tisdag, april 07, 2015

BLOGGAR MEDAN JAG VÄNTAR

Idag exakt ett år sedan jag opererade bort den stora cystan i magen. Det känns som det var längre sedan, samtidigt som jag under året tyckt att tiden gått sakta. Man glömmer lättare än vad man tror. Jag minns inte riktigt hur jag egentligen mådde när jag tog bilden. Mer än att jag inte alls mådde bra förstås.
Ganska otroligt att jag på ett år hunnit med en cellgiftsbehandling och påbörjat en ny. Tappat håret och fått det tillbaka. Tappat ögonfransar och fått dem tillbaka. Svullat upp av Kortison och blivit normal igen. Återfått min vanliga kroppsform efter operation, för att sedan se kroppen fördärvas igen utav cellgifterna och sjukdomen och nu återigen se hur den sakta återgår till det för mig normala.

Man får hoppas att det fortsätter gå åt rätt håll nu, så att jag nästa år den 7:e april kan skriva att jag varit besvärsfri och att jag mått bra sedan den nu pågående cellgiftsbehandlingen avslutats. Vilket väl blir någon gång i augusti. Känns just nu som en evighet dit, men tiden går som sagt rätt fort. Speciellt när man blickar tillbaka.

Idag verkar det vara en fin dag. Än så länge skiner solen och jag ska snart traska ut en sväng. Tänkte ta ett kort på mitt tomma kylskåp, men insåg att det skulle vara löjligt och offeraktigt. Om ett par timmar är det påfyllt till en del, för ska ta svängen bort till Ica och införskaffa det viktigaste... kaffe, mjölk, ägg, frukt och grönsaker. Och potatis och rotfrukter till en gryta i veckan.

Jag har blivit så dålig på att äta grönt nu på sistone. Antagligen för att jag inte är sugen på mat överhuvudtaget, utan mest äter för att överleva. Att blanda till en sallad och peta i sig känns inte speciellt tilltalande. Även mina gröna "cancerskrämselsmoothie" blir alltmer sällsynta.  Men idag ska jag mixa till en, för jag tror ju starkt på att försöka hålla kroppen så basisk som möjligt.
Jag har också, när jag kommit ihåg det, börjat med att lägga salladsblad på frukostmackorna. Bättre än inget tänker jag.

Att jag bloggar så här tidigt beror på att jag inte visste vad jag skulle göra när jag väntade. Väntade på samtal från vårdcentralen. Ringde ju dit för att höra om någon kunde ta mitt tryck  imorgon och de har samma system som många andra vårdinrättningar, att de ringer upp en viss tid. Det kanske underlättar för dem, men jag skulle föredra att få prata med någon direkt när jag ringer.
Hur som helst så ringde de nu under tiden jag skrev här och vid elva i morgon kunde en undersköterska ta trycket. Det blir bra. Får sedan boka in i morgon så jag har en tid varannan vecka ett tag framåt. I mitten av maj har jag kommit halvvägs och på fredag spräcker jag kvartstid.

Måendet är okej även idag. Kände av magen lite efter frukosten, men den lugnade tydligen ner sig. Jag är så glad så länge det är så här. Influensasymptomen kan jag leva med och de plötsligt uppkomna trötthets och matthetsbesvären har hållit sig på avstånd ett tag. Tack och lov för det.
Får båda gifterna på fredag så nästa vecka kan ju läget vara ett annat. Men det är då och inte nu.

Nu ska jag gå ut i solen och promenadintervalla till Ica. Sedan hoppas jag verkligen att solen stannar kvar så jag kan njuta på balkongen i eftermiddag.

2 kommentarer:

Unknown sa...

Greta
Du är en tuff och duktig kvinna som stått ut med detta under ett år och nu är på G igen

Gretas Svammel sa...

Vet inte om jag är på G...Hans-E... men mår rätt bra för stunden i alla fall.