VILKEN JÄKLA, LUSTIG NATT

Egentligen inte tid att sätta mig att blogga nu. Måste skölja av mig i duschen och kleta på mascara och leta fram kläder, så jag inte behöver stressa för att hinna med bussen.
Men känner att jag vill pränta ner om natten. En lite märklig natt om man väljer att se det så.

Lade mig vid tolv, läste en halvtimma och somnade. Som vanligt vaknar jag titt som tätt av hostan, som ni vet. Den har blivit mer kraftig efter jag fick förra giftet. Som om slemmet sitter längre ner.
Vid fyra vaknar jag igen och har ordentligt ont i höger skuldra. Nu pratar jag ordentlig värk. Tredubbelt värre vid varje hostning och svårt att ta djupa andetag. Jag inser ju att det är lungan.

Det lustiga är att jag precis innan uppvaknandet drömde att någon berättade vad som skulle ske. Som att förbereda mig, så jag inte skulle bli rädd. Men det klart att man ändå blir lite orolig.... beror det på gifterna som det sas i drömmen, eller har lungan kapitulerat. Att inte kunna ta djupa andetag är även lätt panikartat.

Nu fanns ingen tanke på att vänta med värktablett och tro det skulle gå över. Det kanske det skulle ha gjort, men smärtan var för jävlig. Jag kunde ju inte heller djupandas och använda mig av den tekniken för att avleda smärtan. Så jag staplade, faktiskt med tårar i ögonen, ut till köket och svalde en Panodil. Jag var trött och jag frös och ville bara krypa under det varma täcket och fortsätta sova. Jag visste inte heller om Panodil skulle hjälpa för den här sortens värk.

Jag staplade tillbaka till sängen och virade in mig i täcket. Varje gång jag hostade var jag nära att skrika. Jag kunde inte ligga vare sig på rygg, på vänster sida eller på höger sida. Jag höll koll på klockan för hade det inte släppt av lite efter 20 minuter, så hjälpte inte tabletten. Men det blev bättre och jag somnade till slut.

Vaknade efter ett tag, fortfarande med värk, men hanterbar. Men jag var klippt genomvåt, lakanet var blött och kallt och kudden och övre delen av täcket. Hur mysko som helst. Som en utrensning. Klockan var då runt halv sex. Jag lyckades ändå somna om och sov sedan till halv nio idag.

Idag kan jag försiktigt dra djupa andetag, den ihållande smärtan i skuldran är borta, men vid hostning gör det riktigt ont. Jag har stoppat ner några Panodil i väskan för säkerhets skull. Känns himla bra att jag nu ska till onkologen och få prata av mig om natten och kanske få svar på andra frågor jag har, typ om huvudvärken och blå foten med mera.

Den här veckan har nog varit den värsta sedan jag började den här resan för ett år sedan. Vad är det för rävgift jag får nu egentligen *ler*.