellerna. Men, men förtjockad bukhinna som stod i mitt röntgensvar kan vara ett snällt ord för något annat och läkaren sa ju att det troligtvis var små cancerväxter och att det var de som producerade vätskan i buken. Fast jag förtränger det *ler*. Jag ska bli bra. Inte botad, för så orealistisk är jag inte, men att åtminstone i några år kunna leva som vanligt. Vi får se vad den förestående röntgen efter halvtid visar. Nu är fortfarande nu och vad som sker i en framtid vet inte ens de som inte har cancer. 

Idag har jag lustigt nog mått bra. Eller lustigt och lustigt. Det går ju upp och ned. Hade lagt fram en tepåse på diskbänken så jag skulle komma ihåg att dricka te till frukost. Men när jag kom ut i köket i morse så blev jag nästan lite ledsen när jag såg den. Jag ville inte ha te, jag ville ha kaffe och så blev det. Men jag drack ett glas Proviva först. Med Kortison och annat förebyggande som jag tar samma dag som giftet, så mår jag kanhända bra nu i ett par dagar. Hoppas kan man. Då är även smaken någorlunda normal också. Smaken betyder mycket för måendet i stort. Jag har tagit upp jordgubbar ur frysen som jag ska äta när jag slår mig ned framför tv-n om en stund. Längtar efter svenska, färska gubbar, men det dröjer väl ännu ett tag.  

Blodstatusen var utan avvikelser idag, men volymen av röda blodkroppar lite i lägsta laget.... enligt mig. Fast det påverkar inte så mycket då antalet är ganska okej. HB-värdet hör och häpna, hade ökat från förra veckans 116 till 125 igen. Otroligt. Hoppas det håller sig där nu, men det troliga är nog att det kommer att hoppa från vecka till vecka. Jag är glad i alla fall att det ökar under behandling. Det gör mig lite lugn att veta när det dyker nästa gång ( om det gör det ).

Fick mina nya tider idag. De hoppar också. Torsdag ena veckan, onsdag nästa osv, så nästa tisdag när jag hade tid till tandläkaren på förmiddagen då är det blodprov och blodtryck på vårdcentralen. Satte igång när jag kom hem direkt och började ringa, ifall de slutar tidigt en dag som denna. Lämnade återbud till tandläkaren vars sköterska tyckte att det kanske var bättre att vänta tills min behandling var klar. Det köpte jag, så jag blir kallad i augusti igen. Sedan vårdcentralen för att boka blodtryckstid. Alltså jag gillar när folk försöker löser problem och inte bara säger "det går inte". Nu var det bara en sköterska där på tisdag, de andra var någon annanstans, så den jag pratade med vågade inte boka in något. Men då tar jag det själv den här gången, sa jag. Nej, nej, sa tjejen vi löser det nog. Jag ska prata med den som är här då och så ringer jag upp snart. Klockan tio på tisdag ska jag vara där. 

När jag ändå höll på så ringde jag om tiden för mammografi också. Tänkte jag kunde boka om den så jag kan ta det när jag ändå är på onkologen, eftersom det är i samma hus. Men deras telefontid var slut så jag ringer på måndag igen.

Någon majbrasa blir det inte för mig att gå ut och glo på. Såg nyss att det regnade här. Men jag kan hålla med när de sjunger.... Sköna maj välkommen. Bara att hoppas att kommande månad blir skön också, med sol och värme och kanske en lagad cykel. Och jag hoppas förstås också att ni som läser får/ fick en trevlig valborgskväll.